finewines.se - vinforum för folk med smak

Instämmer, även om det nog är mest roligt att dricka Vestvleteren på grund av den begränsade utbudet. Westmallen är härligt skitig! Egentligen borde man ju bli sjuk av att drick den sörjan...

Faller även för lagrade trappister. Blå Chimay på magnum från 2004 nyligen var en härlig upplevelse. Jag vet att många föredrar dem ännu mer mogna men för mig var den perfekt. Giller även röda Chimay på 75 cl, den är ju lite svagare och har ofta härliga mognadstoner.

Utanför trappistvärlden tycker jag Kwak är riktigt bra till blandade ostar.

Förutom en del trappistöl är belgiska öl precis som de karaktäriseras:
sura och bittra. Att blanda i körsbär eller vindruvor under
jäsningen gör bara att det smakar parfymerat surt.
Öl görs på kornmalt, jäst, humle och vatten. Punkt.
Westvleteren tilhör de bästa trappistölen  (jag har en
1/2 back  på lagring i garaget) men världens bästa öl?
Det är ett påhitt av Ratebeer.com, som har en för mig
helt obegriplig bedömningsskala. Siffror naturligtvis.
Att man anger poäng med 2 decimalers noggrannhet
är bara tramsigt.
I en annan tråd har vi diskuterat siffror och deras lämplighet
att ange smak på vin.
Det är ingen skillnad på öl i det fallet. Sifferbetyg säger
ingenting om hur någonting smakar.

Ratebeers topplistor domineras av amerikanska och belgiska
öl. Blir någon förvånad att amerikanska öl är bäst enligt en
amerikansk ölsite? Att belgiska öl är kultförklarade i USA har
sin förklaring i att Michael Jackson (inte popidolen!)
http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Jackson_(writer)
var förtjust i dessa.

Enligt min uppfattning är lambic och gueuze mer intressanta
än goda. Trappistölen smakar bättre men smaken skiftar
enormt - även från samma bryggeri. När du skriver Westmalle så
frågar jag: vilken Westmalle. Dubbel eller trippel?
Om inte mitt minne sviker mig så är dubbeln god men
trippeln hemsk - luktar och smakar klister

Det är skillnad på syra och surt

Den självklara drycken att släpa runt på under Marathon du Médoc?

Appropå Westvleteren har jag två flaskor ståendes hemma. Jag tar mig liksom aldrig för att öppna dem...
Även lagrade har jag några stycken, bla. en magnum Blå Chimay 1999.
Har du Pomerol någon koll på drickfönster för lagrade trappister??

Har för mig att framlidne Michael Jacksson ansåg att om man väntade fem år på en Chimay magnum skulle underbara mognadstoner kommit och smaken gå åt portvinshållet.

Den Chimay magnum från 2004 var ungefär fyra år när jag drack den. Frukten var mognare, bubblorna återhålsamma, mer krämig i sin konsistens. Mycket viniös.

Som allt annat här i världen handlar det till slut om tycke och smak. tre år för Chimat blå 33 cl tycker jag är perfekt, mer mognad vill jag inte ha. Jag dricker alltså med nöje Chimay 2005 nu. Samtidigt har jag bekanta som vill ha sina Chimay ännu äldre, de verkligen uppskattar den syrlighet som uppstår efter ännu längre lagring. På själva bryggeriet har de öl kvar från 60-talet. Det vore intressant att prova!

Och just det, icke att förglömma, en riktigt smarrig historia är ju Deus - Brut de Flandre.
För den som inte känner till den så är det alltså en öl gjord enligt champagnemetoden. Sjuuuukt god!!
http://www.bestbelgianspecialbeers.be/main_eng.html

Har svårt för Deus, upplever den som tvålig och kemisk. Den har väl fått jäst från Deutz, där den även låg under sin andra jäsning?

Uppskattar mer Gueuze. Om jag skulle tillbringa fem år på en öde ö och fick ta med mig en öl så skulle jag ta med en spontanjäst hallonöl. Därefter skulle jag vänta och vänta och vänta... När mitt räddande fartyg dyker upp vid horisonenten efter fem år så skulle jag korka upp den. Den ilskna syran skulle fått samsams med mognadstoner och de syrliga hallona skulle nu vara mogna och härliga... Mogen hallongueuze kanske låter fjolligt - och det är det också. Underbart! Roséchampagne har inte en chans...