Intressant utveckling i frågan om BG och Bornicon & Salming:
Allt om Vin (där BG bland annat regerar) delade ut en massa diplom, bland annat jubileumsdiplom till tio importörer.
Ett diplom gick till... *trumvirvel*... Bornicon & Salming för "ett medvetet och föredömligt arbete med beställningssortimentet."
Ridå.
Läste det också i Allt om Vin. Man bli äcklad.
Det är helt enkelt PRISVÄRDHETEN som ska exponeras max, och då är det ju naturligtvis så att de dyraste får sämst...
Det där har jag svårt med också, men jag tror det i grund och botten kommer från att det ska vara RÄTTVIST och JÄMLIKT, även
när man bedömer vin. Och bara för att man är billig (jämför outbildad) ska man inte förfördelas negativt (jämför en "vällagrad" akademiker).
Jag vill hellre se vad vinet har för poäng, baserat på smak och kvalitet. Om jag blir sugen utifrån den bedömningen tittar jag på priset och bedömer om jag har råd, och hur många flaskor jag har råd med.
Ingen annan än jag kan väl veta hur min ekonomi ser ut och vad jag vill prioritera?

Hur prisvärd är en oxfilé för 300 kg jämfört med en för 550 kr/kg?
