Jag håller inte med. Vilken överraskning!
När man pratar om oxidation i samband med sherry ("vinet är sherry-likt med oxiderade toner" eller nåt i den stilen) utgår man från de långlagrade oxiderade vinerna från Jerez. Jag menar att det är på ena änden av det smakspektrum som börjar med långtidslagrad konjak, brandy, rom, mm., passerar förbi Madeira och Oloroso, och som slutar vid traditionell vit och röd Rioja ungefär. Nötiga, ekiga toner (och inte då vaniljpopcorn utan gammal ek och vin som oxiderats tillsammans), rancio, bränd smak.
När man pratar om fino-karaktär brukar man hänvisa till just den speciella jästens karaktär, brödigt, lite salt, väldigt torrt, syrligt. Och så den tunna kroppen förstås. Inte oxidativa toner.
De oxiderade versionerna av sherry säljer internationellt mycket bättre än fino/manzanilla och har gjort det under mycket lång tid. Det är ganska naturligt att oxiderad sherry är det dominerande "smakminnet" av sherry. Sen får ju var och en förstås ha sin egen bild. Jag håller helt med dig om att det är olämpligt att säga "sherry-likt" utan kvalifikation.
Vad gäller kemin--- acetaldehyd är en komponent bland många. Laktoner är möjligen lika viktiga, kanske särskilt soloton i de viner vi nu pratar om. (Man ska inte fråga kemister om mänskliga upplevelser, de sysslar liksom andra naturvetenskapare med relativ fakta som gäller under vissa förutsättningar, vanligtvis ett labb, mera osäkert i en mänsklig mun).