Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Charlie Trotter fundraiser dinner.

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
”The man who invented snail porridge and bacon and egg ice cream last night wowed American diners with another of his singular inventions – seafood together with an iPod loaded with the sound of crashing waves.

Top British chef Heston Blumenthal's 'Sound of the Sea' won the biggest applause at the US$5000 a head fundraising dinner to mark the 20th anniversay of Charlie Trotter's in Chicago on Sunday night.

The 80 guests were treated to an eight-course meal cooked by seven of the world's greatest chefs including Trotter himself.In addition to Blumenthal (pictured) who runs the three Michelin-starred Fat Duck in Bray, UK, the lineup included Thomas Keller of The French Laundry in Yountville, California, Daniel Boulud of Daniel's in New York, Ferran Adria of El Bulli in Spain, Tetsuya Wakuda of Tetsuya's in Sydney and top French pastry chef Pierre Hermé.

For the Blumenthal dish – oysters, razor clams, sea-urchin and three different kinds of seaweed served with an oyster juice and clam stock-based foam, along with 'edible sand' made from tapioca and blitzed ice cream cones – the credit card-sized iPods were brought to the table concealed in large conch shells.

Wearing headphones, guests ate to the sound of waves on a seashore.

Other dishes included Trotter's own 'Four Heirloom tomatoes and Four organs' – a selection of different veal offal, and Boulud's dish of wild Scottish grouse 'Cromesquis' with parsnips, Anjou pears and sauce Grand Veneur-Cassis.

Although not listed in the description, Boulud's dish contained foie gras, which Trotter himself stopped using in 2005, after Chicago became the first American city to ban its sale and production.

'Someone has to bring foie gras back to Chicago,' Boulud – who is renowned for his foie-gras filled DB burger – said. He added, 'But this is the one and only occasion.'
The only dish that got the thumbs down from the wealthy diners was an off-the-wall dessert from Pierre Hermé which included popcorn, mint and English peas.

Matching wines for the dinner were provided by Randall Grahm of Bonny Doon, who had supplied Trotter's first wine dinner in 1987. They included a methusaleh of Le Cigare Volant 1987 and a 1992 Estate Syrah from Monterey.

Other wines included a 1995 Musigny from Comte Georges de Vogue, a 1989 Chateau Lafite and a1996 Tertre Roteboeuf There were tributes to Trotter from former employees including ex-sommelier Larry Stone, and chef David Myers of Sona in Los Angeles. The US$250,000 raised by the benefit will go to The Charlie Trotter Culinary Education Foundation.”

Haut Cusine i all ära, men kom igen! Äta skaldjur samtidigt som man lyssnar på vågornas skvalp på en iPod? De här killarna är galna. Men sen är det ju inte heller vilka dårar som helst.

Vad säger ni, skulle ni ha pyntat 5000 dollar för detta?
 

Mysonoxen

Medlem
Hade jag en ekonomi som tillät att jag gjorde av med tusenlappar som jag gör av med enkronor hade jag nog nappat, men inte i dagsläget. I o f s har jag smällt på +10 000 några gånger på trestjärniga krogar i min ungdom, men numera kommit till insikt att höjdarviner till exklusiv mat ofta tar över själva matupplevelsen. En mellanklassbordeaux duger gott till trestjärnigt och finare viner som premier crus från Médoc passar ofta till enklare grejer som en god mild ost som inte knockar vinet och en bit bröd.

Det kan tyckas märkligt då jag uppskattar så väl elegant mat som eleganta viner, men min levnadsvisdom har kommit fram till detta. Nu säger jag inte att det ÄR så, alla har sin egen smak...
 
Trådskapare
Jimmy Forsman

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
Kom och tänka på en grej till, med USAs hälsosamma regler för fundraisers och "gåvor" så tror jag att upp till hälften av beloppet är avdragsgillt i deklarationen, så helt plätslit är vi nere på typ 16 flagg för middagen. Mycket pengar, javisst, men ändå på något sätt mer överkomligt.

Men rent generellt, börjar inte gränserna för vad som är haut cuisine och vad som är performancekonst egentligen suddas ut nu? Det blir vanligare och vanligare med att gästerna aktiveras i måltiderna, det är någonting som går löpande genom alla trender just nu. Men var kommer det att sluta?

Om man tittar på vinvärlden så har det tidigare varit varumärken som har sålt mycket, och så är det naturigtvis fortfarande, men det har börjat komma en enorm medvetenhet hos konsumenten. Man vill veta vad man får, man vill ha en historia och man vil kunna knyta samman med produkten på ett känslomässigt plan istället för en rent visuellt tilltalande förpackning etc.

men som allt annat så finns det ju plats för sammexistens. Mathias Dahlgrens slow food och Heson Blumenthals iPodmat har vardera sin plats i världen.
 

Mysonoxen

Medlem
Krug skrev:
Kom och tänka på en grej till, med USAs hälsosamma regler för fundraisers och "gåvor" så tror jag att upp till hälften av beloppet är avdragsgillt i deklarationen, så helt plätslit är vi nere på typ 16 flagg för middagen. Mycket pengar, javisst, men ändå på något sätt mer överkomligt.

Men rent generellt, börjar inte gränserna för vad som är haut cuisine och vad som är performancekonst egentligen suddas ut nu? Det blir vanligare och vanligare med att gästerna aktiveras i måltiderna, det är någonting som går löpande genom alla trender just nu. Men var kommer det att sluta?

Om man tittar på vinvärlden så har det tidigare varit varumärken som har sålt mycket, och så är det naturigtvis fortfarande, men det har börjat komma en enorm medvetenhet hos konsumenten. Man vill veta vad man får, man vill ha en historia och man vil kunna knyta samman med produkten på ett känslomässigt plan istället för en rent visuellt tilltalande förpackning etc.

men som allt annat så finns det ju plats för sammexistens. Mathias Dahlgrens slow food och Heson Blumenthals iPodmat har vardera sin plats i världen.

Visst, jag håller med dig.

Det börjar ju leta sig in diverse experimentlusta i de mest skiftande krogar, och i Sverige är det väl snart bara Dahlgren och Lingström som håller fanorna från Paul Bocuse & C:eek:' s gamla nouvelle cuisine vid liv.

Själv uppskattar jag både rock n' roll och tradition i köket så jag har inget mot samexistens, och kritiker som fnyser åt Paul Bocuse Bressekyckling i murkelsås kan ju prova att gå ut i köket och laga till den lika subtilt som han gör.

Jag har dock aldrig riktigt förstått just varför man ska få en rödbeta att smaka svarta vinbär, då vi ju gudskelov har tillgång till både rödbetor och vinbär, men annars tycker jag Blumenthals smakkombinationer är riktigt festliga.

Då jag ska till Bordeaux för primörprovningar nästa år funderar jag starkt på att åka British Airways via London, och ta ett extra långt stopp där, bege mig till bray och käka på såväl The Fat Duck som traditionalisterna på Waterside Inn. Där om någonstans kan man få både traditionellt och experimentellt trestjärningt inom radien av några hundra meter.
 
Toppen