Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Diskussion i 'Vin' startad av Anders Landström, 22 januari 2013.

  1. Elvis

    Elvis Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Pol Roger 1999 på magnum är helt underbar. Tyvärr tror jag att jag drack upp min sista i somras.
     
  2. Belmont

    Belmont Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Igårkväll var vi 6 personer som inte har så jätte mycket kunskap om att prova viner mer än vi kan säga vad vi tycker är gott och inte.
    Hade blindprovning på 6st standard champagner med en dyrare som var Krug Grande Cuvee.

    Vår lineup för kvällen var:
    Krug Grande Cuvée - 11p ( 1-1-5-1-2-1 )
    Palmer & CO Brut Reserve - 27p ( 6-4-6-5-4-2 )
    Duetz Brut Classic - 17p ( 5-2-1-2-3-5 )
    Lanson Black Label - 21p ( 4-3-4-3-1-6 )
    Perrier Jouet Grand Brut - 28p ( 3-5-3-6-6-5 )
    Mumm Cordon Rouge - 22p ( 2-6-2-4-5-3 )

    Vi gav den bästa 6p, den näst bästs 5p osv.

    Har druckit Krug-GC ett par gånger förut då jag tyckt den va super bra, dock inte blindtest.
    Alla som rösta lågt på den tyckte eftersmaken var konstig och inte speciellt mycket bubblor.
    Kan inte påstå att att de lukta konstigt av den men funderar om det kan varit nått fel på just den flaskan vi drack.
     
  3. Skumpagne

    Skumpagne Husmor/Älskare/Lagrare/Pappa

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Kan bara hålla med! Tyvärr hade vi bara denna flaska.
     
  4. Gurto

    Gurto Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    David Duband Chambolle-Musigny les Sentiers 2010 (lardoinlindad fasan fylld med pancetta, lök, rosmarin och salvia med mandelpotatis, gräddstuvade murklor och romanescokål) Sval och elegant doft av röda bär, grapefrukt, lätt gröna toner, lite rosor, klassisk Pinot-parfym och jordiga feta ekfatstoner i bakgrunden. Smakmässigt precis samma svala, eleganta och silkeslena frukt med de feta faten i bakgrunden. Hög syra och kännbara, men långt ifrån aggressiva, tanniner.

    Det är klassisk sval röd Bourgogne med riktigt fin parfymering som förvisso är jävligt gott men det märks att man mer dricker potential än ett färdigt vin. Ska försöka glömma nästa flaska
    7 år till och hoppas att man möts av något som blommat ut ordentligt.

    Passade förträffligt till maten.
     
  5. gece

    gece Man vänjer sig.

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    1996 R&L Legras Cuvée St Vincent. Hygglig men... lite småtråkig. Bra syra, snyggt ekad, och inte speciellt mycket mer att orda om.

    2011 Amisfield Noble Sauvignon Blanc. Rejält koncentrerade smaker, varje sniff ger nya frukter, bra balans, och förmodligen alldeles för ung för att drickas nu, men smarrig var den.
     
  6. Anders Landström

    Anders Landström Dricker mest, skriver lite Administratör

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    1985 Pol Roger. Smörigt mogen, bred smak. Dracks till Foie Gras, perfekt kombo på ett vin som fortsatt hade liv och syra kvar kombinerat med en mycket mogen still. Gott
     
  7. Dejzan

    Dejzan Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Kul att höra, jag har en magnum liggandes som jag är nyfiken på. Tänker mig att den kommer öppnas till jul.
     
  8. Anders Landström

    Anders Landström Dricker mest, skriver lite Administratör

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Magnum :),

    Låter som en utmärkt julklapp till dig själv. Tror det kommer vara riktigt bra, ger ett antal år liv till
     
  9. Per Stade

    Per Stade Lege artis

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Som ju alla vet så startade hummerfisket här på västkusten för en månad sedan.
    Fångsten har varit god säger en del, andra är inte så belåtna. Utan tvivel kommer
    det att finnas gott om hummer till nyår. Vi provade årets fångst häromveckan och
    hade för en gångs skull köpt rätt små humrar på cirka ½ kilo.
    Kokade dem med hummerfiskarens recept: 1dl grovsalt på 3 liter vatten, humrarna
    läggs i när vattnet kokar vilt och så får de sjuda i 12-15 minuter. Hälften av vattnet
    hälls av och kallt vatten hälls på för att kyla humrarna. Om de som i vårt fall skall
    ätas ljumna samma kväll så bör det kalla vattnet ha ungefär samma salthalt som
    kokvattnet. Saltmängden måste dock vara mindre om hummern får ligga i kylen till
    dagen därpå, vilket de flesta nog brukar göra, vare sig den ligger i spadet eller inte.
    Alla skaldjur smakar saltare efter en natt i kylen. På Koster är det en dödssynd att
    ha i något annat än salt i vattnet, men på andra håll finns de många som har i både
    öl och dill. Det får den personliga smaken avgöra. Under tiden hummern svalnade
    tog vi lite Kalix löjrom och sköljde ner den med Paul Déthune Blanc de Noirs, en
    champagne, som jag blir mer och mer förtjust i. Då det var en enkel helgdagskväll i
    fiskarkojan så drack vi sedan Bollinger Special Cuvée till hummern. Bollinger SC är
    också en champagne, som alltid är trevlig och blir ännu bättre med några års lagring.

    En trevlig bieffekt av hummerfisket är att det plötsligt blir väldigt gott om krabbklor.
    Kenneth och även andra fiskare, som jag köper hummer av, använder krabbor som
    agn i hummertinorna. Det kryllar av krabbor på botten så det finns hur mycket som
    helst. Kenneth har krabbor i en sump vid sin sjöbod, så när jag vill ha krabbklor tar
    han upp den och slår ihjäl krabborna och river av klorna till mig. Kokas som hummern
    ungefär. Eftersom jag är mycket förtjust i skaldjur så brukar det bli färska Kosterräkor
    på fredagar och krabbklor på lördagarna. Till detta hör naturligvis god champagne
    eller gott vin, vi brukar prova lite olika, så jag har svårt att komma ihåg alla. En av
    lådorna med Domaine Goisot har gått åt på kort tid, vilket uppenbarar ett litet
    problem med näthandeln: det går inte att fylla på lagret med fler flaskor. Tur att jag
    alltid köper två lådor. Hustrun är mycket förtjust i Sauvignon Blanc och älskade
    Goisot Saint Bris, själv tycker jag att den hade mer uttalat SB-karaktär än vad Vintomas tyckte vid sin provsmakning. Den flaska 2011 Domaine Goisot Bourgogne
    Côtes d'Auxerre Gondonne
    , som vi öppnade borde vi ha sparat, fick följande svar
    och råd från Caviste Martin: Däremot har Gondonne för tillfället en utpräglad ekfats-
    karaktär men vinet är väääldigt ungt (normalt sett inte ens släppt från domänen ännu).
    Spara Gondonne några år och prova till en fin västkustfirre sen.


    Vintomas har i sin blogg har skrivit en mycket trevlig rapport om sitt besök i Chablis.
    Bland annat skrev han om chablis från Denis Race, på ett sätt som gjorde att jag
    bara måste prova. Jag fick tag på lite 2010:eek:r. Ett trevligt vardagsvin som säkert
    kommer att växa lite till. Tack Vintomas för tipset!

    Jag har också börjat nalla lite försiktigt på den förra sändning av Patrick Piuzes
    chablis från Caviste
    och drack en 2011 Patrick Piuze Chablis Terroir de Chablis för
    någon månad sedan. Trots att det är en av de "enklaste" i lådan så tyckte både
    jag och hustrun att den var helt fantastisk och oerhört välbalanserad. Skulle gärna
    köpa ett par lådor till om det bara var möjligt.

    Några andra minnesvärda flaskor till skaldjuren har varit Selosse Initial, som alltid
    är bra och som jag skulle kunna ha hur mycket som helst av. Visst, jag vet att detta är
    instegsvinet i Sellosse-sortimentet men det spelar ingen roll, vi gillar stilen. Och till
    helgen, som gick, provade vi för första gången 1998 Perrier-Jouet Belle Epoque.
    Moussen och doften var förvånansvärt blyga och ännu mer förvånande var att
    smaken däremot var så kraftfull, full med rostade toner och nötter. En överraskande
    upplevelse, men gott.
     
  10. KockJohan

    KockJohan Cioccolato Catering Leverantör

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Väl skrivet! som öst-kust-bo så är jag välmedveten om hur sjukt mycket bra fiske och skaldjur vi går miste om här borta i huvudstaden!
    Ps. provade nyligen samtliga viner Martin sålde nyss från Patrick Piuze och de är sannerligen ny buteljerade, jag skulle inte dra någon av de flaskorna inom närmsta tiden, de förtjänar verkligen en god vila för att få blomma ut !
     
  11. Elvis

    Elvis Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner


    Min svärfar som har sommarställe i Fjällbacka brukar koka humrar i havsvatten i cirka tio minuter och sedan ställer han kastrullen utomhus i timmar för att svalna. Det är ungefär det enda han gör i köket, förutom att diska, under ett normalt år och han är mäkta stolt över sitt recept.


    Per, jag tänker förstås inte kritisera svärfar men vad säger du om det här sättet att koka hummer? Min egen erfarenhet är att det ibland blir väldigt bra, ibland "bara" ok.
     
  12. vintomas

    vintomas Bloggare

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Men å andra sidan har de ju ingen tunnelbana!
     
  13. Anders Landström

    Anders Landström Dricker mest, skriver lite Administratör

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Glöm inte belastningen Borås
     
  14. chambertin

    chambertin Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Men deras hummerfiske i Viskan går inte av för hackor.
     
  15. Per Stade

    Per Stade Lege artis

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Han måste ha hällt i mer salt utan att du har sett det.
    Fiskarna här som kokar räkor på båten eller kräftor på bryggan använder också
    havsvatten men har alltid i rejält med salt.
    De köper salt i 25 kgs säckar.
    Vi föredrar lite mer sälta på skaldjuren men som jag skrev tidigare, de smakar alltid
    saltare om de har legat ett antal timmar, vare sig de ligger i lagen eller utan.
    Självklart blir de saltare om de ligger i saltlag. Så tiden i saltlagen har betydelse.
    Att koka i 10 minuter och ställa ut kastrullen låter lite chansartat, avkylningen blir
    då beroende av hur kallt det är ute. Om inte lagen kyls av så fortsätter kokningen
    en bra stund, med risk att hummern blir seg.

    Vid mer molekylär hummerkokning, det receptet har jag från Jan Boris-Möller, så
    använder man termometer och kyler omedelbart ner hummern i kallt vatten när
    den har fått rätt temperatur.
    Skrev en del om det förra året
     
  16. Per Stade

    Per Stade Lege artis

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Var det årgång 2011 eller årgång 2012, som du provade? Den vi drack var 2011.
    De första som Caviste sålde var 2009 och 2010 och där var jag för het på gröten och
    drack dem för tidigt.
     
  17. KockJohan

    KockJohan Cioccolato Catering Leverantör

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    på restaurang brukar vi precis som du beskriver, koka hummern i svinsaltvatten. men innan så brukar vi koka upp en 'lag' i förväg även den med salt o ev dill beroende på ändamål.
    Så när hummern kokt till önskad innertemp så lyfter vi ur dem och stoppar direkt ner i den kalla-förkokta lagen.
     
  18. KockJohan

    KockJohan Cioccolato Catering Leverantör

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    2012-rakigenom. Jag vet att Vintomas sa något i stil med att de inte riktigt höll samma klass som tidigare årgång, jag är ingen expert riktigt för att säga, mer än att jag tycker Piuze tolvorna levererade riktigt fint men behövde väälidgt mycket tid i glaser då de rakt igenom är rätt hårda.

    kan även bjuda på lite anteckningar som jag skrev då jag testa lite snabbt:
    2012 Terroir de Chablis
    Halvdiskret, med en ingående enkel och seriös struktur, inte alls så framträdande mineral här är det mer åt det gröna nässel-hållet och små puffiga inslag alltmot slutet.

    2012 1er Cru Vaillons Les Minots
    Helt stängd nos med små bakomliggande blomstriga inslag.
    förhållandevis generositet på eken, fint avstämd trots den unga profilen men massvis av exotisk frukt. Syran upplever jag här mest angenämnd dempad av vinerna i en citrus-zestig-stil. Finishen håller i bra och de går trors de otroligt ny buteljerade falskorna redan bra att njuta av denna färskvaran.

    2012 1er Cru Les Fôrets
    Oxå pur-ung, aningen mer komplexité i framtoningen, ett hårdare tryck av mango, ananas och grape. Syran är ett snäpp vassare som hoss en omogen lime.
    Bak i gommen upplever jag dethela nästan som ett lager mer utav allt och framförallt en hårdare ek-karaktär. Ett vasst vin som behöver mycket tid.

    2012 Grand Cru Blanchots
    Är helt stängd på nosen.
    Initialt rökig, fylligare stil, vågor av hård mineral följt utav bitska aprikoser och läskande blond grape. Svansen är mer åt det kryddiga hållet och blossar upp i stora rostade fat med tiden.

    2012 Grand Cru Bougros
    Är direkt yppig och frisk med mer små lätta ekiga inslag. Stilen är här väldigt lång och redan otroligt njutningsbart balanserad. Dethär är ett otroligt välsammansatt vin där jag tycker komponenterna redan sitter där de ska i riktigt bra Grand Cru-klass

    2012 Grand Cru Le Clos
    Stor och redan förhållandevis generös med massvis med grönskande inslag. Munnen är lång lång och jag upplever dethär vinet en grad mer finpolerat än övriga viner, men en redan ännu finare balans, trots att det raktigenom tar lite emot med den bitska mineralen är det ändå en så ren och balanserad njutning rakigenom, att det inte går att blunda för de små peppriga inslagen , solmogna bär och stora läskande apelsininslag, lägg på det ett stort och ungt grönt-fokus på lite mer omogen rabarber.
    Stor personlighet som förtjänar tid och respekt
     
  19. chambertin

    chambertin Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    För några helger sedan var det ett ”mindre” vinferno i min hemmalada.
    Några från forumet var med så de kommer kanske med egna anteckningar också.
    Allting provades blint under kvällen vilket är kul och man blir väldigt ödmjukt inställd till sina vinkunskaper efter ett antal grava felgissningar men skam den som ger sig.

    Först blev vi dock invigda i konsten att frysa jordgubsmousse i flytande kväve av Jesper

    Först upp på banan av vinerna var väl ngt som skulle kunna karakteriseras som sällskapets uppvärmning.
    En provning som börjar så sent som 16 en lördag bör ju föregås av ngt och det här hade vissa i sällskapet provat före dom anlände.
    Dom hade dock den goda smaken att ta med sig resterna så att vi andra fick prova också:

    N/V, Cuvée Paradis, Alfred Gratien:
    Ung ganska komplex champagne med tydligt tryck och fokus på chardonnay-delen. Smakade bara en liten mängd ngt avslaget vin av detta så anteckningarna är ganska bristfälliga. Dessutom höll jag på att laga mat för fullt vilket inte underlättar direkt. Klart godkänt dock och skulle det visa sig klart bättre än vissa andra namnkunniga champagner längre fram.

    2005, Terra Montosa Riesling, Georg Breuer:
    Väldigt utvecklad färg och doft med extremt tydliga Riesling-toner. Kanske har den gått aningen långt i sin utveckling och har nog varit lite mer frisk för några år sedan. Nästan helt torr men med ett varmt intryck samt en del skifferaromer. Trevligt vin utan några stora utsvävningar åt ngt håll.

    2007, Chassagne-Montrachet 1:er Crû ”Les Champgains”, Ferdinand & Laurent Pillot:
    Först är den mkt intensivt valnötig och smörig men falnar tyvärr en del efter hand. Grus/flinta finns där också ihop med lite honung och det känns både outvecklat och moget i samma andetag. Smaken är mer åt det unga hållet och syran biter fortfarande och har sällskap av en lite instängd fatton som inte gör att det avslutar helt rent.

    2005, Le Grand Père Blanc de Blanc, Hatt & Söner:
    Detta visar först väldigt tydliga citrus och lime-toner och det råder ingen tvekan om att det är en ganska ung BdB i glaset. Efter den inledande attacken så vill det sig dock inte riktigt. I takt med att moussen avtar så dämpar sig även frukten och en lätt kritig musselskalsdoft kryper fram. Även i smaken hackar det betänkligt utan att vara direkt dåligt men det känns på ngt sätt lite banalt. Jubel utbryter vid bordet då flaskan avtäcks. 900:- för det här känns som ett rån. Hade den kostat runt trehundringen hade jag inte klagat nämvärt.
    Skitkul att få det här blint. Skulle visa sig senare att det här inte blev den enda bling-bling skumpan under kvällen.

    2004, Grand Année, Bollinger:
    Doften är intensiv från försat stund och genomgår under halvtimma en metamorfos från gråpärondominans till torkad frukt och nötter. De berömda champinjonerna lyser dock med sin frånvaro vilket får alla att missa huset helt och hållet. I smaken finns en lätt men klädsam skalbeska och en rik och lång eftersmak. Mkt bra vin som växer i glaset men det tar ju slut så förbannat fort...

    N/V, Brut Gold, Armand de Brignac:
    Väldigt ung grön färg och mkt livlig och intensiv mousse. Doften är enkel och rättfram med massor av gröna äpplen och en del kritighet. Så mycket mer än det blir det inte heller. Ingen Bollinger-metamorfos här inte. Smaken är åt det hårda mkt unga hållet och inget speciellt alls i nuläget. Vissa vid bordet hävdar att det här har en bra framtid men +5 års lagring behövs. Behovet av lagring kan jag skriva under på men jag tror inte att det kommer att utvecklas till ngt bra.

    Två av Sveriges mest dissade skumpor dyker upp blint på samma kväll. Man går tydligen aldrig säker i det här sällskapet.
    Kul att ha provat men i grund och botten tycker jag det är ganska trist för champagne (som vin och region) att det finns plats för sådana här extremt marknadsförda produkter med begränsad eller tveksam kvalitet.

    N/V ,Grand Cellier, Vilmart (deg -99):
    Ganska djup färg med drag åt gult. Doften är stor, smörig ihop med jästiga toner, äpplighet och har dessutom klara fatanstrykningar men allt är i fin harmoni. Efter lite luft så tittar lite diskreta sherry-toner fram men hålls klädsamt på mattan och tar aldrig över föreställningen. I gommen upprepar sig det mesta från doften men kanske får man lite mer bourgogne-känsla än innan. Eftersmaken är mycket lång och njutbar och vinet verkar verkligen vara på topp.

    Kvällens bästa skumpa för min del utan tvekan. Enligt CH som hade med flaskan så är detta degorgerat -99 och skall alltid vara gjort på tre på varandra följande årgångar. Basvinerna spenderar 10 månader på foudres.

    N/V, Cuvée Julie, H.Billiot (100% 2006):
    Slängde in den härefter Vilmart pga att jag tycket att det kunde passa efter föregående vin. Billiots Cuvée Julie får även det ca 10 månader på ekfat. Avstår att recensera det dock eftersom jag importerar det.

    2000, Cuvée Winston Churchill, Pol Roger:
    Djupt gul färg och en intensiv doft med först en del krut och mycket brioche. Känns förvånansvärt utvecklad på näsan men vad gör det när det levererar så här bra. Efter att krutröken lagt sig tonar mer apelsin och lite torkad frukt fram. Smaken är som den andra vågen i doften rik, smörig och med en kittlande men inte så intensiv syra. Doften är sanslöst bra men smaken står inte riktigt i paritet nu.
    Väldigt bra även detta men den fick ge sig för Vilmart pga lite mindre utveckling och min personliga preferens för Bourgogne-stilen i Vilmart.

    N/V Brut, Veuve Cliquot (Release -72):
    Tyvärr så är detta i stort sett passé. Nästan ingen mousse och i stort sett bara sherry-toner i både smak och doft.

    1986, Château Pichon-Lalande:
    Tät mörk färg med antydan till tegel. Doften är intensiv från första stund med ceder, multna löv, tobak, korinter och mörk frukt i allmänhet. Utvecklas ganska mycket under tiden i glaset men förändrar sig inte nämnvärt. Drack en likadan för knappt två år sedan men denna flaskan känns mer utvecklad. Väldigt gott vin nu och helt klart på topp.

    2005, Duluc de Branaire-Ducru:
    Tät ungdomlig färg med antydan till mognad. Först stor doft men aningen stum och det vill aldrig riktigt ge med sig. Drar mer åt ett Merlot-dominerat vin med korinter bra fruksötma och lätt rostade toner. Medelfylligt vin som förmodligen kan leverera bättre om man tar det i en annan fas. Har druckit några Bdx 05:eek:r på sistone som alla varit ganska slutna och tunnelaktiga så det kasnke inte är årgången att snegla åt just nu.

    2006, Barolo Canubi, Paolo Scavino:
    Mkt stor doft med tydliga vanlj- och ekaromer. Kanske ngt i överlag för min smak men jag har förr gjort grava missbedömningra på just ung fatad Nebbiolo och hur den utvecklas med lagring. Vineran verkar kunna äta upp massiva mängder ek med tiden. Nu döljer dock eken frukten lte väl mycket men det är ett tätt bygge som vi har i glaset. Smaken är intenisv, lång och med unga och ordentligt ansättande tanniner i nuläget. Mat anbefalles om man mot förmodan vill öppna det här nu.

    2004, Langhe Nebbiolo Arborina, Elio Altare:
    Det här hade också en klar anstrykning av fat men inte alls så dominerande som hos Barolon. Doften är mer utvecklad och en del svamp blandas med lite multnande hötslöv-toner. Frukten är fortfarande lite körsbärs- och lingonaktig men på väg över i ett mer moget stadium åt kryddor och tjära. Smaken är aningen kärv fortfarande men med riktigt bra längd och avslutning.

    2009, ”Turn the whole thing upside down” Grenache, Sine Qua Non:
    Den här doften är bara total vällust för en vinprovare ! Allt bara väller ur glaset men utan att bli kladdigt eller syltigt.
    Frukten är så stor och monsterren den bara kan vara och markerar med klassisk Grenache-frukt ihop med lite lakrits och lite svag krydda (stjärnanis).
    Smaken har trots sina 15% inte några alkoholanslag och är silkesmjuk och mycket mycket lång.
    Barnarov är det att dricka detta i nuläget men vilket stort vin det är (om man gillar Grenache då) råder det ingen tvekan om.

    CH plockar hem full pott för min del då han plockade med även detta vin.

    2000, Spécial Club, Bernard Hatté (magnum):
    På tok för sent och alla var ganska sliriga men vinfernon brukar ju alltid avslutas men ngn onödig champagne... :)
     
  20. jocke

    jocke Medlem

    SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

    Sista dagarna:

    Gardet 2002. Hel del mineral, citrus. komplex. I början var den lite för kall. Uppskattades inte alls. Efter ett tag utvecklades den på ett positivt sätt men det var något jag inte riktigt kunde sätta fingret på som jag inte uppskattade. Frun som drukit en hel del champagne uppskattade den väldigt mkt och kunde gärna dricka den fler gånger. Jag hade inte den uppfattningen. Måste nog ge den en chans till. Har en 2002 och en 2000 i källaren. Får korka upp dom vid samma tillfälle.

    Bonnaire. Var Sacrum:Legat med naturlig kork. Lite grov, full med nötter men ändå en viss fruktighet. Jag tycker om den

    Comtes 2002Typisk Fruktig på Comtes stil. Kalas champagne. Upplever att den har förändrats till det sämre om jag jämför med när jag drack den sist men det är bara tillfälligt. Här finns potential och den kommer bli mkt bättre.
    Comtes 2004
    Sämsta av de 3. Men absolut inte dålig. Mer mineralrik och inte så utvecklad. Riktigt trevlig champagne men den behöver tid. Lagra
    Comtes 2005
    WOW. Köp alla ni kommer över. Comtes är en favvo champagne för mig, så lite partisk är jag men inte druckit en så bra 2005 som denna. En mindre bra år i champagne men ändå lyckas så fantastiskt. Med lagring så kommer den att bli Wonderbar :)
     

Dela sidan