Mattias Schyberg
Administratör
Redan när man sätter sin första fot innanför dörrarna sprider sig en skön och lättsam atmosfär som direkt spelar på rätt strängar. Restaurang Natur är en pärla. Klar rekommendation och ett av de bästa restaurangbesöken på länge!
Nu var vi på plats tidigt på nationaldagen och det var endast vi och några strögäster den första halvtimmen. Det är en trång lokal och inte direkt bekvämt med hårda pinnstolar, men det glömdes bort redan efter ett par minuter. Vår sommelier Joline gav kvällen guldkant med perfekt service genomgående. Möjligen tog maten lite väl lång tid, men då vi ville ha en helkväll var det aldrig ett bekymmer.
Förväntansfull fru som ser måttligt road ut att hamna på bild...
Vi började med ett glas utmärkt och krispig vinho verde med mycket jästighet och komplexitet. Blev riktigt imponerad. Strax under 90 pinnar på en höft.
2015 Aphros Vinho Verde Loureiro Branco
Beställde lite råbiff och en underbar sparrisrätt till förrätt. Jag blev fullkomligt förtrollad av sparrisrätten. Mustig med kräftbuljong, ramlöksmajonäs, rom och annat gott. Gick upp i brygga och kan knappt minnas när jag åt något godare och då snackar vi om en "i princip vegetarisk rätt". Råbiffen smakade jag endast på och den var riktigt god den också. Frun log nöjt och smaskade i sig högljutt.
Med tanke på naturvinsfokuset på restaurangen slog vi till på lite känd kvalitetsbeaujolais som i sammanhanget kändes tryggt och "konventionellt" enligt det franska appellationssystemet.
2014 Jean Foillard Morgon Côte du Py
Grymt bra grejer. Härligt intensivt med blommiga toner, våt sten och härligt stallig röd frukt. Lätt kropp, men långtifrån saft. Bedårande gott! (~91-92p)
Till denna skönhet blev det tupp med rotselleri, toppmurklor, tryffel och annat kul jag har glömt. Aningen segt möjligen, men inte så det förstörde upplevelsen. Grymt gott, men inte lika magiskt som förrätten. Perfekt matchning med vinet.
Till dessert blev det lite ost av blandat slag och en hel del annat kul på vinfronten som jag skippar några utläggningar om. Vi satt ihop med lite andra bekanta som dök upp mot slutet och socialiserade mest. Barberan var dock mer än minnesvärd. Ett kraftpaket med mycket finess och klassisk körsbärskaraktär.
Äntligen får hon bära höga klackar. Frågan är vad som händer nästa årgång?
Nu var vi på plats tidigt på nationaldagen och det var endast vi och några strögäster den första halvtimmen. Det är en trång lokal och inte direkt bekvämt med hårda pinnstolar, men det glömdes bort redan efter ett par minuter. Vår sommelier Joline gav kvällen guldkant med perfekt service genomgående. Möjligen tog maten lite väl lång tid, men då vi ville ha en helkväll var det aldrig ett bekymmer.
Förväntansfull fru som ser måttligt road ut att hamna på bild...
Vi började med ett glas utmärkt och krispig vinho verde med mycket jästighet och komplexitet. Blev riktigt imponerad. Strax under 90 pinnar på en höft.
2015 Aphros Vinho Verde Loureiro Branco
Beställde lite råbiff och en underbar sparrisrätt till förrätt. Jag blev fullkomligt förtrollad av sparrisrätten. Mustig med kräftbuljong, ramlöksmajonäs, rom och annat gott. Gick upp i brygga och kan knappt minnas när jag åt något godare och då snackar vi om en "i princip vegetarisk rätt". Råbiffen smakade jag endast på och den var riktigt god den också. Frun log nöjt och smaskade i sig högljutt.
Med tanke på naturvinsfokuset på restaurangen slog vi till på lite känd kvalitetsbeaujolais som i sammanhanget kändes tryggt och "konventionellt" enligt det franska appellationssystemet.
2014 Jean Foillard Morgon Côte du Py
Grymt bra grejer. Härligt intensivt med blommiga toner, våt sten och härligt stallig röd frukt. Lätt kropp, men långtifrån saft. Bedårande gott! (~91-92p)
Till denna skönhet blev det tupp med rotselleri, toppmurklor, tryffel och annat kul jag har glömt. Aningen segt möjligen, men inte så det förstörde upplevelsen. Grymt gott, men inte lika magiskt som förrätten. Perfekt matchning med vinet.
Till dessert blev det lite ost av blandat slag och en hel del annat kul på vinfronten som jag skippar några utläggningar om. Vi satt ihop med lite andra bekanta som dök upp mot slutet och socialiserade mest. Barberan var dock mer än minnesvärd. Ett kraftpaket med mycket finess och klassisk körsbärskaraktär.
Äntligen får hon bära höga klackar. Frågan är vad som händer nästa årgång?