Det här är en intressant poäng, särskilt när jag senast igår läste mig till att just Mourvèdre är rik på förstadiena av just ämnen som ger en rökig, stallig arom i samband med Brettanomyces.
Jag kan kort ta ett utdrag ur boken som handlar om en berömd C9dP, Château de Beaucastel, som har just en hög andel Mourvèdre:
"
One wine that keeps appearing in this context is Château de Beaucastel, the highly regarded Châteauneuf-du-Pape estate. [...] 'I opted to test two of the most famous vintages, the 1989 and the 1990
,' Collins told me. 'These wines are supposed to represent what great Beaucastel is all about
.' [...] The results? According to Collins, 'They showed indisputable evidence that significant brett infections occurred in both the 1989 and 1990 vintages of Beaucastel
.' Microscan and plating tests showed only small amounts of mostly dead brett cells, but the 4EP levels were 897 microgram/liter for the 1989 and a whopping 3330 microgram/liter for the 1990.'"
Värt att nämna i detta samband är att 4EP står för 4-ethylphenol och det är den som står för den stalliga, gödselartiga och hästiga doften i ett vin, ofta tillsammans med 4EG (4-ethylguiacol) som ger en mer rökig, kryddig nyans. För att sätta värdena nämnda ovan i perspektiv så är det kring 425 microgram/liter som den sensoriska tröskeln finns för just 4EP, medan 4EG har en trolig tröskel kring 100 microgram/liter.
För att återkoppla till Syrah som du nämner, Mattias S, så finns den med på listan som en av de druvsorter som tydligen kan ge upphov till just förstadier till 4EP och 4EG. Då båda dessa ämnen oftast uppträder gemensamt vid brett-påverkan så finns nyckeltalet 10:1 i förhållandet 4EP gentemot 4EG. Det är alltså ett medelvärde för i vilka mängder båda ämnen förekommer och det verkar vara hyfsat konstant världen över; det tycks som att Brettanomyces finns över hela världen och påverkar vinerna i varierande grad. Intressant att se på är då förhållandet för Shiraz som är jättelika 24:1!
Jag förstår tanken att allt som är animaliskt inte behöver vara brett, men efter vad jag läst mig till de senaste veckorna så verkar det snarare vara så att en liten grad brett ger upphov till mycket av det vi kallar terroir och ursprungstypiska toner. Efter undersökningar verkar det som att Brettanomyces dyker upp i vinerier över hela världen, men somliga är bättre på att kväva den i dess linda än andra. Min källa till detta är dock något ensidig, "The science of Wine" av Jamie Goode.