Vinproducenter som bytt svensk importör

[vintomas]

Då och då byter ju producenter importör i Sverige av olika skäl. Kan tänka mig att en anledning kan vara när producenten är missnöjd med den försäljning som den svenske importören uppnår, alternativt att de blir uppvaktade av en annan aktör med mer väloljat munläder som lovar bättre business. Endera parten kan nog tänka sig att dra sig ur om en importör skaffar sig en annan producent i samma region eller segment, som ses som konkurrent. Min gissning är dock att det är få importörer som självmant brukar avstå från samarbete med prestigeproducenter, utan i de fallen sådana byter importör brukar det vara de själva som tar initiativet.

Nyligen damp det ner en nyhet från Vinunic, om att de skulle avsluta samarbetet med Gaja (fast inte omedelbart utan först när Gaja har en ny importör, så gissningsvis om några månader). Det var Vinunic själva som skickade ut pressmeddelande om det hela, och man kan man läsa om detta hos bl.a. Allt om Vin och Livets Goda. "Bakgrunden till uppsägningen är att VinUnic och Gaja har olika syn på hur den svenska marknaden ser ut och fungerar. Parallellimport från andra marknader har också bidragit till VinUnics beslut att avsluta samarbetet."

Är det någon som vet vad det är för parallellimport som Vinunic syftar på? Alla Gaja-viner i Systembolagets beställningssortiment har Vinunic som leverantör, så ingen parallellimportör har listat något där. En stor nätvinhandelsaktör med säte i Danmark har i och för sig rätt många Gaja-viner i sitt sortiment - kan det verkligen vara det som får Vinunic att avsluta samarbetet? Det är nämligen så att ett antal andra Vinunic/Vingruppen-leverantörer också finns i samma nätvinhandlares sortiment. Eller är det så att någon har sålt till restauranger i Sverige vid sidan av Vinunic?

 

[Vino fino]

Då och då byter ju producenter importör i Sverige av olika skäl. Kan tänka mig att en anledning kan vara när producenten är missnöjd med den försäljning som den svenske importören uppnår, alternativt att de blir uppvaktade av en annan aktör med mer väloljat munläder som lovar bättre business. Endera parten kan nog tänka sig att dra sig ur om en importör skaffar sig en annan producent i samma region eller segment, som ses som konkurrent. Min gissning är dock att det är få importörer som självmant brukar avstå från samarbete med prestigeproducenter, utan i de fallen sådana byter importör brukar det vara de själva som tar initiativet.

Nyligen damp det ner en nyhet från Vinunic, om att de skulle avsluta samarbetet med Gaja (fast inte omedelbart utan först när Gaja har en ny importör, så gissningsvis om några månader). Det var Vinunic själva som skickade ut pressmeddelande om det hela, och man kan man läsa om detta hos bl.a. Allt om Vin och Livets Goda. "Bakgrunden till uppsägningen är att VinUnic och Gaja har olika syn på hur den svenska marknaden ser ut och fungerar. Parallellimport från andra marknader har också bidragit till VinUnics beslut att avsluta samarbetet."

Är det någon som vet vad det är för parallellimport som Vinunic syftar på? Alla Gaja-viner i Systembolagets beställningssortiment har Vinunic som leverantör, så ingen parallellimportör har listat något där. En stor nätvinhandelsaktör med säte i Danmark har i och för sig rätt många Gaja-viner i sitt sortiment - kan det verkligen vara det som får Vinunic att avsluta samarbetet? Det är nämligen så att ett antal andra Vinunic/Vingruppen-leverantörer också finns i samma nätvinhandlares sortiment. Eller är det så att någon har sålt till restauranger i Sverige vid sidan av Vinunic?

Termen parallellimport brukar användas när man pratar om konkurrerande import från distributörer i andra länder (som av olika skäl kan ge bättre villkor lokalt) trots att man har officiell agentur i ett visst land och "borde" vara den enda distributionskanalen.

Så när de pratar om "andra marknader" lär de åsyfta andra länder. Och restauranger i Sverige måste väl ändå (om än indirekt) gå via Bolaget? Dvs. deras distributörer listas som officiella importörer, om transaktionerna sker vitt.

Låter som privatimport (även om syftet kanske inte bara är privat).

 

[magnum]

Termen parallellimport brukar användas när man pratar om konkurrerande import från distributörer i andra länder (som av olika skäl kan ge bättre villkor lokalt) trots att man har officiell agentur i ett visst land och "borde" vara den enda distributionskanalen.

Så när de pratar om "andra marknader" lär de åsyfta andra länder. Och restauranger i Sverige måste väl ändå (om än indirekt) gå via Bolaget? Dvs. deras distributörer listas som officiella importörer, om transaktionerna sker vitt.

Låter som privatimport (även om syftet kanske inte bara är privat).

Restauranger köper väl direkt från importören och slipper därmed SB påslag!

 

[Peder]

Är det någon som vet vad det är för parallellimport som Vinunic syftar på? Alla Gaja-viner i Systembolagets beställningssortiment har Vinunic som leverantör, så ingen parallellimportör har listat något där. En stor nätvinhandelsaktör med säte i Danmark har i och för sig rätt många Gaja-viner i sitt sortiment - kan det verkligen vara det som får Vinunic att avsluta samarbetet?

Det kan mycket väl vara anledningen. Jag blev själv stoppad av Johan Lidby Vinhandel när han valde att ta in något vin till Sverige från en producent. Det är många svenska vinimportörer som retar sig på den svenska firman som har dansk flagg eftersom man i många fall använder sig av danska importörer, fast för svensk marknad. Men det är bara en gissning från min sida! Sedan finns ju lagen om parallellimport, men det är ju upp till en importör om man vill ha ett samarbete eller inte med en vingård som har flera försäljningskanaler i Sverige.

 

[kayaker]

Vissa har väldigt svårt att förstå hur EU fungerar. Misstänker att det är haken. Vinunic har ju visat detta tidigare när det gäller glas.

 

[chambertin]

Då och då byter ju producenter importör i Sverige av olika skäl. Kan tänka mig att en anledning kan vara när producenten är missnöjd med den försäljning som den svenske importören uppnår, alternativt att de blir uppvaktade av en annan aktör med mer väloljat munläder som lovar bättre business. Endera parten kan nog tänka sig att dra sig ur om en importör skaffar sig en annan producent i samma region eller segment, som ses som konkurrent. Min gissning är dock att det är få importörer som självmant brukar avstå från samarbete med prestigeproducenter, utan i de fallen sådana byter importör brukar det vara de själva som tar initiativet.

Nyligen damp det ner en nyhet från Vinunic, om att de skulle avsluta samarbetet med Gaja (fast inte omedelbart utan först när Gaja har en ny importör, så gissningsvis om några månader). Det var Vinunic själva som skickade ut pressmeddelande om det hela, och man kan man läsa om detta hos bl.a. Allt om Vin och Livets Goda. "Bakgrunden till uppsägningen är att VinUnic och Gaja har olika syn på hur den svenska marknaden ser ut och fungerar. Parallellimport från andra marknader har också bidragit till VinUnics beslut att avsluta samarbetet."

Är det någon som vet vad det är för parallellimport som Vinunic syftar på? Alla Gaja-viner i Systembolagets beställningssortiment har Vinunic som leverantör, så ingen parallellimportör har listat något där. En stor nätvinhandelsaktör med säte i Danmark har i och för sig rätt många Gaja-viner i sitt sortiment - kan det verkligen vara det som får Vinunic att avsluta samarbetet? Det är nämligen så att ett antal andra Vinunic/Vingruppen-leverantörer också finns i samma nätvinhandlares sortiment. Eller är det så att någon har sålt till restauranger i Sverige vid sidan av Vinunic?

Man kan ju bara spekulera men konkurrensen med danskarna är säkert svår för dom v.g SB-distribuerade viner. Ser man sen också att de flesta av de 7 röda +2 vita dom har på SB så är 5 slutanmälda och 4 finns på BS. BS är ju också en extra börda ekonomiskt jfrt med det ordinarie sortimentet för att inte tala om jfrt med Dk.
Det kan ju också handla om allokering dvs de har inte fått dom volymer dom velat ha.
(Edit: skall vara 6 +1 vin och 2 på BS. Sökning med "Gaja" på SB ger lite extra svar. )

 

[Vino fino]

Vissa har väldigt svårt att förstå hur EU fungerar. Misstänker att det är haken. Vinunic har ju visat detta tidigare när det gäller glas.

Det värsta är ändå att svenska folket har så svårt att förstå hur EU fungerar och tillåter det högst märkliga undantaget SB...

 

[vintomas]

Lade märke till några andra byten som också involverar välkända norditalienska producenter, i detta fall Valpolicella, och Vingruppen:
- 1 januari tog Vinunic, som ingår i Vingruppen, över som importör av Masi från Philipson & Söderberg, som sedan ett gäng år ingår i statliga finska Altia. P&S har varit långvarig importör, och enligt några år gamla uppgifter (i denna artikel) står Sverige för 11% av Masis export och var deras näst största exportmarknad. Notis i Livets Goda om den nya importören (gissningsvis en kopia av Vinunics pressmeddelande snarare än egen redaktionell text, eftersom den gamla importören inte nämns).
- 1 april bytte Allegrini till Enjoy Wine & Spirits, som ingår i Gruppo Di Luca (Zeta-produkter o.s.v.), från The Wineagency, som ingår i Vingruppen. Notis i Livets Goda om den nya importören (gissningsvis en kopia av Enjoy W&S pressmeddelande snarare än egen redaktionell text, eftersom den gamla importören inte nämns). Enligt WoW News notis är bytet en direkt följd av att Masi bytt importör, och att Allegrini inte vill konkurrera med dem - om importörens uppmärksamhet får man förmoda.

För SB-kunder märks gissningsvis sådana här byten inte så mycket i det korta tidsperspektivet, så det är förmodligen inte så intressant som nyhet för de flesta vanliga privatkonsumenter. Restauranger märker ju däremot byten tydligare, eftersom de köper direkt från importörer. Däremot kan byten ju ha klar betydelse på sikt även för privatkunder, för det svenska vinutbudet (både via SB och restauranger) har ju inte enbart formats via SB:s sortimentansvarigas och inköpares "objektiva" bedömningar och konsumenters "opåverkbara" smak, utan importörernas olika marknadsföringsåtgärder mot vinjournalister, konsumenter och SB spelar ju också i hög grad in.

Det är lite lustigt hur det verkar funka i Sverige med importörers sortiment. Endera kan man vara en extremt nischad mindre importör och i huvudsak ha många (oftast små) producenter från ett land eller en region. Eller så kan man vara en stor och bred importör, och då verkar det oftast bara vara en (oftast stor) producent per region som gäller. Möjligen kan man ha en andra producent, eller i extremfall ytterligare, men då ska de två producenterna vara så olika i pris, profil eller storlek att de knappast konkurrerar. Det verkar vara klart sällsynt med några andra varianter.

 

[vintomas]

Senast att byta importör är Moulin Touchais, eller rättare sagt Vignobles Touchais, som är producentens namn. Bytet har skett från Giertz till Vinunic. Här kan man läsa en notis i Livets Goda om den nya importören (ser ut att vara en exakt kopia av Vinunics pressmeddelande snarare än egen redaktionell text).
Det tycks som att Vinunic har tagit över Giertz lager av MT, för alla årgångar i BS finns kvar, fast nu med Vinunic som angiven leverantör. Ska bli intressant att se hur urvalet av årgångar utvecklar sig framöver. Å ena sidan är ju MT en etablerad klassiker i Sverige, men å andra sidan verkar det vara satans svårt att sälja söta viner.
Sedan några år har Giertz gått över till att enbart skicka in de enklaste/billigaste årgångarna i SB:s ordinarie sortiment, för att hålla priset på "senaste årgång" nere. 1998 och 2001 är de senaste sådana årgångarna. (Alla årgångar har olika priser direkt från Touchais, "unga" toppårgångar kostar några euro mer än "unga/halvunga" svagare årgångar.) De bästa årgångarna hamnar numera direkt i BS. Även om de svagare årgångarna också har den speciella karaktären av mogen söt Chenin Blanc kan det nog långsiktigt kan det vara en riskstrategi om nya kunder konsekvent exponeras för svagare årgångar som producenten säljer billigare. Då kanske man aldrig bryr sig om att leta vidare i BS, och bara tror att det där säljs äldre årgångar snarare än också bättre. Så min rekommendation till både "vaneköpare" och "nya nyfikna" är att strunta i årgången i butik och istället köpa från BS, även om det blir aningen dyrare.
Paradoxalt nog lär detta ha inneburit att Sverige på senare år har köpt mer av de dåliga MT-årgångarna än av de bra! Vid mitt besök 2013 uttryckte monsieur Touchais en viss förvåning över att Giertz hade köpt mer 1998 (som då fortfarande låg i butik) än 1997, som han själv gillade. Kanske kan denna utveckling ha spelat in i importörsbytet? Oavsett vilket tycker jag att det är väldigt trevligt att Giertz har hållit så många årgångar tillgängliga, och hoppas att Vinunic fortsätter med det! Det är inte många viner där man när som helst kan fixa en bautavertikalprovning med viner från BS. För att vara mer exakt finns det väl inte ett enda ytterligare sådant vin...

De fyra årgångar som kommer efter 2001, 2002-2005, är alla bra till riktigt bra årgångar för söta Loireviner, vilket i och för sig innebär att Touchais vill ha mer betalt än de tagit för 1998:an och 2001:an. Vi får väl se om nästa MT-årgång i butik då blir 2004 kombinerat med en prishöjning, eller om det blir ett hopp ända till 2006 (som gissningsvis blir lite billigare än 2002-2005 eftersom årgången inte anses fullt lika bra) kombinerat med en lite mindre prishöjning. 2002, 2003 och 2005 lär vara årgångar att se fram emot. Om de följer den allmänna årgångsstilen är 2002 något för den med tålamod, 2003 (som jag provat på plats) för den som vill ha något kraftigt att dricka direkt, och 2005 den som vill ha något kraftigt som är hyggligt tillgängligt men ändå lagringsdugligt. Notera att jag alltså spekulerar baserat på årgångstabeller och andra, tidigt släppta Loire-viner jag provat, eftersom jag ännu inte provat 2002, 2004, 2005 eller 2006.

Men för den som lever i nuet är mitt tips i det aktuella svenska urvalet 1997 om man vill ha en riktigt bra årgång som är drickmogen, med 1999 som lite av en bubblare i samma klass. För den som vill ha en toppårgång som behöver lagras mer, utan att kosta alltför mycket, rekommenderar jag den syrastinna 1996. Vill man ha något med mer mognad som också är bra, rekommenderar jag 1983.

 

[vintomas]

Är det någon som vet om champagnehuset Jacquesson (med utmärkt kvalitet och "odlarstil") är på väg till en annan svensk importör och i så fall vilken? Jag ville kolla upp om Vingruppen - som hittills importerat dem - hade några andra produkter i sitt restaurangsortiment än de som finns via SB. I deras sortimentslista hittade jag då nada från Jacquesson, och ingen presentationssida av huset. Googlar man på "Jacquesson importör" är först träffen en webbsida hos Vinovum (ett av företagen i Vingruppen) som är borttagen. Hos bag-in-boxmonopolet står dock Vinovum fortfarande som importör.

 

[vintomas]

Vinunic (som tillsammans med Wineworld, The Wineagency, Valid Wines och Quaffable Wines utgör Vingruppen) verkar ha drabbats av en rejäl utbrytning.
Andrahandsuppgifter gör gällande att det är grundarna/de gamla ägarna till Vinunic och flera andra centrala personer i Vingruppen som hoppat av och startat nytt. Det nya företaget heter Wine Affair, med det fullständiga namnet Wine Affair Scandinavia AB. (Bolaget registrerades 2018-12-12 men mycket verkar ha hänt senaste månaden.)
På Wine Affairs webbplats hittar man just nu loggorna för 11 producenter, varav tre verkliga prestigeproducenter som tidigare fanns i Vinunics stall: Guigal, Jadot och Ridge.
Övertagandena av agenturerna måste ha skett alldeles nyligen, för i ett nyhetsbrev från Club Vinunic så sent som 17 maj (som jag hittade i min mailkorg) fanns lanseringar från Guigal och Jadot med. Söker man på Systembolaget står nu Wine Affair som leverantör för tre viner från Guigal och två från Jadot, medan Vinunic står som leverantör för ca 20 från vardera av dessa.
Det har funnits andra tecken på att saker har förändrats hos Vingruppen. Tidigare var Vingruppen extremt aktiva med att bjuda in till branschprovningar, men nyligen såg jag reaktion från någon webbplatser och bloggare på att de inte sett en enda inbjudan på flera månader. (Detta ledde först till spekulationen att de bytt policy till just dessa.) För någon månad sedan tyckte jag själv att det hade varit väldigt få utskick från Club Vununic Gold, så jag skrev och kollade för säkerhets skull att jag fortfarande stod med på listan. Club Vinunic-utskicken om lanseringar kommer fortfarande, men det har definitivt varit färre aktiviteter än tidigare. Så jag får väl anta att de som rent praktiskt ordnade mycket av detta finns bland de som lämnat.

Sedan lite historik. Vinunic bildades 1992, inför avskaffandet av importmonopolet och EU-inträdet 1 januari 1995, och det lär ha varit just Guigal som var deras första "kap". (Ena grundaren har ofta berättat om starten på provningar de ordnat.) Med Guigal som referens fick de sedan DRC, vilket förmodligen var nyckeln till att håva in andra prestigeproducenter. Om Vinunic blir av med DRC är det ett tecken på att det står illa till.

Med tiden utvecklades Vinunic till Vingruppen genom att gå ihop med andra bolag. 2006 köpte norska Arcus 60% av Vingruppen, medan de tre tidigare ägarna behöll 40%. Arcus har en bakgrund som Norges motsvarighet till Vin & Sprit (bröts loss från Vinmonopolet 1996; norska staten sålde majoriteten 2001 samt resten 2003), men var då ett dotterbolag till det börsnoterade svenska investmentbolaget Ratos, som hade köpt bolaget 2005. Arcus fortsatte att expandera på många andra marknader, och börsnoterades på Oslobörsen i slutet av 2016, i samband med att ägarna Ratos och HOFF sålde delar av sitt innehav. Våren 2017 avvecklade Ratos sitt kvarvarande innehav (då 23,6%) genom att sälja till två andra storägare, Canica och Sundt. Canica (som är ett privatägt norskt investmentbolag som bl.a. ägnat sig åt företag i livsmedelsbranschen) har därefter ökat sitt ägande, och nådde i juli 2018 en nivå (33% tydligen) då budplikt inträder. Styrelsen i Arcus rekommenderade aktieägarna att tacka nej till Canicas erbjudande om 45 kr. Vissa sålde dock, och Canica kom precis över 40% i augusti 2018. Jag hittar också en norsk nyhetsnotis från i september 2018 om att Arcus koncerndirektör för vin bestämt sig för att lämna företaget efter 11 år.

Jag gissar alltså att förändringen på Vingruppen är relaterad till utvecklingen hos ägaren Arcus snarare än en slump att det inträffar så nära inpå dessa utvecklingar i Norge. Om det sedan beror på allmän turbulens efter försöken från Canica att ta över Arcus, eller ändrade tillväxt/vinstkrav på dotterbolag eller andra sätt att sköta dotterbolagen, har jag ingen aning om. Men uppenbarligen har många av de tunga/långvariga i Vingruppen tyckt att det är bättre att öppna eget.

Som avslutning: min avsikt är absolut inte att skriva något negativt om Vinunic eftersom de fortfarande har bl.a. DRC, Roederer och Georg Breuer i sitt sortiment och jag vill inte missa provningar med dessa eller möjlighet för vinklubbsmedlemmar att köpa. Vingruppens kvarvarande sortiment inkluderar (åtminstone i nuläget) också sådana storheter som Alain Brumont, Ceretto, Clonakilla, Domaine de la Côte, Egly-Ouriet, Giaconda, Bruno Giacosa, Henschke, Huet, Lucien Le Moine, Dr. Loosen, Perrot-Minot, Pierre Péters, Pingus, Shafer, Taylor's, Touchais, Vasse Felix, Zind-Humbrecht samt en hel del annat.

 

[Trydebull]

Vinunic (som tillsammans med Wineworld, The Wineagency, Valid Wines och Quaffable Wines utgör Vingruppen) verkar ha drabbats av en rejäl utbrytning.
Andrahandsuppgifter gör gällande att det är grundarna/de gamla ägarna till Vinunic och flera andra centrala personer i Vingruppen som hoppat av och startat nytt. Det nya företaget heter Wine Affair, med det fullständiga namnet Wine Affair Scandinavia AB. (Bolaget registrerades 2018-12-12 men mycket verkar ha hänt senaste månaden.)
På Wine Affairs webbplats hittar man just nu loggorna för 11 producenter, varav tre verkliga prestigeproducenter som tidigare fanns i Vinunics stall: Guigal, Jadot och Ridge.
Övertagandena av agenturerna måste ha skett alldeles nyligen, för i ett nyhetsbrev från Club Vinunic så sent som 17 maj (som jag hittade i min mailkorg) fanns lanseringar från Guigal och Jadot med. Söker man på Systembolaget står nu Wine Affair som leverantör för tre viner från Guigal och två från Jadot, medan Vinunic står som leverantör för ca 20 från vardera av dessa.
Det har funnits andra tecken på att saker har förändrats hos Vingruppen. Tidigare var Vingruppen extremt aktiva med att bjuda in till branschprovningar, men nyligen såg jag reaktion från någon webbplatser och bloggare på att de inte sett en enda inbjudan på flera månader. (Detta ledde först till spekulationen att de bytt policy till just dessa.) För någon månad sedan tyckte jag själv att det hade varit väldigt få utskick från Club Vununic Gold, så jag skrev och kollade för säkerhets skull att jag fortfarande stod med på listan. Club Vinunic-utskicken om lanseringar kommer fortfarande, men det har definitivt varit färre aktiviteter än tidigare. Så jag får väl anta att de som rent praktiskt ordnade mycket av detta finns bland de som lämnat.

Sedan lite historik. Vinunic bildades 1992, inför avskaffandet av importmonopolet och EU-inträdet 1 januari 1995, och det lär ha varit just Guigal som var deras första "kap". (Ena grundaren har ofta berättat om starten på provningar de ordnat.) Med Guigal som referens fick de sedan DRC, vilket förmodligen var nyckeln till att håva in andra prestigeproducenter. Om Vinunic blir av med DRC är det ett tecken på att det står illa till.

Med tiden utvecklades Vinunic till Vingruppen genom att gå ihop med andra bolag. 2006 köpte norska Arcus 60% av Vingruppen, medan de tre tidigare ägarna behöll 40%. Arcus har en bakgrund som Norges motsvarighet till Vin & Sprit (bröts loss från Vinmonopolet 1996; norska staten sålde majoriteten 2001 samt resten 2003), men var då ett dotterbolag till det börsnoterade svenska investmentbolaget Ratos, som hade köpt bolaget 2005. Arcus fortsatte att expandera på många andra marknader, och börsnoterades på Oslobörsen i slutet av 2016, i samband med att ägarna Ratos och HOFF sålde delar av sitt innehav. Våren 2017 avvecklade Ratos sitt kvarvarande innehav (då 23,6%) genom att sälja till två andra storägare, Canica och Sundt. Canica (som är ett privatägt norskt investmentbolag som bl.a. ägnat sig åt företag i livsmedelsbranschen) har därefter ökat sitt ägande, och nådde i juli 2018 en nivå (33% tydligen) då budplikt inträder. Styrelsen i Arcus rekommenderade aktieägarna att tacka nej till Canicas erbjudande om 45 kr. Vissa sålde dock, och Canica kom precis över 40% i augusti 2018. Jag hittar också en norsk nyhetsnotis från i september 2018 om att Arcus koncerndirektör för vin bestämt sig för att lämna företaget efter 11 år.

Jag gissar alltså att förändringen på Vingruppen är relaterad till utvecklingen hos ägaren Arcus snarare än en slump att det inträffar så nära inpå dessa utvecklingar i Norge. Om det sedan beror på allmän turbulens efter försöken från Canica att ta över Arcus, eller ändrade tillväxt/vinstkrav på dotterbolag eller andra sätt att sköta dotterbolagen, har jag ingen aning om. Men uppenbarligen har många av de tunga/långvariga i Vingruppen tyckt att det är bättre att öppna eget.

Som avslutning: min avsikt är absolut inte att skriva något negativt om Vinunic eftersom de fortfarande har bl.a. DRC, Roederer och Georg Breuer i sitt sortiment och jag vill inte missa provningar med dessa eller möjlighet för vinklubbsmedlemmar att köpa. Vingruppens kvarvarande sortiment inkluderar (åtminstone i nuläget) också sådana storheter som Alain Brumont, Ceretto, Clonakilla, Domaine de la Côte, Egly-Ouriet, Giaconda, Bruno Giacosa, Henschke, Huet, Lucien Le Moine, Dr. Loosen, Perrot-Minot, Pierre Péters, Pingus, Shafer, Taylor's, Touchais, Vasse Felix, Zind-Humbrecht samt en hel del annat.

Imponerande spaning @vintomas !!!
Ska bli intressant att följa utvecklingen...

 

[Gomseglet]

Mycket intressant, stort tack för information som är svår att sammanställa på det här sättet för den som inte har tid och kanaler.

 

[vintomas]

Champagnehuset Taittinger byter importör till Wine Affair från idag (15 feb) enligt ett pressmeddelande. Importörsinfon är redan bytt hos SB ser jag. Den tidigare importören var We & Wine, som fram till början av 2018 hette Fondberg. Såvitt jag kan minnas har Fondberg varit importör rätt många år.

Jag får väl anta att detta betyder att Wine Affair aldrig lyckades "rycka" Roederer från Vinunic, till skillnad från en del andra vinproducenter. (Se mitt inlägg ovan för förklaring.)

Med reservation för att det kan hänt en del med rangordningen under förra årets pandemiska nedgång i champagneförsäljningen är Taittinger ungefär nummer 6 i storlek i Champagne bakom Moët & Chandon, Veuve Clicquot, Nicolas Feuillatte (som är särskilt stora inom Frankrike, på varuhusmarknaden m.m.), G.H. Mumm och Laurent-Perrier. Strax bakom dem kommer Pommery, Piper-Heidsieck, Lanson och Canard-Duchêne. Men det är alltså volym totalt vi pratar om, inte hur kända husen är i just Sverige.