Aureole på Mandalay Bay besökt. Det blev en trerätters och en flaska rött och det hela slutade på ganska svettiga 350 dollar för två. En hög summa för en upplevelse som tyvärr inte kan få mer än godkänt i min bok och som är långtifrån stjärnklass. Maten var god, vinet rockade fett och visst fick vi se en (1) "
wine angel" (upphissad bibliotekarie är nog en mer rättvis beskrivning)
. Vi fick dessutom full uppmärksamhet av personalen då det var ett par spridda skurar med gäster och troligtvis var det endast vi som var nämnvärt vinintresserade...
Låt oss börja nysta i besöket från början: Det var ju det där med det häftiga vintornet och akrobatiska damer som elegant hämtar flaskor som i värsta Cirque du Soleil-showen. Det var lite som en reklambild för en hamburgare dessvärre...
Gissa vilken bild som föreställer vår visuella upplevelse, vänster eller höger?
Tur att vårt vin befann sig högt upp i tornet...
Nåväl. Vinlistan var lång och fin med mängder med vin för den som har en fet plånbok åtminstone. Hutlösa påslag generellt, men inte direkt värre än på andra ställen. Högre priser genererar dock i löjliga påslag i kronor räknat (vilket är det som räknas egentligen – det är ju lika stor arbetsinsats att öppna ett dyrt vin som ett billigt trots allt). Väldigt få viner med någon form av ålder dessutom, förutom rariteterna som knappast är möjligt att välja för en knegare som jag.
Vinlistan presenterades via en iPad. Programmet var så buggigt att det inte gick att navigera tillfredställande. Vår ständigt närvarande sommelier envisades att rekommendera ett vin till oss – jag ville botanisera själv! Fick till slut en analog pappersvinlista att titta i. Tog god tid på mig. Hittade till slut ett ganska vettigt vin med någorlunda prislapp.
2010 Domaine Tempier Bandol La Tourtine för 150 dollar fick det bli. Har druckit vinet innan men en annan årgång. Grymt vin! Animaliskt till tusen och skönt kryddigt med perfekt balanserad björnbärsfrukt. Slankt och stramt med toner av läder, soja, stall och lakrits. Som en skön mix mellan bdx och Hermitage. Svalt i munnen med skönt bitande tanniner. Väldigt ungt fortfarande. Bryggläge!
93p
Matmässigt så började vi med en tomatcarpaccio som smakade bra men av enkelt slag...
Gick vidare till huvudrätten som var en perfekt tillagad bit oxfilé med god sås, spenat och potatispuré. Hur gott som helst, men en ganska fantasilös rätt ändå.
Avslutade med en av de sämsta crème brûlée jag har ätit. Orimligt stor och kall i mitten. Alla vet väl att temperaturen skall vara perfekt ljummen! Gott ändå, men en besvikelse utan tvekan.
Vi var ganska nöjda ändå när vi lullade därifrån. Vi hade ganska realistiska förväntningar och helhetsupplevelsen var trevlig trots allt. Vi åt och drack tillfredställande och servicen var perfekt. Kan jag rekommendera stället? Nja, får jag säga. Det är inte ett måste på något vis – inte ens för att se deras vintorn.
