Vinresa i Virginia - del 1

Betyg:
4/5,
  1. Omar Khayyam
    Mot slutet av sommaren lyckades jag få till en kortare vinresa i Virginia. Kanske inte den vinodlande region som ligger högst upp på listan att besöka. Bara i Kalifornien har du områden man lätt skulle kunna ägna en livstid åt - motsvarande cirka 85 % av den totala vinproduktionen i USA. Sedan har du Oregon, Washington State, och för den nyfikne är väl den fjärde delstaten att besöka snarast New York State - tänker både på Finger Lakes och Long Island. Men visst, nästan alla amerikanska delstater producerar vin nuförtiden. Dock inte alltid av internationellt gångbar kvalitet.

    Jag hade själv en notering på cellar tracker från 2007 med ett vin från Virginia - en 2004 merlot från Barboursville som jag hade skrivit att jag skulle kunna tänka mig att köpa igen. Djupare erfarenhet än så hade jag inte. Sedan tidigare vet jag dock att Virginia är en vacker delstat med vyer och landskap som lämpar sig väl för en roadtrip. Sagt och gjort tänkte jag att om jag inte hittar bra viner kan jag i alla fall lära känna den kanske mest historiskt tyngda delstaten i USA litet bättre.

    I Virginia ligger en mängd historiska gods och herresäten, inklusive Monticello, som tillhörde den kanske främste vinambassadören i USAs historia, Thomas Jefferson, ambassadör i Frankrike 1785 till 1789, och sedermera USAs tredje president, mest känd som författare till Declaration of Independence (”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal/…/with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.”). Jefferson försökte plantera vin från Europa på Monticello men lyckades inte, förmodligen på grund av phylloxera. Hans vinskriverier har lämnat ett större avtryck. Vad som hade hänt med vinodlandet sedan detta misslyckade företag två hundra år tidigare var det nu dags att ta reda på.

    Med Washington DC som startplats - i högsommarens olidliga hetta och med en tropisk luftfuktighet så att det knappt gick att vara ute mer än en kort stund innan man längtade till luftkonditionerade rum - kontaktade jag vinmakare och gjorde planer för besök på ett par ställen. I stort utgick jag från vad som fanns skrivet i olika vinpublikationer på nätet och från de producenter som fanns på hyllorna hos de tre viktigaste vinbutikerna i DC-området; Calvert Woodley, MacArthur Beverages och Schneider’s of Capitol Hill (med den attraktiva webbsajten www.cellar.com).

    För att komplettera min bristfälliga kunskap bestämde jag mig för att hitta någon bättre restaurang som också hade viner från Virginia på menyn. En av mina absoluta favoritrestauranger när det kommer till Southern Cuisine, Georgia Brown’s, hade, när jag var där senast, serverat rödvin så varmt att vi fick beställa en ishink. Det gick bort.

    I stället hittade jag två restauranger i stilen New American, dvs med fokus på amerikanska, lokala, råvaror: Kinship och The Dabney. Det visade sig vara två fullständiga lyckträffar med helt fantastisk mat. Jag åt vid baren på båda ställen. Det är alltid trevligt i USA, eftersom folk inte är rädda för att prata med främlingar, vare sig på enkla eller finare ställen; det brukar alltid leda till intressanta möten. På båda restaurangerna hittade jag också personer med stort intresse för Virginias viner. På Kinship, där jag landade först, skänkte de i ett glas med Linden Hardscrabble Chardonnay 2014. Till detta åt jag en lokal delikatess - soft shell crabs. Det vill säga krabbor som friteras och äts med (det mjuka) skalet på. Vinet var riktigt bra. Även ett glas sött vin från samma producent (Linden Vidal Late Harvest) höll riktigt hög klass. På The Dabney blev det ett glas rött från samma producent: Linden Claret 2015.

    Tydligt efter dessa besök var att jag måste besöka Jim Law på Linden Vineyards. Den andre personen som jag var tvungen att besöka var helt klart Luca Paschina på Barboursville Vineyards. De flesta artiklar jag kunde hitta om Virginias viner bestod i intervjuer med denne italienske pionjär.

    Jag frågade också om Donald Trumps vingård, men träffade ingen i DC som hade en åsikt om vinerna därifrån eller som hade varit på besök. Längs med resan skulle det visa sig att inte få personer hade starka uppfattningar om presidenten själv. Virginia är en delstat med två olika läger, där det mest befolkningstäta området i nordöstra hörnet, som vuxit ihop med DC, samt collegestaden Charlottesville, var tydligt demokratiska, medan både de fattigare delarna och de många rika områdena med fantastiska gårdar och ägor, bortom städerna, var tydligt republikanska och med stort stöd för Donald Trump. Som jag kommit att lära känna vinmakare i USA är de inte sällan rätt liberala personer (i den amerikanska betydelsen) samtidigt som vingårdarna låg i områden som var allt annat än. Dessa politiska spänningar, inte minst efter dödsfallen i samband med de politiska demonstrationerna i Charlottesville i augusti ett år tidigare, var så kännbara att många inte ville prata politik utan att först veta var deras samtalspartners själva stod. Nåväl, vin lossar alla tungor, och har en tendens att förbrödra, och jag hade många trevliga pratstunder om både vin och annat med alla de härliga entusiaster jag träffade på vägen, demokrater såväl som republikaner.

    I den andra delen kommer jag att beskriva några vingårdsbesök och vinerna jag provade. Förutom dessa kan man nog kategorisera de allra flesta vingårdarna som enklare ställen utan större ambition och som levde på svensexor och möhippor där busslaster med glada stadsbor från DC dök upp för att dricka litervis av riktigt trist rosé. Jag lärde mig snabbt att de flesta av de bättre ställena hade skyltar vid infarten där det stod ”Limos and buses not allowed. Groups must be 6 persons or less for tasting or seating.”

    Sedan stötte jag också på mer lyxiga ställen där det organiserades storslagna bröllop, gårdar vilka en ung vinmakare träffande beskrev som Vanity Projects, det vill säga någon riktigt förmögen person som köpt en fin gård med underbara ägor vilken de sedan gjort om till en vacker vingård med all modern utrustning man kan tänka sig, dock utan att först riktigt tagit reda på om marken, jordmånen och odlingsförhållandena passar för vinodling. Jag lärde mig att det stora problemet i Virginia vad gäller vinodling är att luftfuktighet och regn ställer stora krav på väl fungerande dränering eller avrinning i vingårdarna. Mycket av vingårdsmarken verkar helt enkelt vara odlad på alltför bördig och rik jord i flacka lägen.

    När man kör genom landsbygden i Virginia slås man också av något märkligt - hur pass välklippta de vidsträckta gårdarnas gräsfält är, som en serie av perfekt klippta fotbollsplaner. Få andra platser i världen har så stora gårdar där man inte antingen odlar något eller har djur som får beta fritt på ängar som inte trimmas som en golf-green. Men vackert är det.

    Några riktiga stjärnor hittade jag; framförallt Linden, Barboursville och RdV (Rutger de Vink). Både Glen Manor och Early Mountain hade också mycket skickliga vinmakare och även om de inte hade kommit lika långt som de tre främsta vingårdarna var det spännande besök med några riktigt bra viner som absolut var i samma klass som vinerna från de tre som jag satt högst upp på listan. Inga av dessa viner kommer att hitta vägen till Systembolaget, men om ni stöter på dem någonstans i världen kan jag verkligen rekommendera att prova.

    IMG_3445.JPG IMG_3446.JPG IMG_3447.JPG IMG_3448.JPG
    IMG_3567.JPG IMG_3568.JPG IMG_3569.JPG IMG_3570.JPG IMG_3572.JPG IMG_3575.JPG

    Dela artikeln

    Beo, chambertin, Tomas Lindblom och 8 andra gillar detta.

Kommentarer

To view comments, simply sign up and become a member!