Vingubben
Medlem
Besökte Emmanuel för ett par veckor sedan, några kilometer söder om Tain-l’Hermitage. Har sedan länge haft hans St Joseph Dardouille som en favorit, och även gillat hans Crozes-Hermitage. Numera förfogar han även över lite mark i Hermitage som han har tagit över efter svärfar Bernard Faurie.
Emmanuel kallar sig själv för autodidakt men han har haft hjälp av svärfar genom åren. Köpte en hektar i Crozes-Hermitage för drygt tjugo år sedan men förfogar numera över totalt 21 hektar. Hans filosofi, om han har någon, är att anpassa vinifieringen efter vad han får ut från vingården. Hans röda är 100% Syrah.
Vi provade igenom framförallt 2023 från flaska och 2024 från fat och böjade med hans Crozes-Hermitge. Hans Mise en Bouche 2023 var väldigt mycket norra Rhone med köttighet och en rejäl dos peppar. Gjord med 40% hela klasar och fullt drickbar redan nu. Typisk Norra Rhone och ett kompetent vin för sitt pris. Provade även 2024 från fat som var gjort på 100% hela klasar och det gick helt och hållet i samma stil och med samma klass. Les Trois Chennes 2023 var lite dovare och fylligare med lite dämpad frukt men också lite mer komplexitet och elegans. Inte lika publik utan mer finess och ett litet steg upp. Au fil du Temps 2023 var klart mer kropp och karaktär, med lite torkad frukt men också ett seriösare vin. Provade även 2022 som var klar stramare och lite mer behov av lagring. Hans Au fil Du Temps görs från utvalda fat och områden där han har rankor med djupare rötter, vilket ger bra skördar även vid mer utmanande årgångar. Förmodligen en av de bästa C-H som man kan få tag på.
Hans standard St Joseph har jag inga anteckningar från då mitt fokus låg på Dardouille 2023. Ytterligare en lyckad årgång och väldig specifik i sin karaktär med björnbär, slånbär, rökt kött och peppar. Inte riktigt i linje med 2018 och 2020 som i min bok är helt suveräna, men kommer att bli riktigt bra med något eller några år på rygg. I mitt tycke kan man hoppa över hans standard St Joseph och i stället lägga pengarna på hans C-H.
Vi avslutade med att prova hans Hermitage och först ut var 2022 från flaska. Köttig, körsbär, eleganta tanniner som fyller hela munnen. Snygg på alla sätt men 2021 var ett ordentligt steg upp, kanske lite beroende på ett extra år på rygg. Provade även 2024 från fat men varje vingårdsläge för sig. Les Bessards stack ut med lite mer spänst och kraft medan Greffieu hade en påtaglig ton av salmiak samtidigt som det var slankare. Jag föreslog att han skulle buteljera dessa separat men fick som svar en nekande huvudskakning och en blick som avfärdade mina kunskaper om vin. Om jag först det rätt så hade svärfar behållit en liten plätt mark i La Meal från vilken han skulle fortsätta producera vin. Oklart om detta skulle komma ut på marknaden eller om det var för husbehov.
En av mina favoritern i Norra Rhone och väldigt trevligt besök där Emmanuell verkligen gav tid att berätta om sina viner. Tror att vi totalt provade ett 20-tal viner/årgångar varav hälften från fat. Han talar dock endast franska.
Emmanuel kallar sig själv för autodidakt men han har haft hjälp av svärfar genom åren. Köpte en hektar i Crozes-Hermitage för drygt tjugo år sedan men förfogar numera över totalt 21 hektar. Hans filosofi, om han har någon, är att anpassa vinifieringen efter vad han får ut från vingården. Hans röda är 100% Syrah.
Vi provade igenom framförallt 2023 från flaska och 2024 från fat och böjade med hans Crozes-Hermitge. Hans Mise en Bouche 2023 var väldigt mycket norra Rhone med köttighet och en rejäl dos peppar. Gjord med 40% hela klasar och fullt drickbar redan nu. Typisk Norra Rhone och ett kompetent vin för sitt pris. Provade även 2024 från fat som var gjort på 100% hela klasar och det gick helt och hållet i samma stil och med samma klass. Les Trois Chennes 2023 var lite dovare och fylligare med lite dämpad frukt men också lite mer komplexitet och elegans. Inte lika publik utan mer finess och ett litet steg upp. Au fil du Temps 2023 var klart mer kropp och karaktär, med lite torkad frukt men också ett seriösare vin. Provade även 2022 som var klar stramare och lite mer behov av lagring. Hans Au fil Du Temps görs från utvalda fat och områden där han har rankor med djupare rötter, vilket ger bra skördar även vid mer utmanande årgångar. Förmodligen en av de bästa C-H som man kan få tag på.
Hans standard St Joseph har jag inga anteckningar från då mitt fokus låg på Dardouille 2023. Ytterligare en lyckad årgång och väldig specifik i sin karaktär med björnbär, slånbär, rökt kött och peppar. Inte riktigt i linje med 2018 och 2020 som i min bok är helt suveräna, men kommer att bli riktigt bra med något eller några år på rygg. I mitt tycke kan man hoppa över hans standard St Joseph och i stället lägga pengarna på hans C-H.
Vi avslutade med att prova hans Hermitage och först ut var 2022 från flaska. Köttig, körsbär, eleganta tanniner som fyller hela munnen. Snygg på alla sätt men 2021 var ett ordentligt steg upp, kanske lite beroende på ett extra år på rygg. Provade även 2024 från fat men varje vingårdsläge för sig. Les Bessards stack ut med lite mer spänst och kraft medan Greffieu hade en påtaglig ton av salmiak samtidigt som det var slankare. Jag föreslog att han skulle buteljera dessa separat men fick som svar en nekande huvudskakning och en blick som avfärdade mina kunskaper om vin. Om jag först det rätt så hade svärfar behållit en liten plätt mark i La Meal från vilken han skulle fortsätta producera vin. Oklart om detta skulle komma ut på marknaden eller om det var för husbehov.
En av mina favoritern i Norra Rhone och väldigt trevligt besök där Emmanuell verkligen gav tid att berätta om sina viner. Tror att vi totalt provade ett 20-tal viner/årgångar varav hälften från fat. Han talar dock endast franska.