Desto mer njutbar var denna Ben Holladay Soft Red Wheat, Rickhouse Proof. Sju år gammal 60.7-procentig wheater från Missouri. Inhandlad på monopolet. Söt och efterrättslik karaktär med tydliga inslag av karamell, vanilj, sträv ek och röd frukt som påminner om kentuckydestillat. Här skiner vetet igenom och kan urskiljas i doften. Fyllig och nästan saftig munkänsla, och jag känner inte att alkoholhalten gör att den upplevs obalanserat spritig. Eftersmaken är lång och varm och otroligt mysig med kvardröjande toner av trä, kanel och farinsocker.
Blev verkligen såld på fylligheten och smakkoncentrationen. Är allt under typ 100 proof egentligen en vattnig kompromiss? Hur viktigt är proof för er?