Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Champagne - Årgångstabeller och årgångssnack

Thirsty

Smygnykterist
Försöker få grepp om nyare årgångar i spannet 2018 till 2022. Provat en del men ändå lurigt. Att lita blint på en skribent (oavsett utbildning) känns dumt. En benchmark av kritiker och historiska årgångar som har druckits torde i vart fall ge viss indikation om vilken kritiker som synkar bäst med egen smak. Sedan är ju en årgångstabell såklart väldigt generaliserende som såklart senare får brytas ned i producent och vin.

Vilka kritiker matchar bäst er erfarenhet av skumpa årgångar ni har druckit och vilken är er spaning på de angivna årgångarna?

Champagne 2000 talet.png


Champagne 2010 talet.png


Champagne 2020 talet.png
 

mackan92

Medlem
Försöker få grepp om nyare årgångar i spannet 2018 till 2022. Provat en del men ändå lurigt. Att lita blint på en skribent (oavsett utbildning) känns dumt. En benchmark av kritiker och historiska årgångar som har druckits torde i vart fall ge viss indikation om vilken kritiker som synkar bäst med egen smak. Sedan är ju en årgångstabell såklart väldigt generaliserende som såklart senare får brytas ned i producent och vin.

Vilka kritiker matchar bäst er erfarenhet av skumpa årgångar ni har druckit och vilken är er spaning på de angivna årgångarna?

Visa bifogad bild 35683

Visa bifogad bild 35684

Visa bifogad bild 35685

Stort tack för en gedigen sammanställning av åren efter millennieskiftet. Det är en fantastisk grund för diskussion, men det får mig också att fundera på vad dessa generella poäng egentligen representerar. Min erfarenhet är att årgångstabeller ofta premierar år med hög mognad och stora volymer, medan de tenderar att underskatta de mer komplexa åren där kvaliteten inte kom gratis utan krävde extrem selektering.

Ett aktuellt exempel på detta är kontrasten mellan 2017 och 2018. År 2017 betraktas ofta som ett förlorat år i tabellerna på grund av frost och regn som orsakade stora problem med röta. Men bilden är betydligt mer nyanserad än ett lågt genomsnittsbetyg; medan Pinot Noir led svårt, presterade Chardonnay i Côte des Blancs faktiskt på en mycket hög nivå. De producenter som var beredda att ta de ekonomiska förlusterna genom att gallra stenhårt och sänka sina skördeuttag lyckades skapa viner med en imponerande koncentration och precision som sällan syns i de breda penseldragen i en tabell.

När vi sedan ser på 2018 möts vi av en årgång som hyllas för sina rekordvolymer och friska druvor. Efter det svåra 2017 tillät konsortiet ovanligt stora skördeuttag för att fylla på producenternas reserver, vilket i kombination med en varm sommar gav mycket sockerrika druvor. Risken med dessa "solskensår" är dock att vi tappar den ryggrad av syra som är Champagnes främsta signum. Vinerna från 2018 är tillgängliga och charmiga nu, men de saknar ofta den nerv och lagringspotential som finns i de svalare och mer utmanande åren.

Det blir därför problematiskt när en tabell sätter ett högt betyg baserat på att skörden var enkel och riklig, snarare än på vinets långsiktiga karaktär. Det är i de svåra åren som producentens skicklighet verkligen prövas, och för den som letar efter personlighet snarare än volym kan en utskälld årgång som 2017 ibland erbjuda större upplevelser än ett kommersiellt succéår som 2018. Jag är nyfiken på hur ni andra ser på detta – prioriterar ni den trygga jämnheten i de högt rankade åren, eller letar ni också efter guldkornen i de mer "svåra" årgångarna?
 
Trådskapare
Thirsty

Thirsty

Smygnykterist
Stort tack för en gedigen sammanställning av åren efter millennieskiftet. Det är en fantastisk grund för diskussion, men det får mig också att fundera på vad dessa generella poäng egentligen representerar. Min erfarenhet är att årgångstabeller ofta premierar år med hög mognad och stora volymer, medan de tenderar att underskatta de mer komplexa åren där kvaliteten inte kom gratis utan krävde extrem selektering.

Ett aktuellt exempel på detta är kontrasten mellan 2017 och 2018. År 2017 betraktas ofta som ett förlorat år i tabellerna på grund av frost och regn som orsakade stora problem med röta. Men bilden är betydligt mer nyanserad än ett lågt genomsnittsbetyg; medan Pinot Noir led svårt, presterade Chardonnay i Côte des Blancs faktiskt på en mycket hög nivå. De producenter som var beredda att ta de ekonomiska förlusterna genom att gallra stenhårt och sänka sina skördeuttag lyckades skapa viner med en imponerande koncentration och precision som sällan syns i de breda penseldragen i en tabell.

När vi sedan ser på 2018 möts vi av en årgång som hyllas för sina rekordvolymer och friska druvor. Efter det svåra 2017 tillät konsortiet ovanligt stora skördeuttag för att fylla på producenternas reserver, vilket i kombination med en varm sommar gav mycket sockerrika druvor. Risken med dessa "solskensår" är dock att vi tappar den ryggrad av syra som är Champagnes främsta signum. Vinerna från 2018 är tillgängliga och charmiga nu, men de saknar ofta den nerv och lagringspotential som finns i de svalare och mer utmanande åren.

Det blir därför problematiskt när en tabell sätter ett högt betyg baserat på att skörden var enkel och riklig, snarare än på vinets långsiktiga karaktär. Det är i de svåra åren som producentens skicklighet verkligen prövas, och för den som letar efter personlighet snarare än volym kan en utskälld årgång som 2017 ibland erbjuda större upplevelser än ett kommersiellt succéår som 2018. Jag är nyfiken på hur ni andra ser på detta – prioriterar ni den trygga jämnheten i de högt rankade åren, eller letar ni också efter guldkornen i de mer "svåra" årgångarna?
Hm, förstå mig rätt men jag bryr mig inte om procucenten har slitit eller glidit genom årgången. Om än att det ger en romantiserande bild av den aktuella årgången där bonden har slitit i det dåliga vädret med sin trebenta blinda häst och lyckats göra något relativt bra, speciellt för årgången i sig. Det som är av betydelse för mig är om det är gott, när det dricks blint. 🤷‍♂️

Det är några år kvar innan presitigerna släpps så ser årgångstabellen mer som en indikator till forecast arbetet avseende vin inköp då både budget och lagringsutrymme är begränsat (eller borde begränsas). Köper hellre fler av en bra årgång och hoppar andra årgångar än att köpa lite av varje årgång. Hoppade exempelvis 2010 och 2011, köpte istället fler av 2012 och 2013.

Avseende att kritiker inte premierar årgångar med långsiktig lagringspotential kan vara olika mellan kritiker. Exempelvis WA har under 2000-2010 talen satt högst betyg på 2002. 2008, 2012, 2013 och 2019. Den sistnämnda har jag förlite erfarenhet från men de övriga är mer eller mindre inte i fönstret (oklart om 2002 någonsin kommer komma dit).
 

mackan92

Medlem
Hm, förstå mig rätt men jag bryr mig inte om procucenten har slitit eller glidit genom årgången. Om än att det ger en romantiserande bild av den aktuella årgången där bonden har slitit i det dåliga vädret med sin trebenta blinda häst och lyckats göra något relativt bra, speciellt för årgången i sig. Det som är av betydelse för mig är om det är gott, när det dricks blint. 🤷‍♂️

Det är några år kvar innan presitigerna släpps så ser årgångstabellen mer som en indikator till forecast arbetet avseende vin inköp då både budget och lagringsutrymme är begränsat (eller borde begränsas). Köper hellre fler av en bra årgång och hoppar andra årgångar än att köpa lite av varje årgång. Hoppade exempelvis 2010 och 2011, köpte istället fler av 2012 och 2013.

Avseende att kritiker inte premierar årgångar med långsiktig lagringspotential kan vara olika mellan kritiker. Exempelvis WA har under 2000-2010 talen satt högst betyg på 2002. 2008, 2012, 2013 och 2019. Den sistnämnda har jag förlite erfarenhet från men de övriga är mer eller mindre inte i fönstret (oklart om 2002 någonsin kommer komma dit).
Jag köper helt ditt resonemang kring att skippa romantiken – i slutändan är det innehållet i glaset vid en blindprovning som räknas, inte hur mycket bonden har slitit. Strategin att hoppa över de svagare åren som 2010 och 2011 för att istället satsa kapitalet på 2012 och 2013 är ju skolboksexemplet på en sund inköpsstrategi för en källare.

Det jag menar är dock att årgångstabellerna ibland fungerar som en trubbig indikator just för det forecast-arbete du nämner. Om man ser till 2018 som exempel, så riskerar den årgången att bli en "fälla" för de som köper blint på höga poäng. Visst var druvorna friska, men den låga syran gör att många av dessa viner riskerar att falla platt långt innan de når sin förväntade topp. Om målet är lång lagring kan en generellt "högpoängare" i tabellen paradoxalt nog vara ett sämre köp än en tekniskt svårare årgång där syrastrukturen faktiskt finns kvar.

När det gäller 2002 vs 2008 har du en intressant poäng. 2002 är ju ett typexempel på en årgång som hyllades tidigt för sin generösa frukt, men som många nu börjar ifrågasätta om den någonsin kommer att få den där knivskarpa definitionen man söker i en mogen prestige. Det visar just på risken med att låta tidiga betyg, ofta satta på druvornas socker och mognad, styra inköpen för en källare som ska hålla i 20 år.

Min poäng är egentligen bara att 2018, trots sin höga status i dagens grafer, kan visa sig vara en "kvantitetsårgång" i förklädnad, medan de producenter som navigerade rätt 2017 kan ha skapat viner med en struktur som faktiskt belönar lagring bättre. Men som du säger, när prestige-vinerna väl landar och vi kör dem blint, det är då vi får facit på om strategin höll.
 
Trådskapare
Thirsty

Thirsty

Smygnykterist
O Jag köper helt ditt resonemang kring att skippa romantiken – i slutändan är det innehållet i glaset vid en blindprovning som räknas, inte hur mycket bonden har slitit. Strategin att hoppa över de svagare åren som 2010 och 2011 för att istället satsa kapitalet på 2012 och 2013 är ju skolboksexemplet på en sund inköpsstrategi för en källare.

Det jag menar är dock att årgångstabellerna ibland fungerar som en trubbig indikator just för det forecast-arbete du nämner. Om man ser till 2018 som exempel, så riskerar den årgången att bli en "fälla" för de som köper blint på höga poäng. Visst var druvorna friska, men den låga syran gör att många av dessa viner riskerar att falla platt långt innan de når sin förväntade topp. Om målet är lång lagring kan en generellt "högpoängare" i tabellen paradoxalt nog vara ett sämre köp än en tekniskt svårare årgång där syrastrukturen faktiskt finns kvar.

När det gäller 2002 vs 2008 har du en intressant poäng. 2002 är ju ett typexempel på en årgång som hyllades tidigt för sin generösa frukt, men som många nu börjar ifrågasätta om den någonsin kommer att få den där knivskarpa definitionen man söker i en mogen prestige. Det visar just på risken med att låta tidiga betyg, ofta satta på druvornas socker och mognad, styra inköpen för en källare som ska hålla i 20 år.

Min poäng är egentligen bara att 2018, trots sin höga status i dagens grafer, kan visa sig vara en "kvantitetsårgång" i förklädnad, medan de producenter som navigerade rätt 2017 kan ha skapat viner med en struktur som faktiskt belönar lagring bättre. Men som du säger, när prestige-vinerna väl landar och vi kör dem blint, det är då vi får facit på om strategin höll.
Har högre förhoppningar om 2019 och 2020 än 2017 och 2018. ⚖️
 

Martinski

Medlem
Har högre förhoppningar om 2019 och 2020 än 2017 och 2018. ⚖️

Hört och sett ’kännare’ säga att 2019 är nästa stora årgång efter 2008/12 att ha koll på.

Nu har jag bara köpt PNVZ 19 från den årgången, som förvisso är en blend också.

Men har inte kommit så spännande släpp heller från den årgången förutom special clubs typ.
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
När jag var i Champagne senast, på försommaren 2024, var budskapet att 2021 och 2023 båda hade varit svåra år, och att de redan var bekymrade över 2024 eftersom det varit konstant blött. 2020 och 2022 hade båda varit bra. Jag hörde inget direkt om att någon av dem var så mycket bättre än den andra. (Och minns inget direkt om 2018 och 2019.) Men om det skulle bli tre av fyra dåliga årgångar på raken (2021-2023-2024) skulle många småodlare få ekonomiska problem. För småodlare är det nog främst ekonomin = skördevolym x aktuellt druvpris per kg som spelar roll, inte kvaliteten i de flaskor som väl kommer ut. Jag har sedan inte kollat hur det faktiskt gick.

Om just 2021 berättade minst en småodlare att de hade snabbt insättande gråröta i vingårdarna, åtminstone i den byn, så det blev väldigt bråttom att skörda för att få något alls. (Kanske var det inte lika illa överallt; det är ganska långt mellan Montage de Reims och Côte des Bar.) Även om bra odlare selekterar hårt kommer det rimligen att dyka upp tveksamma saker från kooperativ och dåliga storhus från en sådan (bas)årgång, d.v.s. räkna med en ojämn årgång. Fast väldigt ofta vet vi ju inte vilka årgångar och i vilka proportioner som finns i en non vintage-flaska.

I tabellen ovan ser Wine Enthusiasts siffror rätt tveksamma ut. Alldeles för höga poäng på 2011 t.ex. Att 2006 skulle vara den sämsta av trion 05-06-07 håller jag heller inte med om. Sedan verkar siffrorna inte ha reviderats med mer erfarenhet; vid många omprov tycker jag 2003 har visat sig mycket bättre än vi först befarade (förvånansvärt balanserad och inte alls konstig) och 2002 lite sämre (mycket mer "varm" karaktär och "för fruktig" än det verkade när de kom).
 
Det här kan ju bli en spännande och spänstig diskussion, årgångar. Själv har jag nästan slutat att tycka att vissa årgångar är bra och andra dålig, de är mest olika och ibland behöver man lite olika. Men visst, 01, 07, 11, 17 är kanske inte mina största favoriter, speciellt om vinet tenderar att ha gröna toner och vara stängt med otillgänglig frukt. Men det finns också viner från dessa årgångar som Mackan beskriver som kan vara precisa, eleganta och ha fin mineralsälta. Kanske kommer 21 att ansluta sig till denna lista vad det lidet?

Vill man investera i vin är säkert 96, 02, 08, 12 och högst troligt 19 bra generella årgångar då mycket blev bra och speciellt om man blandar lite, fin syra, lite röta, bra mognad etc.

Men vill man dricka vinerna vill man (jag) kanske eg ha lite olika årgångar med olika karaktär? Varma tillgängliga årgångar som kanske 15, 18. Lite svala långlagringsprojekt som kanske 13, 14. Lite balanserade toppårgångar som kanske 12, 19, 22.

Men går man in på odlare blir ju frågan för bred, där blir det ju avgörande med vilken by, vilken druva och vilken vinmakare man pratar om tänker jag.

Av de källor du listar tycker jag WineAdvocate, The Finest Bubbles och WSG bäst matchar mina egna erfarenheter, även om jag heller för dem håller med om alla år.

På din fråga tycker jag det känna safe att köpa 18, 19, 20, 22 so far, men då 18 kanske kan ha lite platt syra och vara mer här och nu. Men vem vet, det är många proffstyckare som haft fel förr. Tex tycker jag ff inte 96 levt upp till hypen och som Tomas skriver är vissa 03. fantastiska nu. Hypade 02 och 08 vet vi ff inte om de kommer i full balans, men 04, 05, 09, 10 som ratades av många gör fint ifrån sig från många idag. 2013 tror jag mycket på,
men det blir nog lång väntan. Jag köper en del 15 o 18 för att dricka nu, men ligger lågt med 16 o 17 för har inte hittat hem riktigt där. 2019 känns just nu som en ny toppårgång som kan göra att 18, 19, 20 kan bli en ny fin trilogi efter 12, 13, 14. To be debated 😁
 
Trådskapare
Thirsty

Thirsty

Smygnykterist
Det här kan ju bli en spännande och spänstig diskussion, årgångar. Själv har jag nästan slutat att tycka att vissa årgångar är bra och andra dålig, de är mest olika och ibland behöver man lite olika. Men visst, 01, 07, 11, 17 är kanske inte mina största favoriter, speciellt om vinet tenderar att ha gröna toner och vara stängt med otillgänglig frukt. Men det finns också viner från dessa årgångar som Mackan beskriver som kan vara precisa, eleganta och ha fin mineralsälta. Kanske kommer 21 att ansluta sig till denna lista vad det lidet?

Vill man investera i vin är säkert 96, 02, 08, 12 och högst troligt 19 bra generella årgångar då mycket blev bra och speciellt om man blandar lite, fin syra, lite röta, bra mognad etc.

Men vill man dricka vinerna vill man (jag) kanske eg ha lite olika årgångar med olika karaktär? Varma tillgängliga årgångar som kanske 15, 18. Lite svala långlagringsprojekt som kanske 13, 14. Lite balanserade toppårgångar som kanske 12, 19, 22.

Men går man in på odlare blir ju frågan för bred, där blir det ju avgörande med vilken by, vilken druva och vilken vinmakare man pratar om tänker jag.

Av de källor du listar tycker jag WineAdvocate, The Finest Bubbles och WSG bäst matchar mina egna erfarenheter, även om jag heller för dem håller med om alla år.

På din fråga tycker jag det känna safe att köpa 18, 19, 20, 22 so far, men då 18 kanske kan ha lite platt syra och vara mer här och nu. Men vem vet, det är många proffstyckare som haft fel förr. Tex tycker jag ff inte 96 levt upp till hypen och som Tomas skriver är vissa 03. fantastiska nu. Hypade 02 och 08 vet vi ff inte om de kommer i full balans, men 04, 05, 09, 10 som ratades av många gör fint ifrån sig från många idag. 2013 tror jag mycket på,
men det blir nog lång väntan. Jag köper en del 15 o 18 för att dricka nu, men ligger lågt med 16 o 17 för har inte hittat hem riktigt där. 2019 känns just nu som en ny toppårgång som kan göra att 18, 19, 20 kan bli en ny fin trilogi efter 12, 13, 14. To be debated 😁
Slutat tycka att vissa årgångar är bra och andra dåliga? Men ändå gardering med årgångar som är mindre intressanta? Drar man det vidare, ett gäng lådor från 88 torde göra de flesta gladare än ett gäng lådor från 87.

Att det behöver brytas ned till producent och vin framgick av det ursprungliga inlägget, "Sedan är ju en årgångstabell såklart väldigt generaliserende som såklart senare får brytas ned i producent och vin.". Minns mycket väl när du generalliserade årgången för hela Cramant och producenten gav en uppläxning om variationen inom Cramant. 😁

Avseende viner med olika karaktär, är ju ganska stor karaktärsskillnad mellan olika producenter och olika viner från respektive producent. 🤷‍♂️

Empiriskt prövat att en sämre årgång som är i fönstret ofta presterar bättra där och då än en bättre årgång som inte är i fönstret.

Instämmer om WineAdvocate, The Finest Bubbles och WSG. 👍
 
Trådskapare
Thirsty

Thirsty

Smygnykterist
När jag var i Champagne senast, på försommaren 2024, var budskapet att 2021 och 2023 båda hade varit svåra år, och att de redan var bekymrade över 2024 eftersom det varit konstant blött. 2020 och 2022 hade båda varit bra. Jag hörde inget direkt om att någon av dem var så mycket bättre än den andra. (Och minns inget direkt om 2018 och 2019.) Men om det skulle bli tre av fyra dåliga årgångar på raken (2021-2023-2024) skulle många småodlare få ekonomiska problem. För småodlare är det nog främst ekonomin = skördevolym x aktuellt druvpris per kg som spelar roll, inte kvaliteten i de flaskor som väl kommer ut. Jag har sedan inte kollat hur det faktiskt gick.

Om just 2021 berättade minst en småodlare att de hade snabbt insättande gråröta i vingårdarna, åtminstone i den byn, så det blev väldigt bråttom att skörda för att få något alls. (Kanske var det inte lika illa överallt; det är ganska långt mellan Montage de Reims och Côte des Bar.) Även om bra odlare selekterar hårt kommer det rimligen att dyka upp tveksamma saker från kooperativ och dåliga storhus från en sådan (bas)årgång, d.v.s. räkna med en ojämn årgång. Fast väldigt ofta vet vi ju inte vilka årgångar och i vilka proportioner som finns i en non vintage-flaska.

I tabellen ovan ser Wine Enthusiasts siffror rätt tveksamma ut. Alldeles för höga poäng på 2011 t.ex. Att 2006 skulle vara den sämsta av trion 05-06-07 håller jag heller inte med om. Sedan verkar siffrorna inte ha reviderats med mer erfarenhet; vid många omprov tycker jag 2003 har visat sig mycket bättre än vi först befarade (förvånansvärt balanserad och inte alls konstig) och 2002 lite sämre (mycket mer "varm" karaktär och "för fruktig" än det verkade när de kom).
Odlarnas årsikt om årsgången brukar vara lite intetsägande, alltför ofta "vintage of the century" eller "just different". Samt fokus på volymen.

Givetvis olika förutsättningar mellan olika områden och någon som lyckats bättre än andra, om än att det inte var det som var tanken med den ursprungliga frågan.

Instämmer om Wine Enthuiasts, deras omdömmen känns lite vilda västern. 🤠
 

Stefan J

Medlem
Försöker få grepp om nyare årgångar i spannet 2018 till 2022. Provat en del men ändå lurigt. Att lita blint på en skribent (oavsett utbildning) känns dumt. En benchmark av kritiker och historiska årgångar som har druckits torde i vart fall ge viss indikation om vilken kritiker som synkar bäst med egen smak. Sedan är ju en årgångstabell såklart väldigt generaliserende som såklart senare får brytas ned i producent och vin.

Vilka kritiker matchar bäst er erfarenhet av skumpa årgångar ni har druckit och vilken är er spaning på de angivna årgångarna?

Visa bifogad bild 35683

Visa bifogad bild 35684

Visa bifogad bild 35685
Mycket bra sammanställning ! 👏
Ja, inte helt enkelt det här med årgångar i sig och diskussioner om årgångar generellt vs enskilda viner/producenter.
 

Crist(al)ian 77

50 Shades of Grape
Administratör
Försöker få grepp om nyare årgångar i spannet 2018 till 2022. Provat en del men ändå lurigt. Att lita blint på en skribent (oavsett utbildning) känns dumt. En benchmark av kritiker och historiska årgångar som har druckits torde i vart fall ge viss indikation om vilken kritiker som synkar bäst med egen smak. Sedan är ju en årgångstabell såklart väldigt generaliserende som såklart senare får brytas ned i producent och vin.

Vilka kritiker matchar bäst er erfarenhet av skumpa årgångar ni har druckit och vilken är er spaning på de angivna årgångarna?

Visa bifogad bild 35683

Visa bifogad bild 35684

Visa bifogad bild 35685

Decanter verkar matcha mig bäst men som svar på frågan kommer här facit!:D

Omdömen baseras helt på mina egna omdömen och jag dricker det mesta blint eller halvblint samt att jag betalar själv för vinerna till skillnad från J, J, J och J...

Mitt omdöme är även i första hand baserat på hur jag upplever årgången generellt idag och delvis hur kul den varit historiskt innan. Således får omdömet "den här kommer bli fantastisk om 10-20 år" ingen inverkan.

2000 (4) Ingen långliggare men många 00or är i en fantastisk god fas nu om man gillar moget. Som senast bevisades av årets vin hittills, en helt underbar Challe 2000 som jag var övertygad om var en Krug. Många 00or har också varit roliga att dricka unga som exempelvis Winston. Cristal 00 magisk o.s.v.

2001 (?) Har bara druckit en eller två vad jag kan minnas och det var en hästodlare väster om väster typ Dehours eller Bedel. Inget fel på dessa men alldeles för liten sampel för att uttala sig. Självklart fanns det en anledning till att nästan alla hoppade 01 men av de vinerna som finns kanske det finns bra viner...

2002 (2) Amatörernas årgång, fortsatt stum och trist med en framträdande syra som tar för sig mer än en skrikande treåring på en fullsatt sommarbuss... Ingen charm med det ens om man är förälder och man får vänta många år för att förhoppningsvis om möjligt se storheten. Ska en årgång bedömas utifrån syra och behov av lagring, så ja då är 02 i topp med sin stelopererade syrarygg men vad kommer hända med frukten när den väl är mogen? 96-varning här...

2003 (2) Enfant terrible när det begav sig. Varm och för tiden avvikande årgång vilket gjorde att ankarvärdet sattes. Kan ibland fortfarande uppfattas varmfruktig men vissa viner har faktiskt hållit ihop förvånansvärt bra. Krug 03 var kass vid släpp men helt underbar senast jag drack den och DP 03 pratas det väl om med. Har inte druckit så mycket och här bör man nu ändå veta vad man väljer för vin idag.

2004 (5) Allt på plats i form av fukt och syra samtidigt med charm och för mig har 04 levererat från start. GA 04 Rosé räcker väl med att nämna... Tyvärr släpptes 04 i en period då jag fortfarande lät mig påverkas av gratisdrickarna så jag köpte mer 02 eller åtminstone har jag druckit upp de flesta. Precis samma tabbe gjorde jag med 95 och 96...:neej:

2005 (2) Hmm, allt känns sämre om man provar blint mot andra årgångar med samma producent. Ingen stor årgång och en jag undviker.

2006 (1) Amatörgång nummer två får ett japanpoäng av ren provaktion! Plufsig, pompös och platt frukt med preoxtendenser... Några undantag går så klart att finna. Hugot 06 slog länge 08 men är nu lite trött och Henriot 06 har jag gillat.

2007 (3) Inget stort här men adekvat och 07 var bjussig i början med många brådmogna viner, framförallt på BdB-sidan vilket kan behövas ibland... exempelvis FdP och André Jacquart. GA är kanske den bästa 07a jag provat men kanske spelar det roll att det var sista utgåvan i "klassiska" flaskan.

2008 (5) Här säger jag som kritikerna. Till skillnad från andra kritikerårgångar som 96 och 02 har jag gillat och uppskattat de flesta 08or som unga. Känns även som 08 kommer hålla framåt. Hoppas på en ny 88 och även att 08 inte faller ihop som vissa varnar för! Svårt att sätta maxpoäng i dagsläget men inte mycket att anmärka på heller.

2009 (4) Ytterligare en bjussig årgång som var drickbar tidigt och inte förvånande att flera producenter släppte 09 före 08. André Jacquarts 09a är underbar och som vanligt Roederer. Inget för framtiden kanske men vem bryr sig.

2010 (3) Är väl i ärlighetens namn inte så lätt skilja på mot 09 men har nog ändå 09 hoppet före.

2011 (1) Enda årgången jag kan ta uteslutande på doften. Alldeles för många lider av grönstickiga pepprigar aromer av sparris och citrongräs. Andra dofter är paprika och urin... Inget kul alls. Finns så klart de viner som inte lider av detta men här måste man veta vad man väljer! Vilmart funkar som vanligt...

2012 (4) Det mesta på plats med frukt och syra samtidigt som det finns charm redan i sin ungdom.

2013 (5) Liknar 12 men med rakare hållning och fastare kropp. Magkänslan säger att det här är något stort och kan smyga upp som 95an gjort. Men i ärlighetens namn är det väl lite tidigt att bedöma samt att de gånger jag försökt skilja på 12 och 13 blint har det gått sådär...:ängel:

2014 (3) Adekvat årgång som jag inte kan bedöma riktigt än men här säger magkänslan att det kan bli en smygis som kommer leverera om 10 år likt 97 och 98 som växte rejält i min bok och nu är riktiga favoriter, framförallt om man ska köpa till dagens priser...

2015 (4) Vinner i dagsläget före 14 för att den är lite brådmognare. GA 2015 fick jag blint och sattte som GA men kunde aldrig tro att det var den sensate... väldigt god redan nu, så pass att man kan oroa sig för framtiden men det är väl skitsamma. Finns väl tillräckligt med lagringsprojekt i de flestas källare.

2016- (?) Har inte druckit tillräckligt mycket för att göra någon seriös empirisk bedömning som är fristående från gratisdrickarnas. Dessutom är mycket ekade odlarviner och de lever så att säga sitt eget liv. Kan väl dock tycka att 17 får lite oförtjänt mycket kritik av det lilla jag provat. Med det sagt hoppar jag själv 17... men skyller på att man behöver prioritera och dessutom finns det ett värde att ha lite hopp mellan årgångarna om man gillar olika mognadsfaser. Däremot var Beräsches Aj 2017 sjukt bra men så är det rejält med ek...

Tänker att trion 2018-20 känns säker i alla fall och här får det bli lite som det blir.
 
Last edited:

buteljen

Medlem
Decanter verkar matcha mig bäst men som svar på frågan kommer här facit!:D

Omdömen baseras helt på mina egna omdömen och jag dricker det mesta blint eller halvblint samt att jag betalar själv för vinerna till skillnad från J, J, J och J...

Mitt omdöme är även i första hand baserat på hur jag upplever årgången generellt idag och delvis hur kul den varit historiskt innan. Således får omdömet "den här kommer bli fantastiskt om 10-20 år" ingen inverkan.

2000 (4) Ingen långliggare men många 00or är i en fantastisk god fas nu om man gillar moget. Som senast bevisades av årets vin hittills, en helt underbar Challe 2000 som jag var övertygad om var en Krug. Många 00or har också varit roliga att dricka unga som exempelvis Winston. Cristal 00 magisk o.s.v.

2001 (?) Har bara druckit en eller två vad jag kan minnas och det var en hästodlare väster om väster typ Dehours eller Bedel. Inget fel på dessa men alldeles för liten sampel för att uttala sig. Självklart fanns det en anledning till att nästan alla hoppade 01 men av de vinerna som finns kanske det finns bra viner...

2002 (2) Amatörernas årgång, fortsatt stum och trist med en framträdande syra som tar för sig mer än en skrikande treåring på en fullsatt sommarbuss... Ingen charm med det ens om man är förälder och man får vänta många år för att förhoppningsvis om möjligt se storheten. Ska en årgång bedömas utifrån syra och behov av lagring, så ja då är 02 i topp ned sin stelopererade syrarygg men vad kommer hända med frukten när den väl är mogen? 96-varning här...

2003 (2) Enfant terrible när det begav sig. Varm och för tiden avvikande årgång vilket gjorde att ankarvärdet sattes. Kan ibland fortfarande uppfattas varmfruktig men vissa viner har faktiskt hållit ihop förvånansvärt bra. Krug 03 var kass vid släpp men helt underbar senast jag drack den och DP 03 pratas det väl om med. Har inte druckit så mycket och här bör man nu ändå veta vad man väljer för vin idag.

2004 (5) Allt på plats i form av fukt och syra samtidigt med charm och för mig har 04 levererat från start. GA 04 Rosé räcker väl med att nämna... Tyvärr släpptes 04 i en period då jag fortfarande lät mig påverkas av gratisdrickarna så jag köpte mer 02 eller åtminstone har jag druckit upp de flesta. Precis samma tabbe gjorde jag med 95 och 96...:neej:

2005 (2) Hmm, allt känns sämre om man provar blint mot andra årgångar med samma producent. Ingen stor årgång och en jag undviker.

2006 (1) Amatörgång nummer två får ett japanpoäng av ren provaktion! Plufsig, pompös och platt frukt med preoxtendenser... Några undantag går så klart att finna. Hugot 06 slog länge 08 men är nu lite trött och Henriot 06 har jag gillat.

2007 (3) Inget stort här men adekvat och 07 var bjussig i början med många brådmogna viner, framförallt på BdB-sidan vilket kan behövas ibland... exempelvis FdP och André Jacquart. GA är kanske den bästa 07a jag provat men kanske spelar det roll att det var sista utgåvan i "klassiska" flaskan.

2008 (5) Här säger jag som kritikerna. Till skillnad från andra kritikerårgångar som 96 och 02 har jag gillat och uppskattat de flesta 08or som unga. Känns även som 08 kommer hålla framåt. Hoppas på en ny 88 och även att 08 inte faller ihop som vissa varnar för! Svårt att sätta maxpoäng i dagsläget men inte mycket att anmärka på heller.

2009 (4) Ytterligare en bjussig årgång som var drickbar tidigt och inte förvånande att flera producenter släppte 09 före 08. André Jacquarts 09a är underbar och som vanligt Roederer. Inget för framtiden kanske men vem bryr sig.

2010 (3) Är väl i ärlighetens namn inte så lätt skilja på mot 09 men har nog ändå 09 hoppet före.

2011 (1) Enda årgången jag kan ta uteslutande på doften. Alldeles för många lider av grönstickiga pepprigar aromer av sparris och citrongräs. Andra dofter är paprika och urin... Inget kul alls. Finns så klart de viner som inte lider av detta men här måste man veta vad man väljer! Vilmart funkar som vanligt...

2012 (4) Det mesta på plats med frukt och syra samtidigt som det finns charm redan i sin ungdom.

2013 (5) Liknar 12 men med rakare hållning och fastare kropp. Magkänslan säger att det här är något stort och kan smyga upp som 95an gjort. Men i ärlighetens namn är det väl lite tidigt att bedöma samt att de gånger jag försökt skilja på 12 och 13 blint har det gått sådär...:ängel:

2014 (3) Adekvat årgång som jag inte kan bedöma riktigt än men här säger magkänslan att det kan bli en smygis som kommer leverera om 10 år likt 97 och 98 som växte rejält i min bok och nu är riktiga favoriter, framförallt om man ska köpa till dagens priser...

2015 (4) Vinner i dagsläget före 14 för att den är lite brådmognare. GA 2015 fick jag blint och sattte som GA men kunde aldrig tro att det var den sensate... väldigt god redan nu, så pass att man kan oroa sig för framtiden men det är väl skitsamma. Finns väl tillräckligt med lagringsprojekt i de flestas källare.

2016- (?) Har inte druckit tillräckligt mycket för att göra någon seriös empirisk bedömning som är fristående från gratisdrickarnas. Dessutom är mycket ekade odlarviner och de lever så att säga sitt eget liv. Kan väl dock tycka att 17 får lite oförtjänt mycket kritik av det lilla jag provat. Med det sagt hoppar jag själv 17... men skyller på att man behöver prioritera och dessutom finns det ett värde att ha lite hopp mellan årgångarna om man gillar olika mognadsfaser. Däremot var Beräsches Aj 2017 sjukt bra men så är det rejält med ek...

Tänker att trion 2018-20 känss säker i alla fall och här får det bli lite som det blir.
@Crist(al)ian 77 - kan du inte bryta ut denna diskussion med @Thirsty s matnyttiga tabeller i en egen tråd så man lätt hittar tillbaka :) . Mycket bra content i flera inlägg!
 
Decanter verkar matcha mig bäst men som svar på frågan kommer här facit!:D

Omdömen baseras helt på mina egna omdömen och jag dricker det mesta blint eller halvblint samt att jag betalar själv för vinerna till skillnad från J, J, J och J...

Mitt omdöme är även i första hand baserat på hur jag upplever årgången generellt idag och delvis hur kul den varit historiskt innan. Således får omdömet "den här kommer bli fantastisk om 10-20 år" ingen inverkan.

2000 (4) Ingen långliggare men många 00or är i en fantastisk god fas nu om man gillar moget. Som senast bevisades av årets vin hittills, en helt underbar Challe 2000 som jag var övertygad om var en Krug. Många 00or har också varit roliga att dricka unga som exempelvis Winston. Cristal 00 magisk o.s.v.

2001 (?) Har bara druckit en eller två vad jag kan minnas och det var en hästodlare väster om väster typ Dehours eller Bedel. Inget fel på dessa men alldeles för liten sampel för att uttala sig. Självklart fanns det en anledning till att nästan alla hoppade 01 men av de vinerna som finns kanske det finns bra viner...

2002 (2) Amatörernas årgång, fortsatt stum och trist med en framträdande syra som tar för sig mer än en skrikande treåring på en fullsatt sommarbuss... Ingen charm med det ens om man är förälder och man får vänta många år för att förhoppningsvis om möjligt se storheten. Ska en årgång bedömas utifrån syra och behov av lagring, så ja då är 02 i topp med sin stelopererade syrarygg men vad kommer hända med frukten när den väl är mogen? 96-varning här...

2003 (2) Enfant terrible när det begav sig. Varm och för tiden avvikande årgång vilket gjorde att ankarvärdet sattes. Kan ibland fortfarande uppfattas varmfruktig men vissa viner har faktiskt hållit ihop förvånansvärt bra. Krug 03 var kass vid släpp men helt underbar senast jag drack den och DP 03 pratas det väl om med. Har inte druckit så mycket och här bör man nu ändå veta vad man väljer för vin idag.

2004 (5) Allt på plats i form av fukt och syra samtidigt med charm och för mig har 04 levererat från start. GA 04 Rosé räcker väl med att nämna... Tyvärr släpptes 04 i en period då jag fortfarande lät mig påverkas av gratisdrickarna så jag köpte mer 02 eller åtminstone har jag druckit upp de flesta. Precis samma tabbe gjorde jag med 95 och 96...:neej:

2005 (2) Hmm, allt känns sämre om man provar blint mot andra årgångar med samma producent. Ingen stor årgång och en jag undviker.

2006 (1) Amatörgång nummer två får ett japanpoäng av ren provaktion! Plufsig, pompös och platt frukt med preoxtendenser... Några undantag går så klart att finna. Hugot 06 slog länge 08 men är nu lite trött och Henriot 06 har jag gillat.

2007 (3) Inget stort här men adekvat och 07 var bjussig i början med många brådmogna viner, framförallt på BdB-sidan vilket kan behövas ibland... exempelvis FdP och André Jacquart. GA är kanske den bästa 07a jag provat men kanske spelar det roll att det var sista utgåvan i "klassiska" flaskan.

2008 (5) Här säger jag som kritikerna. Till skillnad från andra kritikerårgångar som 96 och 02 har jag gillat och uppskattat de flesta 08or som unga. Känns även som 08 kommer hålla framåt. Hoppas på en ny 88 och även att 08 inte faller ihop som vissa varnar för! Svårt att sätta maxpoäng i dagsläget men inte mycket att anmärka på heller.

2009 (4) Ytterligare en bjussig årgång som var drickbar tidigt och inte förvånande att flera producenter släppte 09 före 08. André Jacquarts 09a är underbar och som vanligt Roederer. Inget för framtiden kanske men vem bryr sig.

2010 (3) Är väl i ärlighetens namn inte så lätt skilja på mot 09 men har nog ändå 09 hoppet före.

2011 (1) Enda årgången jag kan ta uteslutande på doften. Alldeles för många lider av grönstickiga pepprigar aromer av sparris och citrongräs. Andra dofter är paprika och urin... Inget kul alls. Finns så klart de viner som inte lider av detta men här måste man veta vad man väljer! Vilmart funkar som vanligt...

2012 (4) Det mesta på plats med frukt och syra samtidigt som det finns charm redan i sin ungdom.

2013 (5) Liknar 12 men med rakare hållning och fastare kropp. Magkänslan säger att det här är något stort och kan smyga upp som 95an gjort. Men i ärlighetens namn är det väl lite tidigt att bedöma samt att de gånger jag försökt skilja på 12 och 13 blint har det gått sådär...:ängel:

2014 (3) Adekvat årgång som jag inte kan bedöma riktigt än men här säger magkänslan att det kan bli en smygis som kommer leverera om 10 år likt 97 och 98 som växte rejält i min bok och nu är riktiga favoriter, framförallt om man ska köpa till dagens priser...

2015 (4) Vinner i dagsläget före 14 för att den är lite brådmognare. GA 2015 fick jag blint och sattte som GA men kunde aldrig tro att det var den sensate... väldigt god redan nu, så pass att man kan oroa sig för framtiden men det är väl skitsamma. Finns väl tillräckligt med lagringsprojekt i de flestas källare.

2016- (?) Har inte druckit tillräckligt mycket för att göra någon seriös empirisk bedömning som är fristående från gratisdrickarnas. Dessutom är mycket ekade odlarviner och de lever så att säga sitt eget liv. Kan väl dock tycka att 17 får lite oförtjänt mycket kritik av det lilla jag provat. Med det sagt hoppar jag själv 17... men skyller på att man behöver prioritera och dessutom finns det ett värde att ha lite hopp mellan årgångarna om man gillar olika mognadsfaser. Däremot var Beräsches Aj 2017 sjukt bra men så är det rejält med ek...

Tänker att trion 2018-20 känns säker i alla fall och här får det bli lite som det blir.
2002 – amatörernas årgång? Då får jag väl ta på mig amatörhatten.

De senaste tre månaderna har det blivit en hel del 2002or – i mindre sällskap men också med andra vinnördar.

Överlag har vinerna överträffat förväntningarna. Enligt mig dricker 2002 mycket bra just nu. Syran är mindre dominant än i exempelvis 1996 (drack för övrigt nyligen en fantastisk Krug 1996 som jag köpte vid släppet och som nu verkligen levererar) och 2008.

Bland 2002orna jag provat finns Krug (minst utvecklad men med en lång resa kvar), Winston Churchill, Bollinger VVF, Comtes de Champagne, Cristal, Veuve Clicquot (både brut och rosé), Clos de Goisses, Selosse, Dom Pérignon, Deutz BdB och Jacquesson Avize.

VVF:en var mer mogen än väntat – som att kliva in i en butik fylld av exotiska kryddor. Blint gissade jag på 2002 Vauzelle Terme; det var tydligt 100 % pinot och mycket Aÿ. Första känslan var VVF, men jag backade eftersom det var en medtagen flaska till blindprovning. Vem är generös nog att med en VVF? Det visade sig att jag hade fel.

Flera av de andra vinerna har vi provat i rena 2002-provningar, i roséprovningar och till middagar. Clos de Goisses var kanske den som inte riktigt nådde upp till mina förväntningar, även om det fortfarande var ett gott vin. Selosse var, som så ofta, uttrycksfull och intensiv. Comtes upplevdes som förförisk, medan Dom Pérignon kändes bred och generös i stilen. Båda versionerna av Veuve Clicquot överraskade positivt.

När det gäller 2002 har jag alltså landat i en mer positiv bild än du. För mig påminner utvecklingen något om den 82orna hade

Delar däremot din syn på 2004. Samt, efter upplevelsen med Krug 1996 tänker jag prova fler 1996or. Kanske hade Juhlin rätt, århundradets årgång eller vad det. nu var vad han skrev – även om 1996, med sin höga syra, kräver viss selektion bland producenterna.

För övrigt stod jag en gång och valde mellan att döpa min båt till L’Amateur eller L’Artiste. Det blev det senare – ett beslut som kändes både sofistikerat och genomtänkt där och då. Med tanke på hur entusiastiskt jag försvarar 2002 börjar jag dock misstänka att L’Amateur hade varit mer sanningsenligt :cool:


.
 
Last edited:

Crist(al)ian 77

50 Shades of Grape
Administratör
2002 – amatörernas årgång? Då får jag väl ta på mig amatörhatten.

De senaste tre månaderna har det blivit en hel del 2002or – i mindre sällskap men också med andra vinnördar.

Överlag har vinerna överträffat förväntningarna. Enligt mig dricker 2002 mycket bra just nu. Syran är mindre dominant än i exempelvis 1996 (drack för övrigt nyligen en fantastisk Krug 1996 som jag köpte vid släppet och som nu verkligen levererar) och 2008.

Bland 2002orna jag provat finns Krug (minst utvecklad men med en lång resa kvar), Winston Churchill, Bollinger VVF, Comtes de Champagne, Cristal, Veuve Clicquot (både brut och rosé), Clos de Goisses, Selosse, Dom Pérignon, Deutz BdB och Jacquesson Avize.

VVF:en var mer mogen än väntat – som att kliva in i en butik fylld av exotiska kryddor. Blint gissade jag på 2002 Vauzelle Terme; det var tydligt 100 % pinot och mycket Aÿ. Första känslan var VVF, men jag backade eftersom det var en medtagen flaska till blindprovning. Vem är generös nog att med en VVF? Det visade sig att jag hade fel.

Flera av de andra vinerna har vi provat i rena 2002-provningar, i roséprovningar och till middagar. Clos de Goisses var kanske den som inte riktigt nådde upp till mina förväntningar, även om det fortfarande var ett gott vin. Selosse var, som så ofta, uttrycksfull och intensiv. Comtes upplevdes som förförisk, medan Dom Pérignon kändes bred och generös i stilen. Båda versionerna av Veuve Clicquot överraskade positivt.

När det gäller 2002 har jag alltså landat i en mer positiv bild än du. För mig påminner utvecklingen något om den 82orna hade

Delar däremot din syn på 2004. Samt, efter upplevelsen med Krug 1996 tänker jag prova fler 1996or. Kanske hade Juhlin rätt, århundradets årgång eller vad det. nu var vad han skrev – även om 1996, med sin höga syra, kräver viss selektion bland producenterna.

För övrigt stod jag en gång och valde mellan att döpa min båt till L’Amateur eller L’Artiste. Det blev det senare – ett beslut som kändes både sofistikerat och genomtänkt där och då. Med tanke på hur entusiastiskt jag försvarar 2002 börjar jag dock misstänka att L’Amateur hade varit mer sanningsenligt :cool:


.

Du drar fel slutsats. Jag påstår att alla amatörer gillar och köper 2002 men inte att alla som gillar och köper 2002 är amatörer.;)

Har druckit de flesta 02orna du nämner men inte VVF... däremot tycker jag GA och RD funkar bra. Dompa fick jag förra året och den var riktigt bra men Krug 96 är magisk nu!

Är glad för din skull, själv hade jag hellre haft större andel av 04 i källaren.
 
Toppen