StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag tänkte att det kunde vara intressant att dela med sig av våra personliga erfarenheter kring vin och vår personliga smakutveckling. Jag tänker både de gånger vi sas "träffat rätt" och de gånger vi missat målet. Så här kommer en liten anekdot från min sida:
För en tid sedan stötte jag på ett vin som då var tämligen okänt utanför Spanien, Escombro, innan det verkligen tog världen med storm. Jag blev helt förälskad i en flaska från 2011 som jag drack på restaurang i Barcelona och kunde inte låta bli att skriva en smaknot här på forumet. Det var knappt någon som uppmärksammade mitt inlägg då (1 like). En tid senare exploderade intresset för Escombro och resten är, som man säger, historia.
Jag måste säga att den erfarenheten verkligen lärde mig värdet av att lita på min egen smak, men det har också funnits tillfällen när jag totalt missbedömt viner. Tex är Pinot noir, Gamay och Muscat Bailey A tre röda druvor som jag enbart undantagsvis klarar av att bedöma kvaliteten på. Kan inte lita till mina egna betyg av dessa viner. Poängen flyger som höstlöv och blir i det närmaste slumpmässiga.
Personlig smak är oerhört fascinerande och förändras dessutom över tid. Min resa genom Chateauneuf du Pape representerar en sådan utveckling. Från tidig kärlek till fullmatad aversion till en djup och mogen kärlek under de senaste fem-10 åren...
Har också suttit på provningar där det haglar superlativer över det som vi har i glasen framför oss, och jag uppfattar bara grå tristess. Tex ett par viner av Ravenau, Krug - Comtes - Dompa, Chablis GC och många "överpolerade" viner från både Bdx och Italien. Minns också första gången jag drack Ch Montus på en provning, där den dissades av alla, medan jag istället hade besök av tannin-änglar
Nyfiken i en strut – har du några egna erfarenheter av att "upptäcka" ett vin innan det blev känt? Eller kanske något tillfälle då ni helt enkelt inte förstod vad alla andra såg i ett visst vin? Jag ser fram emot att läsa spännande berättelser om gjorda erfarenheter och lärdomar!
För en tid sedan stötte jag på ett vin som då var tämligen okänt utanför Spanien, Escombro, innan det verkligen tog världen med storm. Jag blev helt förälskad i en flaska från 2011 som jag drack på restaurang i Barcelona och kunde inte låta bli att skriva en smaknot här på forumet. Det var knappt någon som uppmärksammade mitt inlägg då (1 like). En tid senare exploderade intresset för Escombro och resten är, som man säger, historia.
Jag måste säga att den erfarenheten verkligen lärde mig värdet av att lita på min egen smak, men det har också funnits tillfällen när jag totalt missbedömt viner. Tex är Pinot noir, Gamay och Muscat Bailey A tre röda druvor som jag enbart undantagsvis klarar av att bedöma kvaliteten på. Kan inte lita till mina egna betyg av dessa viner. Poängen flyger som höstlöv och blir i det närmaste slumpmässiga.
Personlig smak är oerhört fascinerande och förändras dessutom över tid. Min resa genom Chateauneuf du Pape representerar en sådan utveckling. Från tidig kärlek till fullmatad aversion till en djup och mogen kärlek under de senaste fem-10 åren...
Har också suttit på provningar där det haglar superlativer över det som vi har i glasen framför oss, och jag uppfattar bara grå tristess. Tex ett par viner av Ravenau, Krug - Comtes - Dompa, Chablis GC och många "överpolerade" viner från både Bdx och Italien. Minns också första gången jag drack Ch Montus på en provning, där den dissades av alla, medan jag istället hade besök av tannin-änglar
Nyfiken i en strut – har du några egna erfarenheter av att "upptäcka" ett vin innan det blev känt? Eller kanske något tillfälle då ni helt enkelt inte förstod vad alla andra såg i ett visst vin? Jag ser fram emot att läsa spännande berättelser om gjorda erfarenheter och lärdomar!