Hedone

Ser helt magiskt trevligt ut. Yummie!

 

Låter bra! Ska snart dit, får se om de byggt om till dess. Känns lite obekvämt med upplägget hur mycket vill ni betala för maten... Å andra sidan är det så man väljer vin för det mesta på restaurang om man inte är Elvis.

 

Tredje dagen i London och efter att ha avverkat ett antal stjärnrestauranger så var det dags för höjdpunkten på resan tillsammans med Fat Duck för min del. @Orpale var mindre förväntansfull då de "bara" hade en stjärna. Precis innan vi kom dit så hade de byggt om och minskat antal platser väsentligt och även höjt priserna. Vi gick som vanligt på max och tog tabula rasa för 125 £. Eftersom det är ett tag sen och vi inte fick någon meny så är omdömena skjutna från höften.

Först så kollade jag igenom vinlistan och hittade både Eric Rodez och Prévost innan jag uppmärksammades på det diskreta krysset i marginalen... Fick istället bli en Larmandier-Bernier VV Cramant* 2006 som var resans bästa vin för mig. Komplexitet, längd och elegans på samma gång. Ja mer en så kommer jag inte ihåg och det behövs inte heller.

* Cramant är champagne om någon okunnig trodde något annat. Men de ska tydligen ändå ändra namnet till du Levant för att folk misstar det för Crémant.

Först upp lite amusar där den första var av svamp.







Sen till det fantastiska brödet och smöret! Michael har varit i Paris för att lära sig av den bäste brödmakaren och det märktes vilket även personalen uppfattade då vi tydligen åt så mycket bröd att vi fick med oss två limpor hem.


Sen till abborre tror jag det va

följt av hällflundra


och skottska pilgrimsmusslor som var de bästa jag ätit mig veterligen


Nu var det dags för rödvin och det valdes en kraftig syrah från Rhône som sommelliern sa behövde dagar på sig... Kom inte ihåg namnet men den slog rödvinet i vinpaketet som @Jesper tog med hästlängder. Maten var anklever ännu en gång och det är svårt att inte gilla det även om det blir på femte restaurangen i rad. Denna anklevern med en sallad och en underliggande syra var måltidens höjdpunkt i all sin "enkelhet". Fullkomligt gudomlig och ett bra exempel på hur smakerna får jobba för sig själva.



Sen fläsk som aldrig har varit någon favorit men det är troligen atleten i mig som spökar, kanske dags för blindprovning...


Så till den sista varmrätten som var en fransk duva som tydligen alla slogs om för att få tillgång till och det kan jag förstå. Tillsammans med pumpakrämen så smalt det i munnen ännu en gång.



Till desserterna, karamelliserad äppelkaka

och hallon och choklad

följt av petit four gjorde en både nöjd och mätt.


Slutsatsen blev att vi ännu en gång var sist iväg från en stjärnkrog men framförallt var det en av mina tre bästa restaurangupplevelser någonsin tillsammans med Fat Duck dagen innan och Osteria Francescana. Hedone är skandinavisk minimalism i sitt esse och då syftar jag på upplägg, inredning och teknik. Fantastiska ingredienser och magiska kombinationer tillsammans med en matgeni borgar för en utomkroppslig upplevelse. En enorm kreativitet vad det verkar då menyerna ändras ideligen och carte blanche verkligen gör skäl för namnet. Detta betyder att man utan tvekan kan äta här ofta utan upprepningar och Haler har ätit här över 60 ggr på några år. Sen får tilläggas att Michael flera gånger var ute vid vårt bord och förgyllde kvällen och vi förhoppningsvis hans då vi lovordade maten över både rim och reson, fast det nu var berättigat.

Att Hedone bara har * medans Gordon och Ducasse har *** är ett skämt vilket även jävige Michael uppgivet sa, men med all rätt! Är ni i London så är detta restaurangen nummer 1 på listan tro mig. Det är lika självklart som att champagne är det bästa vinet! D.v.s. att någon kan vara missnöjd övergår mitt förstånd...Åk dit det är värt en resa som guiden säger. Jag återkommer nog redan i vår!