Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Omar Khayyam]

På gamla tiden uppstod slagsmål på Bolaget när det släpptes Graillot och Bouscassé Vielles Vignes. De var konstant utsedda som Fynd! av Allt om Mat. Båda vinerna var rätt extrema. Graillot extremt syrahaltigt och Brumonts viner som en nyasfalterad väg med tanniner.

Många likt mej rycktes med och fyllde källaren till rätt sympatiska priser (tyckte man). Mina Graillot har jag gett eller kokat bort nu. Det är fan odrickbart surt. Men ett par flaskor Brumont fanns kvar i källaren. Årgång 1990 var ändå rätt bra och påminde lite om en hygglig Bordeaux. Kvällens Bouscassé Vielles Vignes 1996 är en mycket rå historia. Doften är som nytinad kalvnjure, smaken har fortfarande en tydlig ton av malörtsbeska. Det var kanske bra på 90-talet, men vinvärlden har varvat detta haveri till vin sen dess

Words of wisdom - du fångar verkligen något jag tänkt på i många år - det inte är något fel på vare sig Graillot eller Bouscassé men grejen är att du måste lagra dem så pass länge och ändå blir det inte några större mirakel. Om du inte har någon stor vinkällare rent utrymmesmässigt och ska betala kvadratmeterpris för lagra i lägenhet alternativt marknadspris för extern lagring i t ex Stockholm då blir det en ren förlustaffär att investera i dessa tanninmonster.

Öppnade nyligen en Graillot Crozes-Hermitage 2016. Den var bra - typ 88 poäng. Öppnade samma årgång för sex år sedan och då verkar jag ha tyckt att den varit snäppet (men inte mkt) bättre. Så inte säkert att dessa grejer alltid förfinas med lagring (även om tanninerna mjuknar, så tappar den också frukt).

Generellt sett när jag tittar tillbaka på mina Graillot och Bouscassé-noteringar så är det alltid med ngn typ av kommentar om att detta öppnades för tidigt, att det kommer bli bättre och mer tillgängligt med några år i källaren etc. Ibland måste man helt enkelt konstatera att vad man har i flaskan vid inköp är samma sak som med stor sannolikhet kommer att finnas där om tio år, minus litet frukt och tanniner.

Och om någon vill hävda att den beryktade Syrah-tunneln i Graillots fall är mer av ett 20-30årsprojekt - då är det bara att höra av sig direkt för jag har andelar i en berömd bro mellan Manhattan och Brooklyn att sälja också.

Graillots vanliga Crozes kostar nu 369 kr som någon i tråden konstaterade före mig. För ungefär samma peng (309-399 kr)kan man ur tillfälligt sortiment på bolaget hitta bland annat följande grejor som jag skulle köpa före Graillot, inklusive både drickfärdiga pjäser och lagringsprojekt med större hopp om utdelning:

• Moderna Spanien: Gran Clos Priorat, Roda Reserva, E Moros Malleolus,
• New Californian Wine: Arnot Roberts Syrah, A Tribute to Grace Grenache, Alcott Zinfandel,
• Naturvinsitalienare: Cornelissens Munjebel, Occhipintis Frappato,
• Klassisk Bordeaux: Chasse-Spleen 2022, Poujeaux 2020 och Cantemerle 2018 och Chateau le Puy Emilien 2022
• St Josepher från Jean-Claude Marsanne och Gerard Courbis,
• Instegsbarolo från Massolino, Luigi Pira, Diego Conterno och Figli Luigi Oddero, samt Langhe Nebbiolo från finproducenterna Cavallotto och Roberto Voerzio
• Sydafrika: Peter Max Crystallum, David&Nadia Grenache Noir, Duncan Savages Red
• Chianti Classico från Querciabella och Monsanto,
• Chinon från Charles Joguet (Les Cures), Morgon från Lapierre, Jean Fourniers Clos du Roy Marsannay,
• Flera bra sydamerikaner, t ex Corte från Alpha Crux (Blend på syrah, cabernet sauvignon, malbec, merlot och tempranillo) och Achaval Ferrers Quimera,

 

[StefanAkiko]

Det handlar inte om det. Jag tog upp priset för att von galten skrev ”Sen tror jag att jag betalade typ 14 euro så man kan ju inte förvänta sej att himlen skall ramla ner.”

Det finns helt enkelt ingen Zen-magi i det vinet för mig och förmodligen ej heller för de allra flesta vinprovare.

Vad gäller ”sitta på facit” så skrev jag ”Alla har ju dock rätt till sin egen upplevelse, så det finns ju egentligen inget rätt eller fel.”.

Muscadet behöver inga ursäkter.
Det är extremt ren mineralitet utan smink, ett kristallklart fönster där sten, grus, sand, hav och precision talar, inte fat, frukt eller effektsökeri.

De flesta ser det inte, så är det. Hade fler gjort det, hade priserna klättrat sida vid sida med DRC. Produktionen i Muscadet är liten, mineralitetn kompromisslös. Min plånbok tackar-och-bockar, jag föredrar denna fäbless framför troféjakt. Men, varochen efter sin facon.

När jag poängsätter Muscadet skriver jag, där så är tillbörligt: “Detta vin är bra även om man inte är en Melon de Bourgogne-älskare.” Den mineraliska energin och magin syns inte för alla, men för den som hittar detta, är belöningen stor. Fördelen med minoritetssmak: konkurrensen om toppflaskor påminner mer om Loppis i Vallentuna än fine-art-auktion i Saudiarabien.

Varför inte prova några av Huchets magiska Crus Communaux. Galet bra, koncentrerat och fjäderlätt, står på sina egna ben. Viner som man intee behöver vara Muscadet-skruvad för att uppskatta storheten i.

Och nej, jag tar inte med Muscadet till Lund, alla glädjeämnen kräver rätt scen.

 

[StefanAkiko]

I afton var temat "Undantag". Min vita månad kräver återhållsamhet, men i afton var det ett undantag.

Vi beökte Ristorante PRIMO, ett italiensk kök i kvalitetsorndningen 1 stjärna i Europa. Medhavda två röda viner från en av de övre lite spännande hyllorna samt två söta skvätter till ostbrickan. Vi överöstes med tre blinda begivenheter: Ett rött vin som SKREK Nerello Mascalese från Sicilien, men som visade sig vara en (menlös, tanninbefriad jordgubbssylt) PN från Bourgogne. Sen en magiskt bra Bourgogne Villages Chardonnay - - - men från hög höjd och Etna. Klassisk makare.... Otroligt gott med duktigt snygga fat!

2021 Cusumano Jalé Chardonnay, Sicilia
Kvalitetsmässigt: Bourgogne Villages och väl värt att både leta efter och spara några år!

2022 F. Magnien Bourgogne, 81p
Jordgubbar, hallonsylt, mycket s,ält socker, gles färg, inga tanniner, mer jordgubbsylt och rätt trist, MEN gifte dess designerade rätt. Alltid något från en masgisk blivande sommelier som för plockade vårt unga medhavda vin som 100% Sangiovese grosso, BdM och med bara 2 år fel.... (Otroligt bra gjort! Själv hade jag nog hamnat i det experimentella CS-träsket...)

2014 Peve Santa Restituta, Gaja, Brunello di Montalcino, 95p
Ett stort vin i vardande. Fortfarande med nära taggtrådstanniner och grovt mörk frukt som behöver minst 10 år för sitt vackra lyft.
Om man inte vill göra samma korkade misstag som Jancis Robinson gjorde med nykläckta 2003 Pavie, så tittar man på det där ultraunga man har i glaset och funderar mer på vad det kommer att bli, än vad det är just nu. Detta vin från Gaja vin är fortfarande mycket ungt och swulligt, men uppenbarligen lätt att pricka blint som en stark BdM. Helt galet bra med storartade toner av jord, tobak, cassis, röda körsbär, plommon och en vägg av tanniner. Underbar bra vin! Kommer växa över minst 15 år till och leva bra nog mycket längre. Detta vin lär leva länge efter det jag tackat för mig och denna jämmerdalen. HARD CORE ! ! !

Me too!

1982 Castelgiocondo, BdM, 97p
Pre Frescobaldi.
Detta vin startade som en klen, blek vålnad denna Halloween. Jag kände mig inte det minsta främmande för att låta detta glunk stanna hemma. Men det magiska med dekantering lyfte också detta vin. Amen! Utvecklade både aromatik, smakrikedom, balans, komplexitet, tanniner och en välbehövlig samtalston. En mindre oxiderad ton på nosen. "Gammvin" enligt hustrun, även om oxidationen märks enbart mycket klent i nosen och inte alls återhämtas i smaken, kändes detta som ett bra val för vin #2 i afton. Och got var det!

 

[buteljen]

Muscadet behöver inga ursäkter.
Det är extremt ren mineralitet utan smink, ett kristallklart fönster där sten, grus, sand, hav och precision talar, inte fat, frukt eller effektsökeri.

De flesta ser det inte, så är det. Hade fler gjort det, hade priserna klättrat sida vid sida med DRC. Produktionen i Muscadet är liten, mineralitetn kompromisslös. Min plånbok tackar-och-bockar, jag föredrar denna fäbless framför troféjakt. Men, varochen efter sin facon.

När jag poängsätter Muscadet skriver jag, där så är tillbörligt: “Detta vin är bra även om man inte är en Melon de Bourgogne-älskare.” Den mineraliska energin och magin syns inte för alla, men för den som hittar detta, är belöningen stor. Fördelen med minoritetssmak: konkurrensen om toppflaskor påminner mer om Loppis i Vallentuna än fine-art-auktion i Saudiarabien.

Varför inte prova några av Huchets magiska Crus Communaux. Galet bra, koncentrerat och fjäderlätt, står på sina egna ben. Viner som man intee behöver vara Muscadet-skruvad för att uppskatta storheten i.

Och nej, jag tar inte med Muscadet till Lund, alla glädjeämnen kräver rätt scen.

Jag tror du missuppfattar min poäng. Jag gillar Muscadet - Jérôme Bretaudeau t.ex. Men vi har förmodligen helt olika uppfattning om vad mineralisk energi o fjäderlätthet är .

 

[katho27]

Combo!!
Domaine des Tours!

Både röd och vit -20, ljuvliga båda!

 

[vintomas]

I afton var temat "Undantag". Min vita månad kräver återhållsamhet, men i afton var det ett undantag.

Vi beökte Ristorante PRIMO, ett italiensk kök i kvalitetsorndningen 1 stjärna i Europa. Medhavda två röda viner från en av de övre lite spännande hyllorna samt två söta skvätter till ostbrickan. Vi överöstes med tre blinda begivenheter: Ett rött vin som SKREK Nerello Mascalese från Sicilien, men som visade sig vara en (menlös, tanninbefriad jordgubbssylt) PN från Bourgogne.

...

Visa bifogad bild 35235

2022 F. Magnien Bourgogne, 81p
Jordgubbar, hallonsylt, mycket s,ält socker, gles färg, inga tanniner, mer jordgubbsylt och rätt trist, MEN gifte dess designerade rätt. Alltid något från en masgisk blivande sommelier som för plockade vårt unga medhavda vin som 100% Sangiovese grosso, BdM och med bara 2 år fel.... (Otroligt bra gjort! Själv hade jag nog hamnat i det experimentella CS-träsket...)

Lustigt, nu har jag inte provat F. Magnien på många år, men för c:a 10 år sedan skulle jag ha sagt att deras röda viner var ganska hårt fatade och ibland med rätt mycket tannin för en Bourgogne, i alla fall på village-nivån. Kanske har de likt många andra "lättat upp" vinerna? Jag ser inga ekfatsaromer nämnda?

 

[matage]

Catherine & Claude Marechal Savigny-les-Beaune VV -17

Förvånansvärt lätt.
Doften är ganska flyktig med röda/blå bär, en aning trä och örter men svårt att pinpointa.
Smaken domineras av blåbär, en nypa örter, eneträ med tanniner som drar åt kärvheten från rönnbär.
Gott men jag hade väntat mig lite mer kropp - eller så var bara min pairing med ankbröst och blåbärssås med Szechuan-peppar bara en felmatchning..

Coravinad ner o Zalto Bgn men kvarvarande vin ska få ordentligt med luft vid nästa tillfälle för att se om det öppnar upp mer.

 

[Patrik Sellin]

Ombesiktning
Då:
"95841 Château Bouscassé Les Jardins Philosophiques Alain Brumont 2020 179 kr 1200 flaskor
N: Vanilj, timjan, melon, mynta, kryddpeppar och gräs.
M: Vanilj, melon, honung, mango, aprikos och syren. Fett med koncentrerad, söt frukt och fin balans. Mycket vin för pengarna. 88-90p"
Nu: Inte så mycket vanilj, annars stämmer allt på pricken. Jag har druckit två flaskor och tycker nog att det är värt 90p. Det verkar som om jag inte är ensam om det, eftersom det redan har utgått online.

 

[Foley]

Catherine & Claude Marechal Savigny-les-Beaune VV -17

Visa bifogad bild 35249

Förvånansvärt lätt.
Doften är ganska flyktig med röda/blå bär, en aning trä och örter men svårt att pinpointa.
Smaken domineras av blåbär, en nypa örter, eneträ med tanniner som drar åt kärvheten från rönnbär.
Gott men jag hade väntat mig lite mer kropp - eller så var bara min pairing med ankbröst och blåbärssås med Szechuan-peppar bara en felmatchning..

Coravinad ner o Zalto Bgn men kvarvarande vin ska få ordentligt med luft vid nästa tillfälle för att se om det öppnar upp mer.

Intressant att du uppfattar detta som lätt, då jag tyckte att de två st flaskor 2020 jag druckit båda var åt det kraftiga hållet. Noterar att jag också försökte dricka vinet till anka häromåret, men att det inte funkade. Får fundera på vad man ska matcha detta vin med. Hursomhelst ett bra vin, tycker jag, men ingen klassisk bourgogne.

 

[LeChat]

Intressant att du uppfattar detta som lätt, då jag tyckte att de två st flaskor 2020 jag druckit båda var åt det kraftiga hållet. Noterar att jag också försökte dricka vinet till anka häromåret, men att det inte funkade. Får fundera på vad man ska matcha detta vin med. Hursomhelst ett bra vin, tycker jag, men ingen klassisk bourgogne.

Även om Savigny-les-Beaune brukar vara åt det maffigare hållet så känns årgång 2020 från Catherine & Claude Marechal omöjlig att placera i Bourgogne. Tyckte dock att den årgången var fantastiskt god men inte representativ för detta vin. Hade bl.a. en alkohol på 15%.

 

[matage]

Intressant att du uppfattar detta som lätt, då jag tyckte att de två st flaskor 2020 jag druckit båda var åt det kraftiga hållet. Noterar att jag också försökte dricka vinet till anka häromåret, men att det inte funkade. Får fundera på vad man ska matcha detta vin med. Hursomhelst ett bra vin, tycker jag, men ingen klassisk bourgogne.

Ja jag var också förvånad.
Det framstod som väldigt finlemmat och mer eller mindre så långt från ett kraftpaket jag nånsin kommit i Bourgogne.
Det var förvisso pop'n'pour (coravin'n'pour) så det fick inte mycket luft för att blomma ut så vi får se hur det uppträder när jag drar korken.

 

[Patrik Sellin]

2018 Maison de Montille Pommard 1er Cru Pomone: Doft av rått kött, läder, svarta vinbär, svart te, polerad ek, jasmin och jordgubb. I smaken finns lingondricka, svarta vinbär, tobak, körsbär, jordgubb och vanilj. Visköst och fett med rejält koncentrerad frukt, hög syra, balanserade fat och måttliga tanniner. Klart inne i drickfönstret. Jag brukar inte alltid komma överens med Pommard, ofta är vinerna för ekade eller för strama, men det här var verkligen bra!. 94p

 

[Positively_Jurassic]

Pyramid Valley Central Otago Pinot Noir 2020

Aromatisk smakexplosion direkt ur nyöppnad flaska med massor av jokk tranbärsdryck, vilda hallon, nyvänd mylla och undervegetation - silkeslen munkänsla (kanske lite väl snällt? Om man ska vara petig)

Förlorade lite precision med luft och högre temperatur, ordinerar källartemp för denna

Superhärlig nya världen pinot i prisklassen runt 300kr, slurp!

 

[Foley]

Visa bifogad bild 35277
2018 Maison de Montille Pommard 1er Cru Pomone: Doft av rått kött, läder, svarta vinbär, svart te, polerad ek, jasmin och jordgubb. I smaken finns lingondricka, svarta vinbär, tobak, körsbär, jordgubb och vanilj. Visköst och fett med rejält koncentrerad frukt, hög syra, balanserade fat och måttliga tanniner. Klart inne i drickfönstret. Jag brukar inte alltid komma överens med Pommard, ofta är vinerna för ekade eller för strama, men det här var verkligen bra!. 94p

Vad jag har hört så är pommard en av de regioner i bourgogne som gynnats av det varmare vädret, så druvorna mognar bättre och vinet därifrån blir då också bättre. 2018 var väl dessutom en extra varm årgång.

 

[LeChat]

2017 Domaine Charles Audoin Marsannay Au Champ Salomon

Rövdag på jobbet… då kan man ju förgylla dagen med en parfymerad bourgogne från Charles Audoin.
Som man säger: ”Slutet gott, allting gott".

 

[StefanAkiko]

Lustigt, nu har jag inte provat F. Magnien på många år, men för c:a 10 år sedan skulle jag ha sagt att deras röda viner var ganska hårt fatade och ibland med rätt mycket tannin för en Bourgogne, i alla fall på village-nivån. Kanske har de likt många andra "lättat upp" vinerna? Jag ser inga ekfatsaromer nämnda?

Tanninerna var knappt förnimbara. Blir ju lätt lite ryggradslöst på det viset...
Och någon fatkaraktär var det inte att tala om.
Inte min kopp te

 

[StefanAkiko]

Jag tror du missuppfattar min poäng. Jag gillar Muscadet - Jérôme Bretaudeau t.ex. Men vi har förmodligen helt olika uppfattning om vad mineralisk energi o fjäderlätthet är .

Naturligtvis den dyraste producenten
Men visst, han gör (också) skitbra Muscadet.

 

[StefanAkiko]

Tvenne herrar firar 60 år några månader prematurt.

NV Agustí Torelló Mata Cava Kripta Brut Nature Gran Reserva, F
Ca mitten-slutet '80-tal.
Brunt vin utan bubblor med doft och smak av ... mögel?
Fullkomligt stendött och vidrigt vin.
Passerade stadiet av vätskande äpplen för minst 15 år sedan.

Väcker frågan: Varför släpps detta vin utan årgångsbeteckning???

1985 Lur-Saluces “Y”, 97 p och en kärleksförklaring är på sin plats
Detta, det torra vita vinet från Château d’Yquem, är en fantstisk inblick i den finaste Sauternes-vingårdens själ, men utan sötman. Skapat under Alexandre de Lur Saluces tid, när tålamod och intuition styrde snarare än teknik. På den tiden skapades detta vin, Ygrec, knappt varannan årgång. Det speglar med andra ord en tid då man lät naturen diktera rytmen. Frukten skördades sent, efter känsla, och var av de sista klasarna som hängde kvar. Ofta ända in i december. Druvorna sorterades med extrem nogrannhet och var enabart sällan botrytiserade. Men, de var fullt mogna. Fyrtio år senare står vinet som ett vördnadsfullt bevis på hur ett torrt vitt vin kan åldras med största värdighet.

En kärleksförklaring!

Halmgult, klart och levande. Fick en förnimmelse av aftonens solljus som silas genom gammalt glas. Doften exploderar ur glaset: bivax, lanolin och krossade örter, följt av kvitten, torkade päron och en svag ton av botrytisvärme med en häpnadsväckande fräschör. I munnen är det silkeslent men med en rak, levande syra. Smaker av lemon curd, rostat bröd, kamomill, jasmine och en diskret rökig mineralton leder till en avslutning som dröjer sig kvar med kunglig återhållsamhet.

Här finns inget överdåd, bara balans, längd och den där obeskrivligt förnäma karaktären av tidens djup och mognad. Det är Yquem befriat från sötma men inte från storhet: en torr kärlekshymn framförd i gyllene ljus. Detta är en renodlad skönhet med mognad som får hjärtat att bulta...

1985 Château Lynch-Bages, x poäng, enda flaskan att inte ens bli nära tom
Öppnade på ett strålande vis med en av de bästa Bdx-nosar någonsin. Men, efter några timmar tappade vinet styrfart och ramlade ned i CF-hålet.
95-97p vid plopp men ca 85p då vi sedermera ställde flaskan åt sidan.
Korken i dåligt skick, men bra fyllenivå. Har levt under Parafilm under många år.

2005 Château Montrose, 98p
Mörkt mörkröd med lila stick. Detta är det perfekta vinet för alla oss strukturfascister. Ploppades som ett monolitiskt vin, men öppnade upp sig allteftersom aftonen fortgick. Trippeldekanterades under 5 timmar innan middagen. Galet vacker uppbyggnad även om aromer fortfarandemest är primära.
Dricker gärna massor av detta eleganta, högoktaniga vin!
Första vinet att ta slut.

2019 Château Thebaud, 97p
Min vän frågade: "Varför tar du med en sketen Muscadet till en kväll med stora viner?"
...i slutet slogs vi om de sista dropparna av detta underbara vin...
Perfekt ihop med Hirame (flundra) och champagnesås.

1966 Château d'Yquem, 100p
Mörkt gyllene bärnsten. Otroligt vacker färg!
Nosen är ett sammelsurium av fantastiska aromer: torkade aprikoser, kaprifol, saffran, örter, kryddor, krut, caramel osv...
I munnen är det bara att ge upp. Kan inte ens fantisera fram någonting som hade gjort detta vin mer komplett, mer exceptionellt mer balanserat. Fjäderlätt trots viss sötma och tyngd. Elegant trots stor rikedom. Långt, med perfekta syror... Funkade till alla rätter som serverades - utom köttet.

Korken föll ned i flaskan i samband med att vi öppnade kapsylen. Har dock levt ett långt liv under Parafilm.

En kväll att minnas med stort välbehag och som planerats under 3 års tid.

 

[LeChat]

2013 Kapcsándy Family Winery Estate Cuvée State Lane Vineyard

På fredagar brukar det bli champagne och mat från havet men ikväll blir det syndiga honungsglaserade kamben med pommes och tzatziki på tallriken. Så då byts champagnen ut mot en maffig jänkare.


Maffiga viner från USA har mycket gemensamt även när de innehåller olika druvor. Har nyligen druckit SQN grenache, Andremily eaba och cabernet sauvignon från Stags Leap WC och nu då Kapcsándy.

Munkänsla och aromer känns igen i dessa viner vilket kanske kan visa på terroirens betydelse.

2013 är en härlig årgång som är enastående god redan men som samtidigt kan ligga tio år till.
Ett ganska så fulländat vin på många sätt. Struktur, balans, elegans, intensitet och längd ligger mer eller mindre på topp.
Poängmässigt hamnar jag på typ 97 p. Riktigt smaskigt!

 

[Vingubben]

Arnot-Roberts, Syrah 2022

Väldigt trevlig på näsan med toner som gick mot nysågat ädelträ och brödkryddor. Mörk dämpad frukt, lakritsrot, ceder och olivspad men tyvärr lite avsaknad av balans med en Earl Grey-beska som tog över. Kvalar in på 88p