finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
JonasBo
Medlem
Jag gillar denna starkt. Ge den en timme (eller två) i karaff så sjunger den
The Wall
Medlem
Tack och lov var det inte ISO-glas utan ett vitvinsglas (tror jag) från Schott Zwiesel. Puh!Du får bara dricka ur ISO glas under 2026 för att finslipa tävlingsformen till 2027. Du har ta den får ta den för laget @The Wall !
ISO-glasen är glasens Håkan Hellström; helt omöjlig att förlika sig med.
Last edited:
LeChat
Medlem
2019 Domaine Sylvain Pataille Marsannay (kanske inte mycket till vinporr, men va f-n, det bara onsdag)
En onsdagsbourgogne brukar sitta fint, så även idag! Drack denna senast för knappt två år sedan i mars 2024.
Tycker att denna oftast levererat bra, om än på sin nivå, eller möjligtvis något över. Har bara druckit detta vin (ca 10 flaskor) och denna årgång så har inte så stor erfarenhet av producenten men han anses ju som en av de stora i Marsannay. Har då mer erfarenhet av Charles Audoin som jag hitintills tycker är snäppet bättre. Men Marsannay som region verkar passa mig bra i alltifrån stil, pris och kvalitet. God pinot!
Luke Lambert Nebbiolo 2019
Typiska Nebbiolodrag som körsbär, hallon, rosor, parfym, tjära, tanniner, stramhet men ändå ett annat uttryck som man förstås kan förvänta sig. Lite tydligare frukt, mogna körsbär. Tjäran, tanninerna och stramheten är lite nedtonade. Bra längd och syra. Jag hittar även vanilj och tobak. Medium komplexitet men gott, köper igen om den dyker upp.
LeChat
Medlem
(Ikväll blir det oxfilé tournedos och ett par flaskor bordeaux. Känns stabilt!)
2012 Château Malartic-Lagravière
En genuint god bordeaux i ett perfekt drickfönster. Sekundära aromer av nobel karaktär. Mörk, mogen frukt med lena tanniner, en behaglig syra och med bra intensitet. Smaskens!
2019 Château d'Aiguilhe
Ett yngre vin än föregående som inleder med lite vanilj. Men den öppnar upp relativt snabbt och visar att den är att räkna med trots konkurrensen från flaskan bredvid.
Trots åldersskillnad så är även denna inne i den sekundära fasen med smaskiga fattoner.
Har druckit denna årgång några gånger nu och tycker att den levererar stor drickglädje. Bara att korka upp. (Såg att CdM säljer den nu för 19,50€ ifall att…)
2012 Malartic Lagraviere är ju såklart det bättre vinet på alla sätt men man kan ju inte låta bli att imponeras av hur bra d'Aiguilhe ändå är för sitt pris.
Bordeaux
StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
Den har jag avnjutit 13 buteljer av. Har bara två kvar…Visa bifogad bild 35854
Huchet Muscadet Sèvre-et-Maine Monnières-St-Fiacre 2017
Muscadet på Muscadet (vinbar med fokus Muscadet och ostron). Härligt krämig textur efter 3 år på jästfällningen. En skarp syra och en del sälta men samtidigt komplex. Passade utmärkt till ostron! Obs, vatten på bilden
Ett fantastiskt vin. Typ: flytande mineralitet.
StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
Fantastiskt bra jobbat! Skoj att läsa om intrycken och diakussionerna.
StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
Det finns fantastiska vita i Muscadet, Sancerre, Pouilly Fumé, Madiran, alvarinho osv. Måste ju inte stå AOC Classique et Chèr på etiketten
StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
Ibland har man tur och får tag i saker på auktion som man inte ens visste fanns… Som denna magiska enhörning!
``
Domaine de la Foliette VV är en kombination av geologisk brutalism, vinmakar-estetik och min provningsnotering ber inte om ursäkt.
Namnet ”Foliette" kommer ursprungligen från en gammal galenskap – legenden säger att en tidigare ägare på 1700-talet spenderade hela sin förmögenhet på att bygga ett extravagant lustslott på ägorna som han aldrig hann bo i. Idag är galenskapen snarare Denis och Erics envishet att lagra Muscadet på jästfällningen i åratal när grannarna ville sälja sitt vin efter tre månader.
Under den förödande frosten 2008 stod Foliette nästan helt utan skörd. Istället för att ge upp, använde de tiden till att gå ner i sina djupaste källarvalv och återupptäcka gamla årgångar. Det var då de insåg att deras viner från gamla rankor inte bara överlever, nehejdå: de utvecklar sig till något slags majest efter ett decennium eller så.
Dessa tvenne herrar var drivande i att skapa den nya "Cru Communal"-klassificeringen. De ville sprida budskapet att Muscadet minsann inte bara är ett enkelt bordsvin. Istället vill de att världen skall förstå att i Muscadet buteljerar man mineralisk precision.
Poäng: 97/100 – En industriell (musikgenre) uppenbarelse
Intro: Gudomlig precision möter köttslig intensitet
Om Muscadet oftast är en lättsam visa, är Foliette 2014 VV en crossover mellan Ministrys tyngsta riff och SPK:s kliniska industriella brus. Det här är vin som inte bryr sig om att bli "gillat". Det beter sig istället som en stålklädd samuraj och kräver din respekt.
Färgen är provocerande ung. En blekt halmgul nyans som vägrat kapitulera för tiden. Framstår som en vin som precis lämnat labbet, trots sina 12 år.
I näsan kliver Diamanda Galas fram. Doften har samma genomträngande, nästan skrämmande intensitet och precision som hennes röst. Det är en högfrekvent attack av slagen flinta, rökig mika-skiffer och en kabosu-citrus som skär genom luften som ett primalskri. Bakom detta finns en iskall, maskinell renhet – ingen ek, inget "fluff", bara den nakna doften av en våt stålkonstruktion med snygga stenar efter ett skyfall.
Vid 15°C exploderar vinet som introt till Stigmata. Det är en massiv vägg av ljud... jag menar syra. Syran är arkitektonisk, ett skelett av stål som bär upp den täta, koncentrerade frukten från de 50-åriga rankorna. Det är stenhårt, crossover-industriellt och fullkomligt kompromisslöst. Mittpaletten har en magnifik densitet.
Finishen är kirurgiskt, metalliskt och saltstänkt. Vinet vibrerar i gommen med en mineralitet som känns som om man sugit på en bit skiffer direkt ur marken. Det är en lång, gruvnär efterklang som fångar essensen i vad riktigt bra Muscadet kan vara.
Det här är Muscadet för oss som föredrar att findricka FineWines. Kan också beskriva detta som en kombination av geologisk brutalism, vinmakar-estetik och en provningsnotering som inte ber om ursäkt.
Denna Muscadet är en 97-poängs attack på mina upplevelser av elektrocitet.
Kan drickas redan idag om man vill ha "Katana-effekten", men med denna struktur kan vinet utan problem våxa till sig till 2050. Det är en flytande tidskapsel mineralia som lär fortsätta skrika ut sin sanning långt efter att andra viner har tystnat.
Kommer köpa det så snart jag hittar en flaska!. Drickes med huvudet hållet högt!
Domaine de la Foliette VV är en kombination av geologisk brutalism, vinmakar-estetik och min provningsnotering ber inte om ursäkt.
Domaine de la Foliette: Där "Lilla Galenskapen" möter Mika-skifferns stål
Namnet La Foliette (den lilla galenskapen) kunde inte vara mer passande för en egendom som vägrar följa Muscadets etablerade kultur kring tidig konsumtion. Egendomen drivs av Denis Brosseau och Eric Chevalier, två herrar som 1996 slog ihop sina familjegårdar för att skapa en enhet dedikerad till den absoluta renheten i La Haye-Fouassière. Vi pratar hjärtat av mika-skiffer-bältet.Geologin: Mika-skifferns distorsion
Jordmånen här är inte bara sten; det är metamorf mika-skiffer. Föreställ dig sten som har pressats under enormt tryck till tunna, glittrande lager. Mika-skiffern fungerar som vinets interna oscillator. Den ger ingen "mjuk" frukt. Nix! Den ger istället en vertikal, rökig och fullkomligt elektrisk spänning. Det är denna jordmån som gör att vinet inte oxiderar utan snarare blir till ett slags Schrödingers Katt som inte dör. Kanske verkligheten handlar mer om en kemisk process som bevarar strukturen och ungdomligheten som om den vore ett fotografi av en Higgs Boson...Namnet ”Foliette" kommer ursprungligen från en gammal galenskap – legenden säger att en tidigare ägare på 1700-talet spenderade hela sin förmögenhet på att bygga ett extravagant lustslott på ägorna som han aldrig hann bo i. Idag är galenskapen snarare Denis och Erics envishet att lagra Muscadet på jästfällningen i åratal när grannarna ville sälja sitt vin efter tre månader.
Under den förödande frosten 2008 stod Foliette nästan helt utan skörd. Istället för att ge upp, använde de tiden till att gå ner i sina djupaste källarvalv och återupptäcka gamla årgångar. Det var då de insåg att deras viner från gamla rankor inte bara överlever, nehejdå: de utvecklar sig till något slags majest efter ett decennium eller så.
Dessa tvenne herrar var drivande i att skapa den nya "Cru Communal"-klassificeringen. De ville sprida budskapet att Muscadet minsann inte bara är ett enkelt bordsvin. Istället vill de att världen skall förstå att i Muscadet buteljerar man mineralisk precision.
2014 Domaine de la Foliette "Vieilles Vignes"
#MuscadetPoäng: 97/100 – En industriell (musikgenre) uppenbarelse
Intro: Gudomlig precision möter köttslig intensitet
Om Muscadet oftast är en lättsam visa, är Foliette 2014 VV en crossover mellan Ministrys tyngsta riff och SPK:s kliniska industriella brus. Det här är vin som inte bryr sig om att bli "gillat". Det beter sig istället som en stålklädd samuraj och kräver din respekt.
Färgen är provocerande ung. En blekt halmgul nyans som vägrat kapitulera för tiden. Framstår som en vin som precis lämnat labbet, trots sina 12 år.
I näsan kliver Diamanda Galas fram. Doften har samma genomträngande, nästan skrämmande intensitet och precision som hennes röst. Det är en högfrekvent attack av slagen flinta, rökig mika-skiffer och en kabosu-citrus som skär genom luften som ett primalskri. Bakom detta finns en iskall, maskinell renhet – ingen ek, inget "fluff", bara den nakna doften av en våt stålkonstruktion med snygga stenar efter ett skyfall.
Vid 15°C exploderar vinet som introt till Stigmata. Det är en massiv vägg av ljud... jag menar syra. Syran är arkitektonisk, ett skelett av stål som bär upp den täta, koncentrerade frukten från de 50-åriga rankorna. Det är stenhårt, crossover-industriellt och fullkomligt kompromisslöst. Mittpaletten har en magnifik densitet.
Finishen är kirurgiskt, metalliskt och saltstänkt. Vinet vibrerar i gommen med en mineralitet som känns som om man sugit på en bit skiffer direkt ur marken. Det är en lång, gruvnär efterklang som fångar essensen i vad riktigt bra Muscadet kan vara.
Det här är Muscadet för oss som föredrar att findricka FineWines. Kan också beskriva detta som en kombination av geologisk brutalism, vinmakar-estetik och en provningsnotering som inte ber om ursäkt.
Denna Muscadet är en 97-poängs attack på mina upplevelser av elektrocitet.
Kan drickas redan idag om man vill ha "Katana-effekten", men med denna struktur kan vinet utan problem våxa till sig till 2050. Det är en flytande tidskapsel mineralia som lär fortsätta skrika ut sin sanning långt efter att andra viner har tystnat.
Kommer köpa det så snart jag hittar en flaska!. Drickes med huvudet hållet högt!
The Wall
Medlem
Tack. När man ser vinlistan ser det ganska lätt ut vid första anblicken, men när vissa druvor beter sig lite annorlunda än man är van vid kan det bli lite klurigt och dessutom går 10 minuter överraskande fort upptäckte vi på såväl träning som tävling.
Per Stade
Lege artis
92421 Bourgogne Terroir Noble Chardonnay Vincent Girardin 2023.
Aldrig någonsin har jag varit med om en så svåröppnad flaska.
Plåtsax och polygrip rekommenderas.
Men den som väntar på något gott……
Fin, lite pepprig doft av gröna äpplen. Fyllig smak med bra syra och bra balans med frukten.
Försiktig fatbehandling som ger bra fyllighet åt vinet.
Det är sådana här viner som hustrun och jag gillar.
Och ett vin som till och med får godkänt av den sparsmakade Hans Artberg kan väl inte vara dåligt?
Exklusivt drickande, fast inte?
Aldrig någonsin har jag varit med om en så svåröppnad flaska.
Plåtsax och polygrip rekommenderas.
Men den som väntar på något gott……
Fin, lite pepprig doft av gröna äpplen. Fyllig smak med bra syra och bra balans med frukten.
Försiktig fatbehandling som ger bra fyllighet åt vinet.
Det är sådana här viner som hustrun och jag gillar.
Och ett vin som till och med får godkänt av den sparsmakade Hans Artberg kan väl inte vara dåligt?
Exklusivt drickande, fast inte?
Last edited:
LeroyHilarious
Medlem
Japp, den var fin. Drack en i fredags, men den var inte lika svåröppnad
Foodcoma
Medlem
Ferdinando Principiano Barolo 2016
Tog tempen på 2016 i torsdags med denna butelj. Fin körsbärsfrukt och ingen tunnel i sikte, tveksamt om den varit i någon tunnel allt tidigare heller baserat på hur den betedde sig. Drack nog senast en flaska 2021 eller så.
Var väl rätt lik med fin elegant doft av rosor och tjära; fortfarande med bett i tanninerna som gärna får smälta samman lite mer för min del. Lakrits, nypon, hög syra. Hade jag fått välja hade jag nog hellre druckit en flaska i fasen den var i 2021 än denna. Lite mer nerv då kanske. 91p
Tog tempen på 2016 i torsdags med denna butelj. Fin körsbärsfrukt och ingen tunnel i sikte, tveksamt om den varit i någon tunnel allt tidigare heller baserat på hur den betedde sig. Drack nog senast en flaska 2021 eller så.
Var väl rätt lik med fin elegant doft av rosor och tjära; fortfarande med bett i tanninerna som gärna får smälta samman lite mer för min del. Lakrits, nypon, hög syra. Hade jag fått välja hade jag nog hellre druckit en flaska i fasen den var i 2021 än denna. Lite mer nerv då kanske. 91p
StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
Calatayud – Där tiden (och vinlusen) stått stilla. Och jag är "I'm on a roll!" med 100-åriga rankor i Muscadet härom veckan och Aragon nu. Förträffligt!
För att förstå vad som finns i det här glaset måste vi backa bandet rejält. Vi befinner oss i hjärtat av det gamla keltiberiska riket. (Om du inte minns dina historielektioner: Keltibererna utgjorde en fascinerande blandkultur i det antika Spanien där keltiska traditioner mötte iberiskt inflytande i ett nätverk av självständiga stamförbund och stadsstater. De blev främst ryktbara för sitt hantverksskickliga smide och sitt heroiska, om än tragiska, motstånd mot den romerska expansionen som kulminerade vid belägringen av Numantia.)
Redan för över 2000 år sedan, i den närliggande staden Segeda, var vinproduktionen i full gång! Man har hittat lämningar av avancerade vinpressar som bevisar att vinet av Garnacha (eller dess förfäder) har flödat här sedan antiken. Calatayud är inte en region för den svage; det är ett kargt, stenigt landskap där Bodegas Langa har hållit ställningarna sedan 1867.
Dessa "Garnacha Centenaria" är inga vanliga vinstockar, det är historiska artefakter. Att de är pre-phylloxera beror på att dessa knotiga krigare är planterade i skiffer och kalksten på extrema höjder. De har således lyckats undgå vinlusens totala förödelse i slutet av 1800-talet och existens framgent. De har rötter som gräver sig genom de djupaste lagren av spansk jord. De suger upp en mineralitet som får modern industri-Garnacha att framstå som USA-saft. Medan resten av världen stressar fram kommersiella fruktbomber, har familjen Langa låtit dessa vinstockar stå kvar som tysta vittnen till historien. Och mjölkar dem varsamt.
2008 Bodegas Langa Garnacha Calatayud Real de Aragon Centenaria, 95 p.
Lyssna noga nu, alla vi som bara dricker viner med "rätt" namn på etiketten: Här är ett vin som fullkomligt pulveriserat alla mina egna fördomar om okända områden i Spanien. Kabsje inte okänt för slka. Och jag var i Zaragoza pre-Covid (och drack underbart lokalt, me inte en enda liten ynklig putell sedan dess...
Glöm de syltiga, överextraherade Garnacha-vinerna som dominerar marknaden idag. Det här är något helt annat: ett industri-chict mästerverk från Calatayuds höjder. Zaragoza har blåsigt och MYCKET blåsigt väder varje dag. Kan inte tänka mig leva där, men vilka viner! Vilken underbar mat!!!
Doften: En vild dualitet som inte borde fungera, men som är fullkomligt genial. Här möts bränt industrigummi och en daggfrisk, höghöjdsäng fylld av vilda örter. Det är skitigt, vackert och totalt kompromisslöst. Röda och mörka frukter i samklang och harmoni.
I munnen: En extravaganza i medelfyllig kostym. Syran är elektrisk (M++) och skär rakt igenom en massiv vägg av röda och mörka bär som inte ens har börjat blekna trots 18 år i hwila. Tanninerna är "greppiga" men sofistikerade. De ger vinet en strukturell integritet som visar att det inte bara lever utan utvecklas.
Det här vinet är en jävla lektion i att aldrig döma en flaska efter prislapp, rykte eller ålder. Det är en Fenix som reser sig ur askan av bortglömda spanska källare. Jag drack senast en fantastisk flaska från Valencia (via London och med PJaines). Måste jaga mer och oftare!
Hade jag haft en till flaska hade jag försökt gömms undan den till 2041.
Kort och gott: magiskt bonusvin i auktions-lot.
För att förstå vad som finns i det här glaset måste vi backa bandet rejält. Vi befinner oss i hjärtat av det gamla keltiberiska riket. (Om du inte minns dina historielektioner: Keltibererna utgjorde en fascinerande blandkultur i det antika Spanien där keltiska traditioner mötte iberiskt inflytande i ett nätverk av självständiga stamförbund och stadsstater. De blev främst ryktbara för sitt hantverksskickliga smide och sitt heroiska, om än tragiska, motstånd mot den romerska expansionen som kulminerade vid belägringen av Numantia.)
Redan för över 2000 år sedan, i den närliggande staden Segeda, var vinproduktionen i full gång! Man har hittat lämningar av avancerade vinpressar som bevisar att vinet av Garnacha (eller dess förfäder) har flödat här sedan antiken. Calatayud är inte en region för den svage; det är ett kargt, stenigt landskap där Bodegas Langa har hållit ställningarna sedan 1867.
Dessa "Garnacha Centenaria" är inga vanliga vinstockar, det är historiska artefakter. Att de är pre-phylloxera beror på att dessa knotiga krigare är planterade i skiffer och kalksten på extrema höjder. De har således lyckats undgå vinlusens totala förödelse i slutet av 1800-talet och existens framgent. De har rötter som gräver sig genom de djupaste lagren av spansk jord. De suger upp en mineralitet som får modern industri-Garnacha att framstå som USA-saft. Medan resten av världen stressar fram kommersiella fruktbomber, har familjen Langa låtit dessa vinstockar stå kvar som tysta vittnen till historien. Och mjölkar dem varsamt.
2008 Bodegas Langa Garnacha Calatayud Real de Aragon Centenaria, 95 p.
Lyssna noga nu, alla vi som bara dricker viner med "rätt" namn på etiketten: Här är ett vin som fullkomligt pulveriserat alla mina egna fördomar om okända områden i Spanien. Kabsje inte okänt för slka. Och jag var i Zaragoza pre-Covid (och drack underbart lokalt, me inte en enda liten ynklig putell sedan dess...
Glöm de syltiga, överextraherade Garnacha-vinerna som dominerar marknaden idag. Det här är något helt annat: ett industri-chict mästerverk från Calatayuds höjder. Zaragoza har blåsigt och MYCKET blåsigt väder varje dag. Kan inte tänka mig leva där, men vilka viner! Vilken underbar mat!!!
Doften: En vild dualitet som inte borde fungera, men som är fullkomligt genial. Här möts bränt industrigummi och en daggfrisk, höghöjdsäng fylld av vilda örter. Det är skitigt, vackert och totalt kompromisslöst. Röda och mörka frukter i samklang och harmoni.
I munnen: En extravaganza i medelfyllig kostym. Syran är elektrisk (M++) och skär rakt igenom en massiv vägg av röda och mörka bär som inte ens har börjat blekna trots 18 år i hwila. Tanninerna är "greppiga" men sofistikerade. De ger vinet en strukturell integritet som visar att det inte bara lever utan utvecklas.
Det här vinet är en jävla lektion i att aldrig döma en flaska efter prislapp, rykte eller ålder. Det är en Fenix som reser sig ur askan av bortglömda spanska källare. Jag drack senast en fantastisk flaska från Valencia (via London och med PJaines). Måste jaga mer och oftare!
Hade jag haft en till flaska hade jag försökt gömms undan den till 2041.
Kort och gott: magiskt bonusvin i auktions-lot.
StefanAkiko
Muscadet suddenly became important to me.
Hemsk etikett. Underbart vin!
Pre-phylloxera anges i vissa källor men inte i andra...
Pre-phylloxera anges i vissa källor men inte i andra...
Soignerad
Medlem
En fröjd att läsa. Bravo!
Det är sällan jag blir sugen på att prova ett vin baserat bara på en enda recension. Och aldrig har en recension fått mig att försöka sourca och köpa ett okänt kvlt-vin men det här blev jag duktigt sugen på att hitta. Briljant formulerat!
LeChat
Medlem
2019 Faiveley Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
Öppnade först en 2018 av samma vin men den kändes helt stum och hade inte mycket till frukt kvar, och inget annat heller för den delen. Jaja, sånt händer. Men trist!
2019 däremot känns mer igen som en ganska typisk Faiveley. Röda bär, ek och drag av salmiak. Bra struktur med fina mineral och aptitlig syra.
God onsdagsbourgogne, kan inte klaga. På tallriken lite senare, blir det helstekt fläskkarré med sås & potatis. De' e' gött!
Faiveley Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes 2018
Funderade på vilken Bourgogne jag skulle öppna till fläskfilé, ugnsrostade potatisskivor och bea. Gick inte att motstå denna efter att jag hade läst ovan.
Min 2018 var däremot bra. Precis som ovan röda bär som hallon, körsbär, kanske lite röda vinbär eller tranbär och sedan kryddor och salmiak som dyker upp efter någon sekund och håller sig kvar. Känner även tydlig rök och tobak. Tanninerna är fina och behagliga, bra mineralitet och syra. Ek ja, men vid det här laget nedtonad och bra balanserad med frukten.