Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Lennart]

Inlägget ovan fick mig att tänka på en provning som jag höll nyligen, då två av vinerna är samma.
Visa bifogad bild 36295
Temat på provningen var Rhone syrah mot Californien syrah. Vinerna:
Arnot-Roberts Syrah 2016
Jean-Claude Marsanne Saint-Joseph 2016
Delas Hermitage Domaine des Tourettes 2009
Piedrasassi PS Syrah 2021
Guigal Saint-Joseph Vignes de l'Hospice 2018
Shafer Relentless 2021
Har inte detaljer framför mig så lite intryck från minnet. Guigal var tveklös WOTN. Otroligt bra vin. Fortfarande många år kvar såklart, men lätt att njuta av redan nu! Både Arnot-Roberts and Marsanne Saint-Joseph gav mycket för pengarna och var i en bra fas. Hermitagen var förvånansvärt anonym och lite tråkigt. Peidrasassi tydligt från Californien i stilen och tydligt yngre. Shafer kanske blir bra om 20 år eller till en hårt grillad köttbit, men nu framstod den mest som en klibbig, söt, alkoholrik klumpeduns jämte Guigal.

Vignes de l’Hospices är fantastisk och väldigt lagringsbar. Jag hade med årgång 2001 på Gammalt som gatan-provningen hos Patrik för något år sedan och den vann sin flight, även om den ansågs lite väl ung Drack även (icke-blint) en 2009 i början av detta år och den var svingod.

 

[Bastardo]

Rongopai Sauvignon Blanc från 2019 har mycket frisk och fruktig smak med lagom mängd syra som balanserar helheten. Helt okej vin, om man gillar den typ av SB som Nya Zeeland oftast producerar, men de som inte gillar den stilen, kan sluta läsa redan här.
Man kan känna lite av vinets mognad redan nu, och det går säkert spara vinet ytterligare ett par år, om man vill, men den är så gott redan nu, att man dricker det automatiskt med stora klunkar, antingen tillsammans med lite tilltugg och olika mat, eller bara för höga nöjets skull.
Lite rundare och tillgängligare smak, än helt färska årgångar av Sauvignon Blanc brukar normalt vara.
Hos Alko i Finland säljs årgång 2025, och den här följande siffror:
Sockerarter 4 g/l, Syror 6,8 g
Om ni blir störda av det minsta med en aning sötma, kan ni hoppa över vinet, och som sagt, det är inte alls den typen som lite godare franska SB-viner är, men de brukar kosta också därefter. Jag pratar förstås om Pouilly-Fumé och Sancerre.
Jag har en aning svårt att sätta betyg på vinet, men det kan mycket väl hända att jag köper den igen, när mina flaskor hemma har tagit slut. För 169 kr per flaska, kan man inte ha så stora förväntningar, så på det viset vinet levererar för prisnivån väl. Låt oss säga 87-89p är det värt alla gånger.
På Vinmonopolet har de det här vinet: Babich Select Blocks Sauvignon Blanc 2024, och priset är 250 NOK.
P.S. Jag saknar enormt det vin som Sigva hade på bolis ganska länge sedan, Steenberg Sauvignon Blanc Reserve. Så elegant och sublimt och precis i den smak, som jag skulle vilja köpa, om det fanns ett motsvarande vin på bolaget.

 

[Jonas Sand]

Snyggt Bastardo. Precis sånt här tror jag många uppskattar. En recension från DIG, med lite extra ”lull lull” i form av fakta om vinet och alternativa viner att ha som referens.

Edit. Han verkar ha tagit bort recensionen? Ds

 

[Vingubben]

Telegrame, Chateauneuf du Pape 2015

Oerhört spretig första timman men sen blommade den upp. En oerhört vacker doft med rosor, kaffe och asiatiska kryddor. Hög syra, lite svagare mittpatri men fin längd. Många läckra komponenter men tyvärr inte tillräcklig balans för att nå dom högre poängen. 88p men på näsan är det närmare 95p.

 

[Foley]

Hade en provning i fredags på Grappe med några vänner. Föråkar-champagnen dracks öppet.

Pierre Paillard La Grande Recolte 2008
BdN, deggad 2021. Mörk gul färg. Kraftful doft. Började lite stumt, men öppnade sen upp sig rejält. Koncentrerad smak, mkt äpplen, brioche och citrus. Häftigt med en champagne som smakar så mkt. Dracks väldigt bra nu, men borde ha många år kvar. Förtjänar att få drickas under en längre tid om ni öppnar en flaska nu, ge den luft och tid i glaset så blir ni belönade. Favoriten hos de flesta och kanske bästa champagnen hittills i år för min del.

Två vita viner som dracks blint sen.
Först ut Cartology 2024. Ganska ljus i färgen. Fräsch men ändå mjuk och rund i avslutet. Fint integrerad ek, med citrus och mineralitet. De flesta var tvärsäkra på att detta var en bättre bourgogne. Jag tyckte den kanske var mest lik en riktigt bra chablis. Förvåning när de fick lära sig att det var chenin blanc med lite semillion. Riktigt bra vin, tyckte jag och övriga.
Vit vin nr 2 Lucien Le Moine Bourgogne Blanc 2020. Betydligt mörkare i färgen. Likt champagnen öppnade den upp sig på ett väldigt fint sätt med lite tid i glaset. Fint koncentrerade smaker. Ekigt, smörigt och kraftfullt men på bästa sätt och fortfarande med elegans. Min favorit under kvällen.

Två röda viner blint till varmrätten (Vilt-wallenbergare).
Gaja Barolo Dagromis 2017. Mörk i färgen. Ganska strukturerad. En del mörk frukt. Alla gissade italien, några även Barolo. Själv hade jag svårt att sätta rätt vin trots att det var halvblint och 50/50.
Biondi Santi Brunello Annata 2012. Mörk röd färg. En del läder och mer röd frukt. Kraftfullt vin. Köpt på plats för snart 9 år sedan. En i sällskapet hade detta som favoritvinet för kvällen.

Totalt sett en lyckad provning där alla viner var bra, även om jag själv hoppats på lite mer wow från de röda vinerna. Kul att äntligen prova Lucien Le Moine Bourgogne Blanc och Cartology efter att ha läst mkt om dem under flera år.

 

[StefanAkiko]

Har precis avslutat mig igenom en Muffato della Sala 2015 från Antinori (Castello della Sala). 94p

Beskrivs av många som ITaliens stolthet inom ramarna för botrytiserat vin.

För dem som inte druckit den nyligen eller alls, så upplever jag denna 2015 som riktigt snygg. Det är dock ett helt annat djur än en 10 år ung Sauternes. Detta år blandade man Sauvignon Blanc och Grechetto (med stänk av Traminer och Riesling) och hoppade, vad jag kan begripa, över Semillion (som de normalt ändå bara duttar i).

Spoiler: Grechetto från Google

Grechetto är en italiensk grön druva, främst odlad i Umbrien.
Den används ofta i vita viner som Orvieto men förekommer också som endruvsvin.
Vinerna är vanligtvis torra med medelfyllig kropp.
Typiska aromer är grönt äpple, päron, citrus och ibland mandel.
Grechetto har ofta en lätt nötighet och en frisk men inte aggressiv syra.
Strukturen kan vara något rund och mjuk jämfört med mer syrliga druvor.
Vinerna kan ha en viss textur som gör dem matvänliga.
De passar särskilt bra till fisk, kyckling och enkla pastarätter.
I vissa fall lagras de kort på fat, vilket ger extra komplexitet.
Överlag är Grechetto-viner balanserade, diskreta och eleganta snarare än kraftfulla.
Grechetto-viner är generellt inte kända för lång lagringsduglighet.
De flesta är gjorda för att drickas unga, inom 2 till 4 år.
Den relativt måttliga syran begränsar ofta deras utvecklingspotential över tid.
Dock kan bättre kvalitetsviner, särskilt från seriösa producenter, lagras 5 till 8 år.
Vid lagring utvecklas ofta toner av nötter, honung och torkad frukt.
Strukturen kan bli rundare och mer komplex, men friskheten avtar.
Ekfatslagrade varianter har ofta bättre lagringskapacitet.
Även koncentration och låg avkastning i vingården förbättrar lagringspotentialen.
Sammanfattningsvis: mestadels kort till medellång lagring, med vissa undantag.

Vinet är förnämligt balanserat. I glaset är den ljust gyllene med EN mycket framträdande bärmarkör: hjortronsylt. Det som slår mig är att den har en fin mineralitet och en syra som verkligen bär upp sötman utan att det någonstans blir klibbigt. Hjortronen skär genom allt i munnen likaså, men ingenting jag någonsin kommer klaga på, för det är infernaliskt smarrigt!

En reflektion kring hållbarhet: Jag testade att låta flaskan stå med ungefär 1/3 av innehållet kvar under kork i ca en månad. Vid gårdagens slutomprovning tyckte jag tyvärr att den tappat en del av stunsen. Den där precisionen, nerven, kände mer som ett suddigt foto. Men, syrorna hanterar fortfarande sötman på ett utmärkt vis.

Har en fråga till forumet: Är det någon här som själv har druckit av Muffato med ordentlig ålder, med typ 30 år eller så på nacken? Jag har en flaska kvar av detta vin och funderar på om den har strukturen för att utveckla de där djupa, nötiga och karamelliserade tertiäraromerna som bra Sauternes gör, eller om den gör sig bäst med sin ungdomliga frukt i behåll?

 

[LeChat]

2015 Ciacci Piccolomini d'Aragona Brunello di Montalcino Pianrosso

Inte mycket att klaga på här!

Fina tanniner och en behaglig syra smeker gommen med aromer av bl.a.
körsbär, lakrits, zest, rosor, läder, choklad och jord. Elegant och lite dammigt på samma gång.
Mycket välsmakande!

 

[Johpe]

Visa bifogad bild 36316
2015 Ciacci Piccolomini d'Aragona Brunello di Montalcino Pianrosso

Inte mycket att klaga på här!

Fina tanniner och en behaglig syra smeker gommen med aromer av bl.a.
körsbär, lakrits, zest, rosor, läder, choklad och jord. Elegant och lite dammigt på samma gång.
Mycket välsmakande!

Hur ligger din i drickfönstret tyckte du? Har 1st 2012 kvar (och sen ett gäng yngre) som jag sparar på än så länge så nyfiken om den klarar sig längre.

 

[LeChat]

Hur ligger din i drickfönstret tyckte du? Har 1st 2012 kvar (och sen ett gäng yngre) som jag sparar på än så länge så nyfiken om den klarar sig längre.

Jättetrevlig idag men kommer säkert var lika trevlig om 10+ år. Och även om frukten är framträdande idag så är de sekundära aromerna minst lika närvarande. Upplever vinet som harmoniskt och att det sitter ihop snyggt.

 

[Patrik Sellin]

Lite ombesiktning. Jag såg vad andra hade gett det här vinet och undrade om jag hade varit för snål.

Då:
"90079 M3 Chardonnay Shaw and Smith 2024 239 kr 600 flaskor
N: Lavendel, vanilj, krusbär, snäckskal och smör.
M: Rostat bröd, gröna äpplen, smör och lime. Fräscht med sval söt frukt och snygg balans. 88-90p"
Stämmer väl ganska bra, syran är skyhög och det finns en del reduktiva toner med krut och popcorn.
Använde gamla trotjänaren 2019 El Enemigo Chardonnay som referens.
Enemigo är fetare, varmare, har mycket mer tropisk frukt och mer alkohol, medan syran är lägre (men fortfarande hög) och faten är mer integrerade.
De är ganska olika, men samtidigt ungefär lika bra, var och en på sitt sätt. Jag har svårt att hitta de 95 poängen som Suckling hittade i M3, men de ligger nog i övre del av mitt intervall: 90p. För 239 kr är det ett bra köp.
M3 årgång 2017 kostade 249 kr, så prisutvecklingen har varit trevlig.

 

[Omar Khayyam]

Inlägget ovan fick mig att tänka på en provning som jag höll nyligen, då två av vinerna är samma.
Visa bifogad bild 36295
Temat på provningen var Rhone syrah mot Californien syrah. Vinerna:
Arnot-Roberts Syrah 2016
Jean-Claude Marsanne Saint-Joseph 2016
Delas Hermitage Domaine des Tourettes 2009
Piedrasassi PS Syrah 2021
Guigal Saint-Joseph Vignes de l'Hospice 2018
Shafer Relentless 2021
Har inte detaljer framför mig så lite intryck från minnet. Guigal var tveklös WOTN. Otroligt bra vin. Fortfarande många år kvar såklart, men lätt att njuta av redan nu! Både Arnot-Roberts and Marsanne Saint-Joseph gav mycket för pengarna och var i en bra fas. Hermitagen var förvånansvärt anonym och lite tråkigt. Peidrasassi tydligt från Californien i stilen och tydligt yngre. Shafer kanske blir bra om 20 år eller till en hårt grillad köttbit, men nu framstod den mest som en klibbig, söt, alkoholrik klumpeduns jämte Guigal.

Kul provning, gillar och har provat alla vinerna i flera årgångar, förutom Shafer som jag nog bara provat enstaka av. Vi öppnade en flaska av Delas DdT Hermitage 2009 för några år sedan och då tyckte jag den var strålande, både polerad och kraftfull. Arnot-Roberts Syrah 2016 tyckte jag var toppen redan vid release med litet luft. Av någon anledning har just Piedrasassi alltid klockat in på höga poäng för mig, och det är inte all ekad Syrah från Kalifornien som gör. Marsanne är som du skriver stabil och prisvärd. Guigal är sällan dålig.

 

[Bastardo]

Från en annan tråd:



Eftersom min hustru och jag äter fisk och/eller skaldjur nästan varje dag så blir det mest vitt vin (eller champagne) till maten.
Och självklart behöver man omväxling.
Så varför inte prova Seven Rows Ben Nevis Sauvignon Blanc 2022?
Det kan knappast bli fel efter @Bastardo s rekommendation?

Ovanligt tung flaska, tjock förslutning av vax med ett djupt L (för Lomond?).
Tillsammans med sobert relieftryckt etikett ger det en stark känsla av exklusivitet.
Vaxet var ovanligt enkelt att avlägsna och det var med spänning som jag drog ur korken och hällde upp två glas.
Vinet var friskt med bra balans mellan syra och frukt så som jag gillar av vita viner.
Doften är inte utpräglad Sauvignon Blanc utan har en svag rökig ton och en hint av gräs i doften.
Smak av citrus, gröna äpplen och en svag ton av svarta vinbär.
Fin mineralitet och en diskret ekfatskaraktär som ger rundare struktur och viss kryddighet i avslutet.
Den snygga ekfatsbehandlingen höjer vinet enormt enligt min mening.
Mycket långt ifrån de nyazeeländska SB som jag tidigare provat.
Mer i stil med vin från Sancerre men ändå inte.
När det blir lite varmare i glaset blir grästonen mer framträdande.
Blint hade jag aldrig sagt Sauvignon Blanc, vilket är ett gott betyg i min värld.
Efter att ha provat en flaska så köpte jag ett dussin till eftersom jag tyckte att det var billigt för ett vin av den kvaliteten.
Nu var det många år sedan jag drack Cloudy Bay Te Koko så det skulle vara kul att jämföra.

Visa bifogad bild 36286Visa bifogad bild 36287


Jag testade också en flaska Lomond Belladonna SMV 2020.
Upplevde det också som ett välgjort vin.
Det satt bra dag ett men jag gillade det inte alls dag två.
Vet inte vad det beror på men Shiraz/Syrah är inte i min smak.
Ser fram emot att läsa @Bastardo s smaknoter.
För han skrev ju att han beställde en flaska?

Sorry, Per!
Jag har druckit den, men Lomond Belladonna SMV 2020 var en liten besvikelse för mig, men jag vågade i alla fall testa den, utan att ha så mycket på fötterna. Den levererar ändå skapligt för priset, utan att anmärka sig på något sätt.

Ett stort tack för en mycket välskriven recension av Lomond Seven Rows Ben Nevis Sauvignon Blanc 2022. Vi får se om ’revisorn’ ger mig tillstånd att beställa vinet … jag måste ju tänka på att jag har pengar till mat också.
Jag är inte så van och duktig att skriva omdömen om vinerna, så det blir oftast lite futtigt och kortfattat, men vissa tankar kan jag ha om dem ändå, som kan hjälpa med att bedöma vinets egenskaper på ett ungefär.

 

[StefanAkiko]

Guigal är sällan dålig.

...och sällan värd investeringen jmf med annat från både närheten och världen. Men, visst! Att servera Guigal klår att servera Guigal blint. Att servera en riktigt bra Languedoc jämte en Guigal blint är .... Skoj

 

[StefanAkiko]

Kvällen är en försenad White Day pga affärsresor till London och Stlm.

Två viner jag hade räknat med som säkra kort fullkomligt pruppade...

2008 Torres Mas La Plana 100% CS, 98p
Vilket underbart ungt vin! Allt är på plats, man behöver inte korkskruva sig till att "vinet kommer nog till sig". Det är redan här med både balans och extravaganza, även om 10-30 år kommer åstadkomma magi!
Vår älskade sommelier gissade på 2018 och en krutfylld Barolo som behöver minst 15-20 år för njutning.
För de få som inte vet, och som en reminder för dem som vet: detta vin, årg 1982

Galet jävla bra vin!
Hustrun drack en sparvskänk, men ävenså lyckades jag och sommelieren tömma flaskan.

Historien är fantastisk!

 

[Bastardo]

Snyggt Bastardo. Precis sånt här tror jag många uppskattar. En recension från DIG, med lite extra ”lull lull” i form av fakta om vinet och alternativa viner att ha som referens.

Edit. Han verkar ha tagit bort recensionen? Ds

Tack för de vänliga orden. Jag gillar skriva och är inte så duktig att beskriva hur vinet smakar, så jag måste hitta på något annat också.
Jag kanske höll på att redigera texten lite, om den inte syntes hela tiden … Brukar göra så med nästan allt material som jag gör, likadant på Facebook också.

 

[Von Galtén]

För någon månad recenserade jag Branaire Ducru 2021 som en lättviktare som fått lite för höga betyg av Vinadvokaten. Och det är nog fortfarande så att 94 poäng är lite i överkant. Men nu är mitt sexpack nästan slut.

Min flickvän/särbo/partner sedan 10 år uppskattar egentligen bara tysk pinot noir. Men en kväll så briljerade jag för en gångs skull med min bea, och med detta vinet så förstod hon plötsligt hela idén med Bordeaux. Och som biff och bea-vin är det verkligen riktigt bra!! Och det är helt redo att drickas NU!

Då infaller den filosofiska frågan om vår bästa tid är nu eller om det finns fler växlar att inhämta om 10 år? Vinet är inte speciellt dyrt så det måste undersökas

 

[StefanAkiko]

För någon månad recenserade jag Branaire Ducru 2021 som en lättviktare som fått lite för höga betyg av Vinadvokaten. Och det är nog fortfarande så att 94 poäng är lite i överkant. Men nu är mitt sexpack nästan slut.

Min flickvän/särbo/partner sedan 10 år uppskattar egentligen bara tysk pinot noir. Men en kväll så briljerade jag för en gångs skull med min bea, och med detta vinet så förstod hon plötsligt hela idén med Bordeaux. Och som biff och bea-vin är det verkligen riktigt bra!! Och det är helt redo att drickas NU!

Då infaller den filosofiska frågan om vår bästa tid är nu eller om det finns fler växlar att inhämta om 10 år? Vinet är inte speciellt dyrt så det måste undersökas

Jaga reda på några Bdxer feån 1975. Föredra Pomerol och St Emilion.
Då kanske hon också börjar begripa storheten med mognad som inte inbegriper varken oxidation eller alzheimer.
Så lämge korken är bra och fyllnaden iaf ms så borde allt kunna vara underbart.
Lycka till !

 

[Barolonissen]

2024 Vivere L'Uomo Dolcetto Diano d'Alba
En fin Dolcetto. En lätt rökighet och tjära i både doft och smak. Det är blåbär och lakrits. Tanninerna är ganska riviga och syran alldeles lagom. Känns som ett par år på rygg kan hjälpa till att balansera upp intrycken lite mer.
Kanske lite klen gomkänsla i frukten men tycker det är en väldigt trevlig bekantskap jag absolut kommer lägga i korgen vid framtida köp från fyrklövern. @JonasBo får en tumme upp

 

[Botri]

Savage Red 2022
100% Syrah från Duncan Savage. Grillad ryggbiff, majs, paprika och lök tillsammans med chimichurri. Kändes lite som norra Rhône fast med mer frukt, dock utan större komplexitet. Fin syra men inte så mycket tanniner som väntat. Matchade maten bra men är inte så lång i smaken som man hade hoppats på. Tycker definitivt att hans Thief in the Night gjort på Grenache är ett bättre vin. Gjorde jobbet men inte mycket mer.

 

[StefanAkiko]

Ett skoj minne som alltid blommar ut då jag dricker Torres är "Vinolympiaden" 1979 då den franska mat- och vintidskriften Gault & Millau arrangerade en stor blindprovning i Paris.

• 330 viner från 33 länder
• 62 internationella experter
• Fokus: världens bästa viner, inklusive Bordeaux-eliten

I en av de mest prestigefyllda kategorierna (CS/Bdx stil) hände det ofattbara och mest kätterska:
Torres Mas La Plana 1970, ett värdelöst och obetydligt vin från Penedès i Spanien, vann. Och ja, precis som i en Disneyfilm slog den stora namn som Château Latour.

Blindprovning är kung!