MartinE
Medlem
Jag skrev om det här i ett inlägg på bloggen häromdagen, men tänkte att det kanske kunde vara av intresse att jag postade om det även här. Åtminstone för den som bryr sig om detaljer!
Bakgrund: Jérôme Prévost, som gör champagner under varumärket La Closerie, är en av de mest uppmärksammade odlarna i Champagne på senare år. Han har förvisso husstatus sedan några år tillbaka, men jag tror de flesta av oss ser honom som en genuin småodlare. Hans champagner hyllas mer eller mindre unisont och är minst sagt efterfrågade. I kombination med låg produktion, endast ca 13 000 flaskor per år, och ett hantverksmässigt arbetsätt har det lett till en kultliknande status. Han startade sin verksamhet 1987, när han var 21 år gammal och ärvde två hektar mark med pinot meunier av sin farmor. I början sålde han alla druvor men hans vän Anselme Selosse övertalade honom till slut att börja göra sin egen champagne och 1998 satte han igång med sin produktion – de första åren i källaren hos Selosse i Avize. År 2000 planterade han några rader med chardonnay, pinot noir och pinot gris i utkanten av sin vingård. Dessa druvor får sedan 2007 hänga med när meunierdruvorna skördas och pressas. Utbudet består primärt av två champagner: den vita Les Béguines (sedan 1998), som är huvudvinet och som står för ungefär tre fjärdedelar av produktionen, och roséchampagnen Fac-simile (sedan 2007), som bygger på samma bas som i Les Béguines men med tillägg av ca 13 % rött vin (från meunierrankor som är angripna av virussjukdomen court-noué, som ger färre druvor men med väldigt koncentrerad druvjuice). Båda framställs med spontan jäsning på gamla fat, får 10 månaders lagring på de samma och därefter 15 månader på flaska innan degorgering, som sker på hösten två år efter skörden. Dosagen ligger oftast på 2,5 g/l, men vissa år buteljeras champagnerna brut nature.
Intressant nog har det uppstått en del seglivade missuppfattningar och halvsanningar kring hans champagner. Den mest uppenbara, att de skulle vara gjorda på 100 % meunier, hänger fortfarande kvar trots att det endast stämde t o m 2006.
De mindre inslagen i utkanten av vingården är alltså chardonnay, pinot noir och pinot gris. Tidigare har jag själv dock varit av uppfattningen att den sistnämnda druvsorten var pinot blanc, baserat på information från källor som borde vara pålitliga (handlare, erkända vinjournalister och andra skribenter) och gör man en sökning på nätet idag verkar det fortfarande vara den allmänna uppfattningen. Men det handlar alltså om pinot gris! Detta har jag precis fått bekräftat av Jérôme Prévost.
Slutligen och rimligen av störst intresse: En annan utbredd missuppfattning om Prévosts champagner, som undertecknad också hjälpt till att sprida, är att de alltid görs på druvor från ett enskilt år, även om de ju är officiellt årgångslösa på grund av den allt för korta lagringen (15 månader) på jästfällningen. Det allmänna snacket har helt enkelt varit att Prévost gör vin baserat på en druva från en vingård och ett år! Men det stämmer inte. Att det handlar om druvor från en vingård är sant, men det är alltså inte bara en sorts druva i champagnerna – även om de är klart meunier-dominerade – och det handlar inte heller om rena årgångsviner! Jérôme berättar att respektive utgåva normalt består av 88-90 % vin från den senaste skörden, som blandas med 10-12 % reservvin från året innan. Den exakta fördelningen verkar bero på tillgången till druvor från respektive år. Således bygger champagnerna från 2012 till ca 90 % på vin från 2012 och 10 % från 2011. Den allra senaste utgåvan (2017) består dock av hela 40 % reservvin p g a den magra skörden detta år.
(@Daniel A :s flaska på en BYOB i oktober förra året)
Bakgrund: Jérôme Prévost, som gör champagner under varumärket La Closerie, är en av de mest uppmärksammade odlarna i Champagne på senare år. Han har förvisso husstatus sedan några år tillbaka, men jag tror de flesta av oss ser honom som en genuin småodlare. Hans champagner hyllas mer eller mindre unisont och är minst sagt efterfrågade. I kombination med låg produktion, endast ca 13 000 flaskor per år, och ett hantverksmässigt arbetsätt har det lett till en kultliknande status. Han startade sin verksamhet 1987, när han var 21 år gammal och ärvde två hektar mark med pinot meunier av sin farmor. I början sålde han alla druvor men hans vän Anselme Selosse övertalade honom till slut att börja göra sin egen champagne och 1998 satte han igång med sin produktion – de första åren i källaren hos Selosse i Avize. År 2000 planterade han några rader med chardonnay, pinot noir och pinot gris i utkanten av sin vingård. Dessa druvor får sedan 2007 hänga med när meunierdruvorna skördas och pressas. Utbudet består primärt av två champagner: den vita Les Béguines (sedan 1998), som är huvudvinet och som står för ungefär tre fjärdedelar av produktionen, och roséchampagnen Fac-simile (sedan 2007), som bygger på samma bas som i Les Béguines men med tillägg av ca 13 % rött vin (från meunierrankor som är angripna av virussjukdomen court-noué, som ger färre druvor men med väldigt koncentrerad druvjuice). Båda framställs med spontan jäsning på gamla fat, får 10 månaders lagring på de samma och därefter 15 månader på flaska innan degorgering, som sker på hösten två år efter skörden. Dosagen ligger oftast på 2,5 g/l, men vissa år buteljeras champagnerna brut nature.
Intressant nog har det uppstått en del seglivade missuppfattningar och halvsanningar kring hans champagner. Den mest uppenbara, att de skulle vara gjorda på 100 % meunier, hänger fortfarande kvar trots att det endast stämde t o m 2006.
De mindre inslagen i utkanten av vingården är alltså chardonnay, pinot noir och pinot gris. Tidigare har jag själv dock varit av uppfattningen att den sistnämnda druvsorten var pinot blanc, baserat på information från källor som borde vara pålitliga (handlare, erkända vinjournalister och andra skribenter) och gör man en sökning på nätet idag verkar det fortfarande vara den allmänna uppfattningen. Men det handlar alltså om pinot gris! Detta har jag precis fått bekräftat av Jérôme Prévost.
Slutligen och rimligen av störst intresse: En annan utbredd missuppfattning om Prévosts champagner, som undertecknad också hjälpt till att sprida, är att de alltid görs på druvor från ett enskilt år, även om de ju är officiellt årgångslösa på grund av den allt för korta lagringen (15 månader) på jästfällningen. Det allmänna snacket har helt enkelt varit att Prévost gör vin baserat på en druva från en vingård och ett år! Men det stämmer inte. Att det handlar om druvor från en vingård är sant, men det är alltså inte bara en sorts druva i champagnerna – även om de är klart meunier-dominerade – och det handlar inte heller om rena årgångsviner! Jérôme berättar att respektive utgåva normalt består av 88-90 % vin från den senaste skörden, som blandas med 10-12 % reservvin från året innan. Den exakta fördelningen verkar bero på tillgången till druvor från respektive år. Således bygger champagnerna från 2012 till ca 90 % på vin från 2012 och 10 % från 2011. Den allra senaste utgåvan (2017) består dock av hela 40 % reservvin p g a den magra skörden detta år.
(Hör du det, Anselme? 
