La Rochelle Aoyama

[StefanAkiko]

Kocken från La Rochelle i Sanno har förflyttats till flaggskeppsrestaurangen i Aoyama (Omotesando) eftersom den förre Omotesado-kocken gått i pension. Vi har således också flyttat med. Och ikväll fick vi ett kvitto på det vi gissat oss till:
Med ett starkare team, så kan han leverera MEGA!
Vi valde favorit-negocianten Tardieu-Laurent och deras 2001 Gigondas som måltidsdryck. 93p från mig. Grymt vin med seriös strävhet och bara lagom av Grenachedruvans förfärliga sötma, idag i perfekt mognadsfas (förmodligen minst fem år till) och med fina syror. Ett slags "soldränkt varmt kallklimats grenache" som beskrivning. Gick fint till ALLA serveringarna.

Bara en bild här (fler finns för den sugne på mitt foodie insta):

...att de sedan bjöd på blindprovning i extremsvarta glas gjorde ju inte saken på minsta vis sämre...
En överkyld Beaujolais Nouveau (smurfdruck med smultron, hallon, bär och helt utan ryggrad) som jag omedelbart demaskerade som ett "överkylt enklare rövvin". Medan det andra glaset underligt nog var mer komplext för mig. Min första gissning blev på en bättre Tüsk Riesling BA med botrytis, medan den andra gissningen plingade in i brevlådan: Sauternes med ~10 års mognad: 2004 Coutet, ett jämlrna bra vin, ssk till dagens ostbricka
(Hade jag vetat detta innan, så hade jag valt en sträng Roquefort också...)

Vi lär aldrig återvända till La Rochelle Sanno, tyvärr. Men, det är ju kocken och maten som är #1 då det gäller restauranger. Iaf i vår värld.

 

[Mattias Schyberg]

Kocken från La Rochelle i Sanno har förflyttats till flaggskeppsrestaurangen i Aoyama (Omotesando) eftersom den förre Omotesado-kocken gått i pension. Vi har således också flyttat med. Och ikväll fick vi ett kvitto på det vi gissat oss till:
Med ett starkare team, så kan han leverera MEGA!
Vi valde favorit-negocianten Tardieu-Laurent och deras 2001 Gigondas som måltidsdryck. 93p från mig. Grymt vin med seriös strävhet och bara lagom av Grenachedruvans förfärliga sötma, idag i perfekt mognadsfas (förmodligen minst fem år till) och med fina syror. Ett slags "soldränkt varmt kallklimats grenache" som beskrivning. Gick fint till ALLA serveringarna.

Bara en bild här (fler finns för den sugne på mitt foodie insta):
Visa bifogad bild 11440

...att de sedan bjöd på blindprovning i extremsvarta glas gjorde ju inte saken på minsta vis sämre...
En överkyld Beaujolais Nouveau (smurfdruck med smultron, hallon, bär och helt utan ryggrad) som jag omedelbart demaskerade som ett "överkylt enklare rövvin". Medan det andra glaset underligt nog var mer komplext för mig. Min första gissning blev på en bättre Tüsk Riesling BA med botrytis, medan den andra gissningen plingade in i brevlådan: Sauternes med ~10 års mognad: 2004 Coutet, ett jämlrna bra vin, ssk till dagens ostbricka
(Hade jag vetat detta innan, så hade jag valt en sträng Roquefort också...)

Vi lär aldrig återvända till La Rochelle Sanno, tyvärr. Men, det är ju kocken och maten som är #1 då det gäller restauranger. Iaf i vår värld.

Megabra mat på La Rochelle. Kan förstå att ni går dit kocken pekar.

 

[StefanAkiko]

Återbesök igen igår.
Fredagsmys på en onsdag.
Känns som att köket utvecklas för varje besök. Denna månad (april) Spanskt tema.
Har underligt nog inte en enda stjärna. Det är rätt hård konkurrens i Tokyo! (...kan ju vara så att Michelinfolket också är lite överväldigade, inte hinner med allt, månde är inkompetenta ibland, el dyl).
Menyn kostar ca 900 kr.
Vinerna i nästa post då man bara kan attacha 20 bilder per postning.


Väntade på bordet då vi kom:
Ssk den macaronsliknande foie gras burgaren sätter en fin ribba för kvällen @Mattias Schyberg

Hors d'oeuvre. Tre små smakexplosioner som är varandras komplement vad gäller alla smakspektra och texturer. Makalöst!

Stilstudie: gurka millefuille med såser och smaker som... Ja och kryddörter! Grym!

Hårdgrillad ärtskida vars ärtor ligger i purén. Skum av bitterskråp, FUKINOTOU. @Mats Nästa gång skall vi äta det, i april!

Kocken gillar morot mer än jag gör. Men då de tagit sig an att skapa detta, så... Ja, då låter man gladeligen maten tysta munnen.

Iberico är ju en fin spansk ingrediens. Här med en misobaserad samt en senapshonungsbaserad sås. Milt tillredd gris. Kvällens mildaste, mest sensitiva rätt (med undantag kanske av för-efterrätten).

Kocken Takashii Kawashimas humor tittar fram här. Citrussorbet med sådan syra att jag nästan dunkade nävarna i bordet och fick näsblod. Fick mig iaf att vakna upp

På skeden ligger en bit friterat fiskben. Supercrunchigt och perfekt start på den stundande djupdykningen i havet.

Fisk, någon slags blötdjur och vit sparris i vit och grön sås. Magiska texturer och en smakrikedom som svingade sig högt upp i himlen. Förmodligen kvällens favorit.

Krabba med tomat, lotusrot och magi. Allt tillrett till perfektion och skapandes en smakpalett som både underströk och inramade krabbans smak på ett fantastiskt sätt.

Vällagrad Iberico, i detta fall 4 år. Smälte i munnen. Tre bitar var på tog för lite! Och en slemmig bergspotatis, YAMA-IMO skuren till stav. Sjukt bra combo! Plockmat för den kräsne.

En tallrik med morot.
Grillad blek morot, friterad morotsbulle, tempura på morotsblast (godast) och en liten tryffelbit. Såsklicken: morot, miso och tryffel.
Jag är verkligen ingen morotsfantast, men morotsblasttempura står numer på min ständiga önskelista.

Rapspuré, rapssoppa, rapsblommor och ett blad ängssyra eller svinsyra. Iaf var smaken sammalika, texturen något grövre och segare. På engelska har man ju börjat byta ut "Rape flower" mot "Canola flower". Lite mer pk kantänkas.

Fisk på två vis: Grillad och sashimi. Ris med olivolja och "magi". Tomathack med olivolja och echalots. Brutalt bra!

Sashimi på brinnande rosmarin och varsin tempura på Bitterskråp, FUKINOTOU.

Sen kom köttet! Med nyttiga grönsaker:

Wagyu på tre sätt (i salsan så finner man en boleta som ävenledes den smalt i munnen). Det som ser ut som säsongens MIKAN (mandarin) är inte det. Men en sorts fromage med mangoliknande smak och lagom syra. Redan den kvalificerar som kioskvältare!

Kanske kvällens mest känsliga servering: Mousse med kärsbärsträdets milda parfymer och helt korrekt färgsättning. Makalöst mild på alla sätt och vis. Förfining driven till sin spets.

Hur står man sig utan en ostbricka?
Svaret är naturligtvis: Inte alls.
Tre spanska ostar som fått makeup. Både vackert och gott!
Från vä t hö: blåmögel, koost, get som dränkts i viner från Murcia.

Efterrätten: Vit chokladbomb som låter öppna sig med varm jordgubbssås. Det gröna i mitten är en mochi. Desserten är avsevärt mindre söt än vad man kanske kan förvänta sig.
Jordgubbar är alltid bra, vi är här på slutet av jordgubbssäsongen nu...

Ǘinerna i nästa post.

 

[StefanAkiko]

Så vinerna på La Rochelle.
Då det var jobb efteråt, så dracks bara några små glas vin:

Två franska vitviner:

2015 Martin Schaetzel Kaefferkopf (inte pk) Grand Cru
Denna riesling kändes som en torr fetare südtüsk. Inte ett uns jord och bra med benzin. Redan nu ute ur sitt skal och var hustruns favorit.


En Chateau Lafite-relaterad satsning i Sudfrankrike. Mycket modernt i produktionen som kan få vissa känsliga traditionalister att runka på näsorna.

2015 Château D'Anglès Coteaux du Languedoc La Clape, 89p
Mest Bourboulenc, men man har stoppat i (svart) Grenache för fetma och Roussanne + Marsanne för komplexitet. Perfekt för min smak med sin låga syra och smakrikedom. Ett vin som går åt saké i sin smakriktning. Jäkligt bra vin till maten!

En Pinot är ju alltid ... en Pinot?

Som de flesta Pinoter så var denna supergod och steppade upp sig till köttet på ett fint sätt. Dog av blåmögelosten. Valde detta vin för att jag ville ha någonting delikat. Skitgott! (Jag behövde bara låtsas bort att det var tunn saft.)


Ostvinet, en sherry från utanför Jerez. Rueda i detta fallet.
Blev tvenne glas av denna lagom söta pärla. @Mats Ett distrikt vi måste luskamma!

Allt bra ur en Oloroso med sötma. Skulle aldrig i mitt vildaste liv ha gissat på en o-Sherry.


Så, kvällens examina serverad blint av huvudsommelieren (som inte ens hade tänkt ställa fram PN-flaskan på bordet, av den förutfattade meningen att jag aldrig skulle ha valt en PN).

2013 Poema Vielles Vignes, 93-95p
En Riesling från Kroatien. Rakbladsskarp med höga syror och mineralitet i klass med de bästa Chabliserna. Jag satte denna finlemmat diesliga Riesling (fanns inget annat på druvkartan) självsäkert i Italienska alperna och 2016-7. Geografiskt inte så himla långt ifrån, men ändå... Hur ofta dricker man kroatiskt vin utanför Kroatien?
Känns purung och jag skulle gärna dricka denna om 10-15 år. Zatingen vilken stuns!

Mao: Ännu en bra kväll på La Rochelle.

Under Maj månad kör de Västra Japan som tema. Då tar jag med eget vin

 

[Tomas Lindblom]

Vilket besök! Vill också!

 

[StefanAkiko]

Vilket besök! Vill också!

Häng på en kvälll, vettja!
BYOB-afton där kan vara rätt fina aftnar!