Låt oss dela en pava april 2020 - 2017 Domaine Montirius Vacqueyras Le Clos (92938)

[The Wall]

Jag tackar ånyo för förtroendet av @chambertin att välja ut månadens vin. Efter lite funderande kring vad som skulle kunna passa in lämpligt i tillvaron fastnade jag för ett vin som kanske inte är helt obekant. Enligt Monopolförsäljningsföretaget verkar det finnas hyggligt med buteljer i 30 butiker runt om i landet:


2017 Domaine Montirius Vacqueyras Le Clos (nr 92938, 248 kr)

https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/domaine-montirius-9293801

50/50 Grenache och Syrah. Genomsnittlig ålder på vinrankorna är 23 år, manuell skörd, total avstjälkning och mjukkrossning (total de-stemming, light crushing) lagring på betongfat i ”två vintrar” och sedan direkt ner i flaskan. Ingen ek någonstans. Enligt producentens hemsida är lagringspotentialen mellan 5 och 8 år, vilket jag av erfarenhet kan hålla med om. Nu kanske inte alla besitter ett krigslager av 2012'or så det får bli den senaste tillgängliga årgången för konsumenter. Hela Domaine Montirius är biodynamisk sedan 1987, certifierat biodynamisk sedan 1999.

Eftersom vinet är ”inte rosé” från södra Rhône inser man snabbt att det kanske inte är något som man sitter och svalkar sig med när vårsolen behagar steka på. Men om man sneglar på väderleksprognosen för exempelvis påskhelgen så verkar det läge att damma av både utemöbler och grill (åtminstone i Stockholmstrakten) för de som inte redan har gjort det och då kan månadens vin komma väl till pass. Är man däremot redan less på solsken och grill och föredrar att stanna inomhus funkar det lika bra, särskilt om man råkar ha lamm eller den för många okända rätten ”mustig vårgryta” till hands.

Imorgon blir ett annat vin tillgängligt från samma producent; Vacqueyras Garrigues 2018 för 198 kronor (70 Grenache, 30 Syrah). Också det vanligen ett pålitligt vin, men se upp så att ni inte får med er ”fel” vin hem. Eller ja, det gör iof ingenting, men det kanske inte passar in riktigt på månadens tema.

 

[Sebran]

Råkade impulsköpa en flaska av detta vin så sent som igår, så timingen hade ju inte kunnat vara bättre. Återkommer med betyg efter påskhelgen!

 

[thunberg]

särskilt om man råkar ha lamm eller den för många okända rätten ”mustig vårgryta” till hands

Okända rätter triggar mina synapser. Nu blir det jakt på ett recept.

 

[Finewinedude]

Jag har nog en på lokala också. Plockar upp idag! Sen kan man ju testa lillebrorn som släpps på fredag av årgång 18!

 

[Johan L]

Har redan hunnit klämma i mig en sån där (okej, drack inte hela flaskan själv), men tog inga noter

 

[Mattias Schyberg]

Sitter och sippar just nu. Tredje flaskan sedan lanseringen.

 

[The Wall]

Eftersom jag är naturligt klåfingrig och dessutom tyckte mig se att de båda Montirius-flaskorna med sina bedjande etiketter inte ville något hellre än att bli öppnade var det bara att skrida till verket. Jag hade tänkt att leta upp motsvarande flaskor med några års erfarenhet av ryggläge i ett mörkt rum hemma, men insåg att det skulle ta lite tid. Dessutom lurpassar en Bordeaux innanför dörren och väntar på att få göra entré till kvällens brända kossa.

Båda Montirius åkte direkt från flaskan ner i varsin Zalto Bourgogne, ”tjoff!” liksom. Tanken är egentligen att dricka båda vinerna till marinerade och grillade skivor av grisnacke (dvs karré på s k riks-svenska), men det är morgondagens middag och om man vill få reda på hur vinerna överlever en natt i kylskåpet får man helt enkelt öppna flaskorna redan idag. Öppna imorgon och testa natten-efter-överlevnad på söndag? Går säkert också bra, men varför vänta?

Spoiler: Montirius x 2

Garrigues 2018
Lite blåbärspaj i doften, faktiskt med smygande vaniljsås till så småningom, eventuellt lite björnbär, men så småningom börjar alkoholen göra sig påmind och tränger undan andra dofter. Ett mindre glas kanske är lösningen för den som inte har tid att vänta 6-8 år på full potential.

I munnen behöver man inte leta särskilt länge efter det beska kavalleriet, det dyker upp med besked sas. Aningen eldigt, lite antydan till slånbär och nästan dragning åt barbera-hållet. Eftersmaken är i nuläget aningen obalanserad, men det finns ändå vissa drag av torkad rosmarin och timjan. Viss mineralitet tycker jag mig även kunna urskilja.

Le Clos 2017
Mer balanserad i doften, syrah verkar balansera upp grenache på ett föredömligt sätt, här är det mer torkade örter redan i doften och antydan till rökt nasse, möjligen en aning salmiak i bakgrunden. I munnen; oj, känns mycket fylligare och tar omgående plats, nästan Guiness-konsistens. Eller ja, iaf jämfört med Garrigues. Viss strävhet och bra eftersmak, känns hyggligt balanserat trots alkoholhalten, som iof kommer som ett litet stick i eftersmaken som för att påminna om sin existens.


Jaha, hur ska man sammanfatta det här? Köp nu, lagra i 6-8 år och njut, i nuläget känns båda vinerna på tok för oslipade för att man ens ska tänka tanken att korka upp. Jag vill minnas av tidigare årgångar (tex 2007) att jag uppskattat Garrigues mer än Le Clos, men utifrån ovanstående börjar jag vackla i min tro som ateisten skulle uttrycka saken. Vi får se hur vinerna presterar imorgon, nu tar vi fram en nödraket från Bordeaux istället.

 

[The Wall]

Sitter och sippar just nu. Tredje flaskan sedan lanseringen.

Ah, blir intressant att läsa dina intryck så småningom.

 

[Finewinedude]

Hur fasiken gör man spoilers....

 

[The Wall]

Tryck på ”fler alternativ”, och sedan den grå planschen med svarta streck (ser ut som en klassisk OH-duk), där hittar du ”spoiler”. Tror spoiler-varningen hamnar först i inlägget så det kan behövas lite flyttredigering.

Edit; planschen verkar finnas tillgänglig redan när inlägget skrivs.

 

[Finewinedude]

Spoiler: Le Clos -17

Näsan möts direkt utav kakao, vitpeppar och mogna björnbär och blåbär. Bestämde mig för att dekantera och låta stå i en timma. Man känner verkligen den fina blandningen av syrah och grenache som går ihop i en balanserad medelfyllig euforia. Tanninerna finns där, men väldigt balanserade oc endast bränner lite grann i gommen. Det här är gott men behöver ett par år till i källaren. Mogen röd frukt och en lät touch av olivspad.
Kan inte undgå att tänka tillbaka på -16 årgången som var klart mer jordig och olivspadig. Föredrar 17
Denna 2017 får 91+ med potential för fler pinnar!

 

[The Wall]

Spoiler: Montirius uppdatering

Efter 3 timmar har syrah vaknat till ordentligt och grenache tagit ledigt i Le Clos doftmässigt. Klart godkänd även i smaken, även om det är lite eldigt. Verkar lovande.

Garrigues, ger nu ett syltsaftigare intryck i både doft och gom än tidigare, kanske inte lika eldigt i doften som tidigare. Hm, klurigt.

 

[Bearman]

Spoiler: Montirius uppdatering

Efter 3 timmar har syrah vaknat till ordentligt och grenache tagit ledigt i Le Clos doftmässigt. Klart godkänd även i smaken, även om det är lite eldigt. Verkar lovande.

Garrigues, ger nu ett syltsaftigare intryck i både doft och gom än tidigare, kanske inte lika eldigt i doften som tidigare. Hm, klurigt.

Känner du ingen viol? Druckit denna i mänga årgångar och brukar alltid känna viol... Nacka-Sickla har flaskor kvar,, kanske åker förbi imorgon, de har kvar Jacquart Mesnil Experience också, så kanske man åker trots Corona

 

[The Wall]

Känner du ingen viol? Druckit denna i mänga årgångar och brukar alltid känna viol... Nacka-Sickla har flaskor kvar,, kanske åker förbi imorgon, de har kvar Jacquart Mesnil Experience också, så kanske man åker trots Corona

Hmm, viol var inte det första jag tänkte på. Får se hur det blir efter altan-natten. För vinet alltså, jag sover inomhus. Iaf tills hustrun hittar lådorna med Felton Road.

 

[Omar Khayyam]

Hmm, viol var inte det första jag tänkte på. Får se hur det blir efter altan-natten. För vinet alltså, jag sover inomhus. Iaf tills hustrun hittar lådorna med Felton Road.

- Känslan av hur hela tillvaron plötsligt osäkras när ens livskamrat får för sig att ta ut paketet med flingor eller pasta som man ställt på tvären och upptäcker att det till synes välfyllda corona-säkrade skafferiet i själva verket är rena lönnkrogsförrådet.

 

[Pontus]

- Känslan av hur hela tillvaron plötsligt osäkras när ens livskamrat får för sig att ta ut paketet med flingor eller pasta som man ställt på tvären och upptäcker att det till synes välfyllda corona-säkrade skafferiet i själva verket är rena lönnkrogsförrådet.

 

[Mattias Schyberg]

Dags för bikt!

Börjar med en återblick. I mitten av februari korkade jag upp -15 som jag tokgillade...

Minst lika bra som sist för snart två år sedan. Komplext, fylligt och lagom avrundat. Rikligt med stallig chorizo, pyrande cigarr, tjära, soja och torkade kryddor. Solkyssta björnbär marinerade i lavendel puttrar på som en korvig basgång i bakgrunden. Allt är på plats och i balans, men känslan är ändå långtifrån tillrättalagd, snarare precis så där lagom punkig och full av attityd. Fantastiskt bra för sitt pris! Låt oss hålla tummarna för att 2017 är i samma liga (92p)

Hur levererar aktuell årgång?

Spoiler

Det mesta känns igen. Möjligen är -17 något mindre animalisk och mer fruktdrivet, men den härliga tonen av chorizo finns där i allra högsta grad. Cigarrtobaken likaså. Fruktmässigt hittar jag mängder av rårörda björnbär med stråk av hallon. Rökig lakrits och peppar i stora lass med små strimmor av timjan och svarta oliver. Andelen syrah tar för sig avsevärt mer än andelen grenache. Nästan lite känsla av mourvedre och bandol.

Fylligt och eldigt, men också tämligen stramt och välstrukturerat. Blir klart bättre framåt slutet av flaskan med rikligt av luft. Fånigt bra vin för sitt pris och ett av de bättre vinvalen i aktiviteten sedan starten. (91+)

 

[v_skogh]

Spoiler: Montirus Le Clos 2017

Druckits över två dagar, första dagen tillsammans men bra massa andra viner. Inge vidare noter från igår men idag är hallon supertydligt på snoken. Tycker vinet har en bra balans generellt men jag kan personligen sakna lite mer frukt. Får lite naturvinsvibbar som ligger där under? Gillar att det är såpassa komplext, hade inte räknat med det för pengen. Välgjort vin som jag gärna skulle prova igen om 3-5 år. 88 poäng.

 

[The Wall]

Spoiler: Montirus Le Clos 2017

Druckits över två dagar, första dagen tillsammans men bra massa andra viner. Inge vidare noter från igår men idag är hallon supertydligt på snoken. Tycker vinet har en bra balans generellt men jag kan personligen sakna lite mer frukt. Får lite naturvinsvibbar som ligger där under? Gillar att det är såpassa komplext, hade inte räknat med det för pengen. Välgjort vin som jag gärna skulle prova igen om 3-5 år. 88 poäng.

Säg 6-8 år.

 

[buteljen]

Spoiler: Montirius

Mycket svarta oliver i både doft och smak. Kombinerat med viol, blåbär, lagerblad och salmiak (lustigt nog hittar jag inte så mycket peppar). Syran (alltså syran inte Syrah'n) bär upp hela paketet fint. Ganska mycket tanniner som ger bett samtidigt som de är polerade o silkiga. Mycket fruktig. Fyllig kropp och volym i munkänslan. Lång salmiakfinish och ett litet beskt avslut. Rustik känsla snarare än elegans.

Vinet är välgjort. Absolut värt 90 poäng rent objektivt kvalitetsmässigt. Det är dock inget jag personligen går igång på - ingen direkt elegans och beskan i avslutet är för mig negativ. Det räcker med ett glas för min del.