Efter att ha beställt en massa Krug 02 på Vinmonopolet så behövdes flaskorna hämtas hem, turligt nog lyckades vi få bord på Maaemo via väntelista. Bara att ta ledigt från jobbet och åka iväg på en dagstrip på drygt 7 timmar för 3 timmars lunch. Dessutom var vi tvungna att vandra runt i Oslo för att hämta flaskorna så vi var helt genomsvettiga när vi kom fram och det var knappt de ville släppa in oss vad det verkade...
För mig blev Maaemo den tionde *** jag besökt så lite av ett jubileum!
Maaemo har gjort en kometkarriär och gått från 0 till 2 stjärnor och sedan till 3 i år på mindre än 10 år. Inriktningen är Skandinavien och i synnerhet Norge med det mesta på menyn om inte allt därifrån.
På Maaemo är det bara avsmakning som gäller. Kollade på vinlistan som är inte är så rolig läsning avseende pris... Funderade på en flaska Charles Heidsieck NV men när @Jesper valde juicepaketet för 850 NOK så kändes det lite för mycket då vi skulle åka buss hem samt att jag skulle jobba. Tog dock ett glas av denna trevliga NV som är en av de bästa i klassen och gör verkligen skäl för epitetet "minikrug". Mycket smak av klassiska champagnetoner som äpple och bröd fast med betydande krutighet ovanpå. Tror det är lätt att missta för Dompa eller Krug blint vilket säger en hel del.
Först upp en fantastisk picklad kantarellsvampamuse med purée och kycklingbuljong. Fullt med skogs och svampsmak med lång eftersmak. Mycket bra början.
Vidare en liten strut med norsk löjrom och lite salt havssmak men kalix är bättre...
Följt av en vegetarisk liten kaka med blommor, fänkål och skogsmyror. Trevliga smaker med en liten bitterhet av fänkålen. Myrorna tillförde lite syra även om den inte var särskilt markant såvida man inte tuggade på myran. Men de ville väl inte gödsla med insekter på rätten.
Nu blev det ett långt tema på fisk och skaldjur och nästa rätt var en otroligt söt havskrabba med emulsion av tång och ett platt bröd "Lompe" på norska. Härlig rätt och jag kände även en lite rökt ton som jag inte kom ihåg vad den kom ifrån men krabban var inte rökt.
Räkfisk vad nu det är, grillad lök, gräddfil och pepparrot med en gudomlig oljebaserad sås på sallad. Såsen var en av de bästa minnena från middagen.
Norsk mussla och shiitakesvamp. För mig en dålig rätt men Jesper gillade den bättre.
Sen presenterades Maaemos signaturrätt som varit med sedan starten, ett ostron i gele där det sedan hälls på en sås vid bordet bestående av blåmusslor, dill och ostronemulsion. Fantastiska smaker på såsen och man begriper varför de fortfarande serverar den. Det negativa är dock att man knappast känner ostronet så det hade lika gärna kunnat vara kyckling eller rent vegetariskt.
Efter det kom en dubbelservering av pilgrimsmussla. Den första hade en kraftigt rökig sås som var bra men återigen så tog såsen över råvaran och själva pilgrimsmusslan misshandlades.
Nästa pilgrimsmussla var grillad med äpplesmörsås och ängsyra samt råa äpplen till. Betydligt bättre då man kände smaken av pilgrimsmusslan i denna rätt.
Sist i havstemat var en picklad makrill med blommor, ramslök, almfrön och ytterligare en fantastisk sås till som jag tror bar smak av äpplen återigen. Såsen var en av de bästa jag smakat och blommorna smakade bra till. Dessutom en av de vackraste rätterna jag sett och ätit. Däremot så kom återigen råvaran i skuggan och varken jag eller Jesper kände någon makrillssmak. Rätten hade kunnat vara världens bästa veganrätt...
Brödservering med ett gott bröd som Jesper inte gillade lika mycket även om han åt 5 av 8 bitar... Smöret var hemkärnat och klassiskt nordiskt med tillsatt syra av av getyoughurt.
Efter allt detta så blev dags för en klassisk norsk rätt, römmegröt som är baserad på gräddfil. Ovanpå rökt renhjärta. Ovanligt med gröt på restaurang men en rolig rätt med för mig okända och spännande smaker. Kan tänka mig att den framkallar mycket minnen, både bra och dåliga för de som är uppväxta med det norska köket.
Så äntligen till (den enda) kötträtten. En råbiff i modern tappning med fläderblommor och en vinägrette av biff. Som fantast av råbiff var detta ingen höjdare då det var för mycket grönt, dessutom var det en besvikelse att inte få något tillagat kött alls i servering av 20 rätter.
Liksom i Sverige så är en middag inte komplett utan potatis så här kom en liten rätt med lite saltade nypotatis och en skummad sås baserad på ost och potisspad. Återigen var det såsen som stack ut!
Efter allt detta så kom en variant på ostbricka. Här var det en frusen och pulveriserad (m.h.a. flytande kväve) norsk blåmögelost (Kraftkar) tillsammans med svamp. Kan vara tufft med blåmögelost om man inte gillar starka ostar men att den var frusen gjorde dels att den smakade mindre samt att gommen kyldes ner. Mycket häftig sensation vilket jag nog ska försöka återskapa själv.
Första efterrätten var hallon både hela och rivna. Enkel men god, enda anmärkningen var att allt var kallt så hallonen tappade lite av sin fantastiska smak då dessa inte var frysta från din närmaste butik.
Medans vi väntade så hördes ett surrande och jag frågade om det högfrekventa ljudet inte var Paco Jeten som gick varm i köket. Jesper svarade att han inte visste men det visades vara så varpå den klockrena nördkommentaren fälldes - det är Paco Jet 2 annars hade jag känt igen ljudet.
Själva glassen var en hasselnötsbaserad med kaffebaserad sirap och krossade hasselnötter i botten. Trevlig glass framförallt om man gillar nötigare toner men inget att lägga på minnet.
Sista "efterrätten" var en variant på våffla där bollen innehöll en vätska av norska örter, samma örter som även de hade som te. Rätt trist, det mest minnesvärda var att servitrisen sa innan att det alltid var en gäst som misslyckade ta bollen hel. Jag var den gästen...men skam den som ger sig så jag bad om en ny och lyckades.
Så till kaffegodiset. Den ena var en "choklad" baserad på bovete och torkad jordgubbspulver ovanpå. Intressant och god men det slår inte choklad.
Den andra var en kaka av brunost som jag motvilligt åt upp. Antar att det är svårt att göra något gott av brunost...
Sammanfattningsvis en av de sämre *** jag ätit på, endast slagen av Gordon och Ducasse. Såserna och smakerna håller toppkvalitet i flera rätter men ändå fallerar det då råvarorna ofta kommer bort. Hade det varit en vegetarisk meny så hade det varit bättre i detta avseende och världsklass. Sen är det lite åt sushihållet med mycket smått och olagat fast det var förutsättningarna. I denna kategori föredrar jag dock Noma som jag var betydligt mer nöjd med, med reservation att jag bara ätit en gång på båda och Noma besöktes när jag hade mindre erfarenhet och troligen var mindre kräsen/avtrubbad.
Alltså finns det en hel del restauranger som jag rekommenderar före Maaemo men Vinmonopolet rekommenderas starkt!
Bilder från Jesper vars recension ni kan läsa här.
För mig blev Maaemo den tionde *** jag besökt så lite av ett jubileum!
Maaemo har gjort en kometkarriär och gått från 0 till 2 stjärnor och sedan till 3 i år på mindre än 10 år. Inriktningen är Skandinavien och i synnerhet Norge med det mesta på menyn om inte allt därifrån.
På Maaemo är det bara avsmakning som gäller. Kollade på vinlistan som är inte är så rolig läsning avseende pris... Funderade på en flaska Charles Heidsieck NV men när @Jesper valde juicepaketet för 850 NOK
så kändes det lite för mycket då vi skulle åka buss hem samt att jag skulle jobba. Tog dock ett glas av denna trevliga NV som är en av de bästa i klassen och gör verkligen skäl för epitetet "minikrug". Mycket smak av klassiska champagnetoner som äpple och bröd fast med betydande krutighet ovanpå. Tror det är lätt att missta för Dompa eller Krug blint vilket säger en hel del.Först upp en fantastisk picklad kantarellsvampamuse med purée och kycklingbuljong. Fullt med skogs och svampsmak med lång eftersmak. Mycket bra början.
Vidare en liten strut med norsk löjrom och lite salt havssmak men kalix är bättre...
Följt av en vegetarisk liten kaka med blommor, fänkål och skogsmyror. Trevliga smaker med en liten bitterhet av fänkålen. Myrorna tillförde lite syra även om den inte var särskilt markant såvida man inte tuggade på myran. Men de ville väl inte gödsla med insekter på rätten.
Nu blev det ett långt tema på fisk och skaldjur och nästa rätt var en otroligt söt havskrabba med emulsion av tång och ett platt bröd "Lompe" på norska. Härlig rätt och jag kände även en lite rökt ton som jag inte kom ihåg vad den kom ifrån men krabban var inte rökt.
Räkfisk vad nu det är, grillad lök, gräddfil och pepparrot med en gudomlig oljebaserad sås på sallad. Såsen var en av de bästa minnena från middagen.
Norsk mussla och shiitakesvamp. För mig en dålig rätt men Jesper gillade den bättre.
Sen presenterades Maaemos signaturrätt som varit med sedan starten, ett ostron i gele där det sedan hälls på en sås vid bordet bestående av blåmusslor, dill och ostronemulsion. Fantastiska smaker på såsen och man begriper varför de fortfarande serverar den. Det negativa är dock att man knappast känner ostronet så det hade lika gärna kunnat vara kyckling eller rent vegetariskt.
Efter det kom en dubbelservering av pilgrimsmussla. Den första hade en kraftigt rökig sås som var bra men återigen så tog såsen över råvaran och själva pilgrimsmusslan misshandlades.
Nästa pilgrimsmussla var grillad med äpplesmörsås och ängsyra samt råa äpplen till. Betydligt bättre då man kände smaken av pilgrimsmusslan i denna rätt.
Sist i havstemat var en picklad makrill med blommor, ramslök, almfrön och ytterligare en fantastisk sås till som jag tror bar smak av äpplen återigen. Såsen var en av de bästa jag smakat och blommorna smakade bra till. Dessutom en av de vackraste rätterna jag sett och ätit. Däremot så kom återigen råvaran i skuggan och varken jag eller Jesper kände någon makrillssmak. Rätten hade kunnat vara världens bästa veganrätt...
Brödservering med ett gott bröd som Jesper inte gillade lika mycket även om han åt 5 av 8 bitar... Smöret var hemkärnat och klassiskt nordiskt med tillsatt syra av av getyoughurt.
Efter allt detta så blev dags för en klassisk norsk rätt, römmegröt som är baserad på gräddfil. Ovanpå rökt renhjärta. Ovanligt med gröt på restaurang men en rolig rätt med för mig okända och spännande smaker. Kan tänka mig att den framkallar mycket minnen, både bra och dåliga för de som är uppväxta med det norska köket.
Så äntligen till (den enda) kötträtten. En råbiff i modern tappning med fläderblommor och en vinägrette av biff. Som fantast av råbiff var detta ingen höjdare då det var för mycket grönt, dessutom var det en besvikelse att inte få något tillagat kött alls i servering av 20 rätter.
Liksom i Sverige så är en middag inte komplett utan potatis så här kom en liten rätt med lite saltade nypotatis och en skummad sås baserad på ost och potisspad. Återigen var det såsen som stack ut!
Efter allt detta så kom en variant på ostbricka. Här var det en frusen och pulveriserad (m.h.a. flytande kväve) norsk blåmögelost (Kraftkar) tillsammans med svamp. Kan vara tufft med blåmögelost om man inte gillar starka ostar men att den var frusen gjorde dels att den smakade mindre samt att gommen kyldes ner. Mycket häftig sensation vilket jag nog ska försöka återskapa själv.
Första efterrätten var hallon både hela och rivna. Enkel men god, enda anmärkningen var att allt var kallt så hallonen tappade lite av sin fantastiska smak då dessa inte var frysta från din närmaste butik.
Medans vi väntade så hördes ett surrande och jag frågade om det högfrekventa ljudet inte var Paco Jeten som gick varm i köket. Jesper svarade att han inte visste men det visades vara så varpå den klockrena nördkommentaren fälldes - det är Paco Jet 2 annars hade jag känt igen ljudet.
Själva glassen var en hasselnötsbaserad med kaffebaserad sirap och krossade hasselnötter i botten. Trevlig glass framförallt om man gillar nötigare toner men inget att lägga på minnet.
Sista "efterrätten" var en variant på våffla där bollen innehöll en vätska av norska örter, samma örter som även de hade som te. Rätt trist, det mest minnesvärda var att servitrisen sa innan att det alltid var en gäst som misslyckade ta bollen hel. Jag var den gästen...men skam den som ger sig så jag bad om en ny och lyckades.
Så till kaffegodiset. Den ena var en "choklad" baserad på bovete och torkad jordgubbspulver ovanpå. Intressant och god men det slår inte choklad.
Den andra var en kaka av brunost som jag motvilligt åt upp. Antar att det är svårt att göra något gott av brunost...
Sammanfattningsvis en av de sämre *** jag ätit på, endast slagen av Gordon och Ducasse. Såserna och smakerna håller toppkvalitet i flera rätter men ändå fallerar det då råvarorna ofta kommer bort. Hade det varit en vegetarisk meny så hade det varit bättre i detta avseende och världsklass. Sen är det lite åt sushihållet med mycket smått och olagat fast det var förutsättningarna. I denna kategori föredrar jag dock Noma som jag var betydligt mer nöjd med, med reservation att jag bara ätit en gång på båda och Noma besöktes när jag hade mindre erfarenhet och troligen var mindre kräsen/avtrubbad.
Alltså finns det en hel del restauranger som jag rekommenderar före Maaemo men Vinmonopolet rekommenderas starkt!
Bilder från Jesper vars recension ni kan läsa här.
Last edited:
