min Pinot noir och din Pinot noir

[StefanAkiko]

...som start på denna tråd vill jag förfäkta ett 30-årigt envist stretande att finna JUVELEN i Burguniska PN. Det har ännu inte inträffat, men jag tycker nog att jag känner dem väl. Dock har jag haft det enkelt att omfamna ssk Österrikisk och Nya Zeeländska varianter (de viner som Burgundarna imho drömmer om att få göra) samt att en hel del Tüska / Alsassiska kan vara med på banan. Liksom PN från Patagonien... Oregogne och Washingogne är mer sällan med på min bana av spännande, spänstiga, nerviga, avklädda, estetiska PN:ar, även om många underbaringar passerat revy. Normalfallet USA är tyvärr barbarism... två italienare finns med på min radar.

Alla saftiga varmklimats-PN:ar går fetbort i min värld, och jag har generellt en uttalad "uppförsbacke" då det gäller acceptans av låga halter tanniner. (Yellowtail PN för några år sedan lyser som en lycklig undantagslykta på min stjärnhimmel, nuvarande japanska tappning åkte i vasken.)

Tänkte att här kan vi som vill hårklyva egna erfarenheter av PN göra så.

Syfte: att skapa förståelse för vår egen smak av detta knepiga specialfall inom vinvärlden.

Varmt välkommen!

 

[StefanAkiko]

Mein Gott!
Alde Gott, Baden (återfanns på SB härom året) är en totalt transparent och poetiskt mycket god PN-upplevelse av superb infrastruktur som är raka motsatsen till Parkers fläskfyllda köttskellett från CdP (eller SJ då,det snöar eller är blöta löv på rälsen.) Jag övergillar dessa. Förmodligen. Hustrun *avskyr*. En god vän jag lurade på (hans ord) en flaska sade "speciellt ... ähum ... vin ? ? ?"

Men, 92p för mig, ned ett p sedan första flaskan. Har ett gäng kvar.

 

[StefanAkiko]

Surprise!

• Murdoch James Estate Nr 6242
• Pinot Noir ,
• 
  , Wellington , Martinborough

• 151:-

Detta vin i Swerige härom sistens rockade fett. Gott så det förslog. Rent, cleant och avklarade provningen av olika lufttorkade skinkor från Spanien och Italien galant. Matchade fint, lät skinkorna sjunga huvudnummer. Oliverna sammalika. Gudomligt! Och med DEN prislappen är man ju tom nära vad en riktigt bra saké går loss på i Tokyo.
Då närmar vi oss prisvärt
91p för upplevelsen!
(Objektivt: 89p)

 

[StefanAkiko]

OPP , Other People's Pinot.
Tragiskt trams. Lite coolt (väääldigt lite) att rida på en sexistisk gammal slagdänga från 1800-talet, men fortfarande en förfärlig druvsaft med kemisk estersmak. Just typ 80p. Inga fel. Inget mögel i smaken.

 

[Daniel A]

Har provsmakat en hel del burgunder, alltifrån lastgammalt till purungt. Det är ofta ganska gott, men har aldrig nått några stora höjder. Regionen känns som en ordentlig djungel, och så fort jag sneglar på den kommer en apa och snor några tusenlappar ur min plånbok. Det är ganska lätt att vända blicken ifrån Bourgogne (åtminstone det röda....)

Bästa PN jag druckit är 2013 DRC Echezeaux och 2013 By Farr Sangreal. De som vet bättre kan ju dra någon analys av vad jag gillar för typ av PN baserat på det svaret! Tyvärr är det ena spåret lite mer tillgängligt än det andra.

Annars var ju 2010 Bressan Pinot Nero ett riktigt höjdarvin. Pinot får mer än gärna kasta nymald svartpeppar omkring sig!

 

[StefanAkiko]

2016 Rua Akarua Pinot noir, Central Otago, Nya Zeeland.
Ahum...
Ok till ljusstake, men inget jag skulle välja till mat. Min hustru hade flått mig levande om jag tog denna (förvisso) balanserade och druvtypiska dekokt till en BYOB-middag. För: den saknar allt vad precision heter. Precis allt! Doften är förträfflig, men räcker inte alls långt vid en middag. (Vi dricker ju inte doft! Gäller också after shave.)

I gommen är den så lila som en PN öht kan vara, men den är gles, spretig, obalanserad och känns jobbig. Inget för oss. har viss potential för framtiden, krävs dock ett par uns magi, tur och så. Men... Rekommenderar hellre Murdock James Estate PN. Den är så smarrig, att även om den har lite jos i sig, så spelar det ingen roll.

Japanska lektion:
TCHIBI-TCHIBI = att smutta
GAN-GAN = att hälla i sig

Murdoch Estate funkar på båda sätten att dricka. Detta vin funkar antingen via vaska eller GAN-GAN...

Ca 82-85 p ändå.

 

[StefanAkiko]

Har provsmakat en hel del burgunder, alltifrån lastgammalt till purungt. Det är ofta ganska gott, men har aldrig nått några stora höjder. Regionen känns som en ordentlig djungel, och så fort jag sneglar på den kommer en apa och snor några tusenlappar ur min plånbok. Det är ganska lätt att vända blicken ifrån Bourgogne (åtminstone det röda....)

Bästa PN jag druckit är 2013 DRC Echezeaux och 2013 By Farr Sangreal. De som vet bättre kan ju dra någon analys av vad jag gillar för typ av PN baserat på det svaret! Tyvärr är det ena spåret lite mer tillgängligt än det andra.

Annars var ju 2010 Bressan Pinot Nero ett riktigt höjdarvin. Pinot får mer än gärna kasta nymald svartpeppar omkring sig!

...en analys av ditt svar är att du gillar : "riktigt vin". Och ibland Madeira ;-)

 

[Mattias Schyberg]

Visst har jag druckit snorbra bourgogne mellan varven men det har varit ganska dyra viner oftast. Drack en enklare variant på @Barsac Wine Bar förra söndagen som rockade visserligen (2012 Domaine Taupenot-Merme Gevrey-Chambertin), men vi pratar fortfarande om priser över trehunkan (retail).

Tyskland, NZ och USA är dit jag oftast vänder mig för bästa tänkbara upplevelser anpassade för min plånbok. Kan tycka att det det börjar dyka upp väldigt mycket bra pinot noir utanför Bourgogne och jag gillar verkligen hur olika uttryck druvan kan få. Nästan alltid väldigt komplexa viner dessutom.

 

[Elvis]

Jag har heller aldrig förstått storheten i röd bourgogne men de gör ju väldigt bra vita viner.

Min slutsats: Pinot Noir är bäst i champagne!

 

[Poussard]

Jag har heller aldrig förstått storheten i röd bourgogne men de gör ju väldigt bra vita viner.

Min slutsats: Pinot Noir är bäst i champagne!

Har du druckit nån (tillräckligt) bra röd stilla Champagne då? Eller slutsatsen t.o.m. att PN är bäst i vita viner (och möjligtvis rose)?

 

[ChristianB]

Kan tycka att det det börjar dyka upp väldigt mycket bra pinot noir utanför Bourgogne och jag gillar verkligen hur olika uttryck druvan kan få.

Det här känns som den huvudsakliga biten när det gäller Pinot Noir; den tar sig olika uttryck för olika växtplatser och kan visa upp lite terroir! Samma upplevelse går ju att få med andra druvor också, t ex Riesling i den enkla jämförelsen Tyskland vs Österrike.

Personligen är jag svag för uttrycket som PN tar i Bourgogne, men jag har fått liknande upplevelser av PN från Nya Zeeland, om än i kanske något annorlunda utförande. Det är en tydligare frukt, men med samma intensitet och krydda. Jag tycker dock inte att man ska avfärda ett område bara för att inte hittat rätt än; Bourgogne ligger ju typ 900 år före övriga världen när det gäller högkvalitets-PN och Nya Världen-PN som flirtar med den stilen brukar bli j*vligt bra också!

Motsatsen till en druva som PN borde rimligen vara en druva som antingen är extremt lokal och därför bara smakar av den platsen, alternativt bulkvin av valfri druvsort.

Mycket fruktig smak med inslag av mörka bär, vanilj och lakrits. Serveras vid cirka 16°C till rätter av fläsk- eller lammkött.

Mycket fruktig smak med inslag av mörka bär, örter och sötlakrits. Serveras vid cirka 16°C till grillade rätter av kyckling eller till fläskkött.

Mycket fruktig, ungdomlig smak med inslag av björnbär, peppar, hallon och färska örter. Serveras vid cirka 16°C till grillade rätter av ljust kött.

Ovanstående tre är i ordningen Cabernet S, Merlot och Shiraz från Australien. Priset är 79 kr för alla tre.

Som en liten brasklapp kan man säkert säga att SBs provningspanel inte alltid är helt rätt ute, för det kanske är större skillnad på de här än vad som framgår i beskrivningen, men de är ändå väldigt lika...

 

[Omar Khayyam]

Först- bra tråd @StefanAkiko ! Super.

Passar på att kasta in ett par brandfacklor så här lagom till hänryckningens högtidsafton. Jag tycker själv att det är få druvsorter som ger samma magiska (berusande?) lyckokick i toppform men som också har lika trista dalar.

pinot noir är en av de druvor där pris och kvalitet till viss del faktiskt hänger ihop. Du får så oerhört mycket bättre viner vid hantverksmässigt förhållningssätt. Sen inte sagt att det inte finns burgundiska vinbönder som tar fullt betalt för vingårdsläget utan att göra jättekul viner (och det finns alltför många ek- och sockermän i Russian River Valley som gör någon form av cabernetstilspinot för dyra pengar som jag kan tycka är både ointressant och alltför dyr), men motsatsen är svår att hittta, dvs riktigt bra pinot noir för under 250 kr är i min erfarenhet mycket svårt att hitta. Du kan hitta bra viner, men den där svårfångade lyckokicken som riktigt bra pinot kan ge är extremt sällsynt i lägre prislägen.

Pinot noir utvecklas med åren men det är inte ofta man har möjlighet att köpa tolv flaskor premier cru Nuit Saint Georges från en bättre producent och vänta ut den doft och smakmässiga toppen. Jag tror att mycket lyx-pinot dricks alldeles för tidigt. Minns en Le Grand Maupertuis från Anne Gros som hade ett decennium på sig men kändes helt frukt-ung och utan den där allra häftigaste komplexiteten i doften som jag av ren övertygelse tror skulle ha vuxit efter ytterligare några år. Nu senast öppnade jag en Arterberry Maresh PN med bara några år på nacken och samma sak där: tålamod anbefalles. Jag har flera gånger slagit mig själv för pannan när jag öppnat en Lafarge tio år för tidigt: aaargh! Jag vet ju egentligen bättre än så.

Jag tror att många gör för mycket av skillnaden mellan nya världen och bourgogne v g toppskiktet. Jag har haft flera blindprovningar där mycket erfarna provare misstar fin-pinoter från svalare vingårdslägen och årgångar i USA för bourgogne och vice versa. Drack nyligen en Jacques Prieur Corton-Bressandes som hade en fantastiskt välbalanserad fruktsötma som lätt skulle kunna ha varit en bättre oregon-pinne. Sen är det i de lägre prisklasserna ofta en stor skillnad i stil, där mången vanlig bourgogne rouge kan vara snipig och ogin så att man blir rent ut sagt förbannad, trots fint producentnamn på flaskan. Och billig amerikansk pinot, särskilt från varma lägen i Kalifornien dricker jag överhuvud taget inte, ofta är det ju som vanilla Coke utan kolsyra och med alltför mycket alkohol och ek.

Och innan man dissar en amerikansk pinne, titta vad priset i USA på samma flaska är i dollar och jämför vad man där får för burgundier för samma peng i dollar. Pga de kostnader som uppstår vid import så blir bilden skev mellan hur en amerikan jämför pinot från oregon respektive bourgogne och hur man som EU-medborgare ser på samma jämförelse. Och nu med dollarkursen senaste åren har jag i praktiken slutat köpa amerikanska pinoter, förutom av rent nostalgiska skäl någon gång per år, om jag får tag på en favoritproducent. Men det finns massor av riktigt bra pinot noir utanför bourgogne, helt klart!

Glad pingst alla vindrickare!

 

[Poussard]

Som en liten brasklapp kan man säkert säga att SBs provningspanel inte alltid är helt rätt ute, för det kanske är större skillnad på de här än vad som framgår i beskrivningen, men de är ändå väldigt lika...

Om man kollar beskrivningarna på PN mellan 70 till 700kr så är det hallon, jordgubb, sandelträ och lakritsrot varvat om vartannat. Det är dock inget specifikt för PN. Kan också vara så att SB bara har generiska viner i det sortiment som de smakar av.

 

[ChristianB]

Om man kollar beskrivningarna på PN mellan 70 till 700kr så är det hallon, jordgubb, sandelträ och lakritsrot varvat om vartannat. Det är dock inget specifikt för PN. Kan också vara så att SB bara har generiska viner i det sortiment som de smakar av.

Det är förstås ett problem som etiketterna delar med t ex vintidningarnas intetsägande recensioner; man kan inte säga så mycket om ett vin utan en längre analys av dess struktur och aromer, men det skulle ju inte rymmas på en liten textruta. Jag tror jag förstår din poäng dock, vid första anblicken så kan Pinot Noir tyckas vara likadan oavsett prisläge, vilket vi vet inte stämmer förstås!

 

[Mattias Schyberg]

En smakbeskrivning eller smaknot är enbart ett försök att kategorisera ett vins sensoriska profil. Ett beskrivande ord som "jordgubb" har ju givetvis lika stor sensorisk variation som riktiga jordgubbar.

Systembolaget undviker att blanda in "subjektiva" ord och målande liknelser i sina beskrivningar. Det blir således stelbent och generiskt enligt någon form av skolboksexempel rörande druva och ursprung snarare än ett personligt och ärligt omdöme. Sen kan jag visserligen ofta undra om vinet har provats över huvud taget, men det är en helt annan historia.

 

[Ekdahl]

Det här känns som den huvudsakliga biten när det gäller Pinot Noir; den tar sig olika uttryck för olika växtplatser och kan visa upp lite terroir! Samma upplevelse går ju att få med andra druvor också, t ex Riesling i den enkla jämförelsen Tyskland vs Österrike.

Ytterligare en viktig aspekt kring orsaken till att PN ger så många olika uttryck är att den muterar lätt och existerar i väldigt många kloner, mer än någon av de andra vanliga druvorna. Så det ÄR skillnader på plantorna i NZ, USA etc jmf med Bourgogne.

 

[Elvis]

Har du druckit nån (tillräckligt) bra röd stilla Champagne då? Eller slutsatsen t.o.m. att PN är bäst i vita viner (och möjligtvis rose)?

Jag syftade på champagne, inte stilla rödvin från Champagne.

 

[Elvis]

Vid närmare eftertanke är nog Jacques Selosse La Côte Faron den bästa rena Pinot Noir jag druckit.

 

[ChristianB]

Ytterligare en viktig aspekt kring orsaken till att PN ger så många olika uttryck är att den muterar lätt och existerar i väldigt många kloner, mer än någon av de andra vanliga druvorna. Så det ÄR skillnader på plantorna i NZ, USA etc jmf med Bourgogne.

Definitivt, även om somliga av de mer berömda vingårdarna i t ex USA har Dijon-kloner som direktimporterats för att ge något slags liknelse till Bourgogne. Mutationer i vingården känns relativt långsökt om det inte görs med flit, med hänsyn till gallring, beskäring, nyplantering, osv. Jag ska inte påstå att jag har det i svart på vitt men att det skulle vara något slags blend av olika kloner i en och samma vingård håller jag för ganska otroligt. Skulle det ändå ske över en längre tidsperiod, säg 30 år, så kan jag tänka mig att man som vinmakare utvärderar frukten och väljer att antingen ta bort mutationen eller använda den som ursprung för fler rankor.

Å andra sidan är jag inte helt hundra på vad som händer när en vinranka planteras på ett nytt ställe; bara för att man använder en viss klon på en viss rotstock så kanske det inte innebär att den är "statisk" i sitt varande utan faktiskt ändras lite efter omgivningen. Det låter rimligt, men kan det vara så att det skiljer sig så mycket att man bör separera dem som olika kloner? Bästa sättet att plantera samma klon i en och samma vingård är ju att ta sticklingar från en ursprungs-ranka och använda den...

 

[Poussard]

Jag syftade på champagne, inte stilla rödvin från Champagne.

Jag tolkar ditt svar som att stilla röda från Champagne inte är tillräckligt bra och att du tycker den bästa PN är den som återfinns i mousserande Champagne.