Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Om att Återupptäcka det Bekanta: En Omvägsresa till Torr Riesling

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Mitt vinintresse uppstod i Californien, under ett besök till mina släktingar där. Det var sommaren 1984 med OS i Los Angeles och trafikstockningar som hette duga. För egen del var det en tid av stora upptäckter av nya djärva smaker med tillhörande berusning. Då inleddes mitt vinäventyr. Jag kom åter till Norrland med en basal förståelse för CS, Merlot, Syrah, CF, Sb, Chard och de olika vinstilarna. Mitt första steg in i vinets fascinerande värld var således genom dessa viner. Det transkiberades sömlöst till kraftfulla och robusta röda viner från Bordeaux, Hermitage, Paso Robles och Napa. Det var en tid i mitt liv då rött vin totalt dominerade mina smakpreferenser. Jag var övertygad om att detta var allt jag behövde från vinets värld.

Men vin är mer än en dryck eller en definition. Det är en livslång resa, en ständig utforskning, en ständig utveckling av smak och preferenser. Den första riktiga omvälvningen kom under en provning av söta viner. En sådan provning var ungefär lika lockande som en "kataträning" i kendo: alla vet att det är viktigt, men ingen kommer pga alla möjliga ursäkter... Då, som en blixtrande uppenbarelse, förändrade en flaska 1982 Chateau Suduiraut allt. Detta vin, 41 år senare, står fortfarande upp som ett magiskt vin, fortfarande på ain topp, och myxket mer än en milstolpe i mitt liv. Fascinerande att det fortfarande är högst vitalt och fortfarande uttrycker allt det fantastiska från "då". Där och då insåg jag plötsligt att sött vin kunde vara inte bara gott, utan bedövande vackert.

Efter denna ögonöppnare blev jag förhoppningsvis mer mottaglig för nya smaker, min egen smak och upplevelser. Ändå var torr Riesling inte direkt på min radar. Sötare Rieslingar från ssk Mosel hade liksom lagt beslag på Rieslingplatsen i mitt hjärta. Det var först efter en serie goda möten med bla Penfold's Autimn Riesling samt ett gäng från Alsace, som kulminerade i en blindprovning i Japan. Där bidrog @vintomas med bla en 2000 Clos St Hune. Jag hade, som sagt, tidigare druckit ett omfattande antal torra Rieslingar, men aldrig emottagit dem mer än som "vitt vin". Denna gång var det annorlunda. Det var helt blint! Utan etikettens påverkan och med bara smaken som guide, upptäckte jag en helt ny dimension av torr Riesling. Detta vin visade sig vara lika fascinerande och komplext som alla mina gamla favoriter.

IMG_3240.jpeg


Jag sa så till @vintomas : "Om det här är en Riesling blir jag ledsen."
…för då har jag genom åren gått miste om fantastiskt många underbara viner…
Och, uppenbarligen har jag gått miste om fantastiskt många underbara viner. Och dessutom från den tid då Clos St Hune kostade ca 250 kr… *suck*

Den upplevelsen var som att upptäcka sina egna händer på nytt. Det som alltid funnits där, men inte uppmärksammats, tog plötsligt an sitt rättmätiga ansikte för stor njutning. Torr Riesling, med sin balans av syra och subtila nyanser, har fortsatt öppna min värld av vitvinsnjutning. Vinaftonen på Alte Liebe blev både en påminnelse om att vinresan aldrig är över och katalysator att dyka djupt ner i torr-Rieslings-träsket!.

Cyklop: på!

Den skyldige i Japan:
IMG-20230327-WA0001_Original.jpeg
 
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ett fantastiskt vin i de senaste två årgångarna:

Penfolds Riesling Autumn Riesling Koonunga Hill​

IMG_3243.jpeg


2021 - nödköp inför en Australisk BYOB, med stor uppsida efter skruvet. (Ej plopp!)
2022 - är nu inne på tredje av fyra flaskor underbarheter. Då priset är lågt, lutar det åt ytterligare ett 6-pack.

  • Vad är dina tankar kring detta vin och andra torra rieslingar som varken talar tüska eller franska?
 

Bastardo

Medlem
Mitt vinintresse uppstod i Californien, under ett besök till mina släktingar där. Det var sommaren 1984 med OS i Los Angeles och trafikstockningar som hette duga. För egen del var det en tid av stora upptäckter av nya djärva smaker med tillhörande berusning. Då inleddes mitt vinäventyr. Jag kom åter till Norrland med en basal förståelse för CS, Merlot, Syrah, CF, Sb, Chard och de olika vinstilarna. Mitt första steg in i vinets fascinerande värld var således genom dessa viner. Det transkiberades sömlöst till kraftfulla och robusta röda viner från Bordeaux, Hermitage, Paso Robles och Napa. Det var en tid i mitt liv då rött vin totalt dominerade mina smakpreferenser. Jag var övertygad om att detta var allt jag behövde från vinets värld.

Men vin är mer än en dryck eller en definition. Det är en livslång resa, en ständig utforskning, en ständig utveckling av smak och preferenser. Den första riktiga omvälvningen kom under en provning av söta viner. En sådan provning var ungefär lika lockande som en "kataträning" i kendo: alla vet att det är viktigt, men ingen kommer pga alla möjliga ursäkter... Då, som en blixtrande uppenbarelse, förändrade en flaska 1982 Chateau Suduiraut allt. Detta vin, 41 år senare, står fortfarande upp som ett magiskt vin, fortfarande på ain topp, och myxket mer än en milstolpe i mitt liv. Fascinerande att det fortfarande är högst vitalt och fortfarande uttrycker allt det fantastiska från "då". Där och då insåg jag plötsligt att sött vin kunde vara inte bara gott, utan bedövande vackert.

Efter denna ögonöppnare blev jag förhoppningsvis mer mottaglig för nya smaker, min egen smak och upplevelser. Ändå var torr Riesling inte direkt på min radar. Sötare Rieslingar från ssk Mosel hade liksom lagt beslag på Rieslingplatsen i mitt hjärta. Det var först efter en serie goda möten med bla Penfold's Autimn Riesling samt ett gäng från Alsace, som kulminerade i en blindprovning i Japan. Där bidrog @vintomas med bla en 2000 Clos St Hune. Jag hade, som sagt, tidigare druckit ett omfattande antal torra Rieslingar, men aldrig emottagit dem mer än som "vitt vin". Denna gång var det annorlunda. Det var helt blint! Utan etikettens påverkan och med bara smaken som guide, upptäckte jag en helt ny dimension av torr Riesling. Detta vin visade sig vara lika fascinerande och komplext som alla mina gamla favoriter.

Visa bifogad bild 30745

Jag sa så till @vintomas : "Om det här är en Riesling blir jag ledsen."
…för då har jag genom åren gått miste om fantastiskt många underbara viner…
Och, uppenbarligen har jag gått miste om fantastiskt många underbara viner. Och dessutom från den tid då Clos St Hune kostade ca 250 kr… *suck*

Den upplevelsen var som att upptäcka sina egna händer på nytt. Det som alltid funnits där, men inte uppmärksammats, tog plötsligt an sitt rättmätiga ansikte för stor njutning. Torr Riesling, med sin balans av syra och subtila nyanser, har fortsatt öppna min värld av vitvinsnjutning. Vinaftonen på Alte Liebe blev både en påminnelse om att vinresan aldrig är över och katalysator att dyka djupt ner i torr-Rieslings-träsket!.

Cyklop: på!

Den skyldige i Japan:
Visa bifogad bild 30746
Du/ni märker hur ofantligt lite folk gillar vinerna från Alsace och kan någonting om dem över huvud taget. Det är skamligt att det ska vara så.
Just undrar om det är likadant i hela världen att Alsace har hamnat i någon sorts dvala? Vore synd om det är så, men det är kanske likadant med söta viner från Frankrike också.
 
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Du/ni märker hur ofantligt lite folk gillar vinerna från Alsace och kan någonting om dem över huvud taget. Det är skamligt att det ska vara så.
Just undrar om det är likadant i hela världen att Alsace har hamnat i någon sorts dvala? Vore synd om det är så, men det är kanske likadant med söta viner från Frankrike också.
Din spaning om viner från Alsace är inte korrekt. De säljs dyrt överallt och de mer kända producenterna tar ut goda överpriser.
 

Bastardo

Medlem
Din spaning om viner från Alsace är inte korrekt. De säljs dyrt överallt och de mer kända producenterna tar ut goda överpriser.
Jag håller inte med dig. Det måste ha varit en ganska märkbar nedgång på försäljning av vinerna från Alsace under senare år. Och om just Riesling Clos Sainte Hune - F.E. Trimbach är ett dyrt vin, så gäller det inte många andra högklassiga viner.
Med tanke på hur få människor har svarat på ditt inlägg bevisar att medlemmarna på finewines i alla fall är inte så värst intresserade av vinerna därifrån.
 
Last edited:

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
Du/ni märker hur ofantligt lite folk gillar vinerna från Alsace och kan någonting om dem över huvud taget. Det är skamligt att det ska vara så.
Just undrar om det är likadant i hela världen att Alsace har hamnat i någon sorts dvala? Vore synd om det är så, men det är kanske likadant med söta viner från Frankrike också.
Din spaning om viner från Alsace är inte korrekt. De säljs dyrt överallt och de mer kända producenterna tar ut goda överpriser.
Jag håller faktiskt med @Bastardo till del. Jag tror förklaringen är enkel: fram till ungefär 90-talet gjorde Alsace bättre viner än de flesta tyska vinregioner, och var framför allt en källa till huvuddelen av de bästa torra rieslingvinerna, vilket var vad som efterfrågades inom gastronomin (torra viner alltså). Sedan blev kvaliteten bättre i Tyskland (och Österrike) och det började dyka upp mer torra viner, på 90-talet hos kvalitetspionjärerna och en del andra, från 00-talet på bredden, vilket sedan fortsatte med att GG började bli mer etablerat. Samtidigt började Alsace (kanske efter förebild från Zind-Humbrecht och några till) producera mer koncentrerade viner, vilket hade bieffekten att många viner som förmodades vara torra, faktiskt inte riktigt var det. Det gjorde Alsace mer opålitligt stilmässigt och svåranvänt. Sedermera har Alsace gått tillbaka till mer torr stil, särskilt vad gäller Riesling, men jag tycker inte de verkar ha återtagit sin position på marknaden, åtminstone inte i Sverige och många andra icke fransktalande europeiska länder (t.ex. Storbritannien). Det finns helt enkelt väldigt mycket mer bra tysk Riesling än alsacisk dito, oavsett hur bra den senare är. Man kan förstås säga att få andra ställen gör Pinot Gris av samma stil och kvalitet, men i någon mån har väl en Grüner Veltliner eller en kraftig Riesling samma användningsområde. Alsace-Gewurz är ännu mer unik, men tja, det är en ganska smal produkt som nog få dricker mycket av.

En gång i tiden, fram till tidigt 2000-tal, var Clos Ste Hune världens dyraste torra Riesling. Det vinet är dyrare idag än det var då, men först kördes det under några år om av F.X. Pichlers Unendlich. Därefter gick Kellers G-Max om i pris, och för inte alltför många år sedan tände G-Max efterbrännkammaren och blev kanske 10x dyrare.

Jag minns ett besök i Alsace runt 2010 där det hos någon producent (minns nu inte vem) förklarades att "våra viner är torra och tyska viner är söta", samtidigt som jag stod och provade viner som hade en kännbar restsötma (fast de presenterades som torra) och kunde konstatera att den där snubben uppenbarligen inte hade koll på vad som hänt i Tyskland (gränsen ligger några kilometer bort) de senaste 15-20 åren... :cool:

P.S. Jag gillar Alsace-viner, och är nog mest förtjust i Zind-Humbrecht, men jag måste erkänna att jag inte är någon storkonsument. Jag tror jag drack mer av dem på 00-talet och kanske lite därefter än vad jag gjort under senare år.
 
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det här representerar den lilla marknadsdata jag kan Googla fram utan att köpa dyra konsultrapporter:
Alsaceviner är kända för sin kvalitet och särprägel (terroirdrivet med stor aromatik och hög syra). I sin nisch har de bibehållit en stadig närvaro på den globala vinmarknaden. Detta trots mördande konkurrens från både traditionella europeiska regioner och Nya Världen. Alsassiska viner har sin "fan base" bland konsumenter som uppskattar appellationens unika stil och terroir. Dessutom har Alsaceviner en stark position inom Hospitality, och där ssk inom fine dining. Vinernas komplexitet och finess uppskattas ofta av kockar och sommelierer som söker viner som kompletterar avancerade maträtter.

Alsace är Frankrikes största region för gårdsförsäljning. Ca 1/4 av all inhemsk försäljning sker vid källardörrarna här.

Crémant d’Alsace är en kioskvältare och står för ca 25% av Alsace totala produktion. Av Frankrikes 8 Crémant-regioner är Alsace den i särklass ledande.

Ytor under odling i Alsace
1969: under 10,000 ha.
2017: knappt 16,000 ha.

Slutsatser
Det går bra för Alsace rent marknadsmässigt. Ökad efterfrågan har mötts av utökade odlingsarealer. Även om Rangen de Thann för inte alltför länge sedan kostade sammalika som en Chambertin GC, är det inte sammalika som att området fallit i glömska.

Vad jag inte kan hitta:
Är bla CAGR-utvecklingen för Alsace i olika kvalitetsnivåer, druvor och stilar. En annan parameter att titta på, och jämföra med andra regioner, skulle ju kunna vara ett slags Big Mac index: hur stor andel av odlarna har en lyxbil?

Vad mer för objektiva data kan man hitta för att bättre förstå denna underbara regions marknadsutveckling?
@vintomas
@Bastardo

...att jag sedan stött på ett helt gäng Alsace-monomaner är också en spännande ingrediens. Dock mer av anekdotiskt värde än någonting som går att dra några generella slutsatser av.
 
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
@Admin
Kanske det går att bryta ut Alsace-diskussionen här till en egen tråd med titel typ: "Har Alsace fallit i glömska?"
 

Bastardo

Medlem
Det här representerar den lilla marknadsdata jag kan Googla fram utan att köpa dyra konsultrapporter:
Alsaceviner är kända för sin kvalitet och särprägel (terroirdrivet med stor aromatik och hög syra). I sin nisch har de bibehållit en stadig närvaro på den globala vinmarknaden. Detta trots mördande konkurrens från både traditionella europeiska regioner och Nya Världen. Alsassiska viner har sin "fan base" bland konsumenter som uppskattar appellationens unika stil och terroir. Dessutom har Alsaceviner en stark position inom Hospitality, och där ssk inom fine dining. Vinernas komplexitet och finess uppskattas ofta av kockar och sommelierer som söker viner som kompletterar avancerade maträtter.

Alsace är Frankrikes största region för gårdsförsäljning. Ca 1/4 av all inhemsk försäljning sker vid källardörrarna här.

Crémant d’Alsace är en kioskvältare och står för ca 25% av Alsace totala produktion. Av Frankrikes 8 Crémant-regioner är Alsace den i särklass ledande.

Ytor under odling i Alsace
1969: under 10,000 ha.
2017: knappt 16,000 ha.

Slutsatser
Det går bra för Alsace rent marknadsmässigt. Ökad efterfrågan har mötts av utökade odlingsarealer. Även om Rangen de Thann för inte alltför länge sedan kostade sammalika som en Chambertin GC, är det inte sammalika som att området fallit i glömska.

Vad jag inte kan hitta:
Är bla CAGR-utvecklingen för Alsace i olika kvalitetsnivåer, druvor och stilar. En annan parameter att titta på, och jämföra med andra regioner, skulle ju kunna vara ett slags Big Mac index: hur stor andel av odlarna har en lyxbil?

Vad mer för objektiva data kan man hitta för att bättre förstå denna underbara regions marknadsutveckling?
@vintomas
@Bastardo

...att jag sedan stött på ett helt gäng Alsace-monomaner är också en spännande ingrediens. Dock mer av anekdotiskt värde än någonting som går att dra några generella slutsatser av.
Här lärde jag ett nytt ord, som jag har nog inte hört eller sett förut: monoman = sjuklig eller starkt ensidig (om person eller föreställning).
Jag förstår vad du menar, det är aldrig lätt att ha dialog med sådana människor.

Men jag anser att du har fortfarande inte kunnat bevisa ditt påstående: ”Din spaning om viner från Alsace är inte korrekt. De säljs dyrt överallt och de mer kända producenterna tar ut goda överpriser.”
Om vi tar med t.ex. Jean Biechers viner på bolis som är båda Grand Cru och kostar ändå bara 169 kr per flaska. Var nånstans på SB kan du hitta tyska viner på lika hög kvalitet som inte kostar mer än så?
 

Bastardo

Medlem
Jag håller faktiskt med @Bastardo till del. Jag tror förklaringen är enkel: fram till ungefär 90-talet gjorde Alsace bättre viner än de flesta tyska vinregioner, och var framför allt en källa till huvuddelen av de bästa torra rieslingvinerna, vilket var vad som efterfrågades inom gastronomin (torra viner alltså). Sedan blev kvaliteten bättre i Tyskland (och Österrike) och det började dyka upp mer torra viner, på 90-talet hos kvalitetspionjärerna och en del andra, från 00-talet på bredden, vilket sedan fortsatte med att GG började bli mer etablerat. Samtidigt började Alsace (kanske efter förebild från Zind-Humbrecht och några till) producera mer koncentrerade viner, vilket hade bieffekten att många viner som förmodades vara torra, faktiskt inte riktigt var det. Det gjorde Alsace mer opålitligt stilmässigt och svåranvänt. Sedermera har Alsace gått tillbaka till mer torr stil, särskilt vad gäller Riesling, men jag tycker inte de verkar ha återtagit sin position på marknaden, åtminstone inte i Sverige och många andra icke fransktalande europeiska länder (t.ex. Storbritannien). Det finns helt enkelt väldigt mycket mer bra tysk Riesling än alsacisk dito, oavsett hur bra den senare är. Man kan förstås säga att få andra ställen gör Pinot Gris av samma stil och kvalitet, men i någon mån har väl en Grüner Veltliner eller en kraftig Riesling samma användningsområde. Alsace-Gewurz är ännu mer unik, men tja, det är en ganska smal produkt som nog få dricker mycket av.

En gång i tiden, fram till tidigt 2000-tal, var Clos Ste Hune världens dyraste torra Riesling. Det vinet är dyrare idag än det var då, men först kördes det under några år om av F.X. Pichlers Unendlich. Därefter gick Kellers G-Max om i pris, och för inte alltför många år sedan tände G-Max efterbrännkammaren och blev kanske 10x dyrare.

Jag minns ett besök i Alsace runt 2010 där det hos någon producent (minns nu inte vem) förklarades att "våra viner är torra och tyska viner är söta", samtidigt som jag stod och provade viner som hade en kännbar restsötma (fast de presenterades som torra) och kunde konstatera att den där snubben uppenbarligen inte hade koll på vad som hänt i Tyskland (gränsen ligger några kilometer bort) de senaste 15-20 åren... :cool:

P.S. Jag gillar Alsace-viner, och är nog mest förtjust i Zind-Humbrecht, men jag måste erkänna att jag inte är någon storkonsument. Jag tror jag drack mer av dem på 00-talet och kanske lite därefter än vad jag gjort under senare år.
Tack, vintomas!
Jag får nästan alltid bara mothugg oavsett vad jag skriver, så det här värmer gott. Det är inte så lätt att kämpa emot en helt flock alldeles ensam, när inga argument från min sida räknas nästan alls och där vissa människor tror sig ha monopol på åsikter.
P.S. Jag pratar INTE om människor som är med i den här diskussionen utan om ett jäkla pack som är efter mig nästan hela tiden, fast det har blivit lite bättre på sistone.
 
Last edited:

Bastardo

Medlem
Det här representerar den lilla marknadsdata jag kan Googla fram utan att köpa dyra konsultrapporter:
Alsaceviner är kända för sin kvalitet och särprägel (terroirdrivet med stor aromatik och hög syra). I sin nisch har de bibehållit en stadig närvaro på den globala vinmarknaden. Detta trots mördande konkurrens från både traditionella europeiska regioner och Nya Världen. Alsassiska viner har sin "fan base" bland konsumenter som uppskattar appellationens unika stil och terroir. Dessutom har Alsaceviner en stark position inom Hospitality, och där ssk inom fine dining. Vinernas komplexitet och finess uppskattas ofta av kockar och sommelierer som söker viner som kompletterar avancerade maträtter.

Alsace är Frankrikes största region för gårdsförsäljning. Ca 1/4 av all inhemsk försäljning sker vid källardörrarna här.

Crémant d’Alsace är en kioskvältare och står för ca 25% av Alsace totala produktion. Av Frankrikes 8 Crémant-regioner är Alsace den i särklass ledande.

Ytor under odling i Alsace
1969: under 10,000 ha.
2017: knappt 16,000 ha.

Slutsatser
Det går bra för Alsace rent marknadsmässigt. Ökad efterfrågan har mötts av utökade odlingsarealer. Även om Rangen de Thann för inte alltför länge sedan kostade sammalika som en Chambertin GC, är det inte sammalika som att området fallit i glömska.

Vad jag inte kan hitta:
Är bla CAGR-utvecklingen för Alsace i olika kvalitetsnivåer, druvor och stilar. En annan parameter att titta på, och jämföra med andra regioner, skulle ju kunna vara ett slags Big Mac index: hur stor andel av odlarna har en lyxbil?

Vad mer för objektiva data kan man hitta för att bättre förstå denna underbara regions marknadsutveckling?
@vintomas
@Bastardo

...att jag sedan stött på ett helt gäng Alsace-monomaner är också en spännande ingrediens. Dock mer av anekdotiskt värde än någonting som går att dra några generella slutsatser av.
Jag gissar att du kanske har läst Vinous artikel om Alsace. Om inte, så är det värt att leta upp. :D
P.S. Har någon tips om vilken sida som skulle vara bäst för viner som kommer just från Alsace? Det vore kanske värt att satsa en slant på, för det är ett av mina favoritområden gällande vita viner, gärna halvtorra, halvsöta och söta. Jag gillar att jaga efter speciellt viner som nästan ingen annan verkar hitta.
Alltså betalversion, men en gratis URL om Alsace vore inte så dumt heller.
Obs! Jag kommer inte att starta en egen tråd för det här subjektet, men ni andra får gärna göra det om det känns behövligt. Och det verkade inte heller att vara någon trängsel att svara på tråden förut, innan jag gjorde det. Märk väl, än en gång, vem är det som får fart på diskussioner här och agera sakligt och inte som om det skulle gälla livet hela tiden.
 
Last edited:

buteljen

Medlem
Lite siffror från senaste WSET Diploma-boken om Alsace
The average vineyard holding is low at under 4.7 ha, with the result that many growers sell grapes to co-operatives or larger wineries. Over 40 per cent of sales is by co-operatives that have a reputation for high-quality wines. Alsace has a strong reputation in France for wines suitable for gastronomy. 71 per cent of the wine is sold in France, with nearly half of that being sold in supermarkets. The top export markets are Belgium, USA and Germany.
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
Är det där Chat GPT-text nu igen, Stefan? Att ange andelen Crémant d'Alsace som ett tecken på framgång för Alsace är för mig ett väldigt märkligt resonemang. Det är rätt billiga viner, en del av dem för all del helt OK om man inte har råd med champagne, men jag kan inte direkt påminna mig att det finns några av dem som regelbundet hålls lika högt som Bourgogne- och Loire-bubbel.
 
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Är det där Chat GPT-text nu igen, Stefan? Att ange andelen Crémant d'Alsace som ett tecken på framgång för Alsace är för mig ett väldigt märkligt resonemang. Det är rätt billiga viner, en del av dem för all del helt OK om man inte har råd med champagne, men jag kan inte direkt påminna mig att det finns några av dem som regelbundet hålls lika högt som Bourgogne- och Loire-bubbel.
Framgång kan ju mätas på så väldigt olika vis.

Men, till syvende og sidst är ju ingenting hållbart om inte det strömmar in tillräckligt med pengar. Crémant d'Alsace är förmodligen en kassako. Bättre än bubbel från de andra regionerna, iaf marknadsmässigt: försäljning och efterfrågan.

Av de siffror jag ser, kan man anta att Alsace är en finansiellt välmående region. Iaf relativt många andra regioner. Sen kan förmodligen alla parametrar vara både bättre (eller sämre).

Chat GPT ingick inte i min Googling, däremot bad jag Chat GPT om en sammanfattning av mina framgooglade datafynd samt översättning till svenska.

...sen redigerade jag allt...
 
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag gissar att du kanske har läst Vinous artikel om Alsace. Om inte, så är det värt att leta upp. :D
P.S. Har någon tips om vilken sida som skulle vara bäst för viner som kommer just från Alsace? Det vore kanske värt att satsa en slant på, för det är ett av mina favoritområden gällande vita viner, gärna halvtorra, halvsöta och söta. Jag gillar att jaga efter speciellt viner som nästan ingen annan verkar hitta.
Alltså betalversion, men en gratis URL om Alsace vore inte så dumt heller.
Obs! Jag kommer inte att starta en egen tråd för det här subjektet, men ni andra får gärna göra det om det känns behövligt. Och det verkade inte heller att vara någon trängsel att svara på tråden förut, innan jag gjorde det. Märk väl, än en gång, vem är det som får fart på diskussioner här och agera sakligt och inte som om det skulle gälla livet hela tiden.
Det är skillnad mellan åsikter och fakta/datasets. Åsikter har mer med personlig smak, tycke och tro att göra, medan fakta och datasets bör vara replikerbara.

Tror inte Vinous artikel var med bland mina fynd. Jag Googlade efter marknadsdata.
 

Bastardo

Medlem
Det är skillnad mellan åsikter och fakta/datasets. Åsikter har mer med personlig smak, tycke och tro att göra, medan fakta och datasets bör vara replikerbara.

Tror inte Vinous artikel var med bland mina fynd. Jag Googlade efter marknadsdata.
Och sen ska man inte lita på alla möjliga sajter heller utan att kunna först kolla källan till informationen. OM den kommer från ett pålitligt ställe har man goda skäl att tro att det stämmer. Till exempel om människan som skriver detta är kanske MW, så vet man att de skriver inte vilket bullshit som helst. :p
Här är länken i alla fall:
 
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Men jag anser att du har fortfarande inte kunnat bevisa ditt påstående: ”Din spaning om viner från Alsace är inte korrekt. De säljs dyrt överallt och de mer kända producenterna tar ut goda överpriser.”
Om vi tar med t.ex. Jean Biechers viner på bolis som är båda Grand Cru och kostar ändå bara 169 kr per flaska. Var nånstans på SB kan du hitta tyska viner på lika hög kvalitet som inte kostar mer än så?
Enligt mina fynd (som i stort överensstämmer med mina tankar innan data-letandet) är Sverige ingen viktig marknad för Alsace. Vad som erbjuds i Sverige är förmodligen mer en slump än någonting som ingår i någons genomtänkta marknadsutvecklingsstrategier. Alsace tar sikte på inhemsk marknad (där har de ett järngrepp), Tyskland (!) och USA.

Varför är deras viner marknadsmässigt framgångsrika i Tyskland?
Jag har ingen aning.
Enligt @vintomas resonemang borde det ju snarare vara tvärtom…
Att förstå Alsace's framgångsr i Tyskland tycker jag är en särdeles spännande frågeställning!

Här i Japan syns Alsace i ett par kvalitetsnivåer redan i enklare matbutiker samt att de är rikt representerade i finrestaurangernas vinlistor (där är det avsevärt glesare med tüska viner.). Och priserna i butik är generellt högre för Alsace än för tüska viner, som det kryllar av runt hundralappen. Alsacerna i Japan kryllar mest i spannet 175-250. Men, Japan är ju inte heller någon av Alsaces kärnmarknader.

I en vinbutik i Kannai, Aux Dix Jours, räknade jag igår till 9 olika märken från Bott-Geyl, 6 från Zind Humbrecht samt ytterligare 17 vita Alsacer och 4 Pinot noir. Billigaste vinet kostade ca 200 kr flaskan. Det fanns färre och dessutom billigare tüska Rieslingar. (Säger dock ingenting om kvaliteten på buteljeringarna, vilka volymer de säljs i eller vad förtjänsten är för respektive märke.)

Sedan är det inte så himla enkelt att hitta data så man kan jämföra pris-volym-förtjänst mellan Riesling från Alsace och från tex Rheinhessen. Hur mycket kostar det att producera en hektoliter? Vilket pris får man ut per hektoliter? Vad är kostnaden för att sälja en hektoliter? Jag kan tyvärr inte hitta sådan data.

Men, min känsla är fortsatt att Alsace är ett finansiellt välmående distrikt som just nu inte behöver eller letar efter några omfattande nya exportframgångar/exportmarknader. Men, en dag så kanske!
 
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Här lärde jag ett nytt ord, som jag har nog inte hört eller sett förut: monoman = sjuklig eller starkt ensidig (om person eller föreställning).

Själv pluggar jag japanska och strävar åt 10 nya ord per dag från april i år till maj 2024. Då bör jag ha en basvokabulär om ca 8000 ord. Världens vanligaste språk, Broken English, kan man navigera mycket bra redan med 3000 ord.

Har hitintills nästan enbart stött på Champagnemonomaner från landet Sverige.
Borgognemonomani verkar vara mer av en global åkomma.
Allätare har alltid lite vidare horisonter och är mer intressanta att föra dialog med.

Precis så som det sägs i Eddan: "Liten sjö har liten strand."
 
Last edited:
Toppen