MartinE
Medlem
I samband med Stockholm marathon (ja, jag springer) har det blivit tradition att sambon och jag passar på att beta av några av Stockholms bättre restauranger! Nu till helgen är det dags igen och så här ser årets bokningar ut: fredag lunch har vi bokat bord på Mathias Dahlgren Matbaren, fredag kväll blir det ett besök hos Ekstedt och lördag kväll blir det premiärbesök på Operakällaren.
För att förbereda mig inför lördagens besök på Operakällaren sitter jag nu och bläddrar (och dreglar…) i deras fantastiska vinlista. Det generella plusset som slår en är givetvis den fantastiska bredden (och djupet)! Det generella minuset är prisnivån… Men det som framförallt överraskar är den udda prissättningen bland champagnerna! För att ta några exempel: Salon 1997 och 1999 kostar 10 000 kr flaskan! Ja, ni läste rätt. Det är givetvis tokdyrt i sig, för champagner som fortfarande finns tillgängliga på marknaden och där t o m Systembolaget valt att sänka priset i två omgångar, men blir särskilt iögonfallande när de samtidigt ”bara” tar 8 000 kr för Salon 1983! Jag inser att det givetvis handlar om det klassiska förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Kanske har de blivit sittande på ett omotiverat stort lager 83or, samtidigt som bratsen vaskat alldeles för många 99or uppe på Caféet…
Men den bestående känslan blir ändå att de helst inte vill sälja sina Salonflaskor (bortsett från den där 83:an då…), utan tycker det är ganska fräckt att kunna stoltsera med många årgångar i vinlistan! Som jämförelse kostar exempelvis Cuvée William Deutz 1996 11 000 kr på jeroboam och man kan få en Amour de Deutz 1998 på jeroboam för 9 000 kr! Och man får en Krug 1988 för 6 000 eller en Krug 1976 för 7 200 kr.
Bland odlarna tar de exempelvis 1 400 kr för Pierre Peters Cuvée de Réserve (finns på SB för 299 kr flaskan…) och 1 800 kr för en Francis Boulard Le Rachais 2006 (461 kr på SB)! Samtidigt får man en Egly-Ouriet Millésime 1998 för 1 850 kr, vilket får betecknas som ett väldigt blygsamt påslag i sammanhanget.
Hur tror ni de tänker? De har givetvis koll på marknadspriserna. Är det deras gäster som har så dålig koll eller helt enkelt inte bryr sig vad de betalar?
För att förbereda mig inför lördagens besök på Operakällaren sitter jag nu och bläddrar (och dreglar…) i deras fantastiska vinlista. Det generella plusset som slår en är givetvis den fantastiska bredden (och djupet)! Det generella minuset är prisnivån… Men det som framförallt överraskar är den udda prissättningen bland champagnerna! För att ta några exempel: Salon 1997 och 1999 kostar 10 000 kr flaskan! Ja, ni läste rätt. Det är givetvis tokdyrt i sig, för champagner som fortfarande finns tillgängliga på marknaden och där t o m Systembolaget valt att sänka priset i två omgångar, men blir särskilt iögonfallande när de samtidigt ”bara” tar 8 000 kr för Salon 1983! Jag inser att det givetvis handlar om det klassiska förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Kanske har de blivit sittande på ett omotiverat stort lager 83or, samtidigt som bratsen vaskat alldeles för många 99or uppe på Caféet…
Bland odlarna tar de exempelvis 1 400 kr för Pierre Peters Cuvée de Réserve (finns på SB för 299 kr flaskan…) och 1 800 kr för en Francis Boulard Le Rachais 2006 (461 kr på SB)! Samtidigt får man en Egly-Ouriet Millésime 1998 för 1 850 kr, vilket får betecknas som ett väldigt blygsamt påslag i sammanhanget.
Hur tror ni de tänker? De har givetvis koll på marknadspriserna. Är det deras gäster som har så dålig koll eller helt enkelt inte bryr sig vad de betalar?