J.F Clouet på Andre Clouet var riktigt putt, eller rent ut sagt förbannad på Ickeproducenten Alice Bardot, för deras plagiat på hans label. Ser ni några likheter eller? ( #offtopic admin kan ändra till annan kanske mer aktuell tråd.)
Tycker inte det är en särskilt uppenbar kopia rent sakligt ”juridiskt”. Färgskalan är samma och helhetskänslan är liknande, men det är också allt. Men visst kan man ana var inspirationen till etiketten kommer från.
Ca’Marrone tvingades att byta namn till Casa Marrone (”kass Amarone”?) pga för lika namn antar jag - men även labeln är väl snarlik? Kan inte på rak arm säga vilken dock, Masi?
Hela syftet med sådana här påhittade vinhus är ju att efterlikna andras etiketter och sälja på någon annans goda renommé. Beroende på vem som står bakom originalet så kommer det påtryckningar om att byta, eller ej. @Vincent H ; det där måste väl vara en "snylt" på Alma Viva?
Ingen aning faktiskt, såg den när jag bodde i Toscana på en av våra lokala vinbarer, efter en snabb googling så verkar den finnas att beställa via "en halv pall".
Namnet refererar ju till Aleatico som vinet är gjort på. Etiketten är ju DRC’s. Fanns nån producent i Languedoc som hade ett vin med en ännu mer DRC-lik etikett som jag inte kommer ihåg namnet på.
Den svarta ramen och texten längst upp på etiketten har de också gemensamt. Att kalla det för plagiat eller att säga att etiketten är DRC’s är ju lite överdrivet men tycker det finns en rätt tydlig flört med den.
Bild på Andrea som är en härlig lirare och som förutom Aleatico gör trevliga viner på Grechetto. Känns inte som någon som vill göra viner som rider på någon annans framgång. Han tar gärna emot besök så är ni i Rom och har en dag över så passa på att göra ett besök.
Är det där Alice Bardots aktuella etikett? På SB:s webbplats ser designen mer "avskalad ut", d.v.s. inte lika uppenbart lik André Clouet. Dessutom står producenten på etiketten hos som Maison Burtin (en stor kontraktstillverkare), medan den här står som kooperativet CVCA i Baroville. Alice Bardot har varit uppe förut i diskussioner kring "hittepå-viner" och jag vill minnas att Baroville-kooperativet var den ursprungliga källan till flaskorna, för några år sedan.
Vet inte vad du baserar din slutsats på men immaterialrättsliga bedömningar är komplexa frågor. Även om du skulle ha rätt övertygar du inte. Håller med om att det inte är någon kopia eller plagiat. Studerar man detaljerna var för sig finns det fler olikheter (typsnitt, text, mönster och geometrisk form) än likheter (färg och layout). Ur ett upphovsrättsligt perspektiv finns det inget hinder för "Alice Bardot"-etiketten. Vad som är frågan är istället om det är ett varumärkesintrång. För att hävda intrång krävs att varumärket "André Clouet" är registrerat vilket det är (inarbetning är också möjligt i vissa länder som Sverige och Frankrike). Finns fyra varumärken för Clouet registrerade hos EUIPO varav ett är en etikett av samma art som på bilden. Enligt varumärkeslagen 10 § som baseras på varumärkesdirektivet artikel 5 kan det även vara varumärkesintrång när en produkt liknar ett befintligt varumärke. punkt 2 förväxlingsrisk Finns risk för att produkterna förväxlas är det varumärkesintrång. Bedömningen görs utifrån en tänkt välinformerad genomsnittlig konsument av champagne och helhetsintrycket av etiketten ska beaktas. Enbart att de olika etiketterna påminner om varandra är inte skäl nog för varumärkesintrång. Här inverkar också hur känt och särskiljande varumärket är. Hade jag själv bara sett "Alice Bardot" på hyllan hade jag inte reagerat. Enbart texten "Alice Bardot" kan inte förväxlas med texten "André Clouet". Utgår från att den genomsnittlige konsumenten vet vad "Andre Clouet" är till namnet men inte exakt hur själva etiketten är utformad. Finns alltså ingen risk för förväxling, d.v.s. att konsumenten tror att de olika flaskorna görs av samma producent. Därmed är det inget varumärkesintrång enligt punkt 2. Jämför med "Dom Perignon"-etiketten och flaskan som är betydligt mer välkänd och särskiljande inom champagne. Hade "Alice Bardot"-etiketten och flaskan istället liknat "Dom Perignon" hade utfallet kunnat bli annorlunda. "Dom Perignon" är ett starkare och därmed mer särskiljande varumärke som därför åtnjuter ett större juridiskt skydd. Här inses också det ekonomiska värdet av att ha starka varumärken. punkt 3 renommésnyltning Är "Andre Clouet" välkänt finns även möjligheten att hävda att "Alice Bardot" snyltar på "André Clouets" renommé som de byggt upp och investerat både tid och kapital i. "Andre Clouet" är en storsäljare på SB och dessutom är kravet på att varumärket ska vara välkänt lågt ställt enligt praxis. Undantag görs om det finns goda skäl för att etiketterna liknar varandra. (Exempelvis att "Alice Bardot" hade kommit först men inte registrerat varumärket). Inga goda skäl finns utan det är uppenbart att "Alice Bardot" vill snylta på "André Clouet". Alltså är min juridiska slutsats att det är varumärkesintrång. Nu finns det visst utrymme för att hävda motsatsen. Exempelvis genom att hävda att "Andre Clouet"-etiketten är för generisk och likheterna beror på slumpen och att "Andre Clouet" inte är tillräckligt känt för att skyddas av punkt 3. För det ändamålet krävs det dock riktigt bra advokater. Ingen slump att de valt en mindre producent som "Andre Clouet". Tänk om de gjort samma sak med ett hus i LVMH-gruppen... Skönt att det löste sig utanför domstol tillslut.
