Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
I morgon på Skansen:
https://www.winefinder.se/kampanjsidor/bordeauxprovning-2017-provning/
Vilka kommer?
https://www.winefinder.se/kampanjsidor/bordeauxprovning-2017-provning/
Vilka kommer?
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Provning Bdx 2016
- Thread starter Patrik Sellin
- Startdatum
ChristianB
DipWSET
Jag kommer!! 
ChristianB
DipWSET
Tredje året i rad för mig, och det känns verkligen härligt att se hur åren skiftar i vinerna; där 2015 var öppet, fruktigt och nästan tillgängligt redan vid provning så känns 2016 som ett mer slankt, aningen stängt och mer "in for the long haul"-år...
Utan någon vidare ordning från min sida och med väldigt magra anteckningar (måste ju prova vidare!), med fokus på det nya året så därav knappa noter från de äldre!
Saint-Èstephe
Phelan Ségur-16: Känns slank och elegant, mer granit, grafit och ren cassis, väldigt intensiv.
Phelan-Ségur-11: Pennvässarludd, granit, öppen frukt i doften. I utveckling men med lite bristande frukt på tungan.
Pauillac
Pichon Baron-16: Strukturen här är lysande, med en mättad aromatik som fullständigt bär sig mot tanniner, syra och alkohol. Färsk tobak, grus, ceder, mörka bär i olika slag, "mer av allt!". WOTN för mig.
Saint-Julien
Langoa Barton-16: Släktskapet i Vänstra stranden går igen mot Pichon Baron, men den här är aaaaningen mer rustik. Grus, ceder, tobak. Frukten får stå tillbaka lite för faten. Högt upp i rankingen!
Léoville Barton-16: Toppklass. Tanninerna känns en liten smula torrare än Pichon-16. Härligt djup! Cigarrtobak. Svartavinbärsfrukt!
Léoville Poyferré-16: "Sjukt djup!" Blandat med frukten finns här en stenig parfym som ger bättre gensvar än Barton! Kusligt välavvägd användning av ek.
Talbot-16: Provad efter ovanstående. Fin, men lite skamligt att den upplevs som lite "mindre" än föregående kvartett. Lite torr.
Margaux
Cantenac Brown-16: På tok för kryddig. Ny ek döljer all frukt. Aningar av blyerts och svarta vinbär bara... Kan kanske lägga sig men inte i paritet med andra 3éme Cru.
Durfort-Vivens-16: Mjuk pepparkaka, för mycket fat. Cassis gömmer sig under, men snäppet sämre än Cantenac Brown och då är Durfort 2ème Cru. Får inte helt ihop det.
Giscours-16: Härligt generös, mindre grus och mer cassis, ren frukt, ceder och blyerts. Vid 17:20 finns noteringen "bäst hittills!"
Lascombes-16: Aningen gryniga tanniner, märkbart sluten, som ett stycke hårt vikt tyg, potentialen för bättring märks här, i jämförelse med t ex Pichon eller Poyferré där "utveckling" torde vara en bättre beskrivning. Livslängd har de!
Haut-Médoc/Moulis-en-Médoc
Cantemerle-16: "Snål..." Inga fler frågor, ers nåd. Skämt åsido, i skrivande stund blir det antagligen inte rättvist med en Haut-Médoc i sällskap som detta.
Chasse-Spleen-16: Bär sig inte. Känns torftig.
Pessac-Léognan
Latour Martillac-16: Kanel från nya fat. Svarta vinbär. Provad tidigt. Lite kort i smaken.
Latour Martillac-16 VITT: Intensiv, pigg syra, melon, vit citrus, sten. Känns lovande! Fatet inte helt integrerat.
Malartic-Lagravière-16: Bättre än Latour-Martillac, fin svartavinbärsnyans men fortfarande lite kort.
Malartic-Lagravière-16 VITT: Blommigare, mer fläder, krusbär, citrus, lagom fat, snyggare fatkaraktär än föregående vita.
Domaine de Chevalier VITT: Bästa vita under kvällen, motsvarar väl 1100 på prislistan! Tät, fet, stram. Frukten bärs upp av en fräsch syra i ryggraden. Honungsmelon, grus, citron, lime. Drag av parfym.
Sauternes/Barsac
Coutet-04: Börjar utvecklas till något riktigt fint, med aprikos, torkad frukt, apelsinmarmelad, hint av knäck och saffran. Honungsrostade nötter. I smaken påtagligt mer av saffran ("som att slicka på en saffransbulle!")
Coutet-16: Ung, citronjuice. Hög syra. Väldigt intensiv frukt men inte mycket mer.
Suduiraut-16: Helt annat djup i det här vinet gentemot Coutet; trots ung ålder är det redan storebror och med märkbart tuggmotstånd. Torrextrakt! Fat. Aprikoser, apelsin, honung, saffransnyanser i parfymform. Mycket bra!
Pomerol
Beauregard-16: Faten ovanpå igen, frukt av mörka plommon och cassis. Knepig. Dold. Mjae...
La Clémence-16: Välbalanserad! Frukten i förgrunden och i bakgrunden fat som bidrar med struktur, riktning. Bibehållen syra lyfter fram mörk frukt i härligt majestät! 13.5% ABV.
Clinet-16: Riktigt fina tanniner, små, ettriga och i perfekt harmoni med övriga delar. Mörka körsbär och plommon, nejlika, fat. På bordet en broschyr om året; blöt vår, men sol till blomning i juni, torrt, varmt men svala nätter i juli-aug och inledande sep, med 40 mm regn till sep. Bästa på Högra stranden!
Saint-Émilion
Canon la Gaffelière-16: Plommon och kaffe, man får intrycket av att sätta sig med en bit plommonpaj och kaffekopp i högsta hugg! "Fika..."
Destieux-16: Grov, lägre syra, mindre elegant, bakad frukt. Fat. 14.5% ABV. Känns inte bra. Klumpigt utfört hantverk eller bara fel vin för mig.
Clos de l'Oratoire-16: Fint spektra av mörk frukt (plommon, cassis, körsbär), bättre balans än vad Gaffelière erbjuder idag.
---
Och det var allt! Tre timmar flög förbi och jag missade minst en sak i mina anteckningar; en modell 2015 från Pomerol, om någon minns vilket slott det så tar jag tacksamt emot en rättning här! Det märktes dock att 2015 var det kroppsligt stora året (14.5% på denna) och 2016 är det lite slankare, lättare året. Å andra sidan så var jag tvungen att notera skillnaden i Clémence och Destieux, på 13.5% respektive 14.5%, och det gör underverk med lite lägre ABV och mindre fokus på sockermognaden.
Spontant känns 2016 som det roligare året faktiskt, med större variation i flaskorna och med ett fint råmaterial för slotten att sätta sin prägel på. För mig är Vänstra Stranden den klara vinnaren, med några fina vita torra från södra delen av Bordeaux. Högra Stranden verkar svikta mer. Pauillac och Saint-Julien blir vad jag kommer sikta in mig på i framtiden!
Utan någon vidare ordning från min sida och med väldigt magra anteckningar (måste ju prova vidare!), med fokus på det nya året så därav knappa noter från de äldre!
Saint-Èstephe
Phelan Ségur-16: Känns slank och elegant, mer granit, grafit och ren cassis, väldigt intensiv.
Phelan-Ségur-11: Pennvässarludd, granit, öppen frukt i doften. I utveckling men med lite bristande frukt på tungan.
Pauillac
Pichon Baron-16: Strukturen här är lysande, med en mättad aromatik som fullständigt bär sig mot tanniner, syra och alkohol. Färsk tobak, grus, ceder, mörka bär i olika slag, "mer av allt!". WOTN för mig.
Saint-Julien
Langoa Barton-16: Släktskapet i Vänstra stranden går igen mot Pichon Baron, men den här är aaaaningen mer rustik. Grus, ceder, tobak. Frukten får stå tillbaka lite för faten. Högt upp i rankingen!
Léoville Barton-16: Toppklass. Tanninerna känns en liten smula torrare än Pichon-16. Härligt djup! Cigarrtobak. Svartavinbärsfrukt!
Léoville Poyferré-16: "Sjukt djup!" Blandat med frukten finns här en stenig parfym som ger bättre gensvar än Barton! Kusligt välavvägd användning av ek.
Talbot-16: Provad efter ovanstående. Fin, men lite skamligt att den upplevs som lite "mindre" än föregående kvartett. Lite torr.
Margaux
Cantenac Brown-16: På tok för kryddig. Ny ek döljer all frukt. Aningar av blyerts och svarta vinbär bara... Kan kanske lägga sig men inte i paritet med andra 3éme Cru.
Durfort-Vivens-16: Mjuk pepparkaka, för mycket fat. Cassis gömmer sig under, men snäppet sämre än Cantenac Brown och då är Durfort 2ème Cru. Får inte helt ihop det.
Giscours-16: Härligt generös, mindre grus och mer cassis, ren frukt, ceder och blyerts. Vid 17:20 finns noteringen "bäst hittills!"
Lascombes-16: Aningen gryniga tanniner, märkbart sluten, som ett stycke hårt vikt tyg, potentialen för bättring märks här, i jämförelse med t ex Pichon eller Poyferré där "utveckling" torde vara en bättre beskrivning. Livslängd har de!
Haut-Médoc/Moulis-en-Médoc
Cantemerle-16: "Snål..." Inga fler frågor, ers nåd. Skämt åsido, i skrivande stund blir det antagligen inte rättvist med en Haut-Médoc i sällskap som detta.
Chasse-Spleen-16: Bär sig inte. Känns torftig.
Pessac-Léognan
Latour Martillac-16: Kanel från nya fat. Svarta vinbär. Provad tidigt. Lite kort i smaken.
Latour Martillac-16 VITT: Intensiv, pigg syra, melon, vit citrus, sten. Känns lovande! Fatet inte helt integrerat.
Malartic-Lagravière-16: Bättre än Latour-Martillac, fin svartavinbärsnyans men fortfarande lite kort.
Malartic-Lagravière-16 VITT: Blommigare, mer fläder, krusbär, citrus, lagom fat, snyggare fatkaraktär än föregående vita.
Domaine de Chevalier VITT: Bästa vita under kvällen, motsvarar väl 1100 på prislistan! Tät, fet, stram. Frukten bärs upp av en fräsch syra i ryggraden. Honungsmelon, grus, citron, lime. Drag av parfym.
Sauternes/Barsac
Coutet-04: Börjar utvecklas till något riktigt fint, med aprikos, torkad frukt, apelsinmarmelad, hint av knäck och saffran. Honungsrostade nötter. I smaken påtagligt mer av saffran ("som att slicka på en saffransbulle!")
Coutet-16: Ung, citronjuice. Hög syra. Väldigt intensiv frukt men inte mycket mer.
Suduiraut-16: Helt annat djup i det här vinet gentemot Coutet; trots ung ålder är det redan storebror och med märkbart tuggmotstånd. Torrextrakt! Fat. Aprikoser, apelsin, honung, saffransnyanser i parfymform. Mycket bra!
Pomerol
Beauregard-16: Faten ovanpå igen, frukt av mörka plommon och cassis. Knepig. Dold. Mjae...
La Clémence-16: Välbalanserad! Frukten i förgrunden och i bakgrunden fat som bidrar med struktur, riktning. Bibehållen syra lyfter fram mörk frukt i härligt majestät! 13.5% ABV.
Clinet-16: Riktigt fina tanniner, små, ettriga och i perfekt harmoni med övriga delar. Mörka körsbär och plommon, nejlika, fat. På bordet en broschyr om året; blöt vår, men sol till blomning i juni, torrt, varmt men svala nätter i juli-aug och inledande sep, med 40 mm regn till sep. Bästa på Högra stranden!
Saint-Émilion
Canon la Gaffelière-16: Plommon och kaffe, man får intrycket av att sätta sig med en bit plommonpaj och kaffekopp i högsta hugg! "Fika..."
Destieux-16: Grov, lägre syra, mindre elegant, bakad frukt. Fat. 14.5% ABV. Känns inte bra. Klumpigt utfört hantverk eller bara fel vin för mig.
Clos de l'Oratoire-16: Fint spektra av mörk frukt (plommon, cassis, körsbär), bättre balans än vad Gaffelière erbjuder idag.
---
Och det var allt! Tre timmar flög förbi och jag missade minst en sak i mina anteckningar; en modell 2015 från Pomerol, om någon minns vilket slott det så tar jag tacksamt emot en rättning här! Det märktes dock att 2015 var det kroppsligt stora året (14.5% på denna) och 2016 är det lite slankare, lättare året. Å andra sidan så var jag tvungen att notera skillnaden i Clémence och Destieux, på 13.5% respektive 14.5%, och det gör underverk med lite lägre ABV och mindre fokus på sockermognaden.
Spontant känns 2016 som det roligare året faktiskt, med större variation i flaskorna och med ett fint råmaterial för slotten att sätta sin prägel på. För mig är Vänstra Stranden den klara vinnaren, med några fina vita torra från södra delen av Bordeaux. Högra Stranden verkar svikta mer. Pauillac och Saint-Julien blir vad jag kommer sikta in mig på i framtiden!