Q & A, om man inte ställer frågor får man inga svar!

[Bastardo]

Har någon provat det här vinet: 2018 Selbach-Oster Zeltinger Sonnenuhr Riesling Spätlese Feinherb Ur-Alte Reben MCM, Nr 92884.
Ser ut att vara väldigt speciellt vin som inte kostar så mycket ändå. Jag har beställt en flaska bara att jag är nyfiken.
Har läst en hel del om vinet på nätet så jag har ganska mycket fakta om det, men som alltid går uppgifterna och omdömen lite isär. I så fall litar jag mer på någon mer erfaren forumbroder här gällande smaken. Det kan finnas i bästa fall några rieslingfans här som har provat vinet, hoppas jag.
Inget vardagsdryck precis och det går att lagra ganska länge för de som gillar mognare viner. Smaken ska pendla någonstans mellan halvtorr till en aning torrare. Beror säkert på årgången också, som det alltid gör.
Obs! Tänk på att ordet Spätlese finns inte på etiketten, inte på framsidan alla fall. De har nog gjort så att kunna bibehålla en snygg layout för namnet. Kan bli rätt så långa namn för tyska viner, om man tar med alla ’attribut’. Underst på etiketten står det bokstäverna MCM, de är också viktiga i sammanhanget och lite äldre entusiaster vet nog vad det syftar till …
Tänk på pocenten, Helge!

 

[vintomas]

Har någon provat det här vinet: 2018 Selbach-Oster Zeltinger Sonnenuhr Riesling Spätlese Feinherb Ur-Alte Reben MCM, Nr 92884.
...Smaken ska pendla någonstans mellan halvtorr till en aning torrare...
...Underst på etiketten står det bokstäverna MCM, de är också viktiga i sammanhanget och lite äldre entusiaster vet nog vad det syftar till …

Jag antar att MCM kan stå för 1900, så "urgamla" rankor planerade (ungefär) det årtalet?
Feinherb = betyder ibland samma sak som "halbtrocken" (<18 g/l), som en del producenter slutat använda "för att det inte låter så bra med halv-någonting" och ibland betyder "lite mer än halbtrocken". Traditionell Spätlese kan man tänka som ca 50 g/l, men det är inte ovanligt med 60-80 g/l hos producenter som kör med mer koncentrerad stil. Och intrycket beror lika mycket på sötma-syrabalansen som på den exakta restsötman. (Känns som att jag skrivit ungefär det här några gånger förut på forumet...)
Mitt intryck baserat på ett besök 2016 och några enstaka flaskor druckna sedan dess är att Selbach-Oster är en bra producent, men kanske inte har det "lilla extra" som de absoluta topproducenterna har.

 

[Bastardo]

Jag antar att MCM kan stå för 1900, så "urgamla" rankor planerade (ungefär) det årtalet?
Feinherb = betyder ibland samma sak som "halbtrocken" (<18 g/l), som en del producenter slutat använda "för att det inte låter så bra med halv-någonting" och ibland betyder "lite mer än halbtrocken". Traditionell Spätlese kan man tänka som ca 50 g/l, men det är inte ovanligt med 60-80 g/l hos producenter som kör med mer koncentrerad stil. Och intrycket beror lika mycket på sötma-syrabalansen som på den exakta restsötman. (Känns som att jag skrivit ungefär det här några gånger förut på forumet...)
Mitt intryck baserat på ett besök 2016 och några enstaka flaskor druckna sedan dess är att Selbach-Oster är en bra producent, men kanske inte har det "lilla extra" som de absoluta topproducenterna har.

I Norge hos Vinmonopolet kostade vinet omkring 360 NOK och nu är både 2018 och 2020 slutsålda. Jag tycker att bolis har mycket bra internationellt pris för vinet, även när man jämför med vad det kostar hos producenten.
Det finns inga exakta uppgifter på vilket årtal vinrankorna härstammar ifrån, men cirka 1900–1910 nämns någonstans, har jag hittat lite fakta om.
Dessa siffror har jag lyckats att vaska fram:
Alkoholprocent 12.5 %
Socker 24.2 gram per liter
Syra 7.4 gram per liter
Planterat år 1910

Munkis ger vinet 16 + men WA ger det hela 96 poäng. Så någonstans där i mellan ligger nog ’sanningen’.
Jag tycker att det är ganska sällsynt att vinet har hela 12.5 % alkohol för att vara ändå en spätlese utan beteckningen torr. Vinklassen feinherb är väldigt bred, jag skrev förut om det och gav även exemplar om vilka viner var klassade som feinherb med oerhört spridda sockerhalter från väldigt höga sockermängder till mer normala för klassen.

Det är nog inte ämnat för de som gillar vanliga spätlese med ganska rejält restsocker och låg alkoholhalt. Jag vet inte orsaken varför de har vinifierat vinet relativt ’torrt’, men det finns nog orsak till det. De kanske ville betona vissa egenskaper av vinet mer än att ge ut bara en vanlig spätlese.
Så det är inget typiskt dessertvin, utan snarare ett ’meditationsvin’, skulle jag gissa. Ämnad bara för de ’närmast sörjande’ rieslingfans, ser det ut som.

Högsta sockerhalten som jag hittade hos Vinmonopolet för spätlesen var nästan 100 g/l. Och de lägsta ligger kanske någonstans mellan 30–40 g/l, gissar jag. (Orkar inte plöja igenom alla viner som finns där.) Sen kommer torr spätlese som kanske har bara någon ynka procent restsocker, men det är ju en helt annan sak och kategori.

 

[vintomas]

I Norge hos Vinmonopolet kostade vinet omkring 360 NOK och nu är både 2018 och 2020 slutsålda. Jag tycker att bolis har mycket bra internationellt pris för vinet, även när man jämför med vad det kostar hos producenten.
Det finns inga exakta uppgifter på vilket årtal vinrankorna härstammar ifrån, men cirka 1900–1910 nämns någonstans, har jag hittat lite fakta om.
Dessa siffror har jag lyckats att vaska fram:
Alkoholprocent 12.5 %
Socker 24.2 gram per liter
Syra 7.4 gram per liter
Planterat år 1910

Munkis ger vinet 16 + men WA ger det hela 96 poäng. Så någonstans där i mellan ligger nog ’sanningen’.
Jag tycker att det är ganska sällsynt att vinet har hela 12.5 % alkohol för att vara ändå en spätlese utan beteckningen torr. Vinklassen feinherb är väldigt bred, jag skrev förut om det och gav även exemplar om vilka viner var klassade som feinherb med oerhört spridda sockerhalter från väldigt höga sockermängder till mer normala för klassen.

Det är nog inte ämnat för de som gillar vanliga spätlese med ganska rejält restsocker och låg alkoholhalt. Jag vet inte orsaken varför de har vinifierat vinet relativt ’torrt’, men det finns nog orsak till det. De kanske ville betona vissa egenskaper av vinet mer än att ge ut bara en vanlig spätlese.
Så det är inget typiskt dessertvin, utan snarare ett ’meditationsvin’, skulle jag gissa. Ämnad bara för de ’närmast sörjande’ rieslingfans, ser det ut som.

Högsta sockerhalten som jag hittade hos Vinmonopolet för spätlesen var nästan 100 g/l. Och de lägsta ligger kanske någonstans mellan 30–40 g/l, gissar jag. (Orkar inte plöja igenom alla viner som finns där.) Sen kommer torr spätlese som kanske har bara någon ynka procent restsocker, men det är ju en helt annan sak och kategori.

12,5% och 24,2 g/l ger en potentiell alkoholhalt på nära 14%. Så då bör druvorna i princip ha kvalificerat för att kallas för Auslese i Mosel. Men bra producenter brukar ju alltid överträffa minimifordringarna för respektive predikat. Och Auslese har alltmer reserverats för söta viner. För 15+ år sedan fanns det en del producenter som producerade Auslese trocken, men det verkar mest ha förvirrat folk, så det är en kombination som jag sällan ser numera.

Viner som ligger tydligt över torrt i restsötma, men samtidigt tydligt under traditionell Kabinett/Spätlese/Auslese i sötma, är inte så vanliga (eller har åtminstone inte varit så vanliga under senare decennier). Samtidigt finns det flera tyska producenter som då och då hävdar att det var den vanliga stilen för riktigt bra tyska viner utan predikat i fornstora dar, typ 1950-talet och tidigare. D.v.s. man var inte rädd för restsötma men lät vinet jäsa ut till en bra balans snarare än att maximera sötman. Med introduktionen av GG siktade många producenter på att göra torrare "fransosiska" viner. Med dagens gastronomi skulle jag säga att den här typen av viner med viss restsötma passar bra till många asiatiska rätter, där restsötma kan balansera en viss "hetta", men även till hårdostar.

Den här typen av viner hittar man bl.a. Markus Molitor ("green capsule" - medan vit folie betyder torr och guldfolie betyder högre restsötma/halvsöt/söt). Letar man sig utanför Mosel har jag åtminstone tidigare stött på vin av denna typ från Gunderloch (Rheinhessen). Och stilen motsvarar också "old style" Vendange Tardive i Alsace, så som bl.a. Hugel och brukar (brukade?) producerar sina Riesling VT. En modernare stil av VT är sötare, men skillnaden mot Spätlese/Auslese i Tyskland är att alkoholhalten oftast ligger på minst 12%.

 

[Ozric]

Eftersom det alltid är kul att prova nya saker så undrar jag om det finns några torra kvalitetsviner gjorda på andra frukter än vindruvor som ni tycker det är värt att prova?

 

[Fernet Branca]

Eftersom det alltid är kul att prova nya saker så undrar jag om det finns några torra kvalitetsviner gjorda på andra frukter än vindruvor som ni tycker det är värt att prova?

Rätt svar är - Cider!

Svensk cider från Fruktstereo och Pomologik tycker jag levererar bra, finns mycket att välja på där dessutom. Baskisk cider, s.k.. "Sidra", är även fantastiskt gott. Spontanjäst, ofiltrerat, lasersyra, ganska vinöst iom låg kolsyra. Smakmässigt inte helt olikt belgisk suröl.

Edit: I sann Sveriges Radio-anda måste jag även påpeka att det finns ju andra drycker än de alkoholhaltiga Saxhyttegubbens Blåbär är ett riktigt bra alternativ till rödvin med både syra och strävhet. Har uppskattats bra när jag spillt dryck såväl hemma som på restaurang.

 

[MarkusJ]

Min kusin fyller 50 och önskar sig "ingenting". Då får man vin. Men då han inte är någon fine wines-drickare tycker jag det är roligare att köpa en flaska från 1973 istället för en bättre nyare. Jag hittade den här Rivesaltes på CdM som verkar vettig (eller vad tror @StefanAkiko?) och kände mig klar - https://www.comptoirdesmillesimes.com/rivesaltes/rivesaltes-1973-l-archiviste.html

Sen ringer kusinens bror och vill ha tips på var man kan köpa en flaska port från 1973 och har tänkt lite samma som jag. Jag har letat lite mer efter en annan flaska från årgången som faktiskt troligen är av njutning men hittar inget (gärna sött/starkt). Någon som har tips på någon handlare som kan ha något passande? Har ca 3 veckor på mig att få den levererad och budget på upp till 1500kr.

 

[Barolonissen]

Min kusin fyller 50 och önskar sig "ingenting". Då får man vin. Men då han inte är någon fine wines-drickare tycker jag det är roligare att köpa en flaska från 1973 istället för en bättre nyare. Jag hittade den här Rivesaltes på CdM som verkar vettig (eller vad tror @StefanAkiko?) och kände mig klar - https://www.comptoirdesmillesimes.com/rivesaltes/rivesaltes-1973-l-archiviste.html

Sen ringer kusinens bror och vill ha tips på var man kan köpa en flaska port från 1973 och har tänkt lite samma som jag. Jag har letat lite mer efter en annan flaska från årgången som faktiskt troligen är av njutning men hittar inget (gärna sött/starkt). Någon som har tips på någon handlare som kan ha något passande? Har ca 3 veckor på mig att få den levererad och budget på upp till 1500kr.

Barolobrunello.de har några från 1973. Varken sött eller starkt men 1973.

 

[Patrik Sellin]

Min kusin fyller 50 och önskar sig "ingenting". Då får man vin. Men då han inte är någon fine wines-drickare tycker jag det är roligare att köpa en flaska från 1973 istället för en bättre nyare. Jag hittade den här Rivesaltes på CdM som verkar vettig (eller vad tror @StefanAkiko?) och kände mig klar - https://www.comptoirdesmillesimes.com/rivesaltes/rivesaltes-1973-l-archiviste.html

Sen ringer kusinens bror och vill ha tips på var man kan köpa en flaska port från 1973 och har tänkt lite samma som jag. Jag har letat lite mer efter en annan flaska från årgången som faktiskt troligen är av njutning men hittar inget (gärna sött/starkt). Någon som har tips på någon handlare som kan ha något passande? Har ca 3 veckor på mig att få den levererad och budget på upp till 1500kr.

Verkar vara en svår årgång att hitta. https://www.garrafeiranacional.com/ har, men inte inom budget. Finns en del Australiensisk Port från 1973, men det svårt att hitta i Europa.

 

[vintomas]

Min kusin fyller 50 och önskar sig "ingenting". Då får man vin. Men då han inte är någon fine wines-drickare tycker jag det är roligare att köpa en flaska från 1973 istället för en bättre nyare. Jag hittade den här Rivesaltes på CdM som verkar vettig (eller vad tror @StefanAkiko?) och kände mig klar - https://www.comptoirdesmillesimes.com/rivesaltes/rivesaltes-1973-l-archiviste.html

Sen ringer kusinens bror och vill ha tips på var man kan köpa en flaska port från 1973 och har tänkt lite samma som jag. Jag har letat lite mer efter en annan flaska från årgången som faktiskt troligen är av njutning men hittar inget (gärna sött/starkt). Någon som har tips på någon handlare som kan ha något passande? Har ca 3 veckor på mig att få den levererad och budget på upp till 1500kr.

Det är inget vintage-år och någorlunda nysläppt 50 år gammal Colheita ligger nog högre än så i pris. Äldre sydfransoser är billigare.

 

[Bastardo]

12,5% och 24,2 g/l ger en potentiell alkoholhalt på nära 14%. Så då bör druvorna i princip ha kvalificerat för att kallas för Auslese i Mosel. Men bra producenter brukar ju alltid överträffa minimifordringarna för respektive predikat. Och Auslese har alltmer reserverats för söta viner. För 15+ år sedan fanns det en del producenter som producerade Auslese trocken, men det verkar mest ha förvirrat folk, så det är en kombination som jag sällan ser numera.

Viner som ligger tydligt över torrt i restsötma, men samtidigt tydligt under traditionell Kabinett/Spätlese/Auslese i sötma, är inte så vanliga (eller har åtminstone inte varit så vanliga under senare decennier). Samtidigt finns det flera tyska producenter som då och då hävdar att det var den vanliga stilen för riktigt bra tyska viner utan predikat i fornstora dar, typ 1950-talet och tidigare. D.v.s. man var inte rädd för restsötma men lät vinet jäsa ut till en bra balans snarare än att maximera sötman. Med introduktionen av GG siktade många producenter på att göra torrare "fransosiska" viner. Med dagens gastronomi skulle jag säga att den här typen av viner med viss restsötma passar bra till många asiatiska rätter, där restsötma kan balansera en viss "hetta", men även till hårdostar.

Den här typen av viner hittar man bl.a. Markus Molitor ("green capsule" - medan vit folie betyder torr och guldfolie betyder högre restsötma/halvsöt/söt). Letar man sig utanför Mosel har jag åtminstone tidigare stött på vin av denna typ från Gunderloch (Rheinhessen). Och stilen motsvarar också "old style" Vendange Tardive i Alsace, så som bl.a. Hugel och brukar (brukade?) producerar sina Riesling VT. En modernare stil av VT är sötare, men skillnaden mot Spätlese/Auslese i Tyskland är att alkoholhalten oftast ligger på minst 12%.

Nu, när jag har druckit vinet några gånger, (ur samma flaska) kan jag meddela att det är inte så speciellt gott enligt mig ändå. En kuriositet som jag var tvungen att prova, alla fall. Jag föredrar hederlig ’vanlig’ Spätlese som innehåller rejält med restsocker i stället för den här typen. Det är varken torrt eller halvtorrt utan någonting mitt i mellan. Jag har svårt att förstå att WA – Wine Advocate har gett vinet så höga poäng och på vilka meriter är de förtjänade i så fall. Inte rent smakmässiga hur som helst.

Priset känns relativt ’lågt’ med tanke på att vinet är gjord av så gamla druvor, men ni behöver inte beställa vinet själva, för så gått är det inte enligt mig. Men det finns säkert sådana medlemmar som gillar den här typen av viner, så go ahead, köp vinet i så fall för att få uppleva smaken, men jag är nöjd med mitt experiment och nu vet jag att det räcker med en gång.
Jag skulle kunna bedöma vinet eventuellt att vara värd max 92 FW-poäng, utan närmare analys. För priset är det ganska okej men inte i närheten av 96p som WA gav, dessutom fick årgång 2018 högre poäng än 2019 som hade 95p, fast årgången borde ha varit bättre.
P.S. Varningsklockorna borde ringa när vinet säljer inte särskilt bra med tanke på en sån raritet. Fast det finns många doldisar bland bolis viner som de flesta kommer aldrig att hitta. De bör man upptäcka på egen hand och ofta bara av en slump.