I söndags var jag och tre andra grabbar från PM i Malmö. Jag och en till skulle göra inträdesprovet till Sommelierförening, de andra skulle passa på att sitta på uteserveringarna på Lilla Torg och se coola ut. Jag hade inte så mycket investerat i saken, det kostar 200 pix och det kunde ju vara kul att ha sett exakt vad som krävs.
Klockan elva började vi med att blindprova två viner, ett vitt och ett rött. Man har 15 minuter på sig att skriftligt beskriva vinerna enligt ett givet protokoll. Jag hade fått ett ex av protokollet tillskickat innan och som god plugghäst hade jag memorerat skiten. Till ingen nytta visade det sig, vi fick ett ex i näven under provet. Jag är dock svagt osäker på om det verkligen var avsett att vi skull få ett ex eller om det var testledaren som massuppfittat instruktionerna.
15 minuter på två viner låter mycket men problemet är att det tar längre tid att skriva än vad man tror, när testledaren meddelade att halva tiden var gången hade jag fortfarande lite kvar att skriva om vin 1. Det blev till att gasa på för att få ihop alla punkter även för vin 2. En "intressant" detalj var att jag aldrig sett hur protokollet är tänkt att följas så jag svamlade på efter bästa förmåga. Vi får se hur långt det räcker...
Tilläggas kan att jag har även sett hur det engelska protokollet som man använder under tävling ser ut och det finns stora likheter mellan de två. Jag tycker dock att det engelska protollet i vissa detaljer är bättre utformat. Och sedan ska man kunna detta utantill och det visste jag, därav mitt pluggande av det svenska protokollet.
Del två består av ren teori, fokus ligger kraftigt på vinsidan och faktiskt nästan uteslutande på gamla världen. Nivån håller ungefär Munskänkarnas tvåbetyg, för dem som sett detta, kanske något högre. Skillnaden är dock att kunskapsområdet är betydligt bredare, förutom vin ska man även kunna sprit, öl, te, kaffe, cigarrer etc. Man ska även kunna svensk alkohollagstiftning. (Det är när man ser den sistnämnda uppradad på det här viset och sedan ser hur det ser ut i Tyskland som man inser vilket strypkoppel staten lägger på restaurangvärlden. Vissa bestämmelser är rent ut sagt löjeväckande och mitt absoluta och totala förakt för våra politiker har inte blivit mindre efter detta.)
Totalpoängen var 100 som ska plitas ihop på en timme och jag tror att det krävs 65% rätt för godkänt. Det är inte omöjligt att jag fick ihop detta.
I steg tre och fyra förflyttar vi oss in i "restaurangmiljö". Två testledare spelar gäster och du ska vara sommelier på haket. Min arbetslivserfarenhet i servisen uppgår till exakt och precis noll minuter så det var till att luta sig mot de hundratals timmar man spenderat som gäst istället.
Först skulle en flaska rött dekanteras på tid, sju minuter har man på sig.
I det här momentet har man inkluderat en av de största käpphästarna jag över huvud taget har i restaurangmiljön: ljuset ska tändas med tändstickor. Det är möjligt att det ser trevligt ut för gästen som får flaskan dekanterad. Ljuset ska tändas bland de första momenten för att inte riskera att vinet "tar skada" av svaveldoften från stickan. Men hur är det med alla de andra gästerna i lokalen, kommer de att uppskatta svavelstanken till den mat och det vin som de just konsumerar? Jag kan meddela att jag i alla fall inte tyckte att svavlet gifte sig med den halstrade gåslever och Joh. Jos. Prüm jag just avnjöt när någon djuping beslöt sig för att dra en sticka mot plånet på Tantris för några veckor sedan. Det finns utmärkta och snygga gaständare som är helt luktfria. Hur vore det om restaurangvärlden följde med i utvecklingen? Eller är det så att för att bli sommelier på riktigt måste du även gå med i Amishfolket?
Hur som helst var dekateringen det som jag "fruktat" mest eftersom min erfarenhet av att göra detta enligt konstens alla regler förevisats mig en gång och sedan hade jag själv gjort det en gång. Lite mer träning hade inte skadat...
Sedan hade jag ju naturligtvis maximal otur. Först gick korken av i halsen så jag fick dra två gånger för att öppna flaskan och sedan var halsen elakt utformad så naturligtvis rann en liten dropp. Och var tror ni den hamnade? Den som gissar rakt i ljuset vinner. Det gick så klart inte att tända ljuset efter det och inte hade man fler ljus framplockade heller så en av testledarna fick rota runt i skåpen för att jag skulle kunna tända på på nytt och fortsätta. Min erfarenhet är att ska jag dekantera så kommer jag fortsättningsvis att använda en drop-stop, en djävulskt listig uppfinning om ni frågar mig. Kan man använda den på tvåstjärnan Tantris så kan jag det också.
Detta är det moment som i första hand kommer att stjälpa mig. Vet inte vad bedömning går på eller vad som krävs för godkänt.
Sista momentet var att man fick en skriftlig meny och sedan skulle man föreslå en uppsättning viner som man tycker passar till de enskilda rätterna. Detta kändes lite säkrare även om "gästerna" tyckte att det var för dyrt med DRC till huvudrätten så jag fick skala ner ambitionsnivå något där.
Efter den här pärsen hade vi gjort oss förtjänta av lite hyggliga viner så vi gick på en bistro och plockade in en Carruades de Lafite 99 och en Les Ormes de Pez 98 innan jag fick bege mig till flygplatser för distribution av min lekamen till München.
Klockan elva började vi med att blindprova två viner, ett vitt och ett rött. Man har 15 minuter på sig att skriftligt beskriva vinerna enligt ett givet protokoll. Jag hade fått ett ex av protokollet tillskickat innan och som god plugghäst hade jag memorerat skiten. Till ingen nytta visade det sig, vi fick ett ex i näven under provet. Jag är dock svagt osäker på om det verkligen var avsett att vi skull få ett ex eller om det var testledaren som massuppfittat instruktionerna.
15 minuter på två viner låter mycket men problemet är att det tar längre tid att skriva än vad man tror, när testledaren meddelade att halva tiden var gången hade jag fortfarande lite kvar att skriva om vin 1. Det blev till att gasa på för att få ihop alla punkter även för vin 2. En "intressant" detalj var att jag aldrig sett hur protokollet är tänkt att följas så jag svamlade på efter bästa förmåga. Vi får se hur långt det räcker...
Tilläggas kan att jag har även sett hur det engelska protokollet som man använder under tävling ser ut och det finns stora likheter mellan de två. Jag tycker dock att det engelska protollet i vissa detaljer är bättre utformat. Och sedan ska man kunna detta utantill och det visste jag, därav mitt pluggande av det svenska protokollet.
Del två består av ren teori, fokus ligger kraftigt på vinsidan och faktiskt nästan uteslutande på gamla världen. Nivån håller ungefär Munskänkarnas tvåbetyg, för dem som sett detta, kanske något högre. Skillnaden är dock att kunskapsområdet är betydligt bredare, förutom vin ska man även kunna sprit, öl, te, kaffe, cigarrer etc. Man ska även kunna svensk alkohollagstiftning. (Det är när man ser den sistnämnda uppradad på det här viset och sedan ser hur det ser ut i Tyskland som man inser vilket strypkoppel staten lägger på restaurangvärlden. Vissa bestämmelser är rent ut sagt löjeväckande och mitt absoluta och totala förakt för våra politiker har inte blivit mindre efter detta.)
Totalpoängen var 100 som ska plitas ihop på en timme och jag tror att det krävs 65% rätt för godkänt. Det är inte omöjligt att jag fick ihop detta.
I steg tre och fyra förflyttar vi oss in i "restaurangmiljö". Två testledare spelar gäster och du ska vara sommelier på haket. Min arbetslivserfarenhet i servisen uppgår till exakt och precis noll minuter så det var till att luta sig mot de hundratals timmar man spenderat som gäst istället.
Först skulle en flaska rött dekanteras på tid, sju minuter har man på sig.
I det här momentet har man inkluderat en av de största käpphästarna jag över huvud taget har i restaurangmiljön: ljuset ska tändas med tändstickor. Det är möjligt att det ser trevligt ut för gästen som får flaskan dekanterad. Ljuset ska tändas bland de första momenten för att inte riskera att vinet "tar skada" av svaveldoften från stickan. Men hur är det med alla de andra gästerna i lokalen, kommer de att uppskatta svavelstanken till den mat och det vin som de just konsumerar? Jag kan meddela att jag i alla fall inte tyckte att svavlet gifte sig med den halstrade gåslever och Joh. Jos. Prüm jag just avnjöt när någon djuping beslöt sig för att dra en sticka mot plånet på Tantris för några veckor sedan. Det finns utmärkta och snygga gaständare som är helt luktfria. Hur vore det om restaurangvärlden följde med i utvecklingen? Eller är det så att för att bli sommelier på riktigt måste du även gå med i Amishfolket?
Hur som helst var dekateringen det som jag "fruktat" mest eftersom min erfarenhet av att göra detta enligt konstens alla regler förevisats mig en gång och sedan hade jag själv gjort det en gång. Lite mer träning hade inte skadat...
Sedan hade jag ju naturligtvis maximal otur. Först gick korken av i halsen så jag fick dra två gånger för att öppna flaskan och sedan var halsen elakt utformad så naturligtvis rann en liten dropp. Och var tror ni den hamnade? Den som gissar rakt i ljuset vinner. Det gick så klart inte att tända ljuset efter det och inte hade man fler ljus framplockade heller så en av testledarna fick rota runt i skåpen för att jag skulle kunna tända på på nytt och fortsätta. Min erfarenhet är att ska jag dekantera så kommer jag fortsättningsvis att använda en drop-stop, en djävulskt listig uppfinning om ni frågar mig. Kan man använda den på tvåstjärnan Tantris så kan jag det också.
Detta är det moment som i första hand kommer att stjälpa mig. Vet inte vad bedömning går på eller vad som krävs för godkänt.
Sista momentet var att man fick en skriftlig meny och sedan skulle man föreslå en uppsättning viner som man tycker passar till de enskilda rätterna. Detta kändes lite säkrare även om "gästerna" tyckte att det var för dyrt med DRC till huvudrätten så jag fick skala ner ambitionsnivå något där.
Efter den här pärsen hade vi gjort oss förtjänta av lite hyggliga viner så vi gick på en bistro och plockade in en Carruades de Lafite 99 och en Les Ormes de Pez 98 innan jag fick bege mig till flygplatser för distribution av min lekamen till München.
