TÄNK ändå vad fantastiskt att allt inte behöver vara lika sjukt prissatt som i delar av vinvärlden...
Den dagen särskilda rissorter från särskilda lägen blir extra eftertraktade, så kommer även sakévärlden att drabbas av överprisning.
Om det är gott?
Ju mer polerat ris, desto mindre personlighet. Japanerna kallar ju egenskapen "lättdrucken" för en positiv egenskap. Så, håller man med om det, så är man nog nära en av de mest lättdruckna sakéerna som någonsin framställts. Gissningsvis är den rikt aromatisk på näsan, elegant i gommen, men klen tillsammans med mat.
Dock bara en gissning.
Vill jag prova den?
Precis lika mycket som jag vill prova alla andra sakéer som inte säljs på tetrapack.
Har personligen enbart vid sällsynta tillfällen blivit imponerad av innehållet i dyra sakéflaskor. Finaste Kubota: blarg (både Tokugetsu och Manbetsu), finaste Dassai, finaste Kikuhime, finaste Koshi no Kanbai osv är faktiskt rent av tråkigt platta och temperaturkänsliga - Princessan på Ärten... De matgodaste behöver inte kosta mer än hunkan medan de mungodaste klarar sig undan på knappt dubbla det priset. Nyligen fann jag (tillsammans med två andra glada svenskar) en lite svagare sommarsaké på bara 16% (normalen är ju annars 18%) som var både underbart matgod och fantastiskt mungod med prislappen under 200kr flaskan.
Men, för den som föredrar smaken av en fin etikett, är ju detta onekligen en saké att gå upp i brygga av ;-)
