Min första tanke är att de whiskys som legat på andra fat än gamla sherryfat (typ CdP, Sauternes m.m.) har alla varit mediokra. Jag var på en sådan whiskyprovning för några år sedan och det gemensamma intrycket var att att det verkade bättre att hålla sig till de gamla hederliga sherryfaten. Det kan givetvis vara så att åt andra hållet fungerar det mycket bättre, måste givetvis prova när chansen kommer.
Som av en händelse dracks detta i afton på Milestone Bar, efter 8 vita plonkiga "naturviner", en ok Champagne och två nästan ok röda på ital Restaurang Biodynamico i Shibuya (Tokyo):
Den fick sin finish på fat från Yquem. Liknade ingen whiskey, var mer en mullig, sexig, megayppig dam av sällsam typ... Efter den var vi tvungna rensa våra gommar med först en GT på Pimlico och sedan varsin shot Crown Jewel gin:
Kan väl tycka att shotta gin inte är ngn höjdare. Men denna var mild, rundad i hörnen, integrerad... Pimlico gav en GT med tydliga drag av MIKAN (jap clementin) som gav en extra dimension.
Sedan:
...följde fler wirrar, varav ssk en
single cask 1994 Ben Riach förtjänar att skriva hem om. Ssk som att vi under en tidigt aborterad BR-kväll i slutet av förra året faktiskt dissade Ben Riach, redan efter ca sex glas av olika single casks. Lång historia kort: Det är så att jag FICK en flaska av denna gudabenådade single cask med mig hem. En whiskey som är fylligt rik med mega-lager av mognade aromer från fat...med caramel, vanilj, längd, rymd, kropp, yvighet, vissa mummiga vegetala inslag, djupt mörka kryddor. ... ... men inte en flaska till mig :-(
Nej, inte till insignifikanta jag. Nej. Men: För att ge till en svensk hemmamakare extraordinaire av whiskey extraordinaire. (Vars whiskey jag smugglat ut ur Nordkore...Swärje till Yapan. Som en uppmuntran till att denne AS skall ta sig i kragen och
de facto lägga ned sina övriga projekt för att ge sig hän åt att göra världens bästa whiskey. För mänsklighetens fromma! Karlen har allt som krävs! Stöd från flera i Japan, talang, tålamod, hantverksskicklighet,
extremkompetens, historiskt kunnande, nytänkande och kvalitetskompromisslöshet. På ett sätt som egentligen inte existerar i Swärje.
Enormt många mil från skämtet Mackmüra som behövde ett stödköp (av sin mediokra wirre) från SB för att ens överleva som glassigt företag... Nej, AS är, och kommer alltid vara en gediget äkta artisanal whiskey maker som aldrig säljer ut, aldrig kompromissar, aldrig tar genvägar.
En sådan som man bugar mot, även om man inte är varken japan eller tränar kampsport.
Kanske inte alla begriper vad jag skriver, men till dem som begriper:
Visst är det värt uppmuntra?
Visst vore det en
synd att inte uppmuntra?