Viner som tål över ett års sippande utan argongas eller annat mankemang

[StefanAkiko]

Vad har du testat som funkat?
Strukturerat eller mer som Fleming och Penicillum?

Det mesta söta och oxiderade går alldeles utmärkt att avnjuta under låååång tid.
Har själv testat med kylskåpsförvaring och under egen eller utbytt kork med:

• Essencia (90-talet)
• Sauterner (90- och 00-talet)
• Tüska Rieslingar med sötma (Auslese, BA, TBA, 90-talet tom 2003)
• Vintage port (80-talet)
• Oloroso
• Palo Cortado
• PX

Inget av testobjekten var lastgammalt vid starten och inget var under 10 år. Alla klarade galant av detta. Dessutom utan Vacuvin, enbart hälla upp en slurk då andan faller på, sätta åter korken och bara njuta!

Saké
Ett år funkar också med de flesta sakéer. Det fungerar inte med dem som är för lätta i stilen. Det händer dock märkbart mycket under resans gång. De allra flesta fäjdar inte ut, de utvecklas och mognar. På vägen mot att bli förfärliga, så djupnar de under en bra nog lång tid (förmodligen ett par-tre år, men det vet jag inte annat än via hörsägen). Platå kanske man skulle kunna kalla det. Jag har inte testat detta med nigori sake (grumlig), men har identifierat önskat testobjekt. Kan nämna att en av de testade (Houshoku) ballade ur redan efter 3-4 månader och tappade all kropp och innehåll. Bleknade helt enkelt.

Bränt vin
Detta föredömliga sätt att lagra vin på funkar ju även i värme och över nära nog oändlig tid. Har smakat Suntory VSOP buteljerat på 50-talet och jämfört med en modern flaska: Omöjligt avgöra vilken av dem som hade ålder. Med lite fantasi (efter att man sett etiketterna) så var nog den äldre flaskan lite djupare och mer komplex. Men, jag litar inte på mitt eget omdöme efter jag sett etiketterna. Har även haft förmånen att smutta ur folks samlingar där flera varit öppnade under mer än 10 år. Så länge har dock ingenting öppnat (med alkohol i) möjlighet att överleva i min närvaro

Då jag fn låter som Tom Waits på steroider, så försökte jag kurera mig igår afton med de sista snurkarna ur följande två auktionsvinster (Meukow XO, ~300 kr och Comte Joseph XO Napoleon ~100 kr). Ibland har man tur :

Meukow XO är lite för finklig för att passa min smak då jag är på cognashumör.
Joseph är dock en ståtlig och praktfull riddare som tickade alla mina boxar för en långt-över-medel torsdagsnjutning. Har funkat bra också till läsning av poesi om söndagskvällar.

 

[Wintermute]

Med samma logik (socker och styrka) lägger jag till Rivesaltes och Moscatel de Setubal.

 

[Crist(al)ian 77]

Diskuterats i:

https://www.finewines.se/threads/vin-med-lang-hallbarhet-i-oeppnad-flaska.5468/

Själv har jag inte det problemet. Finns det några bra viner som inte dricks upp samma kväll.

 

[Mattias Schyberg]

Enligt mig klarar alla viner med en alkholhalt över ca 16 % att utsättas för rikliga mängder syre utan att det kan bildas ättiksyrebakterier som påbörjar utvecklingen mot vinäger (förstörande oxidation). Därför är jag tveksam till att låta exempelvis Vin Jaune eller fino utsättas för höga halter syre. Att de klarar lång lagring och får en ”oxiderad karaktär” (biologisk mognad) innan buteljering beror på att vinet skyddas av flor i faten, vilket inte är fallet efter buteljering. I fallet med mycket söta viner fungerar sockret bra som antioxidant, men det borde snarare handla om att vinerna klarar sig bättre än torra viner, inte att de borde klara månader eller år i öppnad flaska, men det är ju enbart ett teoretiskt resonemang. Empiriska studier äter teori till frukost.

Sen om vinet blir bättre eller sämre med extra, ej förstörande oxidation, i öppen flaska är en subjektiv frågeställning.