Spontant sett är den första funderingen att "hur kan man ha behövt en så komplicerad märkning på 1400-talet?", men förklaringen är väl att pengar var inblandade. Sådant brukar ju alltid ta fram tankekraften...
Som konstaterats är märkningarna alltså från Köln och har använts av vinmätaren (
Eichenmarken der Weinmesser). Då kan det vara bra att notera några saker om vinproduktion, vinhandel och geografi:
- Vid denna tid (och flera hundra år till) såldes och exporterades vin i fat, inte på flaska. Faten som exporterades lär därför mest ha varit engångsartiklar, även om det säkert kan ha förekommit att fat återvanns lokalt.
- Transport av fat skedde huvudsakligen på vattenvägarna. (De allra flesta klassiska vinregioner = stora, exporterande vinregioner ligger nära kusten eller farbara floder. Småodlingar på andra ställen har mestadels varit för lokal konsumtion)
- All långväga handel med tyska viner (inklusive Elsaß, alldeles oavsett vilket land området för tillfället tillhörde) skedde alltså genom transport på Rhen. Handelsplatser för dessa viner var alltså städerna längs Rhen och ibland en bit in i någon av Rhens bifloder.
- Tyska Wikipedias artikel om vinodlingen i Tyskland anger att Köln t.o.m. var den viktigaste tyska handelsplatsen för vin under medeltiden (övriga som anges är Speyer, Worms, Mainz, Frankfurt a.M., Colmar, Straßburg och Bacharach). Köln var också en av Europas största städer vid denna tid, så de lär ha druckit upp en hel del viner själva. Tyska Wikipedia har också en artikel om vinodlingens och vinhandelns historia i Köln! Handeln från Köln gick till Hansans område, d.v.s. England, Nederländerna och hela Östersjöområdet inklusive Norden.
Gissningsvis var faten vid denna tid inte särskilt standardiserade, eftersom de var lokalt producerade, särskilt som man i Köln bör ha handlat med viner från olika vinregioner längs Rhen. Att veta mängden vin i ett fat bör därför ha varit rätt viktigt, både för skattmasen och för de som skulle köpa faten för att skeppa iväg dem. Däremot borde en köpare eller dennes representant kunna avgöra vinets kvalitet och typ betydligt enklare på egen hand, genom att provsmaka det från fatet.
Jag dristar mig därför till att gissa att märkningarna enbart avser fatens volym. De olika symbolerna borde därför motsvara olika mått som användes på denna tid. Triangeln borde alltså motsvara ett mått motsvarande ungefär ett normalstort fat, det horisontella strecket ett mellanstort mått (6 horisontella streck = en triangel eftersom man som mest ser fem?) som också användes som "halvmått" (halvlångt horisontellt streck), cirkeln och det lilla vertikala strecket är då ännu mindre mått.
Det kanske rentav går att lista ut vilka dessa mått var, även om använda mått och deras storlek har varierat rejält över tiden om man går till "förvetenskapliga" tider. Om de använde ungefär samma fatstorlekar på den tiden som idag så borde det mestadels röra sig om fat på 600-1200 liter, för ett Moselfuder är idag på 1000 liter och ett rhenskt Stückfaß på 1200 liter, med Halbstück på 600 liter som hyggligt vanlig storlek.
Enligt denna Wikipedia-artikel (som tyvärr inte anger tidpunkt för de olika måtten) är både Stück och Fuder vedertagna volymmått på ca 1200 l resp ca 800-900 l som delades upp i 8 Ohm resp 6 Ohm på ca 140 l. Triangel = Stück eller Fuder och horisontellt streck = Ohm? En halv Ohm tycks ibland ha kallats för Oxhoft, så där finns ett halvmått. I så fall kanske liten cirkel = Anker (ca 37 l)? Fast här gissar jag rätt mycket.
Jag kan se två alternativa förklaringar till placeringen både ovan och under: endera var det en smaksak (eller något som varierade över tiden), eller så betyder det plus respektive minus. D.v.s. placeringen över/under skulle då exempelvis vara en triangel plus ett horisontalt streck minus tre vertikala småstreck.
Frågan är då hur mätningen gick till? Där är jag osäker. Faktisk volymmätning eller indirekt genom vägning? Av ett tomt eller vinfyllt fat? Vinhandlare brukade blanda viner från olika ursprung och "korrigera" dem med kryddor och annat, så rimligtvis handlades det både med fat som hade fyllts i vinhandlarens källare och fat som kom som de var från producenten.
