Hyrde ett hus på en bergssluttning vid Perdifumo i Cilento, runt 10 mil söder om Neapel, förra sommaren. Vi tog en tur till vingården De Concilii's. De gör vin i betydligt mindre skala än ovan nämnda, men Bruno De Conciliis är en sjukt gemytlig vinmakare. Filosof ut i fingerspetsarna - på det där vardagliga, härliga sättet. Och vinerna är riktigt bra!
Han älskar jazz och namnet på många av vinerna är inspirerade av det. Selim ('Miles' Davis baklänges) är ett uppfriskande mousserande på Aglianico och Fiano - en flaska poppades vid solnedgången resten av kvällarna, på Brunos inrådan. Donnaluna (Coltrane-låt) - både det vita och röda - är excellenta bordsvin till den lokala maten. Naima (ytterligare en Coltrane-låt) är prestigevinet och riktigt, riktigt bra. Har både 2004:an och 2008:an i vinskåpet. 2006:an var inte till salu, men vi fick smaka på det och påminde om en bra Barolo - något Bruno både var nöjd och missnöjd med. Det reflekterade ju egentligen inte ursprunget och druvan, men det var jäkligt gott...
Men drack också flera viner från Feudi di San Gregorio och Mastroberardino, som Chambertin nämner. Det är bra viner. Framför allt det vita, vingårdsbetecknade Cutizzi på Greco di Tufo från San Gregorio blev en riktig favorit! Ett klart snäpp upp från deras standard-Greco, för inte alls särskilt många kronor till.