Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

buteljen

Medlem
Lunchen på PM i helgen.
IMG_7845.jpg

1999 Cuvée William Deutz Rosé.
75% Pinot Noir and 25% Chardonnay

Nästan orange i färgen.
I doften mogna mosade jordgubbar men även mörkare fruktanslag, lite torkade aprikoser, mer brödiga än nötiga toner även om det fanns en del riven hasselnöt i kompotten.
I munnen friskt och maffigt. Jordiga toner. Inte så jättekomplext eller djupt på midpalate men avslutar med en lång finish där de mogna jordgubbarna finns kvar.
Kändes fortfarande fräscht och levande. Bra start på dagen!

IMG_7849.jpg
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det här var ju en spännande druva, förmodligen näst intill okänd, tänkte jag och slog upp Wine Grapes (Jancis Robinson mfl). Nähä, fyra sidor om druvan plus en karta över släktskap med andra druvor. Bara för mig att börja leta efter viner att testa.
Det var första (medvetna) flaskan för mig.
Ser jag fler kommer jag nypa dem direkt!
Kan heller inte minnas att jag sett den förut, men har förvisso tidigare aldrig letat.
Precis som med mogen Koshu, Muscadet de S&M, Bdx blang och Soave.
Nu har jag ännu inte provat mognad Soave, men då denna gudabenådade dryck kan vara infernaliskt underbar som ung, hur bra borde den inte kunna bli efter bra med tid i någon annans källare? (Från säker källa har jag fått höra att de blir fantastiska.)
 

Sigdarve

Medlem
Lunchen på PM i helgen.
Visa bifogad bild 21642
1999 Cuvée William Deutz Rosé.
75% Pinot Noir and 25% Chardonnay

Nästan orange i färgen.
I doften mogna mosade jordgubbar men även mörkare fruktanslag, lite torkade aprikoser, mer brödiga än nötiga toner även om det fanns en del riven hasselnöt i kompotten.
I munnen friskt och maffigt. Jordiga toner. Inte så jättekomplext eller djupt på midpalate men avslutar med en lång finish där de mogna jordgubbarna finns kvar.
Kändes fortfarande fräscht och levande. Bra start på dagen!

Visa bifogad bild 21645
Ser läckert ut, men tycker inte rå röd lök passar med skumpa. Är jag ensam att tycka det?
 

Dejzan

Medlem
Hirsch Grüner Veltliner 1ÖTW Ried Reserve Grub 2018
Alldeles för ungt så klart men jag var sugen på att testa.
Vacker ljust guldig färg, mycket stor och expressiv doft av galiamelon, gråpäron, vitpeppar och nästan sälta. Kanske att det finns något "stalligt" i doften också, men med lite luft och tid i glaset blir frukten tydligare.

Smaken är fyllig, fint balanserad med syran som dyker upp i slutet, vitpeppar och gråpäron återkommer. Mycket lång eftersmak med en liten beska och kanske lite alkoholhetta på slutet. Elegant och välgjort men säkert ännu bättre om ett par år.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Den där brukar vara finfin om man inte har så bråttom med att rycka korken alternativt ganska nära inpå säljstart. Gissar att 2015 är inne i någon form av tunnel givet att det begreppet är lika vanligt förekommande i Toscana som i södra Rhône.
Den är ju tokung med fruktfokus och ettriga syror. De brukar mogna till sig efter tonåren är till ända.
Även om det är en storvolyms-chianti, brukar den vara välgjord.
Första gången vi drack den var i Firenze.
Första gången vi köpte hem puteller var i Rothenburg ob der Tauber.
...det betyder naturligtvis att en öppnad Nipozzano betyder en underbar afton med vackra minnen från ett vackert Europa.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
En klassiker från Australien är ju aldrig fel till fredagsmyset.
Ur magnum blir allt bättre :)
tahbilk.jpg


1992 Tahbilk Shiraz 1860 Vines, 91 p
Contrary to previous TN-writers, I found this wine quite sprightly. I had it from a magnum, maybe that benefitted my experience? Unfortunately, the cork had leaked.

Even after standing the bottle for over 3 weeks, the very fine sediment was in suspension, giving the wine a little nasty and grim look.
Nose: oxidation and oxidation.
Palate: A superiorly polished mature Shiraz with beautiful red fruit, good length, pristine behaviour and fine acidity. Little too polished to have a personality. Style is like the better Rhone Valley wines but without cold cuts, smoke, horses and pepper.
Great wine, but not complex enough to merit a higher score.
Still going strong.
 

LarsW

Medlem
Ch Montus 1994
Första intryck...

Flaska #1: Suck... J***a kork! :mad:
Inte jättestark doft men blev värre med tid och luft.
Mycket synd då smaken först var len med bra frukt...

Flaska #2: ...:nagelbitare: Puh! Ingen korkdefekt! :)
Lite rivigare syra än den första och påtagligare ålderstoner men absolut inte övergånget.
Till confiterade andlår, grova potatischips och habanero-majjo tror jag det kommer gå alldeles utmärkt.
Bra köp!

Om jag orkar kommer mer detaljerade noter om flaska #2 senare.
 

LeChat

Medlem
7F3A5D5A-160F-4E7D-AB4E-1F91309FE459.jpeg

2016 Domaine Isabel Ferrando Châteauneuf-du-Pape Colombis


Grenache är en svår druva. Blir lätt lite för mycket av det goda och riskerar då att bli motbjudande tung, och alkoholstinn. Men när den är i balans så kan resultatet bli enastående komplext. Colombis landar i denna sistnämnda kategori. Alkoholen märks förvisso en del i doften men bortsett från det så är munkänslan riktigt bra. Mullig och lite elegant på samma gång och syror och tanniner parerar varandra fint. Smaken är ganska klassisk med bl.a. hallon & lakrits, lite mörk choklad och en gnutta animaliska drag.
 

Mina Vinare

Medlem
clpae 2.jpg


2010 Domaine Auguste Clape, ”Cornas” har en mörk och rubinröd färg med vacker lyster. Doften är först knuten men framförallt dag två så öppnar den upp sig med läder, skokräm, viol och rosor. Parfymerad och exotisk med karameller, vitpeppar, lagerblad och citrusfrukt. Elegant, komplex med en karaktär av krossad sten/grus och jordighet med oliver och tapenade på slutet. Extremt fascinerande doft och full pott.

Smaken är ren och frisk med syrligt sval frukt av körsbär och röda vinbär. Citrusfrukt och tranbär med en mineralitet och sälta i eftersmaken. Torkat kött samt strama tanniner men ändå krämig. Superlovande (97p+).

clape.jpg


Enorm potential men inte riktigt framme. Finns så mycket att hoppas på att det kan bli ett av de bästa viner jag någonsin provat men idag är det inte riktigt där. Senaste flaskan var på en BYOB (och tidigare återgiven på forumet). Den minns jag som mer animalisk men också mer tillgänglig.

2010 Domaine du Pégau, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée Réservée” har en ljus, klar rubinröd färg med en viss transparens. Doften är stor och örtig med massor av garrigue, herbs de Provence och pinjeskog. Bärig med syltade hallon, vedspis, våt tobak och animaliska toner. Härlig doft.

Smaken är ren och frisk med fruktighet och inslag av kolaremmar, lakrits och violpastill. En härlig karamellighet med aprikos och mandelmassa men ändå ett torrt avslut och påtagliga tanniner. Gott men inte helt i balans (94p).

pegau.jpg


Kanske lossnar det en dag men som jag minns detta från fat på plats 2012 hag jag aldrig senare fått uppleva det. Hursomhelst - gott och lovande.

2013 Kapcsándy Family Winery, Napa Valley ”Estate Cuvée State Lane Vineyard” har en mörk och djup, rubinröd färg. Doften är enormt stor med massor av blåbär, vanilj, choklad och muffins. Ceder, blyerts, mocka och tydligt rostade toner. Nickelkola, fetma och vax med en oerhörd elegans. Superläcker doft – som en topp Bordeaux.

Smaken är ren och frisk med en härlig koncentration av blåbär, jordgubbar och cassis. Mint, choklad, kakao och en karamellighet som är svårbestämd. Chokladdragerade körsbär men också garvsyra som en stor Bordeaux. Fantastisk eftersmak med elegans och harmoni (97p).

kapscandy.jpg


Trots en toppårgång som gett viner med enorm lagringspotential så känns detta ändå tillgängligt, även om tok-koncentrerat. Enormt lovande.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
@Mina Vinare drack:
2010 Domaine Auguste Clape, ”Cornas”
2010 Domaine du Pégau, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée Réservée”
2013 Kapcsándy Family Winery, Napa Valley ”Estate Cuvée State Lane Vineyard”

Vilken fantastisk samling underbarheter!
For Occupation – This –
The spreading wide my narrow Hands
To gather Paradise –

Blev sugen på 2010 från Rhône nu... Har ingen hemmavid, måste ut för att jaga!
Var väldigt mycket som "jäste rätt" i Frankrike det året.
 

The Wall

Medlem
Lite av varje

Som förrätt tänker vi oss rotselleri i kuber som brynts och sedan ugnsbakats, brynt smör, lite olivolja och flingsalt på lördagen och samma tema, men med valnötter, belugalinser och citroncrème på söndagen. Varmrätten på lördagen blir fläskfilé som fått lite citronbehandling (rivet skal och -meliss) med belugalinser (spetsat med lite rökt sidfläsk och ugnsbakade Romantica-tomater) samt en onödig, men god, rödvinssås. Söndagen går varmrättsmässigt för ovanlighetens skull i grillens tecken (entrecôte, klyftor på ”fast sort” (hur svårt ska det vara för Ica att fatta att ”fast” inte är en sort?) och lite vitlökssmör). Vin till detta? Fram med glas och flaskor!

2019 Albamar Albariño

I Zalto Riesling; direkt från flaskan ner i glaset, päronsplit och mineraler i doften (kvarstår även på lördagen, men då dyker även lite vindruvskärnor upp – förbryllande likt en Chablis om man doftmässigt kan blunda för päronspliten). I munnen bra syra, dessutom mycket av den varan, lite beska och vissa citrustoner. Fin smak. Helt klart är albariño/alvarinho något förenklat Spaniens och Portugals finfina variant på riesling, minus petroleumtonerna. Givetvis är det en egen druva, men den påminner en hel del om riesling, och är dessutom gissningsvis väldigt underskattad av den breda massan. Till förrätterna? Nja, funkade sådär till lördagens, men något bättre till söndagens så länge man höll sig till citroncrèmen och tog det lilla lugna med linserna.

2019 Lammershoek’s White Mysteries

I Zalto Universal, direkt från flaskan ner i glaset, lite blandat intryck – ”lite av varje” druvmässigt, det finns lite våt halm (chenin blanc), lite blommighet (viognier), lite vindruvskärnor (chardonnay), men det är chenin blanc som tar kommandot och låter de andra druvorna spela andrafiolerna, vilket de gör med bravur. I munnen, lite slank, lite syra, viss beska och något som säger ”MAT!!”. Känns inte som något ”sitta och smutta vin”. Dag 2 i Gabriel Gold; chenin blanc känns tydligare i doften, dessutom lite blommigare doft, utan att den havererar som en överparfymerad gewürtztraminer. Syrlig och fyllig i smaken, klart bra! Till förrätterna? Nja, lite mer smörkolatoner (fat) hade varit önskvärt, men ändå helt ok.

Bonusinfo; White Mysteries är bra benämning, vinet består av 50% chenin blanc, 21%viognier, 12% chardonnay, 10% marsanne och 7% harslevelu (eller lindenblättrige som den kallas i Tyskland och Österrike). Slog raskt upp Wine Grapes (sidan 455) och fick lära mig att namnet betyder ”lindlöv” och syftar till vinets arom. Förefaller odlas huvudsakligen i Ungern, men finns även på en del andra ställen som tex Österrike, Slovaken, Rumänien och just Sydafrika där just Lammershoek nämns. I Sydafrika förefaller man inte helt främmande för att blanda druvor med gott resultat, Rall White är ett annat exempel på det.

Jaha, inget av vinerna var någon fullträff till förrätterna, men det var trevliga bekantskaper, minst sagt.

20_dec_vita.jpg


Över till röda skaran.

2018 Alessandro e Gian Natale Fantino Rosso dei Dardi

Vi fuskar lite och häller direkt från flaska ner i Zalto Bourgogne. Vinet är 100% nebbiolo från Monforte d’Alba, dvs från Piemonte. Doften påminner en del om Le Piane Maggiorina, lite åt ”natur-känsla-hållet” sas, skalen från nyskalad potatis innan skalen åker i soporna eller i fritösen beroende på preferenser och årstid. Körsbärskärnor och bittermandel? Jodå, de finns där…någonstans. I munnen beskt, lite syrligt, klent med tanniner, lite nypon i eftesrmaken. Helt ok även om det ”andas natur”. Till maten? Tja, det gör knappast bort sig, funkade faktiskt förvånansvärt (nåja) bra till söndagens förrätt och bra till såväl lördagens som söndagens köttbitar. Ingen fullträff till grillade kossan, men heller inget totalhaveri. På egen hand? Nja, lite som en ung Brunello, även om det är gott är det en smula svårsmält, mat är ingen direkt nackdel. Befriande med 13% alkohol i vinet. Dag 2; lite skitigare i såväl doft som smak, men fullt godkänd.

2018 Dievole Tocca Stelle Chianti Classico

Bäst att säkra upp med en Chianti Classico, rätt ner från flaskan i Gabriel Gold (vi har mer eller mindre gett upp andra glas när det vankas sangiovese, Gold har visat sig vara överlägset bästa valet. Inte alls irriterande när vi har ett krigslager med Zalto Universal hemma.); typiska Chianti Classico-markörer; bittermandel och körsbärskärnor dock med lite dragning åt Kirsch-hållet. I munnen då? Typiskt medelfylligt, lite kryddpeppar, helt klart lättklunkat, slinker lätt ner utan protester. Det finns en liten känsla av ek, även om den inte är direkt påtaglig (påminner om 2017 Lamole men med lite mer beska). Det visar sig att jäsning har skett på 7.500 liter stora cementtankar av tulipe-typ (den ser ut som familjen Barbapappa) och sedan vila i ett år på neutrala (va?) franska ekfat på 4.100 och 4.300 liter. Dievole verkar gilla stora förvaringskärl, inte mig emot när resultatet blir så här. Gott? Utan tvivel. Prisvärt? Hm, kanske. Men, det känns helt enkelt välgjort. Vid närmare eftertanke, 2018 Lamole Chianti Classico för samma pengar känns som 20 kr för mycket jämfört med förra årgångens succé. Återbesök? Utan tvivel om hustrun får bestämma. Hm, jag håller helt klart med och väljer att ignorera hennes kommentar om ”vi har väl tillräckligt med vin för att dricka en flaska i veckan livet ut”, främst för att hon har fel – det fattas minst 1.200 flaskor….-ish. Dag 2 då? Lika fullt klunkbart, utan problem visade det sig. Intrycken från igår kvarstod och hade snarare förstärkts.

Till köttet då? Lördagens kött hade ingen självklar vinnare, söndagens kött, tror nog att Toscana tog hem det hårfint om man tog det lilla lugna med vitlökssmöret.

20_dec_röda.jpg


2016 Fontanafredda Ebbio

På fredagskvällen efterfrågade hustrun ”något gott rött” och eftersom jag hade andra vinplaner fick det bli en slumpmässig och lite bortglömd flaska från källaren. Från flaska ner i Zalto Bourgogne, doft nyponros, lite spearmint, lite bittermandel och viss mynta/eukalyptus. I munnen, snälla tanniner, viss beska, bra smak och eftersmak, nyponrosen och bittermandeln kommer igen i eftersmaken. På lördag och söndag håller vinet ihop fint, inget som behöver skämmas för övernattning på en femgradig altan. Om jag inte minns fel hette vinet Eremo för några år sedan, men det namnet verkar ha förflyttats till producentens Langhe Rosso istället. Nåja, gott och av godkänd kvalitet även om det inte är ett ”fine wine”.

2016_ebbio.jpg
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Lite av varje

Som förrätt tänker vi oss rotselleri i kuber som brynts och sedan ugnsbakats, brynt smör, lite olivolja och flingsalt på lördagen och samma tema, men med valnötter, belugalinser och citroncrème på söndagen. Varmrätten på lördagen blir fläskfilé som fått lite citronbehandling (rivet skal och -meliss) med belugalinser (spetsat med lite rökt sidfläsk och ugnsbakade Romantica-tomater) samt en onödig, men god, rödvinssås. Söndagen går varmrättsmässigt för ovanlighetens skull i grillens tecken (entrecôte, klyftor på ”fast sort” (hur svårt ska det vara för Ica att fatta att ”fast” inte är en sort?) och lite vitlökssmör). Vin till detta? Fram med glas och flaskor!

2019 Albamar Albariño

I Zalto Riesling; direkt från flaskan ner i glaset, päronsplit och mineraler i doften (kvarstår även på lördagen, men då dyker även lite vindruvskärnor upp – förbryllande likt en Chablis om man doftmässigt kan blunda för päronspliten). I munnen bra syra, dessutom mycket av den varan, lite beska och vissa citrustoner. Fin smak. Helt klart är albariño/alvarinho något förenklat Spaniens och Portugals finfina variant på riesling, minus petroleumtonerna. Givetvis är det en egen druva, men den påminner en hel del om riesling, och är dessutom gissningsvis väldigt underskattad av den breda massan. Till förrätterna? Nja, funkade sådär till lördagens, men något bättre till söndagens så länge man höll sig till citroncrèmen och tog det lilla lugna med linserna.

2019 Lammershoek’s White Mysteries

I Zalto Universal, direkt från flaskan ner i glaset, lite blandat intryck – ”lite av varje” druvmässigt, det finns lite våt halm (chenin blanc), lite blommighet (viognier), lite vindruvskärnor (chardonnay), men det är chenin blanc som tar kommandot och låter de andra druvorna spela andrafiolerna, vilket de gör med bravur. I munnen, lite slank, lite syra, viss beska och något som säger ”MAT!!”. Känns inte som något ”sitta och smutta vin”. Dag 2 i Gabriel Gold; chenin blanc känns tydligare i doften, dessutom lite blommigare doft, utan att den havererar som en överparfymerad gewürtztraminer. Syrlig och fyllig i smaken, klart bra! Till förrätterna? Nja, lite mer smörkolatoner (fat) hade varit önskvärt, men ändå helt ok.

Bonusinfo; White Mysteries är bra benämning, vinet består av 50% chenin blanc, 21%viognier, 12% chardonnay, 10% marsanne och 7% harslevelu (eller lindenblättrige som den kallas i Tyskland och Österrike). Slog raskt upp Wine Grapes (sidan 455) och fick lära mig att namnet betyder ”lindlöv” och syftar till vinets arom. Förefaller odlas huvudsakligen i Ungern, men finns även på en del andra ställen som tex Österrike, Slovaken, Rumänien och just Sydafrika där just Lammershoek nämns. I Sydafrika förefaller man inte helt främmande för att blanda druvor med gott resultat, Rall White är ett annat exempel på det.

Jaha, inget av vinerna var någon fullträff till förrätterna, men det var trevliga bekantskaper, minst sagt.

Visa bifogad bild 21690

Över till röda skaran.

2018 Alessandro e Gian Natale Fantino Rosso dei Dardi

Vi fuskar lite och häller direkt från flaska ner i Zalto Bourgogne. Vinet är 100% nebbiolo från Monforte d’Alba, dvs från Piemonte. Doften påminner en del om Le Piane Maggiorina, lite åt ”natur-känsla-hållet” sas, skalen från nyskalad potatis innan skalen åker i soporna eller i fritösen beroende på preferenser och årstid. Körsbärskärnor och bittermandel? Jodå, de finns där…någonstans. I munnen beskt, lite syrligt, klent med tanniner, lite nypon i eftesrmaken. Helt ok även om det ”andas natur”. Till maten? Tja, det gör knappast bort sig, funkade faktiskt förvånansvärt (nåja) bra till söndagens förrätt och bra till såväl lördagens som söndagens köttbitar. Ingen fullträff till grillade kossan, men heller inget totalhaveri. På egen hand? Nja, lite som en ung Brunello, även om det är gott är det en smula svårsmält, mat är ingen direkt nackdel. Befriande med 13% alkohol i vinet. Dag 2; lite skitigare i såväl doft som smak, men fullt godkänd.

2018 Dievole Tocca Stelle Chianti Classico

Bäst att säkra upp med en Chianti Classico, rätt ner från flaskan i Gabriel Gold (vi har mer eller mindre gett upp andra glas när det vankas sangiovese, Gold har visat sig vara överlägset bästa valet. Inte alls irriterande när vi har ett krigslager med Zalto Universal hemma.); typiska Chianti Classico-markörer; bittermandel och körsbärskärnor dock med lite dragning åt Kirsch-hållet. I munnen då? Typiskt medelfylligt, lite kryddpeppar, helt klart lättklunkat, slinker lätt ner utan protester. Det finns en liten känsla av ek, även om den inte är direkt påtaglig (påminner om 2017 Lamole men med lite mer beska). Det visar sig att jäsning har skett på 7.500 liter stora cementtankar av tulipe-typ (den ser ut som familjen Barbapappa) och sedan vila i ett år på neutrala (va?) franska ekfat på 4.100 och 4.300 liter. Dievole verkar gilla stora förvaringskärl, inte mig emot när resultatet blir så här. Gott? Utan tvivel. Prisvärt? Hm, kanske. Men, det känns helt enkelt välgjort. Vid närmare eftertanke, 2018 Lamole Chianti Classico för samma pengar känns som 20 kr för mycket jämfört med förra årgångens succé. Återbesök? Utan tvivel om hustrun får bestämma. Hm, jag håller helt klart med och väljer att ignorera hennes kommentar om ”vi har väl tillräckligt med vin för att dricka en flaska i veckan livet ut”, främst för att hon har fel – det fattas minst 1.200 flaskor….-ish. Dag 2 då? Lika fullt klunkbart, utan problem visade det sig. Intrycken från igår kvarstod och hade snarare förstärkts.

Till köttet då? Lördagens kött hade ingen självklar vinnare, söndagens kött, tror nog att Toscana tog hem det hårfint om man tog det lilla lugna med vitlökssmöret.

Visa bifogad bild 21691

2016 Fontanafredda Ebbio

På fredagskvällen efterfrågade hustrun ”något gott rött” och eftersom jag hade andra vinplaner fick det bli en slumpmässig och lite bortglömd flaska från källaren. Från flaska ner i Zalto Bourgogne, doft nyponros, lite spearmint, lite bittermandel och viss mynta/eukalyptus. I munnen, snälla tanniner, viss beska, bra smak och eftersmak, nyponrosen och bittermandeln kommer igen i eftersmaken. På lördag och söndag håller vinet ihop fint, inget som behöver skämmas för övernattning på en femgradig altan. Om jag inte minns fel hette vinet Eremo för några år sedan, men det namnet verkar ha förflyttats till producentens Langhe Rosso istället. Nåja, gott och av godkänd kvalitet även om det inte är ett ”fine wine”.

Visa bifogad bild 21692
Vi drack en 2018 Ebbio i novembras och blev besvikna av den. Som en Bojo Nouveau med bäbiständer. Annars brukar vi älska allt Fontanafredda.
 

The Wall

Medlem
Vi drack en 2018 Ebbio i novembras och blev besvikna av den. Som en Bojo Nouveau med bäbiständer. Annars brukar vi älska allt Fontanafredda.
Gissar att det kan ha med årgången att göra, 2016 verkar de flesta ha fått till sina viner hyggligt. Ebbio är egentligen inget supervin, men helt ok för sin hundralapp eller vad den kostade för några år sedan. Dock, om man lägger på en 50-lapp (ungfär) kan man få Pio Cesare Langhe Nebbiolo istället, vilken jag tycker är snäppet vassare. Men då kan man lika gärna lägga på ytterligare en 50-lapp-ish få en Barbaresco eller Barolo från Fontanafredda.
 

matage

Medlem
(hur svårt ska det vara för Ica att fatta att ”fast” inte är en sort?)
Don't get me started...
Hur ett land som i övrigt är så "potatisbaserat" kan ha ett sånt sjukt ointresse för olika potatissorter är en gåta och en källa till icke-sinande irritation... 8-10 äppelsorter måste vi givetvis ha i första bästa ICA året runt men att kunna köpa Maris Piper, Russet eller Yukon Gold... nej nej - här räcker det med Fast, Mjölig å Mandel... :mad::mad:
 
Toppen