CH
Medlem
Var och njöt av en trevlig middag igår på Magnus & Magnus
Vi inledde kvällen med Coulon Père et Fils Tradition. En trevlig champagne med bas från 2005 och ca 1/3 av varje druvsort. Lagom syra i den och väldigt generöst med frukt men tyvärr är den för söt. Till den fick vi lite gubbröra med Kalixlöjrom. Funkade väll inte riktigt ihop men alltid kul att prova något nytt.
Därefter fick vi Ceviche, avokado & korianderkräm och forellrom till Palmer Brut 2000 magnum. En champagne som ur magnum är väldigt ung men syran är väldigt effektiv mot avokado & korianderkrämen. Mycket brödig med lite bränt socker och lätt rostade toner. Kändes aningens instängd och för söt. Ingen jättestor champagne men till maten funkade den ok.
Efter dessa två aptitretare så börjar kvällen på allvar med havskräfta, ostron, fänkål och sjökorall till Veuve Clicqout 1989. En väldigt smörig ton med mycket kola, kaffe och kakao. Fanns även en del kräftspa och med en väldigt tydlig syra samt en lång eftersmak. Otroligt fyllig och den växer med luft och värme men bryter ihop efter ca 1 timme tyvärr. Inte lika balanserad som la Grande Dame -89 men väldigt nära. Funkade utmärkt till maten men står sig utmärkt utan mat också.
Härnäst kom kvällen bästa rätt med råbiff, vit sparris, kantareller, brynt smör och som dryck en Henriot 1995. Typisk Henriot i tonen med vasst grönt äpple och lätt kryddig. En ung och pigg syra med en del grape och sköna mognadstoner i eftersmaken. Den överlägset yngsta 95a från Henriot jag provat och jag trodde de plockat fram en 96a av misstag tills jag fick se flaskan.
Kvällen fortsatte i rasande tempo och fram kommer champagnen som alla väntat på, en Selosse 1989 på magnum och till den torsk, potatisbrandade, sidfläsk och kräfta. Både maten och champagnen är fantastiska men gifter sig inte riktigt så jag njuter av maten med det jag har kvar av min Henriot och VC istället och sitter sedan med ett fånigt leende på läpparna när jag har en fullt glas Selosse kvar. Initialt ganska kall och blyg men sedan visar en väldigt tajt och vällbalanserad champagne upp sig. Toffe, fat, lite madeira, nötter och en perfekt syra. Jag lyckades även mot slutet av kvällen tjuva till mig ett glas till då de andra gästerna inte ville ha mer av någon konstig anledning.
Efter detta kände man att det behövdes en liten paus i maten så vad passar inte bättre än lite Salon 1990? Otroligt mycket mineraler, äpplemust och stor mognad. Fanns även här lite skaldjurspa och naturligtvis en märkbar syra. Självklart väldigt trevlig men inte riktigt min favorit. Känns väldigt olika övriga årgångar av Salon jag provat och tyvärr den jag uppskattar minst (förutom 97an)
Efter en hel del jämförande mot Selossen och mycket diskussioner om dem båda så fortskrider kvällen med Canettebröst, vitkål & persilja till en Lanson 1976 magnum som är sjukt ung. Blint hade jag var inne och gissat på 90-talet. Öppnar sig långsamt med päron och gröna äpplen och efter en stund kommer det fantastiska rostade toner och kaffe. Väldigt, väldigt bra och jag håller den faktiskt precis framför Selossen som kvällen champagne.
Även här tar vi en liten paus och kvällen wildcard kommer fram. I inbjudan stod wildcard tillsammans med Salon så jag hade höga förväntningar på denna för att sedan efter förstas sniffen bli extremt besviken. Päroncider, tutti frutti, piggelin och väldigt väldigt söt. När flaskan plockas fram visar det sig vara en Andre Jacquart 2002. En champagne som jag normalt tycker är bra men som självklart kommer av sig när vi provat så mycket bra skumpa innan. Borde tagits som appertif eller strykits helt enligt min och övrigas mening.
Middagen går mot sitt slut och vi rundar av med en ostbricka och vad som skulle vara en Vilmart Grand Cellier d´Or 2000 magnum enligt inbjudan men blev istället en Vilmart Grande Reserve som tyvärr också kom av sig i sammanhanget. Funkade inte tillsammans med osten (missade att skriva upp vilka ostar vi fick) och klarade sig inte på egen hand när man hade lite Lanson, Selosse och Salon kvar i glasen.
Middagen var sedan slut och det talades högt och brett om vad som skulle hittas på härnäst men jag nöjdes mig en öl och drog mig sedan hemåt. Något som känns väldigt bra idag.
På det hela en väldigt trevlig kväll med likasinnade som vi definitivt ska försöka göra om snart men med en betydligt starkare avslutning. Maten var fantastisk rakt igenom men kvällens värdar kanske skulle tagit lite hjälp av deras sommelier istället för att para ihop mat och dryck hej vilt då vissa saker inte passade ihop så bra.
Vi inledde kvällen med Coulon Père et Fils Tradition. En trevlig champagne med bas från 2005 och ca 1/3 av varje druvsort. Lagom syra i den och väldigt generöst med frukt men tyvärr är den för söt. Till den fick vi lite gubbröra med Kalixlöjrom. Funkade väll inte riktigt ihop men alltid kul att prova något nytt.
Därefter fick vi Ceviche, avokado & korianderkräm och forellrom till Palmer Brut 2000 magnum. En champagne som ur magnum är väldigt ung men syran är väldigt effektiv mot avokado & korianderkrämen. Mycket brödig med lite bränt socker och lätt rostade toner. Kändes aningens instängd och för söt. Ingen jättestor champagne men till maten funkade den ok.
Efter dessa två aptitretare så börjar kvällen på allvar med havskräfta, ostron, fänkål och sjökorall till Veuve Clicqout 1989. En väldigt smörig ton med mycket kola, kaffe och kakao. Fanns även en del kräftspa och med en väldigt tydlig syra samt en lång eftersmak. Otroligt fyllig och den växer med luft och värme men bryter ihop efter ca 1 timme tyvärr. Inte lika balanserad som la Grande Dame -89 men väldigt nära. Funkade utmärkt till maten men står sig utmärkt utan mat också.
Härnäst kom kvällen bästa rätt med råbiff, vit sparris, kantareller, brynt smör och som dryck en Henriot 1995. Typisk Henriot i tonen med vasst grönt äpple och lätt kryddig. En ung och pigg syra med en del grape och sköna mognadstoner i eftersmaken. Den överlägset yngsta 95a från Henriot jag provat och jag trodde de plockat fram en 96a av misstag tills jag fick se flaskan.
Kvällen fortsatte i rasande tempo och fram kommer champagnen som alla väntat på, en Selosse 1989 på magnum och till den torsk, potatisbrandade, sidfläsk och kräfta. Både maten och champagnen är fantastiska men gifter sig inte riktigt så jag njuter av maten med det jag har kvar av min Henriot och VC istället och sitter sedan med ett fånigt leende på läpparna när jag har en fullt glas Selosse kvar. Initialt ganska kall och blyg men sedan visar en väldigt tajt och vällbalanserad champagne upp sig. Toffe, fat, lite madeira, nötter och en perfekt syra. Jag lyckades även mot slutet av kvällen tjuva till mig ett glas till då de andra gästerna inte ville ha mer av någon konstig anledning.
Efter detta kände man att det behövdes en liten paus i maten så vad passar inte bättre än lite Salon 1990? Otroligt mycket mineraler, äpplemust och stor mognad. Fanns även här lite skaldjurspa och naturligtvis en märkbar syra. Självklart väldigt trevlig men inte riktigt min favorit. Känns väldigt olika övriga årgångar av Salon jag provat och tyvärr den jag uppskattar minst (förutom 97an)
Efter en hel del jämförande mot Selossen och mycket diskussioner om dem båda så fortskrider kvällen med Canettebröst, vitkål & persilja till en Lanson 1976 magnum som är sjukt ung. Blint hade jag var inne och gissat på 90-talet. Öppnar sig långsamt med päron och gröna äpplen och efter en stund kommer det fantastiska rostade toner och kaffe. Väldigt, väldigt bra och jag håller den faktiskt precis framför Selossen som kvällen champagne.
Även här tar vi en liten paus och kvällen wildcard kommer fram. I inbjudan stod wildcard tillsammans med Salon så jag hade höga förväntningar på denna för att sedan efter förstas sniffen bli extremt besviken. Päroncider, tutti frutti, piggelin och väldigt väldigt söt. När flaskan plockas fram visar det sig vara en Andre Jacquart 2002. En champagne som jag normalt tycker är bra men som självklart kommer av sig när vi provat så mycket bra skumpa innan. Borde tagits som appertif eller strykits helt enligt min och övrigas mening.
Middagen går mot sitt slut och vi rundar av med en ostbricka och vad som skulle vara en Vilmart Grand Cellier d´Or 2000 magnum enligt inbjudan men blev istället en Vilmart Grande Reserve som tyvärr också kom av sig i sammanhanget. Funkade inte tillsammans med osten (missade att skriva upp vilka ostar vi fick) och klarade sig inte på egen hand när man hade lite Lanson, Selosse och Salon kvar i glasen.
Middagen var sedan slut och det talades högt och brett om vad som skulle hittas på härnäst men jag nöjdes mig en öl och drog mig sedan hemåt. Något som känns väldigt bra idag.
På det hela en väldigt trevlig kväll med likasinnade som vi definitivt ska försöka göra om snart men med en betydligt starkare avslutning. Maten var fantastisk rakt igenom men kvällens värdar kanske skulle tagit lite hjälp av deras sommelier istället för att para ihop mat och dryck hej vilt då vissa saker inte passade ihop så bra.