Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Vita dagar, veckor, månad...?

Hur hanterar ni att ni inte dricker för mycket?

  • Jag bryr mig inte

    Votes: 28 49,1%
  • Jag dricker inte på vardagar

    Votes: 11 19,3%
  • Jag har helt vita veckor ibland < 6 per år

    Votes: 5 8,8%
  • Jag har helt vita veckor ibland > 6 per år

    Votes: 3 5,3%
  • Det händer att jag tar en/ngn vit månad per år

    Votes: 10 17,5%

  • Total voters
    57

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag vill nog hävda att om man håller sig till bara en flaska vin om dagen är man iaf inte i närheten att bli alkis.
Sen kanske det finns risk för ökad morbiditet redan vid sådan konsumtion?
Om man jämför en otränad person som är nykterist men soffpotatis och äter dåligt med en vältränad som dricker 1-2 falskor vin per dag, vem mår bättre?
Om man översätter Life Expectancy för en medelviktig, medeltränad, medelhälsoätande, 1-2 fl per dag vinkonsument med en liknande, men som inte dricker vin öht, vad får man då? Vad får man om den som inte dricker istället röker en cigg per dag? 2 cigg per dag? 5? 10? 20?

Jag vill gärna veta!
 

Poussard

Medlem
Alldeles för postmodernistiskt för mig. Tyckande har alltför sällan någonting att göra med fakta och verklighet.
Baserar du ditt tyckande på några medicinska eller statistiska fakta, eller är det svensk alkoholpolitik och deras beställningsforskning? Eller bara att du tycker det är en bra placering av självspäkningspiskan?
Jag baserar det på definitionen av beroende och abstinens. Enligt dessa definitioner anser jag att man är alkoholberoende om man måste dricka en flaska vin varje dag, men om man vid helt oregelbundna tillfällen dricker flera flaskor vin är man inte det, dock man ju ha ett missbruk ändå om man vid dessa tillfällen inte kan kontrollera sig eller dyl.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag baserar det på definitionen av beroende och abstinens. Enligt dessa definitioner anser jag att man är alkoholberoende om man måste dricka en flaska vin varje dag, men om man vid helt oregelbundna tillfällen dricker flera flaskor vin är man inte det, dock man ju ha ett missbruk ändå om man vid dessa tillfällen inte kan kontrollera sig eller dyl.

Medicinenet.com håller de med dig, men jag tror inte att de refererar till den relativt måttliga konsumtionsnivån av 7 flaskor i veckan då de skriver "Alcohol dependance":
ALCOHOLISM: Physical dependence on alcohol to the extent that stopping alcohol use would bring on withdrawal symptoms. In popular and therapeutic parlance, the term may also be used to refer to ingrained drinking habits that cause health or social problems. ... ... Alcohol dependence can have many serious effects on the brain, liver, and other organs of the body, some of which can lead to death.

Du "anser" att måsta dricka en flaska om dagen = beroende.
Blir då följden att om jag väljer att dricka en flaska om dagen = ej beroende?
Eller menar du på att mängden kanske bör uteslutas och det istället är just abstinensen som är nyckeln till definitionen?
Vilken fakta lutar du dig mot då du tycker till om att en flaska om dagen = beroende? Om man tar medelstora vuxna: Kanske den gränsen går vid 3 flaskor om dagen? Eller 2,5? Eller annan nivå? Kanske redan vid 1 glas vin om dagen (sk "riskbruk" enligt den svenska modellen.)

Har fö väldigt svårt att tro att en flaska vin om dagen skulle resultera i abstinens. Kanske hos exceptionellt känsliga? Småvuxna? Har du data på det? Kan absolut inte tro att det finns några sociala implikationer kring förtäring av en fl/d vad gäller jobb, fritid, familj osv. Eller finns det någonting som pekar på att en flaska vin om dagen skapar sociala problem?

Timing is everything: En flaska vin till frukost eller innan du kör bil = dålig tajming. En flaska vin efter dagen är avklarad framåt kl 22, lite skön musik, goda samtal eller läsning = bra tajming.

Svensk alkoholforskning säger ju att redan mycket små mängder vin är skadligt. @Daniel A refererar i ett tidigare inlägg till en artikel som säger: "...the evidence that abstinence from alcohol is a cause of heart disease and early death is irrefutable..." vilket argumenterar för att den svenska alkoholskräcksmodellen kan ha vansinnigt fel och att en flaska om dagen kanske är en riktigt bra terapi för ett långt, hälsosamt och lyckligt liv.
 

Poussard

Medlem
Du "anser" att måsta dricka en flaska om dagen = beroende.
Blir då följden att om jag väljer att dricka en flaska om dagen = ej beroende?
Eller menar du på att mängden kanske bör uteslutas och det istället är just abstinensen som är nyckeln till definitionen?
Vilken fakta lutar du dig mot då du tycker till om att en flaska om dagen = beroende? Om man tar medelstora vuxna: Kanske den gränsen går vid 3 flaskor om dagen? Eller 2,5? Eller annan nivå? Kanske redan vid 1 glas vin om dagen (sk "riskbruk" enligt den svenska modellen.)
Jag är medveten om att "jag anser" inte är står på någon vetenskaplig grund. Dock är det inte svårt att hitta källor som säger att gränsen går vid 14 glas/vecka (för män), vilket ju är drygt 2 flaskor vin/vecka. Min 1 flaska/dag var således väl tilltagen i jfr med dessa källor. På sätt och vis tycker jag du har en poäng i att "mängden kanske bör uteslutas och det istället är just abstinensen som är nyckeln till definitionen". Mängden är ju olika beroende på kroppshydda. Det är just det där måste som är grejen, för mig iaf. Och jag vill inte hamna där.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag är medveten om att "jag anser" inte är står på någon vetenskaplig grund. Dock är det inte svårt att hitta källor som säger att gränsen går vid 14 glas/vecka (för män), vilket ju är drygt 2 flaskor vin/vecka. Min 1 flaska/dag var således väl tilltagen i jfr med dessa källor. På sätt och vis tycker jag du har en poäng i att "mängden kanske bör uteslutas och det istället är just abstinensen som är nyckeln till definitionen". Mängden är ju olika beroende på kroppshydda. Det är just det där måste som är grejen, för mig iaf. Och jag vill inte hamna där.
Jag förstår din rädsla, för jag har själv gått runt med precis exakt samma ångest.
Efter att ha samtalat på djupet med flera fd alkoholister (av många olika anledningar, på många olika nivåer i samhället, inkl folk på höga positioner inom vin- och cognacsvärlden) är min slutsats att det inte är ssk svårt att sluta dricka. Det är bara att sluta. Undantaget är dem som självmedicinerar med alkohol. De vill liksom inte ens sluta, oavsett världen faller över dem. Jag vill nog påstå att det är svårare att sluta snusa/röka än det är att sluta med alkohol.
Jag har fö mycket svårt att tro att man klassificerar som alkis redan vid två flaskor vin per vecka. Isf har jag levt som brutalalkis sedan jag var typ 16 år. Trots det har jag inga som helst myrkrypningar av att hålla upp en månad.
Tycker det kan vara trist, men inga problem borton "tristess".

För mig är det solklart att alkoholistskrämseln (kombinerat med stigmat att det är "fult" att vara alkoholist) är en mycket framgångsrik skrämselpropaganda med usel verklighetsförankring.

Tycker synd om alla med klimatångest, alla med alkoholångest och alla andra former av ångest. Det är onödigt! Har en syster som unnar sig två glas vin ( små) varje fre och lör. Hon har jätteångest för att hon ligger på "riskbeteende" och oroar sig för att hennes barn plötsligt inte skall få fira jul.

Det svenska propagandamaskineriet har ju lyckats få medelsvensson att hylla Systembolaget, ha alkoholångest och tro att överallt annars är allting sämre. Allt är totalt felaktiga motsatser till verkligheten. Men, så är det bara. Den svenska filterbubblan är jäkligt stark. Det är skönt att leva utanför den och istället gå runt med lite mer objektiva, öppnade ögon.
 
Last edited:
Trådskapare
petterkalle

petterkalle

I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Jag är medveten om att "jag anser" inte är står på någon vetenskaplig grund. Dock är det inte svårt att hitta källor som säger att gränsen går vid 14 glas/vecka (för män), vilket ju är drygt 2 flaskor vin/vecka. Min 1 flaska/dag var således väl tilltagen i jfr med dessa källor. På sätt och vis tycker jag du har en poäng i att "mängden kanske bör uteslutas och det istället är just abstinensen som är nyckeln till definitionen". Mängden är ju olika beroende på kroppshydda. Det är just det där måste som är grejen, för mig iaf. Och jag vill inte hamna där.

Jag förstår din rädsla, för jag har själv gått runt med precis exakt samma ångest.
Måste säga att responsen på "min tråd" fått en positiv effekt på mitt eget vindrickande. Jag börjar att inse att min veckovolym på intet sätt är ovanlig och kanske även låg i sammanhanget. Jag har själv haft lite ångest för om min volym är borderline till beroende men jag har aldrig känt några måsten. Det kan gå flera dagar i rad utan att jag ens känner för att dricka vin. Känner mig ganska säker där. Och med hänvisning till första posten. Första vinet som korkades upp efter den vita månaden blev en 2003 Shafer Hillside Select. Gott var bara förnamnet...
Tack för alla poster och fortsätt att skriva!
 
Trådskapare
petterkalle

petterkalle

I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Intressanta tankegångar. Mitt eget alkoholintag följer väldigt tydliga mönster: ingen alkohol mån-ons, en folköl efter träningen tor, sen 4-5 flaskor vin fre-sön mellan mig och min hustru (som inte dricker mindre än jag). Har efter en lång höst börjat känna mig sliten, inte främst på grund av vinet utan snarare det så kallade "livspusslet", men det senare kan jag inte göra något åt så jag tänkte för första gången i mitt liv aktivt avstå alkohol under andra halvan av november och första halvan av december. Mest för att ge kroppen en paus och för att se hur det påverkar mig i stort.
Hur gick det?
 

Boletus

Medlem
Hur gick det?
Man tackar som frågar! Jag fick ju lite hjälp på traven då jag åkte på covid-19 runt månadsskiftet okt-nov så det var bara att tidigarelägga den vita månaden. Första veckan var jag sjuk (om än aldrig riktigt dålig), andra veckan saknade jag helt luktsinne, tredje började det komma tillbaka, men det var först i början av december som jag kunde känna dofter som tidigare.

Under såna omständigheter är det kanske inte någon större uppoffring att avstå alkohol. Men det var en bra och lärorik upplevelse. Mycket utav det som nämnts i tråden kan jag skriva under på. De viktigaste erfarenheterna:
  • Jag är garanterat inte 'beroende' av alkohol, i alla fall inte av att dricka den (handla alkohol, läsa om alkohol, prata om alkohol, där är jag dock helt klart i riskzonen :rolleyes:). Det visste jag nog innan, men jag har aldrig satt den hypotesen på några längre eller svårare prov. Det var verkligen inte svårt att avstå när man väl bestämt sig för det. Det var bara - som andra har påpekat - gråtrist.
  • Jag kände mig generellt något piggare (efter tillfrisknandet så klart) än tidigare. Som jag nämnde tidigare var det framför allt utmattning som fick mig att testa en vit månad. Jag har småbarn, ett krävande arbete och få tidsmarginaler i vardagen och föreställde mig att alkoholkonsumtionen möjligtvis påverkade min återhämtning negativt, och sakta bidrog till att bygga upp min utmattning. Och det har säkert sina fördelar att låta systemet (kroppen, inte bolaget :D) vila från alkohol ett tag, både på kortare och längre sikt, när återhämtning generellt är svårt att hinna med. Men den där nyreligiösa känslan av nykterhetens superkrafter som vissa predikar om infann sig verkligen inte.
  • Sen jag avslutade den vita månaden har jag druckit lite mindre. Det kan så klart vara övergående, men jag upplever att min alkoholtolerans har gått ned något. Det är egentligen mest positivt - jag får fortfarande ut lika mycket av det vin jag konsumerar, men det "tar stopp" lite tidigare, vilket påverkar återhämtningen positivt. Så jag är fortfarande något piggare än innan, men slipper avstå vin - win-win (eller kanske vin-vin??) Man skulle kunna uttrycka det som att när jag står inför de där besluten att ta "det där sista glaset", som dagen efter känns onödigt, men dagen före som en seger för livsandarna över det krassa förnuftet, så står numera livsandarna på förnuftets sida. Och det är ju positivt att välja snarare än att välja bort.
Sammanfattningsvis var det här en bra upplevelse - det enda negativa var väl den gråtrista känslan, som jag kompenserade för genom att laga så mycket mat jag bara kunde som vantrivs med vin. Jag tror att jag kommer att köra regelbunda vita månader årligen från och med nu. Jag lever och frodas med rutiner och mönster men vet också att rutiner både kan ge kontroll och ta kontroll, och det är hälsosamt att bryta rutiner då och då.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Kanske skall lägga till en sak, så att ingen missförstår mig, ramlar ned i ett träsk och sedan skyller på mig.

Alkoholism är en sak, och jag är övertygad om att alkoholister med en veckoranson om under 7 flaskor är svåra att hitta, om de ens existerar. Jag är också övertygad om att en människa som inte "självmedicinerar" alkohol rätt enkelt kan välja att sluta dricka. Enklare än att sluta snusa.

Alkoholen är en annan sak. Det är ett lösningsmedel som ur en biologisk synvinkel går direkt in i celler och förstör. Dvs, jämfört med RNA-vacciner är alkoholmolekyler rena rama skenande lastbilar. Alkohol har alltså en starkt vetenskapligt bevisad negativ effekt på hälsa. Dvs, alkoholkonsumtion medför ökad morbiditet, ökade samhällskostnader, farligt beteende (som drabbar både konsumenter och omgivningar) samt att dödlighet med alkohol kan kopplas till fallolyckor, drunkningsolyckor efter fiskebåtskissande, klumpig fumlighet mm. Att njuta av vin för alltså med sig risk för alkoholskador på din kropp, ditt liv och dina nära kära. Har också hört att vinälskande allvarligt kan skada din plånbok och få kreditkort att gråta.

Jag har fattat ett eget beslut om att ett liv utan vin (och utan många andra underbara saker, som WAGYU, saké, munkar, kakor, kinamat, surströmming, öl mm) skulle vara ett liv med så pass låg livskvalitet att det för Seneca inte skulle kvala in som ett liv som levts.

Detta är mitt beslut. Alla andra må fatta sina egna beslut.

Mina beslut är också fattade för att bli av med alla former av ångest, rädsla och "tänk-om-scenarios" som har en tendens att göra livet onödigt outhärdligt då de roterar i hjärnan. Jag har bestämt mig. Mitt liv - mitt val. Punkt. Slut.
 

Per Stade

Lege artis
Känner att det kan vara bra att gå ut lite försiktigt.
Börjar med 3 vita dagar på norskt vis:

upload_2021-2-28_5-55-39.jpeg
 

Vera Wind

In vini veritas?
När jag pluggade och vi hade en heldag om beroende, missbruk och riskbruk så konstaterade jag att jag drack alldeles för lite och åkte till bolaget det första jag gjorde. :D

Nu blir det väl lite mer eftersom jag deltar i en del provningar (och inte spottar). Men jag är inte orolig. Inte för att utveckla beroende åtminstone.
Däremot är ju alkohol ett low key nervgift så jag kanske skyndar på demensen lite grann. :död:
 

buteljen

Medlem
Jag har fört dagbok på min vinkonsumtion under januari o februari och dricker i snitt 2,3 flaskor i veckan. 2 flaskor i veckan är ok (för både män och kvinnor) enligt Stockholms läns landsting googlade jag fram. Så jag ligger lite över vad som är ok. Men ni som köper "vardags/husviner" ... när sjutton hinner ni att dricka dem? Jag känner att jag absolut inte vill slösa mina två flaskor i veckan på ett vin som man dricker för att det är hyfsat gott, "ett säkert kort" eller prisvärt. Jag vill definitivt gräva mig ner i vinets värld ännu djupare med varje flaska jag konsumerar. Fast det är klart - det kanske är så att husvinerna är den där tredje eller fjärde flaskan i veckan?
 

Pontus

Medlem
Jag har fört dagbok på min vinkonsumtion under januari o februari och dricker i snitt 2,3 flaskor i veckan. 2 flaskor i veckan är ok (för både män och kvinnor) enligt Stockholms läns landsting googlade jag fram. Så jag ligger lite över vad som är ok. Men ni som köper "vardags/husviner" ... när sjutton hinner ni att dricka dem? Jag känner att jag absolut inte vill slösa mina två flaskor i veckan på ett vin som man dricker för att det är hyfsat gott, "ett säkert kort" eller prisvärt. Jag vill definitivt gräva mig ner i vinets värld ännu djupare med varje flaska jag konsumerar. Fast det är klart - det kanske är så att husvinerna är den där tredje eller fjärde flaskan i veckan?
Enligt vad jag läst är det ca två flaskor per vecka för män och ca en och en halv för kvinnor. Men individuellt naturligtvis.

Edit: Jag har heller aldrig förstått det här med husviner.
 

buteljen

Medlem
Enligt vad jag läst är det ca två flaskor per vecka för män och ca en och en halv för kvinnor. Men individuellt naturligtvis.

Edit: Jag har heller aldrig förstått det här med husviner.
Man kan ju få fram lite olika varianter på vad som är riskbruk om man googlar. Jag tog naturligtvis en variant som passar mig :D. Nä skämt åsido så verkar 2 flaskor för kvinnor vara ok. Här hittade jag en annan referens från Karolinska där män till och med kan dricka tre flaskor i veckan :
Riskbruk enligt svensk definition
Kvinnor: Två flaskor vin eller 10 flaskor starköl eller 40 cl starksprit per vecka
Män: Tre flaskor vin eller 15 flaskor starköl eller 60 cl starksprit per vecka
https://ki.se/forskning/ett-glas-for-mycket
 
Toppen