Mattias Schyberg
Administratör
Har funderat en hel del på detta de år jag har varit intresserad av vin. Alla på detta forum har säkerligen varit med om att prestigeviner eller allmänt uppskriva viner har underpresterat vid förtäring - detta oavsett om det testats blint eller ej? Inget konstigt så långt, men hur ofta händer det inte att vinet ifråga "räddas" av begrepp som; "för ungt - det behöver ligga till sig", "det befinner sig i tunneln", "det har passerat kullen", "det bör drickas till mat" och liknande?
Visst, dessa orsaker är säkerligen ofta relevanta, men undermåliga "prestigeviner" tenderar många gånger att undkomma sågningar med liknande argument, dessutom kan det ju dröja decennium innan man vet vad som var rätt.
En tumregel som jag har är att ett stort vin bör utmärka sig oavsett förutsättningar. Tycker man "nja" om det i sin ungdom, så bör man heller inte förvänta sig stordåd med ålder. I stort borde man inte kunna räkna med mer än vissa balansförändringar (mjukare tanniner, mer integrerade fattoner) och en ökad komplexitet. Ett bra vin tenderar att bli bättre med tiden, men går mest sannolikt inte från kasst till fantastiskt.
Vad är eran syn på saken?
Visst, dessa orsaker är säkerligen ofta relevanta, men undermåliga "prestigeviner" tenderar många gånger att undkomma sågningar med liknande argument, dessutom kan det ju dröja decennium innan man vet vad som var rätt.
En tumregel som jag har är att ett stort vin bör utmärka sig oavsett förutsättningar. Tycker man "nja" om det i sin ungdom, så bör man heller inte förvänta sig stordåd med ålder. I stort borde man inte kunna räkna med mer än vissa balansförändringar (mjukare tanniner, mer integrerade fattoner) och en ökad komplexitet. Ett bra vin tenderar att bli bättre med tiden, men går mest sannolikt inte från kasst till fantastiskt.
Vad är eran syn på saken?
Last edited: