Michael.S
Medlem
För ett par veckor sedan var jag på Ästad gård utanför Varberg.
Var där med mina kurskompisar i Munskänkarna.
Dagen började med att vi träffades utanför Munskänkarnas lokaler i Medborgarskolans hus i Kungsbacka. Därifrån samåkte vi till Ästad vingård.
Efter en trevlig pratstund i bilen om allt från vin till ännu mer vin körde vi av motorvägen. Vägen gick vidare på ett flertal snirkliga småvägar, som hade fått vilket barn som helst att må illa efter en fika hos mor eller farföräldrar.
Väl framme öppnade landskapet upp sig och vi möttes av en by liknande miljö. Ingenting har ännu avslöjat att det är en vingård vi ska till. Förutom en plåtskylt några hundra meter tidigare. Vi parkerar på högersida av vägen strax framför ett avskyvärt fult hus. På huset står det reception. Ett hus som ger mig känslan att jag hamnat i Astrid Lindgrens värld, eller att Bert Karlsson köpt det billigt i utlandet för att locka dit barnfamiljer i tron om att det är en riddarborg.
Jag vrider huvudet i hopp om att den olustiga känslan ska försvinna, då ser jag ett högt fint staket med tillhörande järngrind.
Fram till grinden är det stora ljusa markstenar, det känns gediget och påkostat. Stenarna är så långt ifrån receptionsbyggnadens grå blanka yta man kan komma. Grinden är stor och svart, med snirkliga detaljer och symboler som liknar hjul på en hästvagn. Är jag på samma plats? Har jag förflyttats till Toscana? Den bittra kylan tar mig ner på jorden och jag drar upp dragkedjan på jackan ännu längre upp mot halsen. Denna Marsmorgon lyser vårvädret med sin frånvaro.
Vi möts av en ung man i glasögon, vid namn Daniel Carlsson. Han presenterar sig som ansvarig för produktion och utveckling av Ästads viner.
Han låser upp den stora grinden. Grinden till vinrankorna. Han berättar att dem har ungefär fyra hektar vinodling och det är runt 15 tusen vinstockar planterade. Druvsorten, Solaris en aromatisk druva med sitt ursprund i Tyskland.
Vinden pinar oss rejält bland vinrankorna. Man förstår verkligen vad dem måste utstå alla årstider. Daniel frågar om det går bra att vänta med frågorna tills vi är inne i vineriet. Trots den vackra omgivningen håller vi med honom och tar en rask promenad till den återigen fula byggnaden.
Ståltankar,rör och flaskor. Det här känns modernt. Liknar ingenting man sett i vinböcker när man tänker på en vingård. Det ända jag kan referera till är ett laboratorium. Produktions ansvarig Daniel fortsätter berätta om deras filosofi och deras sätt att beskära och skörda. Jag tycker börjar tycka synd om honom. Om alla som jobbar här. Vilket jobb dem har och gör för att få fram lite vin.. Deras mål är att få fram ett mousserande vin som blir det bästa i Sverige. Vilket jag tror dem kommer lyckas med. Jag har inte provat något svenskt vin och jag har ingen direkt koll på vilka konkurrenterna är. Men med personer som Daniel Carlsson, tror jag Sverige i framtiden med tillhörande klimat förändringar kan bli ett litet vinland.
Vinmakaren på Ästad heter Claes Bartholdsson och har vin sin sida den internationella "flying winemaker´n" Lars Torstensson.
Besöket på Ästad var toppen. Fina omgivningar med fula inslag. Trevliga och kunniga vinmänniskor. Men för deras skull är jag glad att dem än så länge har en fin konferensanläggning och ett vackert spa. För något vin kommer dem nog aldrig kunna leva på. I alla fall inte dem närmsta tio åren. Men när vinet släpps kommer jag självklart köpa en flaska. Redan i sommar kommer man kunna prova deras stilla vita vin. Kanske får planera in ett besök med flickvännen i sommar.
Michael.S 150404.
Var där med mina kurskompisar i Munskänkarna.
Dagen började med att vi träffades utanför Munskänkarnas lokaler i Medborgarskolans hus i Kungsbacka. Därifrån samåkte vi till Ästad vingård.
Efter en trevlig pratstund i bilen om allt från vin till ännu mer vin körde vi av motorvägen. Vägen gick vidare på ett flertal snirkliga småvägar, som hade fått vilket barn som helst att må illa efter en fika hos mor eller farföräldrar.
Väl framme öppnade landskapet upp sig och vi möttes av en by liknande miljö. Ingenting har ännu avslöjat att det är en vingård vi ska till. Förutom en plåtskylt några hundra meter tidigare. Vi parkerar på högersida av vägen strax framför ett avskyvärt fult hus. På huset står det reception. Ett hus som ger mig känslan att jag hamnat i Astrid Lindgrens värld, eller att Bert Karlsson köpt det billigt i utlandet för att locka dit barnfamiljer i tron om att det är en riddarborg.
Jag vrider huvudet i hopp om att den olustiga känslan ska försvinna, då ser jag ett högt fint staket med tillhörande järngrind.
Fram till grinden är det stora ljusa markstenar, det känns gediget och påkostat. Stenarna är så långt ifrån receptionsbyggnadens grå blanka yta man kan komma. Grinden är stor och svart, med snirkliga detaljer och symboler som liknar hjul på en hästvagn. Är jag på samma plats? Har jag förflyttats till Toscana? Den bittra kylan tar mig ner på jorden och jag drar upp dragkedjan på jackan ännu längre upp mot halsen. Denna Marsmorgon lyser vårvädret med sin frånvaro.
Vi möts av en ung man i glasögon, vid namn Daniel Carlsson. Han presenterar sig som ansvarig för produktion och utveckling av Ästads viner.
Han låser upp den stora grinden. Grinden till vinrankorna. Han berättar att dem har ungefär fyra hektar vinodling och det är runt 15 tusen vinstockar planterade. Druvsorten, Solaris en aromatisk druva med sitt ursprund i Tyskland.
Vinden pinar oss rejält bland vinrankorna. Man förstår verkligen vad dem måste utstå alla årstider. Daniel frågar om det går bra att vänta med frågorna tills vi är inne i vineriet. Trots den vackra omgivningen håller vi med honom och tar en rask promenad till den återigen fula byggnaden.
Ståltankar,rör och flaskor. Det här känns modernt. Liknar ingenting man sett i vinböcker när man tänker på en vingård. Det ända jag kan referera till är ett laboratorium. Produktions ansvarig Daniel fortsätter berätta om deras filosofi och deras sätt att beskära och skörda. Jag tycker börjar tycka synd om honom. Om alla som jobbar här. Vilket jobb dem har och gör för att få fram lite vin.. Deras mål är att få fram ett mousserande vin som blir det bästa i Sverige. Vilket jag tror dem kommer lyckas med. Jag har inte provat något svenskt vin och jag har ingen direkt koll på vilka konkurrenterna är. Men med personer som Daniel Carlsson, tror jag Sverige i framtiden med tillhörande klimat förändringar kan bli ett litet vinland.
Vinmakaren på Ästad heter Claes Bartholdsson och har vin sin sida den internationella "flying winemaker´n" Lars Torstensson.
Besöket på Ästad var toppen. Fina omgivningar med fula inslag. Trevliga och kunniga vinmänniskor. Men för deras skull är jag glad att dem än så länge har en fin konferensanläggning och ett vackert spa. För något vin kommer dem nog aldrig kunna leva på. I alla fall inte dem närmsta tio åren. Men när vinet släpps kommer jag självklart köpa en flaska. Redan i sommar kommer man kunna prova deras stilla vita vin. Kanske får planera in ett besök med flickvännen i sommar.
Michael.S 150404.
