Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Bästa cognac brands

Bastardo

Medlem
Tänkte starta en tråd om cognac som mest handlar om lite finare kvalitet. Det är synd att cognac har tappat rejält med marknadsandelar på sistone. Eller vad sägs om följande? Det finns 1077 benämningar maltwhisky från Storbritannien, men bara 182 cognac – på bolis alltså. I Norge har de mycket fler att välja på och så har de även cognac-bar med världens största sortiment av cognac!
OM vi tar bort alla enklare cognac, så återstår även betydligt mindre antal flaskor.
Det finns en bra bok om cognac, skriven av Urban Laurin. Den kom år 1999 så all information är kanske inte så aktuell längre. Men han har betygsatt de flesta kända cognachus och även enskilda sorter.
I och med stort kunnande om allehanda brygder inom forumet, måste det finnas många medlemmar som har omfattande kunskap även om cognac. Dessa individer skulle jag mer än gärna komma i kontakt med för att utbyta erfarenheter etc. vilket i mitt fall är ändå ganska ringa …
Eller om ni råkar känna till några pålitliga forum där man diskuterar om cognac eller sajter som ger recensioner av cognac. (Har försökt googla, men hittar inte något riktigt bra!)
Följande märken har fått högsta betyg av Urban Laurin, alltså betygsatt som en helhet av ett cognachus!
Delamain, A.E. Dor, Maison Pierre Ferrand, A. De Fussigny, Paul Giraud, Léopold Gourmel, Lafont de St. Preuil, Laurent Merlin, Moyet, A. Paquereau, Ragnaud-Sabourin. Men jag skulle ta med även Prunier.
(Alla finns inte på bolis eller ens i Norge!)
Så har du någonting att förtälja som är till gagn till alla cognac-älskare här, skriv gärna. MEN lämna gärna utanför alla så kallade jippo-cognac där buteljen är oftast mer värdefull än själva innehållet!
 
Last edited:

Mattias Schyberg

Administratör
Tänkte starta en tråd om cognac som mest handlar om lite finare kvalitet. Det är synd att cognac har tappat rejält med marknadsandelar på sistone. Eller vad sägs om följande? Det finns 1077 benämningar maltwhisky från Storbritannien, men bara 182 cognac – på bolis alltså. I Norge har de mycket fler att välja på och så har de även cognac-bar med världens största sortiment av cognac!
OM vi tar bort alla enklare cognac, så återstår även betydligt mindre antal flaskor.
Det finns en bra bok om cognac, skriven av Urban Laurin. Den kom år 1999 så all information är kanske inte så aktuell längre. Men han har betygsatt de flesta kända cognachus och även enskilda sorter.
I och med stort kunnande om allehanda brygder inom forumet, måste det finnas många medlemmar som har omfattande kunskap även om cognac. Dessa individer skulle jag mer än gärna komma i kontakt med för att utbyta erfarenheter etc. vilket i mitt fall är ändå ganska ringa …
Eller om ni råkar känna till några pålitliga forum där man diskuterar om cognac eller sajter som ger recensioner av cognac. (Har försökt googla, men hittar inte något riktigt bra!)
Följande märken har fått högsta betyg av Urban Laurin, alltså betygsatt som en helhet av ett cognachus!
Delamain, A.E. Dor, Maison Pierre Ferrand, A. De Fussigny, Paul Giraud, Léopold Gourmel, Lafont de St. Preuil, Laurent Merlin, Moyet, A. Paquereau, Ragnaud-Sabourin. Men jag skulle ta med även Prunier.
(Alla finns inte på bolis eller ens i Norge!)
Så har du någonting att förtälja som är till gagn till alla cognac-älskare här, skriv gärna. MEN lämna gärna utanför alla så kallade jippo-cognac där buteljen är oftast mer värdefull än själva innehållet!
Bra initiativ. Kan tänka mig att @Per Stade har bra koll på denna dryck.
 
Trådskapare
Bastardo

Bastardo

Medlem
Bra initiativ. Kan tänka mig att @Per Stade har bra koll på denna dryck.
Tack, Mattias! Jag provade söka lite, och han ser ut att ha utmärkt koll på cognac! OM det mesta i dryckesvägen, skulle jag tro, faktiskt … :)
Skulle vara underbart om vi kan få i gång en diskussion om olika märken etc. Jag är inte så insatt i praktiken, men har läst ganska mycket om ämnet osv. Vore underbart om det även skulle finnas lite nyare referensbok om cognac. Antingen på engelska, finska eller svenska. OM betyget visas även i siffror spelar det ingen roll för mig, vilket språk som andvänds … ;)
Den här boxen kan jag verkligen rekommendera:
Promenade en Cognac Nr 86536, 648:- för 3 fl à 200 ml , 600 ml. Fast just nu visas den här texten: Tillfälligt slut hos leverantör. (För det priset är det ett fynd!)
http://www.livetsgoda.se/artikel/artikel.asp?meny=&kat=2&ArtikelId=3164#.VrpAh5PhDXE
 
Last edited:

Daniel A

Administratör
Åhåå! Det här var länge den dryck som gjorde mig lycklig. Ska försöka såhär lite spontant sammanfatta några års extensiv utforskning av cognac.

Kan väl börja med att säga att mig veterligen finns det ingen plats på nätet där cognac diskuteras i någon större utsträckning. Några enstaka trådar på vin- och/eller spritforum som brukar gälla.

Av Laurin-nämnda topproducenter tycker jag A.E. Dor, Delamain och Léopold Gourmel sticker ut som klart bäst. De första två är nog ganska välkända - A.E. Dors “nummerserie” är sjukt bra, och allt Delamain släpper är gott som tusan. Léopold Gourmels flaggskepp Quintessence är destillerad lycka.

Håller också med om att Prunier platsar på toppen. Tycker dock att deras utbud är lite spretigt och ojämnt. Däremot så släpper de “single cask”-flaskor lite då och då. Ganska saftiga priser för relativt låg ålder, men riktigt bra och spännande. Deras 1991 - Petite Champagne (finns på bolaget nu) är riktigt häftig.

Annars finns det en rad producenter att lyfta upp i ljuset, med varierande grad av lättåtkomlig status.

Daniel Bouju är en producent som sticker ut som fasen. Lagrar nästan bara på nya fat, och oftast riktigt länge. Även deras instegsflaskor är riktigt, riktigt mörka. Smakar väldigt “träigt” och är allmänt kärvt så inte direkt lättillgängligt. Men fantastiskt intensiv cognac som inte riktigt har någon motsvarighet. Deras 80-åriga prestigeflaska står på min “dricka innan jag dör”-lista.

Tesseron är cognacvärldens D’Oliveiras. De har funnits riktigt länge, men började sälja under eget namn först på 2000-talet (ev. slutet på 90-talet). Tidigare sålde de till de större husen, samtidigt som familjen håvade in lite pengar i vinvärlden (ägare av Ch. Pontet-Canet). Deras lager av gammal cognac är vansinnigt stort, och är nog den producent som erbjuder “mest ålder för pengarna”. Har blivit mycket dyrare på de senaste åren, men deras 4x5cl-provlåda som finns på Systemet är riktigt prisvärd och ett riktigt bra utbildning i vad som händer med cognac med stigande fatlagring. Av någon gudsförgäten anledning använder de dock sockerkulör (E150) i de flesta buteljeringar.

Grosperrin är en producent som släpper mycket årgångscognac, cask strength. Har också blivit mycket dyrare på sistone, och det var ett tag sedan jag såg några flaskor (men jag har å andra sidan inte letat). Riktigt intressanta buteljeringar väl värda att prova.

Château de Beaulon är en fins bois-producent som gör allt själva. Jobbar mycket med folle blache. Deras instegs 7-åring är nog den mest prisvärda alkohol pengar kan köpa. Fantastiskt komplex och len. Att gå upp för prisstegen lönar sig också. Gör även cognacs bästa pineau!

Guy Pinard förtjänar att nämnas. Biodynamiker som har börjat få sin sprit riktigt härlig.

Jean Fillioux gillar jag också, har den stora fördelen att de ofta finns att få tag på. :)

Som slutkommentar tycker jag att allt (det är inte så mycket) det står “AOC Borderies” på bör köpas omedelbums.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Åhåå! Det här var länge den dryck som gjorde mig lycklig. Ska försöka såhär lite spontant sammanfatta några års extensiv utforskning av cognac.

Kan väl börja med att säga att mig veterligen finns det ingen plats på nätet där cognac diskuteras i någon större utsträckning. Några enstaka trådar på vin- och/eller spritforum som brukar gälla.

Av Laurin-nämnda topproducenter tycker jag A.E. Dor, Delamain och Léopold Gourmel sticker ut som klart bäst. De första två är nog ganska välkända - A.E. Dors “nummerserie” är sjukt bra, och allt Delamain släpper är gott som tusan. Léopold Gourmels flaggskepp Quintessence är destillerad lycka.

Håller också med om att Prunier platsar på toppen. Tycker dock att deras utbud är lite spretigt och ojämnt. Däremot så släpper de “single cask”-flaskor lite då och då. Ganska saftiga priser för relativt låg ålder, men riktigt bra och spännande. Deras 1991 - Petite Champagne (finns på bolaget nu) är riktigt häftig.

Annars finns det en rad producenter att lyfta upp i ljuset, med varierande grad av lättåtkomlig status.

Daniel Bouju är en producent som sticker ut som fasen. Lagrar nästan bara på nya fat, och oftast riktigt länge. Även deras instegsflaskor är riktigt, riktigt mörka. Smakar väldigt “träigt” och är allmänt kärvt så inte direkt lättillgängligt. Men fantastiskt intensiv cognac som inte riktigt har någon motsvarighet. Deras 80-åriga prestigeflaska står på min “dricka innan jag dör”-lista.

Tesseron är cognacvärldens D’Oliveiras. De har funnits riktigt länge, men började sälja under eget namn först på 2000-talet (ev. slutet på 90-talet). Tidigare sålde de till de större husen, samtidigt som familjen håvade in lite pengar i vinvärlden (ägare av Ch. Pontet-Canet). Deras lager av gammal cognac är vansinnigt stort, och är nog den producent som erbjuder “mest ålder för pengarna”. Har blivit mycket dyrare på de senaste åren, men deras 4x5cl-provlåda som finns på Systemet är riktigt prisvärd och ett riktigt bra utbildning i vad som händer med cognac med stigande fatlagring. Av någon gudsförgäten anledning använder de dock sockerkulör (E150) i de flesta buteljeringar.

Grosperrin är en producent som släpper mycket årgångscognac, cask strength. Har också blivit mycket dyrare på sistone, och det var ett tag sedan jag såg några flaskor (men jag har å andra sidan inte letat). Riktigt intressanta buteljeringar väl värda att prova.

Château de Beaulon är en fins bois-producent som gör allt själva. Jobbar mycket med folle blache. Deras instegs 7-åring är nog den mest prisvärda alkohol pengar kan köpa. Fantastiskt komplex och len. Att gå upp för prisstegen lönar sig också. Gör även cognacs bästa pineau!

Guy Pinard förtjänar att nämnas. Biodynamiker som har börjat få sin sprit riktigt härlig.

Jean Fillioux gillar jag också, har den stora fördelen att de ofta finns att få tag på. :)

Som slutkommentar tycker jag att allt (det är inte så mycket) det står “AOC Borderies” på bör köpas omedelbums.
Det är lätt att älska forumet när man läser svar som detta! :)
 
Trådskapare
Bastardo

Bastardo

Medlem
Åhåå! Det här var länge den dryck som gjorde mig lycklig. Ska försöka såhär lite spontant sammanfatta några års extensiv utforskning av cognac.
Wow! Ett svar som heter duga. :) Tack, Daniel! Nu har du lagt ribban ganska högt. ;) Hoppas bara att det inte avskräcker folk att kommentera …
Varifrån brukar du köpa cognac som inte finns hos monopolet? Vad jag kan se, så har Vinmonopolet ganska omfattande sortiment och mycket är även lite billigare!
 

Daniel A

Administratör
Det är lätt att älska forumet när man läser svar som detta! :)

Åhh... tack!


Wow! Ett svar som heter duga. :) Tack, Daniel! Nu har du lagt ribban ganska högt. ;) Hoppas bara att det inte avskräcker folk att kommentera …
Varifrån brukar du köpa cognac som inte finns hos monopolet? Vad jag kan se, så har Vinmonopolet ganska omfattande sortiment och mycket är även lite billigare!

Äsch, här tycker jag inte det finns utrymme för avskräckning. Ser fram emot att läsa andras tyckanden och tänkanden om cognac. :)

Norge är en ganska bra källa. Har köpt en hel del från The Whisky Exchange (Ch. de Beaulon finns där, t.ex.). Sedan tycker jag inte monopolet är helt kasst på den här punkten (tillskillnad från t.ex. armagnac), även om priserna kan vara lite vilda västern.

En kanske något oväntad inköpskanal är Estland (har för mig att de har världens högsta per capita konsumtion av cognac). Finns en helt magisk butik och cognacsbar i gamla stan i Tallinn som helt enkelt heter "Old Cognac". Har bara varit där en gång, men minns det som igår! De har en webbsida - inte beställt ifrån, men varit sugen flera gånger: http://old-cognac.com/
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
Jag gillar cognac men det är ett område som jag är ganska risig på. Jag vill minnas att jag provat grejer från Frapin som jag tyckte var enastående bra. Och så vet jag att Jakobsson & Söderström importerar bra grejer. Eller har gjort historiskt i alla fall. De är bra på destillat rent generellt. De säljer väl inte direkt genom SS, men man kan säkert lösa en privatimport om det skulle knipa.
 

gece

Man vänjer sig.
Är på intet vis varken kännare eller ens storkonsument, men första gången jag förstod poängen med Cognac var när jag provade Delamain "Vesper" (snäppet upp från deras XO). Bara det att de inte späder med vatten utan med "faibles", alltså sprit som legat på fat så länge att merparten av alkoholen dunstat, är ju så genialiskt att man blir tårögd.
 
Trådskapare
Bastardo

Bastardo

Medlem
Är på intet vis varken kännare eller ens storkonsument, men första gången jag förstod poängen med Cognac var när jag provade Delamain "Vesper" (snäppet upp från deras XO). Bara det att de inte späder med vatten utan med "faibles", alltså sprit som legat på fat så länge att merparten av alkoholen dunstat, är ju så genialiskt att man blir tårögd.
Jag har inte druckit just Vesper, men vad jag kan förstå så är den bland de mest prisvärda finare cognac över huvud taget! :)
Bland de godaste cognac som jag har druckit är Hennessy Paradis – den var enastående god. Deras XO var betydligt enklare och kraftigare. Sen gillar jag oerhört mycket Gourmel cognac. Även de enklare är av mycket hög klass. Pierre Ferrand vad en aning för kraftig i min smak! Den som jag drack var troligtvis Selection des Anges.
Jag gillar mer lite mjukare, feminin cognac med inte för mycket ”träsmak”. Rancio för gärna förekomma. Just nu är jag mest intresserad av den enda cognac Paul Giraud har på bolis. Tänk att den var felstavat alldeles nyligen! Både cognac och producenten var stavad som Girard! ;)
 
Last edited:

mmh

Medlem
Verkligen kul tråd!

Jag är verkligen ingen expert på cognac och jag dricker det väldigt sällan nuförtiden, men tänkte ändå bidra med några åsikter. Förut tyckte jag att Henessy VSOP, Hine etc var hur bra som helst, och motsvarande märkens XO varianter var fantastiska. Men efter att ha smakat Delmain Pale & Dry har jag haft svårt att uppskatta de stora märkens karamellfärgade produkter. De senaste åren har jag således nästan utslutande hållit mig till Delmain. @Bastardo , det låter som att just Pale & Dry kunde passa din smakpreferens rätt bra. Har du smakat den?
 

Sjödin

Joråsåatt...
Själv håller jag mig ifrån Cognac, då det är den ENDA drycken som av underlig anledning ger mig en enorm halsbränna.
Nån liten sipp kan dock rinna ner om det bjuds. Pineaux des charentes däremot, det är ju smarrigt som tusan!
 
Trådskapare
Bastardo

Bastardo

Medlem
Hur står sig Kelt? Gissar att Kelt Götheborg tillhör kategorin "jippo-cognac", men hur är de övriga?
Jag uttryckte mig kanske en aning klumpigt … ;) Vad jag menar är alla dessa hutlöst dyra specialflaskor av kända märken där innehållet står långt ifrån priset – kvalitetsmässigt!
Som t.ex. Rémy Martin Louis XIII för nästan 25 000 kronor. Det finns ingen seriös cognac-fan som skulle betala så mycket bara för att kunna imponera omgivningen! Däremot finns det oerhört många provningsresultat som lovordar Delamains flaggskepp.
Nej, jag har INTE provat, men har läst tillräckligt mycket för att vara ganska säker på att innehållet motsvarar inte priset. (Och när gör det det?) OM man befinner sig i någorlunda sunda vätskor bör man nog inte spendera mycket mer än cirka 3 000 kr för en flaska cognac, IMHO.
Om man inte har möjlighet att dela med sig till några vänner som delars ens hobby. Alltså, du kan dricka då en fin flaska XO-cognac varannan vecka, i stället att göra reklam för de fina cognachusen. The choice is yours. ;)
 
Last edited:

Daniel A

Administratör
Känner att jag går igång på den här tråden. Var ju ett tag sedan jag grävde ner mig i det här (kan vara så att lite vin kom i vägen), men nu bubblar mycket upp till ytan!

Jag gillar cognac men det är ett område som jag är ganska risig på. Jag vill minnas att jag provat grejer från Frapin som jag tyckte var enastående bra. Och så vet jag att Jakobsson & Söderström importerar bra grejer. Eller har gjort historiskt i alla fall. De är bra på destillat rent generellt. De säljer väl inte direkt genom SS, men man kan säkert lösa en privatimport om det skulle knipa.

De har Jean Luc Pasquet, så de importerar riktigt bra grejer. Kul! Har bara smakat deras yngre buteljeringar, delvis eftersom jag aldrig hittat de mer exklusiva skatterna. Måste kanske undersöka det där med privatimport... Frapin är bra skit det också! Även om jag inte riktigt kan släppa det fåniga med deras "Multimillésime"-serie där de blandar ett gäng årgångar och påstår att det skulle vara något speciellt. Nästan all cognac är blandningar av årgångar...

Hur står sig Kelt? Gissar att Kelt Götheborg tillhör kategorin "jippo-cognac", men hur är de övriga?

Kelt är riktigt smaskigt, även om hela grejen med att låta faten ligga på ett fartyg när det tuffar runt på världshaven känns mest som en gimmick. Det är väl inte heller så unikt. Hine och Grönstedts har ju, åtminstone, historiskt fraktat fat till England respektive Sverige, och mig veterligen gjordes inte detta med lastbil eller åsna. Har inte smakat så mycket Kelt dock, mest för att det har varit lite klurigt att få tag på.

Jag uttryckte mig kanske en aning klumpigt … ;) Vad jag menar är alla dessa hutlöst dyra specialflaskor av kända märken där innehållet står långt ifrån priset – kvalitetsmässigt!
Som t.ex. Rémy Martin Louis XIII för nästan 25 000 kronor. Det finns ingen seriös cognac-fan som skulle betala så mycket bara för att kunna imponera omgivningen! Däremot finns det oerhört många provningsresultat som lovordar Delamains flaggskepp.
Nej, jag har INTE provat, men har läst tillräckligt mycket för att vara ganska säker på att innehållet motsvarar inte priset. (Och när gör det det?) OM man befinner sig i någorlunda sunda vätskor bör man nog inte spendera mycket mer än cirka 3 000 kr för en flaska cognac, IMHO.
Om man inte har möjlighet att dela med sig till några vänner som delars ens hobby. Alltså, du kan dricka då en fin flaska XO-cognac varannan vecka, i stället att göra reklam för de fina cognachusen. The choice is yours. ;)

Jag tycker det finns en poäng i att helt och hållet strunta i Rémy Martin, Hennessy, Martell och Courvoisier. Inte för att det är dåligt, men för att det, generellt, är betydligt mer smak, finess och kvalité för pengarna hos andra producenter. Super blingblingflaskorna är väl lite speciella i sin extrema prisbild. De behöver dock inte drickas för att imponera på någon omgivning. :) Det är riktigt bra och seriöst långlagrad vinsprit. Louis XIII är ju själva antitesen till prisvärd, men gott är det banne mig! Nyfikenhet är en stark drivkraft, och många saker finns ju faktiskt till försäljning per centiliter. Bara att köpa när en oöppnad eller nyligen öppnad flaska går att skymta i en hylla. ;) Upplever att cognac, speciellt äldre sådan, tappar ganska ordentligt i komplexitet när de stått öppna ett tag. Och på en restaurang kan de ha stått öppna riktigt länge, så jag brukar alltid kika på det.
 
Last edited:
Trådskapare
Bastardo

Bastardo

Medlem
Känner att jag går igång på den här tråden. Var ju ett tag sedan jag grävde ner mig i det här (kan vara så att lite vin kom i vägen), men nu bubblar mycket upp till ytan!



De har Jean Luc Pasquet, så de importerar riktigt bra grejer. Kul! Har bara smakat deras yngre buteljeringar, delvis eftersom jag aldrig hittat de mer exklusiva skatterna. Måste kanske undersöka det där med privatimport... Frapin är bra skit det också! Även om jag inte riktigt kan släppa det fåniga med deras "Multimillésime"-serie där de blandar ett gäng årgångar och påstår att det skulle vara något speciellt. Nästan all cognac är blandningar av årgångar...



Kelt är riktigt smaskigt, även om hela grejen med att låta faten ligga på ett fartyg när det tuffar runt på världshaven känns mest som en gimmick. Det är väl inte heller så unikt. Hine och Grönstedts har ju, åtminstone, historiskt fraktat fat till England respektive Sverige, och mig veterligen gjordes inte detta med lastbil eller åsna. Har inte smakat så mycket Kelt dock, mest för att det har varit lite klurigt att få tag på.



Jag tycker det finns en poäng i att helt och hållet strunta i Rémy Martin, Hennessy, Martell och Courvoisier. Inte för att det är dåligt, men för att det, generellt, är betydligt mer smak, finess och kvalité för pengarna hos andra producenter. Super blingblingflaskorna är väl lite speciella i sin extrema prisbild. De behöver dock inte drickas för att imponera på någon omgivning. :) Det är riktigt bra och seriöst långlagrad vinsprit. Louis XIII är ju själva antitesen till prisvärd, men gott är det banne mig! Nyfikenhet är en stark drivkraft, och många saker finns ju faktiskt till försäljning per centiliter. Bara att köpa när en oöppnad eller nyligen öppnad flaska går att skymta i en hylla. ;) Upplever att cognac, speciellt äldre sådan, tappar ganska ordentligt i komplexitet när de stått öppna ett tag. Och på en restaurang kan de ha stått öppna riktigt länge, så jag brukar alltid kika på det.
BRA, Daniel! Jag hoppades att Ni alla som kan sin sak, skulle vilja ta del i diskussionen om de fina brygder … ;) Speciellt med tanke, att råvaran är ändå vin! Och det märks att kunskapsnivån är hisnande hög. Redan nu har jag lärt mig många nya saker som jag inte visste förut. Och jag har ändå lite kunskap sen förr. :)
Jag försöker själv hitta så hantverksmässiga cognac-sorter som det bara är möjligt. Kan återkomma till den kunskap som jag har hittat än så länge.
 

Tristanqx

Medlem
Har provat många fina cognac, och mina favoriter är ragnaud sabourin, Delamain, Ae dor, Tesseron, jean filloux.

Det finns en cognac som sticker ut lite mer än alla andra jag provat och det är Delamain réserve de la famille.
Finns mycket att läsa om denna, och kan bara instämma. Det är en sällsynt fin cognac med en extremt lång angenäm eftersmak.
 

Per Stade

Lege artis
Åhåå! Det här var länge den dryck som gjorde mig lycklig. Ska försöka såhär lite spontant sammanfatta några års extensiv utforskning av cognac.
Precis som @Daniel A dricker jag inte så mycket sprit utan håller mig mest till vin. han har dessutom lyckats sammanfatta det mesta som är värt att veta om cognac i sina inlägg.
Cognac är, som @Bastardo skrev, destillerat vin. vad som är speciellt är att det precis som i Champagne finns många små producenter, som hantverksmässigt destillerar sitt vin i ganska enkla destillationsapparater. Spriten är inte speciellt ren, om jag får uttrycka mig lite vanvördigt så är den av ungefär samma kvalité som hembränt. För det är ju faktiskt hembränt.
20130918Old_Cognac_Pot_Still_-_20091205.jpg


Råspriten köps upp av cognacsproducenterna, som lagrar och blandar det som så småningom blir cognac. Och det är här skickligheten hos inköparna kommer fram. De luktar sig fram på råspriten vilken, som är värd att satsa på. Jag var på en provning en gång där vi fick dofta på ett glas. Det luktar inte gott. Men det är faktiskt föroreningarna vi betalar för. Det är de som efter lång lagring i ekfat gör att den fula ankungen blir cognac. @vininfo vet säkert mer om vilka föroreningar det kan finnas i den här spriten.
All sprit som lagras på ekfat behöver minst 14 helst 18 år för att mogna enligt en skotsk whiskyproducent, som jag träffade på en annan provning en gång. Men vad som är viktigt att komma ihåg är att för lång lagring på fat inte heller är bra, jag har hört uppgifter om 40 år eller om det nu var 60 år. Därefter tappas cognacen på glasdamejeanner som försluts noga med vax. Så om det står att Rémy Martin Louis XIII innehåller 100 år gammal cognac, så ska man komma ihåg att det kan finnas några droppar 100årig cognac i flaskan men att den inte är ekfatslagrad mer än kanske 60 år. Den mesta cognacen blandas av en massa årgångar och när det anges en medelålder så är det naturligtvis meningslöst.
Förslutningen är viktig, eftersom sprit, eller snarare alla smakämnen (skiten) i den oxiderar, det är helt rätt som @Daniel A skriver att en öppnad flaska tappar smak med tiden. Men även oöppnade flaskor vinner inte på att lagras utan tvärtom, köp inte gamla exklusiva flaskor med cognac om nivån sjunkit det minsta i halsen.
Det här läste jag på nätet en gång för länge sedan men länken är numera borttagen:
Det är en intervju från tredje generationens Larsen, Frédéric Larsen, som genom sitt arv och arbete med Larsen cognac rimligen bör vara väl insatt i frågan.
"- Hvor gamle cognacer har dere på lager?
- Vi har cognac tilbake til 1848, men det er grenser for hvor lenge cognacen kan lagres uten at det går ut over kvaliteten. Etter 100 år på fat er det stort sett på tide å helle cognacen over på flaske. Min erfaring er at cognac gjerne når toppkvalitet etter 60 år på fat. Når den først er tappet på flaske er det ikke noen vits i å lagre den lengre. Cognacen vil da etter hvert ta smak fra korken og kvaliteten blir redusert ved lagring på flaske i 10-15 år."


Från en importör fick jag den här informationen:
"En öppnad flaska cognac börjar att förändra sig efter 3-6 månader. Ju mindre cognac i flaskan, desto större förändring. Om denna förändring är till nackdel för produkten eller om det överhuvudtaget kan uppfattas utan att ha en helt nyöppnad flaska att prova bredvid låter jag vara osagt. Det enda rådet jag kan ge är att inte spara en massa "slattar" det är bättre att dricka upp. Förvara flaskan svalt, stående och utan starkt ljus. Jag har själv flaskor hemma som jag haft öppna i över två år som jag njuter fullt ut av. Kanske hade de varit bättre nyöppnade men det är inget jag bryr mig om att grubbla över när de härliga dofterna från glaset når näsan..."

Vidare
"Grosperrin hävdar att du utan problem kan lagra cognacen på flaska under en mycket lång tid, dock vill han inte säga ett specifikt antal år eftersom det skiljer sig från flaska till flaska, beroende på alkoholhalt, kvalité, kork hur och var man lagrar etc. Som med allt sånt här så är det vanskligt att slänga sig med exakta årtal men de 15 år som Larsen nämner har jag aldrig stött på, varken hos Grosperrin eller i annan litteratur. Enligt Grosperrin så kan du utan att vara rädd för defekter lagra dina flaskor i minst 30 år om du följer lagringsanvisningarna.
Vad är en defekt flaska? Det är upp till den som konsumerar flaskan att avgöra. Som jag nämnde så har jag själv många flaskor som varit öppnade under flera år som jag njuter mycket av. De flesta flaskor exklusiv sprit som serveras på restaurang har stått öppna under lång tid.
Håll koll på korken, på Grosperrins flaskor kan du se hela korken. Kolla att den inte är missfärgat eller börjar vittra sönder.
När det gäller långlagring av allt från vin till sprit så finns det (trotts att många vill hävda det) inga säkra kort. Man vet aldrig. Det finns bara ett sätt att lagra säkert, köp flera flaskor och öppna efter hand för att kontrollera kvalitén."



Av Laurin-nämnda topproducenter tycker jag A.E. Dor, Delamain och Léopold Gourmel sticker ut som klart bäst. De första två är nog ganska välkända - A.E. Dors “nummerserie” är sjukt bra, och allt Delamain släpper är gott som tusan. Léopold Gourmels flaggskepp Quintessence är destillerad lycka.

Allt som kommer från A.E. Dor och Delamain är bra och prisvärt. De har lång erfarenhet av att lagra cognac. Och som @Bastardo skriver, de marknadsför inte sina flaskor, läs förpackningar, mer än sitt innehåll även om A.E.DOR har en del bling-blingflaskor. Delamains Pale & Dry XO ligger på halva priset till de stora husens XO men är bättre och inte färgad eller sötad. Vesper är enligt min mening inte så mycket bättre att den är värd prisskillnaden men Delamain Réserve de la Famille är nog den mest fantastiska jag har smakat.
Léopold Gourmel är jag inte så förtjust i, lite för unga och för dyra enligt min uppfattning.


Håller också med om att Prunier platsar på toppen.

Prunier har jag aldrig provat

Daniel Bouju är en producent som sticker ut som fasen. Lagrar nästan bara på nya fat, och oftast riktigt länge. Även deras instegsflaskor är riktigt, riktigt mörka. Smakar väldigt “träigt” och är allmänt kärvt så inte direkt lättillgängligt. Men fantastiskt intensiv cognac som inte riktigt har någon motsvarighet. Deras 80-åriga prestigeflaska står på min “dricka innan jag dör”-lista.

image.jpeg


Daniel Bouju har jag däremot druckit en del av, dels Daniel Bouju XO Empereurs, dels Daniel Bouju Royal Brut de Fut Cognac. Som framgår av namnet råa och dessutom väldigt alkoholstarka, lite för råa och starka för min smak.
Borde kanske ha spätt ut dem mer. För det går bra att "vattna" cognac på samma sätt som man kan göra med single malt.

Tesseron är cognacvärldens D’Oliveiras. De har funnits riktigt länge, men började sälja under eget namn först på 2000-talet (ev. slutet på 90-talet). Tidigare sålde de till de större husen, samtidigt som familjen håvade in lite pengar i vinvärlden (ägare av Ch. Pontet-Canet). Deras lager av gammal cognac är vansinnigt stort, och är nog den producent som erbjuder “mest ålder för pengarna”. Har blivit mycket dyrare på de senaste åren, men deras 4x5cl-provlåda som finns på Systemet är riktigt prisvärd och ett riktigt bra utbildning i vad som händer med cognac med stigande fatlagring. Av någon gudsförgäten anledning använder de dock sockerkulör (E150) i de flesta buteljeringar.

Tesseron står på min "bucket-list"

Grosperrin är en producent som släpper mycket årgångscognac, cask strength. Har också blivit mycket dyrare på sistone, och det var ett tag sedan jag såg några flaskor (men jag har å andra sidan inte letat). Riktigt intressanta buteljeringar väl värda att prova.

image.jpeg

Grosperrin har jag en klockarkärlek för. Det är ett relativt ungt cognacshus med en speciell historia. Jean Grosperrin var cognacsmäklare i många år och fick på det sättet kontakter med massor av små cognacsbönder. Tydligen så lagrar de ofta ett fat för eget bruk. De stora husen är inte intresserade av enstaka fat så med tiden har det blivit en del del udda gamla fat i källare på olika håll. Dessutom har man tydligen privatpersoner i Frankrike kunnat göra skatteavdrag för investeringar i cognacsfat, som har lagrats i speciellt kontrollerade lager. Till saken hör också att hela cognacsdistriktet hade en kraftig nedgång på slutet av 1900-talet, vilket gjorde att många små cognacsbönder lade ner sin produktion eller köptes upp av de stora husen. Nåväl Jean Grosperrin började köpa upp fat och tappade dem på flaska oblandade, ofiltrerade, ofärgade och osötade. Dessutom med något så sällsynt som med årgång. Kom ihåg att det mesta som säljs är blandade av flera årgångar. Det är dessutom mycket höga krav på noggrann kontroll i Frankrike för att överhuvudtaget få sätta årgång på cognac. Grosperrin är cognacs motsvarighet till single malt whisky.

Château de Beaulon är en fins bois-producent som gör allt själva. Jobbar mycket med folle blache. Deras instegs 7-åring är nog den mest prisvärda alkohol pengar kan köpa. Fantastiskt komplex och len. Att gå upp för prisstegen lönar sig också. Gör även cognacs bästa pineau!

Château de Beaulon står också på min "bucket-list"


Jean Fillioux
gillar jag också, har den stora fördelen att de ofta finns att få tag på. :)

Har druckit för länge sedan men gick ganska spårlöst förbi

Som slutkommentar tycker jag att allt (det är inte så mycket) det står “AOC Borderies” på bör köpas omedelbums.

Grande Champagne anses vara det "finaste" distriktet i Cognac men jag delar din uppfattning, Borderies är en favorit.
Martell har också alltid haft mycket Borderies i sin cognac men som sagt de stora husen tar mycket betalt för namnet och den stiliga flaskan.

image.jpeg
 
Last edited:

Mattias Schyberg

Administratör
Precis som @Daniel A dricker jag inte så mycket sprit utan håller mig mest till vin. han har dessutom lyckats sammanfatta det mesta som är värt att veta om cognac i sina inlägg.
Cognac är, som @Bastardo skrev, destillerat vin. vad som är speciellt är att det precis som i Champagne finns många små producenter, som hantverksmässigt destillerar sitt vin i ganska enkla destillationsapparater. Spriten är inte speciellt ren, om jag får uttrycka mig lite vanvördigt så är den av ungefär samma kvalité som hembränt. För det är ju faktiskt hembränt.
20130918Old_Cognac_Pot_Still_-_20091205.jpg


Råspriten köps upp av cognacsproducenterna, som lagrar och blandar det som så småningom blir cognac. Och det är här skickligheten hos inköparna kommer fram. De luktar sig fram på råspriten vilken, som är värd att satsa på. Jag var på en provning en gång där vi fick dofta på ett glas. Det luktar inte gott. Men det är faktiskt föroreningarna vi betalar för. Det är de som efter lång lagring i ekfat gör att den fula ankungen blir cognac. @vininfo vet säkert mer om vilka föroreningar det kan finnas i den här spriten.
All sprit som lagras på ekfat behöver minst 14 helst 18 år för att mogna enligt en skotsk whiskyproducent, som jag träffade på en annan provning en gång. Men vad som är viktigt att komma ihåg är att för lång lagring på fat inte heller är bra, jag har hört uppgifter om 40 år eller om det nu var 60 år. Därefter tappas cognacen på glasdamejeanner som försluts noga med vax. Så om det står att Rémy Martin Louis XIII innehåller 100 år gammal cognac, så ska man komma ihåg att det kan finnas några droppar 100årig cognac i flaskan men att den inte är ekfatslagrad mer än kanske 60 år. Den mesta cognacen blandas av en massa årgångar och när det anges en medelålder så är det naturligtvis meningslöst.
Förslutningen är viktig, eftersom sprit, eller snarare alla smakämnen (skiten) i den oxiderar, det är helt rätt som @Daniel A skriver att en öppnad flaska tappar smak med tiden. Men även oöppnade flaskor vinner inte på att lagras utan tvärtom, köp inte gamla exklusiva flaskor med cognac om nivån sjunkit det minsta i halsen.
Det här läste jag på nätet en gång för länge sedan men länken är numera borttagen:
Det är en intervju från tredje generationens Larsen, Frédéric Larsen, som genom sitt arv och arbete med Larsen cognac rimligen bör vara väl insatt i frågan.
"- Hvor gamle cognacer har dere på lager?
- Vi har cognac tilbake til 1848, men det er grenser for hvor lenge cognacen kan lagres uten at det går ut over kvaliteten. Etter 100 år på fat er det stort sett på tide å helle cognacen over på flaske. Min erfaring er at cognac gjerne når toppkvalitet etter 60 år på fat. Når den først er tappet på flaske er det ikke noen vits i å lagre den lengre. Cognacen vil da etter hvert ta smak fra korken og kvaliteten blir redusert ved lagring på flaske i 10-15 år."


Från en importör fick jag den här informationen:
"En öppnad flaska cognac börjar att förändra sig efter 3-6 månader. Ju mindre cognac i flaskan, desto större förändring. Om denna förändring är till nackdel för produkten eller om det överhuvudtaget kan uppfattas utan att ha en helt nyöppnad flaska att prova bredvid låter jag vara osagt. Det enda rådet jag kan ge är att inte spara en massa "slattar" det är bättre att dricka upp. Förvara flaskan svalt, stående och utan starkt ljus. Jag har själv flaskor hemma som jag haft öppna i över två år som jag njuter fullt ut av. Kanske hade de varit bättre nyöppnade men det är inget jag bryr mig om att grubbla över när de härliga dofterna från glaset når näsan..."

Vidare
"Grosperrin hävdar att du utan problem kan lagra cognacen på flaska under en mycket lång tid, dock vill han inte säga ett specifikt antal år eftersom det skiljer sig från flaska till flaska, beroende på alkoholhalt, kvalité, kork hur och var man lagrar etc. Som med allt sånt här så är det vanskligt att slänga sig med exakta årtal men de 15 år som Larsen nämner har jag aldrig stött på, varken hos Grosperrin eller i annan litteratur. Enligt Grosperrin så kan du utan att vara rädd för defekter lagra dina flaskor i minst 30 år om du följer lagringsanvisningarna.
Vad är en defekt flaska? Det är upp till den som konsumerar flaskan att avgöra. Som jag nämnde så har jag själv många flaskor som varit öppnade under flera år som jag njuter mycket av. De flesta flaskor exklusiv sprit som serveras på restaurang har stått öppna under lång tid.
Håll koll på korken, på Grosperrins flaskor kan du se hela korken. Kolla att den inte är missfärgat eller börjar vittra sönder.
När det gäller långlagring av allt från vin till sprit så finns det (trotts att många vill hävda det) inga säkra kort. Man vet aldrig. Det finns bara ett sätt att lagra säkert, köp flera flaskor och öppna efter hand för att kontrollera kvalitén."





Allt som kommer från A.E. Dor och Delamain är bra och prisvärt. De har lång erfarenhet av att lagra cognac. Och som @Bastardo skriver, de marknadsför inte sina flaskor mer än sitt innehåll även om A.E.DOR har en del bling-blingflaskor. Delamains Pale & Dry XO ligger på halva priset till de stora husens XO men är bättre och inte färgad eller sötad. Vesper är enligt min mening inte så mycket bättre att den är värd prisskillnaden men Delamain Réserve de la Famille är nog den mest fantastiska jag har smakat.
Léopold Gourmel är jag inte så förtjust i, lite för unga och för dyra enligt min uppfattning.




Prunier har jag aldrig provat



Daniel Bouju har jag däremot druckit en del av, dels Daniel Bouju XO Empereurs, dels Daniel Bouju Royal Brut de Fut Cognac. Som framgår av namnet råa och dessutom väldigt alkoholstarka, lite för råa och starka för min smak.
Borde kanske ha spätt ut dem mer. För det går bra att "vattna" cognac på samma sätt som man kan göra med single malt.



Tesseron står på min "bucket-list"



Grosperrin har jag en klockarkärlek för. Det är ett relativt ungt cognacshus med en speciell historia. Jean Grosperrin var cognacsmäklare i många år och fick på det sättet kontakter med massor av små cognacsbönder. Tydligen så lagrar de ofta ett fat för eget bruk. De stora husen är inte intresserade av enstaka fat så med tiden har det blivit en del del udda gamla fat i källare på olika håll. Dessutom har man tydligen privatpersoner i Frankrike kunnat göra skatteavdrag för investeringar i cognacsfat, som har lagrats i speciellt kontrollerade lager. Till saken hör också att hela cognacsdistriktet hade en kraftig nedgång på slutet av 1900-talet, vilket gjorde att många små cognacsbönder lade ner sin produktion eller köptes upp av de stora husen. Nåväl Jean Grosperrin började köpa upp fat och tappade dem på flaska oblandade, ofiltrerade, ofärgade och osötade. Dessutom med något så sällsynt som med årgång. Kom ihåg att det mesta som säljs är blandade av flera årgångar. Det är dessutom mycket höga krav på noggrann kontroll i Frankrike för att överhuvudtaget få sätta årgång på cognac. Grosperrin är cognacs motsvarighet till single malt whisky.



Château de Beaulon står också på min "bucket-list"



Har druckit för länge sedan men gick ganska spårlöst förbi



Grande Champagne anses vara det "finaste" distriktet i Cognac men jag delar din uppfattning, Borderies är en favorit.
Martell har också alltid haft mycket Borderies i sin cognac men som sagt de stora husen tar mycket betalt för namnet och den stiliga flaskan.
Härligt inlägg!
 
Toppen