Del 4
Onsdagen skulle bjuda på tre bokade besök och vi hade en bit att köra till det första så uppstigning och frukost avklarades snabbt och redan 8.30 satt vi i bilen på väg mot Verzenay. Jag råkade få navigeringshjälpen att välja kortaste vägen istället för snabbaste och vi hamnade därför på väldigt små vägar som tog lite längre tid än tänkt, men otroligt vackert med solen som sken i höstfärgade skogar.
Rousseaux-Batteux, Verzenay
Ett boulekast från Michel Arnould i Verzenay mötte Adrien Rousseaux upp oss ute på gatan för dagens första besök. Adrien, som är i 35-årsåldern, ursäktade sin engelska - helt i onödan för den visade sig vara utmärkt - och att han inte hade jättemycket att visa då en del av vineriet är på annan plats. Jag vet faktiskt inte hur jag hittade firman, det är möjligt att google maps var inblandat och att hemsidan gjorde oss nyfikna, men vi hade aldrig testat något från firman.
Rousseaux-Batteux tillverkar strax under 25.000 flaskor/år från 2,6 hektar. När vi tog riktning mot faten och han packade upp ett nytt Zalto White till oss för en liten vin clair-provning nickade jag och hustrun mot varandra och visste att vi hade kommit rätt. Vi fick prova från några olika fat och han var nöjd med 2020-frukten - och vi likaså. Adrien, som är fjärde generationens vinmakare, använder gamla bourgognefat men har en del ståltankar också. Uppför trappan och in genom boningshuset, över några leksaker och vi hamnade i ett trevligt provningsrum där han också har sitt kontor. Adrien berättade att familjen om några månader ska få ett nytt barn, att hans fru jobbar som journalist i Paris och att de så klart är oroliga nu i virustider.
Vi fick prova hans brut tradition med bas -17, 80/10/10 PN/PM/CH och med en dosage på 8 gr/l (här hemma kallas det för dessertvin). Helt okej, men en stil vi sällan köper - eller dricker för den delen. Sen fick vi testa Millèsime 2014, 60/40 PN/CH dosage 6 gr/l, vinifierad och lagrad på fat, några nya men de flesta 3-4 år gamla. Mycket trevligt vin som producerades i cirka 1600 flaskor. Som tredje vin öppnade han “Les Grandes Voyettes” 2015 på PN/CH från vingården med samma namn, extra brut och vinifierad och lagrad på fat. Ett mycket seriöst vin som med några års lagring nog kan bli ett riktigt mästerverk. I noterna: körsbär, hallon, örter, bröd och kalk. Vi avslutade tastingen med Rousseaux-Batteuxs trevliga Cuvee noir, som fått två år på jästen, 100% PN, 50/50 -16/-17, 50/50 fat/tank från tre lägen i Verzenay.
Adrien berättade om bilderna/etiketterna till sina vingårdsmärkta viner och under tiden fyllde vi i vår beställning med lite blandat. Några buteljeringar var slut men vi blev nöjda med våra köp och några flaskor fick också följa med till en forumit. Vi berättade att vi skulle vidare till Pierre Deville i Verzy och Adrien sken upp, de visade sig vara kompisar och köra pizzakvällar med provning en gång i veckan, “men only”. Återigen ett underbart besök, och vi hoppades att turen skulle hålla i sig. I god tid lämnade vi Verzenay, och hann självklart med en obligatorisk selfie med fyren som bakgrund innan nästa besök.
Pierre Deville, Verzy
Om Pierre Deville och den nya generationen vinmakare Alban Corbeaux har det bubblats en del om på vinforum och i sociala medier. Alban fyller snart 30 och har i 4-5 år varit ansvarig för Pierre Deville efter att ha bott och jobbat i Australien under två år. Han har en egen linje av viner men fortsätter också med den linje som pappan stått bakom.
Vi fick direkt hoppa in i Albans minibuss och åkte ut mot en av hans vingårdar, tror det var Les Epinettes. Firman har totalt 5 hektar (4 PN, 1 CH). På vägen stannade vi till och tittade på den kalkiga marken och hur den påverkar rankorna och vinerna. Väl i vingården, med lite äldre rankor, visade han att man planterar olika växter mellan rankorna för att främja djurlivet - nämnde jag att man arbetar biodynamiskt och siktar på certifiering? Han planterar även träd i vingårdarna för att främja biodiversitet. Enligt Alban var den äldre generationen skeptisk till förändringen, men han samarbetade mycket med Sébastien på Champagne Mouzon-Leroux (där besök var aktuellt, men de hade inget att sälja på plats så vi valde bort det) och flera andra unga vinmakare som vill arbeta på “nya” sätt. Han berättade att pappan numera inte har något emot de nya metoderna och vinerna, men att han ändå varit lite väl snål med att visa uppskattning. Vi fick också höra om de senaste generationernas intresse för firman, hur osämja och relationer hade påverkat utvecklingen, vem som pratade med vem, vilka som undvek varandra, vem i familjen det egentligen var som bestämde och så vidare.
Därefter tillbaka till huset inne i Verzy. Farfar bodde fortfarande i huset som nog hade behövt lite upprustning. Alban och hans fru ska troligtvis flytta in där längre fram och vill då också köpa loss grannfastigheten för att få tillgång till bättre parkeringsplatser, kunna göra provningslokal och hyra ut rum. Vi inledde med en grundlig genomgång av pressen och sen ner en våning där vi testade igenom en massa fat och även hans perpetuelle-tank. Fina och rena viner och det finns mycket spännande på gång. Efter 1,5 timmes besök satte vi oss äntligen, för att prova vin med bubblor, i ett läckert rum där tiden verkar ha stått still - mycket charmigt. Först provade vi Albans egen linje, där han släppt två buteljeringar men har mycket mer på gång. Vi testade alltså jungfruårgången av båda buteljeringarna, och han var själv inte särskilt nöjd med vinerna utan framhöll att han ändrat mycket sedan dess, men tyckte ändå att de är viktiga då de markerar starten för den egna linjen.
Först ut var Cuvée Copin Chardonnay från 2016 från lieux-dit Les Epinettes (51-åriga gamla stockar) och Les Alouettes (43-åriga stockar), vinifierad på stål och sen var hälften av vinet lagrat på fat i 7 månader. Extra brut och och 1200 flaskor producerades, degorgerades i början av september. Äpple, rök och lite toner åt starkvinshållet - intressant. Sen blev det
Cuvée Copin Pinot noir från 2017, också det första årgången. Hård selektering från tre vingårdslägen, 1000 flaskor gjorda, man använde vildjäst och 50% vinifieras på fat och 50% vinifieras på stål, dosage 2 gr/l. Hallon, lingon, röda äpplen och i nuläget klart bättre än Chardonnayen.
Etiketterna till de båda vinerna är från en målning som en äldre släkting gjort och som man hittade av en slump. Den delades upp i två bitar och blev till etiketter. Alban har också en buteljering på gång där han ska blanda de båda vinerna och då kommer hela målningen så klart att utgöra etiketten.
Vi provade också igenom den traditionella linjen från Pierre Deville som nyligen fått svensk importör. Välgjorda och goda viner men inte i den stilen vi söker för tillfället. Besöket och samtalet hade dragit rejält ut på tiden men Alban visade ingen brådska och vi satt kvar länge och pratade om allt möjligt: Köpenhamn, suröl, Sydonios-glas och muus-defekt i olika viner och mycket annat. Han berättade bland annat vilken Champagne-producent man ska handla hos om man vill få säkra exempel på mouse taint. Efter 2,5 timme hos Alban var lådorna packade och det var dags att säga adjö, med ett löfte om att ses igen. Nästa år tar vi med kontanter, för kortbetalning var inte möjlig men som tur var fanns automat hyfsat nära.
I bilen insåg vi snabbt att lunchen på Cave avenue de Champagne får bli nästa resa istället (en av oss var mer besviken än den andre). En snabb sväng inom lägenheten där vi hann äta upp resterna från gårdagens baguette- och ostlunch innan vi kastade oss in i bilen igen, men nu för en kortare bilresa.
Det blir en ganska kort resa med fokus på besök, flaskköp och barnfritt. Följande producenter är bokade och vi har några tänkbara "knacka på"-odlare också som kan bli aktuella förutom stopp i butiker och några producenter i Epernay:
