Låter ju inte så betryggande. Blir väl till att vänta tills det finns flaskor i från TS i butik. Brukar det framgå på etiketten när den tappats på flaska?De håller hur länge som helst (inom rimlighetens gränser) men mognar snabbt åt getost-hållet. Sedan finns det specialare som inte bara tål lång lagring, utan bara blir bättre. Dessa är dock försvinnande få. Alla de 'fynd' av sakke jag gjort på auktionerna här och som varit över två år gamla har jag vaskat. 100%. Föredrar getost som går att gnaga på.
Men, man gillar ju det man gillar
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Den lilla tråden on Saké, Sakke o Nihonshu
- Thread starter StefanAkiko
- Startdatum
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Kvalitetsmedvetna producenter skriver tappningsdatum på etiketten. Vet inte hur många svenska buteljeringar som har den basala kvalitetsmedvetenheten. ...eller importörer för den delen.
Vill inte verka neggo, bara understryka att jag inte vet.
Personligen är jag en sådan som alltid har en tre-fem flaskor sakke redo för förstärkning av en grillad fisk, en oförhappandes sashimi eller lite natto som hamnat framför mig.
Men, eftersom SB är världens bästa monopol kan det ju aldrig vara som så att du som kund skall kunna lida av att de levererar skräp.
Jag menar: köp all sakke du trånar efter och returnera allt som smakar getost och säg: "oxiderat jäv*a skräp" och få pengen åter.
Skål!
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Var och tränade i en ny dojo häromdagen. Som en slags present fick jag en flaska sakke: en KATANA Junmai Daiginjo med etiketten i metallisk färg och utformad som en tsuba. Dessutom ett smakfullt grönt snöre som förgyller hela upplevelsen.
Lite kendo-coolt
Den skall jag ploppa vad det lider. Blir mycket spännande!
Från Ehime prefektur.
Rissort: Shizuku Hime
Poleringsgrad: 40% (dvs 60% har polerats bort)
Producent: Yamatan Masamune
Lite kendo-coolt
Den skall jag ploppa vad det lider. Blir mycket spännande!
Från Ehime prefektur.
Rissort: Shizuku Hime
Poleringsgrad: 40% (dvs 60% har polerats bort)
Producent: Yamatan Masamune
vintomas
Numera lågaktiv bloggare
Jag har hört att Hattori Hanzo är bättre!
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
I afton ramlade det in en oförhappandes ny favorit! Redan bestämt att KANAGASO får uppdraget som nästa Nyårssakke då den är från den där Sjunde Himlen som man så sällan stöter på. Den hade ALLT på rätt plats och i enlighet med vår gemensamma smak.
Koppen rymmer 1/4 normalflaska. Flaskan på bilden är på 1,8 L.
Vi var och åt på 米福 (Komefuku) i Ebisu i afton. Samma område som @Patrik Sellin gjorde osäkert en gång innan Coronan. Vi började då med en gammal Koshu och en 70-tals Brunello och avslutade med galet får många och för mycket sakke.
Aftonens övriga serveringar:
Koppen rymmer 1/4 normalflaska. Flaskan på bilden är på 1,8 L.
Vi var och åt på 米福 (Komefuku) i Ebisu i afton. Samma område som @Patrik Sellin gjorde osäkert en gång innan Coronan. Vi började då med en gammal Koshu och en 70-tals Brunello och avslutade med galet får många och för mycket sakke.
Aftonens övriga serveringar:
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Tre sakkar i afton.
Den första var riktigt god, de andra två kan vi absolut leva utan. Maten från 7e himlen på 米倉 (Yonekura) i Kamakura.
En riktigt välgjord NAMA som är fyllig, balanserad och som drar åt det fruktiga och blommiga hållet.
Den tv var "Ultra torr". Det kan man också översätta till"ganska lite umami". Inte alls vår smak.
Den th var fin och drog mot jord och choklad fram till finishen som var underlig med kemikaliesmak. God, men verkligen ingen cigarr.
Den första var riktigt god, de andra två kan vi absolut leva utan. Maten från 7e himlen på 米倉 (Yonekura) i Kamakura.
En riktigt välgjord NAMA som är fyllig, balanserad och som drar åt det fruktiga och blommiga hållet.
Den tv var "Ultra torr". Det kan man också översätta till"ganska lite umami". Inte alls vår smak.
Den th var fin och drog mot jord och choklad fram till finishen som var underlig med kemikaliesmak. God, men verkligen ingen cigarr.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Dags att damma av denna tråd lite.
Sakke är ju infernaliskt underbart då det är bra. Och i afton hade vi två riktigt bra drickningar och en . . . eljest. Platsen var Kome Fuku, 米福 i Ebisu (Tokyo)、"Ris Glädje". Till slutserveringen får vi välja två sorters ris (av fem olika). För dem som inte lär sig om vin, så är väl druvor som druvor. Ris i Japan är så väldigt mycket mer än bara "ris".
Först ut var AZUMA ICHI JUNMAI från Kyushu.
Vi noterar omedelbart att de bytt etikettdesign. Vi blir väl inte så där extremt begeistrade i den nya designen. Förmodligen mest för att vi är ålderstigna och gillade den gamla etiketten:
En tät, rik smak av förfinat ris och umami smeker våra gommar. Denna sakke har vi druckit många gånger och under många år, eftersom den är restaurangens städsevarande sakke. Kanske lite svag i nosen, men så umamistinn att vilken mat som helst lyfter...
Ippaku Suisei, Junmai Ginjo
Kvällens elegant! Otroligt vacker nos med skira blomster och vacker frukt. Har en pirrig syra och smaken är likaledes elegant med en regal närvaro. Lång, raffinerad och komplex. Funkar lika bra med och utan mat. Dricker jag också gärna igen!
Takushii Doraibaa (Taxi Driver) Junmai
Vi var helt överens om att detta är lika dåligt som filmen. Overacting och insanity ger en sakke som känns som om den inte behövs. Sen behöver den tuggas för att man skall slippa PTSD. Funkar till mat, men inte så man längtar efter nästa klunk. Grovt oborstad. Gör mig matt. Allt raffinemang lyser med sin frånvaro i en sjuk inramning. Oj vad mycket bättre det finns inom både sakke och film.
Rolig etikett
Här är några av de grymt goda rätterna: ca 400 kr per person inkl sakkar, ölar och oolongte:ar:
Sakke är ju infernaliskt underbart då det är bra. Och i afton hade vi två riktigt bra drickningar och en . . . eljest. Platsen var Kome Fuku, 米福 i Ebisu (Tokyo)、"Ris Glädje". Till slutserveringen får vi välja två sorters ris (av fem olika). För dem som inte lär sig om vin, så är väl druvor som druvor. Ris i Japan är så väldigt mycket mer än bara "ris".
Först ut var AZUMA ICHI JUNMAI från Kyushu.
Vi noterar omedelbart att de bytt etikettdesign. Vi blir väl inte så där extremt begeistrade i den nya designen. Förmodligen mest för att vi är ålderstigna och gillade den gamla etiketten:
En tät, rik smak av förfinat ris och umami smeker våra gommar. Denna sakke har vi druckit många gånger och under många år, eftersom den är restaurangens städsevarande sakke. Kanske lite svag i nosen, men så umamistinn att vilken mat som helst lyfter...
Ippaku Suisei, Junmai Ginjo
Kvällens elegant! Otroligt vacker nos med skira blomster och vacker frukt. Har en pirrig syra och smaken är likaledes elegant med en regal närvaro. Lång, raffinerad och komplex. Funkar lika bra med och utan mat. Dricker jag också gärna igen!
Takushii Doraibaa (Taxi Driver) Junmai
Vi var helt överens om att detta är lika dåligt som filmen. Overacting och insanity ger en sakke som känns som om den inte behövs. Sen behöver den tuggas för att man skall slippa PTSD. Funkar till mat, men inte så man längtar efter nästa klunk. Grovt oborstad. Gör mig matt. Allt raffinemang lyser med sin frånvaro i en sjuk inramning. Oj vad mycket bättre det finns inom både sakke och film.
Rolig etikett
Här är några av de grymt goda rätterna: ca 400 kr per person inkl sakkar, ölar och oolongte:ar:
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Har provat semaforering, fax och teckenspråk, men utan AI vet jag ingenting om dessa sakkar annat än att de är exceptionellt goda. Särskilt 而今 (JI-KON) ägde sin närvaro. Jag behöver understryka att 十四代 (JUU-YON-DAI) fullkomligt rensade fisken...
Och de här två var skitgoda, ssk den som var NAMA. Men då min morsekod inte fick något svar och heller ingen av mina böcker innehåller någonting om dem, så kan jag tyvärr bara referera att de var underbara.
I afton omvände jag en tüsk som varit i Japan nio gånger och fram tills i afton avskydde sakke. Jag åstadkom detta helt utan AI!
-----------------
Eftersom jag studerat Japanska med bla stöd av AI (jag vet, hemskt och oäkta. Mest bara bludder. Allt förmodligen programmerat så att jag istället lärt mig koreanska baklänges) tror jag mig förstå att Sake Mirai kanske betyder Sakkes Framtid. Jag ber om ursäkt om du känner dig överväldigad av för mycket AI-genererat innehåll. Och jag ber innerligt om ursäkt för det.
Men, det är bäst du dubbelkollar så att inga felaktiga pronomen använts och att ingen form av hallucinationer tagit över stafettpinnen.
För det vore ju HEMSKT!!!
Och de här två var skitgoda, ssk den som var NAMA. Men då min morsekod inte fick något svar och heller ingen av mina böcker innehåller någonting om dem, så kan jag tyvärr bara referera att de var underbara.
I afton omvände jag en tüsk som varit i Japan nio gånger och fram tills i afton avskydde sakke. Jag åstadkom detta helt utan AI!
-----------------
Eftersom jag studerat Japanska med bla stöd av AI (jag vet, hemskt och oäkta. Mest bara bludder. Allt förmodligen programmerat så att jag istället lärt mig koreanska baklänges) tror jag mig förstå att Sake Mirai kanske betyder Sakkes Framtid. Jag ber om ursäkt om du känner dig överväldigad av för mycket AI-genererat innehåll. Och jag ber innerligt om ursäkt för det.
Men, det är bäst du dubbelkollar så att inga felaktiga pronomen använts och att ingen form av hallucinationer tagit över stafettpinnen.
För det vore ju HEMSKT!!!
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Borde skriva mer om de sakkar vi får i oss. Men då det oftast är sparvskänkar till små rätter känns det inte som om vi får i oss tillräckligt för att skapa relevanta smaknoter.
Men, i afton begav vi oss på söndagsmiddag till 米倉 (YONEKURA) i Kamakura. Maten fullkomligt dräpande underbar. Överkomlig prislapp på ca 1000-lappen per person. Jag hade med mig en tidigare odrycken producent, men som kom högt rekommenderad av hon som ansvarar över alkoholavdelningen på Bic Camera i Fujisawa. Och en sådan expert är ju svår att säga emot.
I en kartong, tillräckligt stor för en magnumlflaska, hade vi vår lilla SHOZAN (Chou är ett gammalt kanji för BLÅ. Betyder således Blå Berg). Förvånansvärt likt ett svenskt kondommärke...
Detta är en junmai daiginjo som är polerad till 40%. Extremt fruktig doft som utlovar en rik sakke. Dessutom understryker det finessen med Miyama Nishiki, den tredje mest planterade rissorten för sakke. Även om denna rissort mest används för lättare sakkar, var det just vad min ledstjärna på Bic Camera sa: "Du kommer bli förvånad över hur rik den är, och att den i sin rikedom för vidare rissortens kulturarv om renhet och elegans". Det går ju inte att stå emot, särskilt som vi föredrar sakkar med lite muskulatur.
Också anedningen till att vi tar med egen dryck till 米倉、enär huesets smak för sakke mest får oss att tänka på Naturvinsavdelningen för Beaujolais Nouveau. Säkert underbart för dem med extrem sensitivitet - men det är inte vi.
1. Entré och sedan en av huvudrätterna innehöll AYU. Sommarens helt klart somrigaste fisk, från sötvatten (strida floder). Två bäbis-AYU på första tallriken och en större firre på 6:e tallriken. Oändligt gott och välkomnar sommaren så man nästan blir till sig!
2. Vi fick steka vår egna "cuttle fish" (IKA) på våra egna Pet Rock. Hett och varmt, men tack vare AC gick det att klara av värmeökningen i rummet.
3. Varma sobanudlar i soppa. En tagliatelle som är en zucchini som skurits för hand. Undersökte min noga, och den var otroligt jämntjock hela vägen. Knivhantverk som heter duga! Om jag hade kockambitioner skulle jag genast ge mig i kast med att skapa dylikt. Grymt imponerande, och dessutom fantastiskt gott. Zucchini har dessutom en mycket fräsch smak som tar åt sig av omgivande sås. Mjums!
Som lite skoj fotnot kan tilläggas att ägaren och chefskocken tränar karate. Vi pratar mycket om träning, både fysisk och mental, samt om djupare aspekter av budo. Det är mycket tilltalande. Och, förmodligen för att vi har de genuppsättningar vi har, leker vi varje gång en lek: handgreppsstyrka. Han har en liten apparat som man nyper tag om det håååååååårdaste man bara kan. Jag är uppe i 64 kg greppstyrka med höger hand, men 10 kg mindre i vänster hand. Det sägs att 80 kg greppstyrka krävs för att kunna krossa ett äpple.
Efter några omgångar (mindre än 5) med greppstyrkemätaren är jag sjöblöt i svett. Fascinerande!
För att göra det hela extra roligt, studerade jag greppstyrka och lärde mig dels att greppstyrka är den bästa långlivsindikatorn som finns. Och hur träna greppstyrka. Gyroboll, handgrepp, squashbollar och hantelträning. Så jag köpte hem ett litet handgreppsgym. Naturligtvis skickade jag ett likadant minigym samt samma träningsinstruktioner (som jag förstått är optimala) till kocken - det är ju alltid roligare att tävla på samma premisser
...ja, pojkar... Vad skall man ha dem till?
Men, i afton begav vi oss på söndagsmiddag till 米倉 (YONEKURA) i Kamakura. Maten fullkomligt dräpande underbar. Överkomlig prislapp på ca 1000-lappen per person. Jag hade med mig en tidigare odrycken producent, men som kom högt rekommenderad av hon som ansvarar över alkoholavdelningen på Bic Camera i Fujisawa. Och en sådan expert är ju svår att säga emot.
I en kartong, tillräckligt stor för en magnumlflaska, hade vi vår lilla SHOZAN (Chou är ett gammalt kanji för BLÅ. Betyder således Blå Berg). Förvånansvärt likt ett svenskt kondommärke...
Detta är en junmai daiginjo som är polerad till 40%. Extremt fruktig doft som utlovar en rik sakke. Dessutom understryker det finessen med Miyama Nishiki, den tredje mest planterade rissorten för sakke. Även om denna rissort mest används för lättare sakkar, var det just vad min ledstjärna på Bic Camera sa: "Du kommer bli förvånad över hur rik den är, och att den i sin rikedom för vidare rissortens kulturarv om renhet och elegans". Det går ju inte att stå emot, särskilt som vi föredrar sakkar med lite muskulatur.
Också anedningen till att vi tar med egen dryck till 米倉、enär huesets smak för sakke mest får oss att tänka på Naturvinsavdelningen för Beaujolais Nouveau. Säkert underbart för dem med extrem sensitivitet - men det är inte vi.
Måste peka på tre magiska upplevelser med aftonens mat, som vi fö intog i restaurangens privata rum:
1. Entré och sedan en av huvudrätterna innehöll AYU. Sommarens helt klart somrigaste fisk, från sötvatten (strida floder). Två bäbis-AYU på första tallriken och en större firre på 6:e tallriken. Oändligt gott och välkomnar sommaren så man nästan blir till sig!
2. Vi fick steka vår egna "cuttle fish" (IKA) på våra egna Pet Rock. Hett och varmt, men tack vare AC gick det att klara av värmeökningen i rummet.
3. Varma sobanudlar i soppa. En tagliatelle som är en zucchini som skurits för hand. Undersökte min noga, och den var otroligt jämntjock hela vägen. Knivhantverk som heter duga! Om jag hade kockambitioner skulle jag genast ge mig i kast med att skapa dylikt. Grymt imponerande, och dessutom fantastiskt gott. Zucchini har dessutom en mycket fräsch smak som tar åt sig av omgivande sås. Mjums!
Som lite skoj fotnot kan tilläggas att ägaren och chefskocken tränar karate. Vi pratar mycket om träning, både fysisk och mental, samt om djupare aspekter av budo. Det är mycket tilltalande. Och, förmodligen för att vi har de genuppsättningar vi har, leker vi varje gång en lek: handgreppsstyrka. Han har en liten apparat som man nyper tag om det håååååååårdaste man bara kan. Jag är uppe i 64 kg greppstyrka med höger hand, men 10 kg mindre i vänster hand. Det sägs att 80 kg greppstyrka krävs för att kunna krossa ett äpple.
Efter några omgångar (mindre än 5) med greppstyrkemätaren är jag sjöblöt i svett. Fascinerande!
För att göra det hela extra roligt, studerade jag greppstyrka och lärde mig dels att greppstyrka är den bästa långlivsindikatorn som finns. Och hur träna greppstyrka. Gyroboll, handgrepp, squashbollar och hantelträning. Så jag köpte hem ett litet handgreppsgym. Naturligtvis skickade jag ett likadant minigym samt samma träningsinstruktioner (som jag förstått är optimala) till kocken - det är ju alltid roligare att tävla på samma premisser
...ja, pojkar... Vad skall man ha dem till?
Last edited: