Darth Angelus
Medlem
Hej, gott folk!
Nu skall jag göra en liten utläggning av hur matematikern inom mig tänker när jag hör om urval av druvor för vin.
Men, innan vi börjar måste jag tyvärr utfärda en liten varning. Resonemanget är inte jättetrivialt och kräver lite mer än läskunnighet. Du måste ha en gnutta matematisk processorkraft under skallbenet. Alltså, du behöver fallenhet för matematik på lite högre nivå än de fyra räknesätten. Lugn, du behöver ingalunda vara material för universitetslektor i matematik för att kunna hänga med, men låt oss säga att det är en stor fördel om du inte tillhörde de som behövde ett halvår och femtio förklaringar av läraren för att begripa förstagradsekvationerna på högstadiet. Hör du till den övre halvan eller kanske tredjedelen av befolkningen bör du kunna greja detta. Gör du inte det så ta det inte hårt, jag anser inte att du har lägre människovärde för det, men tyvärr får jag nog be dig klicka på bakåtknappen i webbläsaren och titta på andra trådar i forumet istället.
OK, om du nu är kvar förutsätter jag att du har förutsättningarna att hänga med. Bra, då kan vi börja!
Har ni sett nedanstående diagram förut?
Den kallas för gausskurvan och beskriver den s.k. normalfördelningen.
Som det står under länkarna så blir summan av ett stort antal oberoende slumpmässiga variabler är ungefär normalfördelad under vissa allmänna förutsättningar, vilket innebär att normalfördelning återfinns på väldigt många ställen. Mänsklig IQ är väl en av de saker som oftast brukar nämnas som normalfördelad.
Nu tänkte jag lägga ihop detta med kunskap om kvaliteten på växtplatser för vin. Många säger ju att smaken är subjektiv, men jag förutsätter att kvaliteten på någon växtplats är i någon mån mätbar på objektiva grunder, för annars vore klassificeringssystemen ganska orimliga. Inte bara det, utan även betygssättning av årgångar. Exempelvis torde någon slags allmän (snarare än enbart personlig) uppfattning om att champagne från 1996 är överlägsen dito från 2001 råda. I övrigt kan jag väl säga att klassificeringssystemet i Champagne är ganska grovhugget. Det sker ju per by, inte per egendom/plätt som i åtminstone en del andra distrikt. Jag läste någonstans att detta förhållande fått kritik. Jag förstår varför. I ett system där druvur klassificeras efter by och inte ner på växtplatsnivå kommer onekeligen vissa växtplatser dras upp klassificeringsmässigt av att marken i resten av byn är bättre, eller tvärtom dras ner av att resten är sämre. Är det någon som tror att den sämsta marken i en Grand Cru by alltid är bättre än den bästa i en Premier Cru by? Inte jag iallafall. Sannolikt skulle en del mark klassas upp och annan ner om man hade en per jordplätt/egendom klassificering istället. Detta tycker jag nog borde införas i Champagne och tydligen så skulle data redan vara insamlad. Det var dock inte det som var min poäng med tråden.
Så till huvudfrågan. Klassificeringssystemet och dess grovhuggna kvalitetsmätning åsido, är Champagnes odlingsbara mark i verkligheten normalfördelad kvalitetsmässigt. Det synes mycket troligt, då det är "summan av ett stort antal oberoende slumpmässiga variabler", för att uttrycka det med en matematikers språk, som avgör hur bra ett vin är. Ja, det är t.o.m. så övervägande troligt att jag nästan skulle våga svära på saken. Intuitivt, av erfarenhet, de matematiska argumenten åsido, kan jag säga att normalfördelningen förekommer överallt. Människors egenskaper såsom längd, inneboende fallenheter för olika saker etc.
Låt oss nu titta på vad detta ger för insikt om olika champagner. Förutsätt att man kan plocka ut en jätteliten växtplats. Detta innebär inte att vinet med nödvändighet blir bra, eftersom man kan plocka sagda växtplats var som helst på kurva, men vem skulle göra vingårdsvin i de vänstra utkanterna (nåja, Jeanmaire kanske). Föreställ er istället att man plockar på den högra spetsen. Man kan kanske då nå upp till, typ, +3 standardavvikelser. Föreställ er sedan att man plockar sina 10% bästa druvor (vilka, om ens druvtillgång är representativ, bör komma från den högraste tiondelen av arean under kurvan ovan) till ens prestigecuvée. Då bör den sämsta druvan i blandningen ligga på drygt +1 standardavvikelse och medlet kring +1,5 standardavvikelser.
Så, för att knyta till gräle...diskussionen häromveckan. Den miniproducerade champagnen ovan kan exemplifieras som Clos du Mesnil. Enligt kurvan ligger 0,1% (d.v.s. en tusendel) över standardavvikelse +3. Hör Clos du Mesnil till översta tusendelen av odlad mark i Champagne. Detta skulle innebära de bästa 30 ha, då det i hela Champagne odlas på c.a. 30000 ha. Det är fullt möjligt. Läget anses ganska unikt och att det tillhör toppen av en Grand Cru by och uttrycker specifik karaktär. Krug bestämde sig för att ingrediensen var så enastående att det skulle buteljeras ensamt, när de kunde använt den för att ge extra udd åt årgångschampagnen. Men, om platsen inte övergår standardavvikelse +3 så ligger den förmodligen i de trakterna. Den andra champagnen, som använde husets 10% bästa druvor, är förstås Dom Pérignon (3 miljoner flaskor utgör 10% av 30 miljoner).
Jag kan köpa resonemanget om att när det gäller prestigechampagner i allmänhet så handlar det i hög grad om personligt tycke och smak, men det beror på att det i de allra flesta fall ligger på ungefär samma nivå (gissningsvis kring +1,5-1,8 standardavvikelser för medeldruvan i blandningen). Detta gäller dock inte ultrarariteter. Medan vissa såg jämförelsen Clos du Mesnil vs. Dom Pérignon som en jämförelse som prestige vs. prestige så såg jag det som +3 standardavvikelse champagne vs. +1,5 standardavvikelse champagne.
OK, nu är mycket av detta handviftningar och jag har ingen exakt data att arbeta med, men oaktat detta så är jag rätt övertygad om att den grundläggande tanken, att en champagne som Dom Pérignon aldrig kan komma i närheten av en yttersta spjutspets-råvara som Clos du Mesnil, är rimlig. En elitproducent som Krug torde ha ungefär lika svårt att göra grymt vin av det som Zlatan Ibrahimović eller Fernando Torres skulle ha att sätta bollen i ett öppet mål på fem meters avstånd.
Onekeligen kommer många att ogilla det här sättet att tänka. Jag hör redan kommentarer som "Detta är vin, inte matematik.", "Det är bara teori, du har inte smakat." och dylikt framför mig. Frågan är då, upphör sådana här faktorer att påverka slutresultatet bara för att det inte ligger i vissa människors läggning att dra in det. Att en tränad champagneprovare kan känna skillnaden är jag övertygad om och att det statistiskt stämmer behöver man bara titta på Juhlins poäng för att se.
För övrigt, om några puckade skitstövlar därute trotsat min varning överst och läser detta (jag är väl medveten om att personer med matematisk fallenhet = köttfärs inte direkt är en lika stor bristvara som odlingslägen i Clos du Mesnil-klass) för att skratta åt eller håna mig för detta så kan jag leva med det, då jag ändå vet jag att mosar sådana stollar i matematik och därmed kommer att få det sista skrattet på den fronten.
Detta leder hur som helst till att jag som utgångsläge kommer så "pinigt" (för att använda Jos ord) att anta att Clos du Mesnil med allra största sannolikhet är ett större och bättre vin än samma årgång av Dom Pérignon fram tills dess att smaklökarna hos världens främste champagneexpert sagt motsatsen (vilket de inte gjort ofta, om alls).
Nu skall jag göra en liten utläggning av hur matematikern inom mig tänker när jag hör om urval av druvor för vin.
Men, innan vi börjar måste jag tyvärr utfärda en liten varning. Resonemanget är inte jättetrivialt och kräver lite mer än läskunnighet. Du måste ha en gnutta matematisk processorkraft under skallbenet. Alltså, du behöver fallenhet för matematik på lite högre nivå än de fyra räknesätten. Lugn, du behöver ingalunda vara material för universitetslektor i matematik för att kunna hänga med, men låt oss säga att det är en stor fördel om du inte tillhörde de som behövde ett halvår och femtio förklaringar av läraren för att begripa förstagradsekvationerna på högstadiet. Hör du till den övre halvan eller kanske tredjedelen av befolkningen bör du kunna greja detta. Gör du inte det så ta det inte hårt, jag anser inte att du har lägre människovärde för det, men tyvärr får jag nog be dig klicka på bakåtknappen i webbläsaren och titta på andra trådar i forumet istället.
OK, om du nu är kvar förutsätter jag att du har förutsättningarna att hänga med. Bra, då kan vi börja!
Har ni sett nedanstående diagram förut?
Den kallas för gausskurvan och beskriver den s.k. normalfördelningen.
Som det står under länkarna så blir summan av ett stort antal oberoende slumpmässiga variabler är ungefär normalfördelad under vissa allmänna förutsättningar, vilket innebär att normalfördelning återfinns på väldigt många ställen. Mänsklig IQ är väl en av de saker som oftast brukar nämnas som normalfördelad.
Nu tänkte jag lägga ihop detta med kunskap om kvaliteten på växtplatser för vin. Många säger ju att smaken är subjektiv, men jag förutsätter att kvaliteten på någon växtplats är i någon mån mätbar på objektiva grunder, för annars vore klassificeringssystemen ganska orimliga. Inte bara det, utan även betygssättning av årgångar. Exempelvis torde någon slags allmän (snarare än enbart personlig) uppfattning om att champagne från 1996 är överlägsen dito från 2001 råda. I övrigt kan jag väl säga att klassificeringssystemet i Champagne är ganska grovhugget. Det sker ju per by, inte per egendom/plätt som i åtminstone en del andra distrikt. Jag läste någonstans att detta förhållande fått kritik. Jag förstår varför. I ett system där druvur klassificeras efter by och inte ner på växtplatsnivå kommer onekeligen vissa växtplatser dras upp klassificeringsmässigt av att marken i resten av byn är bättre, eller tvärtom dras ner av att resten är sämre. Är det någon som tror att den sämsta marken i en Grand Cru by alltid är bättre än den bästa i en Premier Cru by? Inte jag iallafall. Sannolikt skulle en del mark klassas upp och annan ner om man hade en per jordplätt/egendom klassificering istället. Detta tycker jag nog borde införas i Champagne och tydligen så skulle data redan vara insamlad. Det var dock inte det som var min poäng med tråden.
Så till huvudfrågan. Klassificeringssystemet och dess grovhuggna kvalitetsmätning åsido, är Champagnes odlingsbara mark i verkligheten normalfördelad kvalitetsmässigt. Det synes mycket troligt, då det är "summan av ett stort antal oberoende slumpmässiga variabler", för att uttrycka det med en matematikers språk, som avgör hur bra ett vin är. Ja, det är t.o.m. så övervägande troligt att jag nästan skulle våga svära på saken. Intuitivt, av erfarenhet, de matematiska argumenten åsido, kan jag säga att normalfördelningen förekommer överallt. Människors egenskaper såsom längd, inneboende fallenheter för olika saker etc.
Låt oss nu titta på vad detta ger för insikt om olika champagner. Förutsätt att man kan plocka ut en jätteliten växtplats. Detta innebär inte att vinet med nödvändighet blir bra, eftersom man kan plocka sagda växtplats var som helst på kurva, men vem skulle göra vingårdsvin i de vänstra utkanterna (nåja, Jeanmaire kanske). Föreställ er istället att man plockar på den högra spetsen. Man kan kanske då nå upp till, typ, +3 standardavvikelser. Föreställ er sedan att man plockar sina 10% bästa druvor (vilka, om ens druvtillgång är representativ, bör komma från den högraste tiondelen av arean under kurvan ovan) till ens prestigecuvée. Då bör den sämsta druvan i blandningen ligga på drygt +1 standardavvikelse och medlet kring +1,5 standardavvikelser.
Så, för att knyta till gräle...diskussionen häromveckan. Den miniproducerade champagnen ovan kan exemplifieras som Clos du Mesnil. Enligt kurvan ligger 0,1% (d.v.s. en tusendel) över standardavvikelse +3. Hör Clos du Mesnil till översta tusendelen av odlad mark i Champagne. Detta skulle innebära de bästa 30 ha, då det i hela Champagne odlas på c.a. 30000 ha. Det är fullt möjligt. Läget anses ganska unikt och att det tillhör toppen av en Grand Cru by och uttrycker specifik karaktär. Krug bestämde sig för att ingrediensen var så enastående att det skulle buteljeras ensamt, när de kunde använt den för att ge extra udd åt årgångschampagnen. Men, om platsen inte övergår standardavvikelse +3 så ligger den förmodligen i de trakterna. Den andra champagnen, som använde husets 10% bästa druvor, är förstås Dom Pérignon (3 miljoner flaskor utgör 10% av 30 miljoner).
Jag kan köpa resonemanget om att när det gäller prestigechampagner i allmänhet så handlar det i hög grad om personligt tycke och smak, men det beror på att det i de allra flesta fall ligger på ungefär samma nivå (gissningsvis kring +1,5-1,8 standardavvikelser för medeldruvan i blandningen). Detta gäller dock inte ultrarariteter. Medan vissa såg jämförelsen Clos du Mesnil vs. Dom Pérignon som en jämförelse som prestige vs. prestige så såg jag det som +3 standardavvikelse champagne vs. +1,5 standardavvikelse champagne.
OK, nu är mycket av detta handviftningar och jag har ingen exakt data att arbeta med, men oaktat detta så är jag rätt övertygad om att den grundläggande tanken, att en champagne som Dom Pérignon aldrig kan komma i närheten av en yttersta spjutspets-råvara som Clos du Mesnil, är rimlig. En elitproducent som Krug torde ha ungefär lika svårt att göra grymt vin av det som Zlatan Ibrahimović eller Fernando Torres skulle ha att sätta bollen i ett öppet mål på fem meters avstånd.
Onekeligen kommer många att ogilla det här sättet att tänka. Jag hör redan kommentarer som "Detta är vin, inte matematik.", "Det är bara teori, du har inte smakat." och dylikt framför mig. Frågan är då, upphör sådana här faktorer att påverka slutresultatet bara för att det inte ligger i vissa människors läggning att dra in det. Att en tränad champagneprovare kan känna skillnaden är jag övertygad om och att det statistiskt stämmer behöver man bara titta på Juhlins poäng för att se.
För övrigt, om några puckade skitstövlar därute trotsat min varning överst och läser detta (jag är väl medveten om att personer med matematisk fallenhet = köttfärs inte direkt är en lika stor bristvara som odlingslägen i Clos du Mesnil-klass) för att skratta åt eller håna mig för detta så kan jag leva med det, då jag ändå vet jag att mosar sådana stollar i matematik och därmed kommer att få det sista skrattet på den fronten.
Detta leder hur som helst till att jag som utgångsläge kommer så "pinigt" (för att använda Jos ord) att anta att Clos du Mesnil med allra största sannolikhet är ett större och bättre vin än samma årgång av Dom Pérignon fram tills dess att smaklökarna hos världens främste champagneexpert sagt motsatsen (vilket de inte gjort ofta, om alls).
