Gammal kärlek rostar aldrig

Diskussion i 'Vin' startad av Mattias Schyberg, 8 juli 2016.

  1. Mattias Schyberg

    Mattias Schyberg Administratör

    Jag har varit himla vinintresserad i ganska många år vid det här laget. I vinvärlden så talas det ofta om begreppet "wandering palate", vilket innebär på ren svenska att ens smakpreferenser tenderar att förändras i takt med vinintresset. Jag är övertygad om att det ligger mycket sanning i begreppet, men känner ändå att jag inte riktigt kan köpa det fullt ut för egen del. Nu är jag visserligen säker på att jag har utvecklat mina preferenser en hel del. Jag är mer kräsen och vill ha mer komplexitet och intensitet för att bli tillfredställd. Det kostar några 100 % mer att bli nöjd helt enkelt, men har mina preferenser ändrats i någon större utsträckning? Nja, visst har det skett förändringar, men mer på så vis att jag har breddat min repertoar. Jag har dock inte övergivit mina ungdomssynder. De är fortfarande kärleksfullt omhändertagna på regelbunden basis även om det till viss del är mycket annat som pockar på uppmärksamhet numera.

    Fick min första stora vinupplevelse i 20-årsåldern. Jag var på konferens med jobbet och hade hamnat på den utmärkta, men numera nedlagda, restaurangen Lilla Helfwetet i Halmstad. Fick här för första gången en gyllene sauternes i glaset vilket blev en religiös upplevelse. Att vin kunde vara sött och smaka så komplext, intensivt och häftigt hade jag ingen aning om. Jag blev fullständigt kär på studs! Jag älskar fortfarande sauternes – känner inte att jag har tröttnat ett dugg eller ändrat uppfattning – men har givetvis funnit många andra söta alternativ genom åren som också kan vara magiskt gott. Började här utforska vinvärlden lite mer noggrant och hittade en ny favorit: Rioja! Blev förtrollad av den fylliga och mjuka smaken. Det var ju inte så "surt" som mycket annat billigt rödvin (som trots allt var det man köpte mestadels). Man fick även stöta på charmen med moget vin för första gången. Det händer ju så mycket kul med lagring kunde man redan då konstatera. Från Rioja så hamnade jag snabbt i Bordeaux, men intresset tog aldrig fäste. I den prisklass jag drack så fanns helt enkelt inget av intresse att hitta på bolaget.

    Var i Italien och vände men inte heller här blev jag särskilt frälst. Jag stötte på Sydafrika och fick på nytt en uppenbarelse. Mestadels så drack jag bdx-blends och insåg att det var ju så här bdx borde smaka. Inte så konstigt, i den prisklass strax över hundralappen som jag vanligtvis betalade för vin, så levererade verkligen Sydafrika löjligt bra. Mycket skitighet och unikitet dessutom. Jag lärde mig att älska den rökiga stilen. Loire upptäcktes också tidigt under starten av mitt vinintresse. Lättare och slankare än bdx generellt, men vanligtvis med mycket kraft och energi samt med ett uttryck som jag älskar. En bra cabernet franc är bara så himla gott och det lär jag nog alltid tycka.

    Parallellt med att utforska cabernet-familjen så fattade jag tidigt tycke för en av mina absoluta favoritdruvor än idag – syrah. redan från början så var det den peppriga stilen som mestadels hittas i norra Rhône, men även Sydafrika och diverse andra ställen, som jag har gillat bäst, men jag gick även igång på den fruktigare stilen från exempelvis Australien. Riesling var det som fick mig att öppna ögonen för vitt vin på allvar. Det var nog tonen av petroleum som fångade in mig samt att det verkligen är en druva med massor av karaktär. Att det dessutom gick att finna viner med olika nivåer av sötma gjorde det till ett givet val så fort man ville ha något vitt i glaset. Riesling är utan tvekan världens bästa druva att göra vitt vin på enligt mig (tätt följt av chenin blanc).

    När jag då slutligen tittar tillbaka på min utveckling så inser jag att allt det jag gillade ursprungligen är fortfarande saker jag går igång på idag. Jag har dock upptäckt nya passioner. Pinot noir har blivit en av mina favoritdruvor till exempel. Gillar i stort sett alla tänkbara uttryck av druvan dessutom, men vill vanligtvis gärna ha lite mer stuns än de slankaste varianterna från exempelvis Bourgogne. Inom kategorin rött så har min vinvärld vuxit sig gigantisk, det finns ju mängder av vin och vintyper jag gillar idag. Starkviner, och då framförallt sherry och madeira, rockar fett. Bra bubbel har jag även upptäckt på allvar med åren. Det är fortfarande lite dyrt generellt, men när man väl sitter där med något riktigt bra i glaset så är det svårt att inte känna glädje. Kanske kommer jag dras mer till denna vinstil på sikt, men vitt och bubbel är inte min starkaste passion inom vinvärlden och kommer mest troligt aldrig att bli det heller. Har mina preferenser då förändrats om man ser till hela bilden? Näppeligen, men visst har ett ökat intresse fått mig att bli bredare och mer accepterande. Vin är gott och trevligt nästan oavsett stil så länge det är en kvalitetsprodukt. Det som fick mitt hjärta att bulta för 10-20 år sedan får fortfarande mitt hjärta att slå dubbelslag även idag. Inte alltid exakt samma viner dock – och det är ju så mycket mer varianter jag gillar – men ändå!

    Vin är fantastiskt kul!
     
    n_micke, Jos, kayaker och 15 andra gillar detta.
  2. sunqan

    sunqan Vinös

    Amen
    Kan inte annat än hålla med. Jag vet vad jag gillar men det innebär ju inte att jag inte kan hitta nya uttryck för det i viner jag aldrig druckit, från områden jag aldrig hört talas om
    Och en del bekantskaper "glömmer" man bort bara för att "råka" hitta tillbaks. Mitt favoritexempel från närtid är beaujolais
    . På 70-80 talet drack jag mycket sånt. Le noveau var ju ett kul jippo redan då
    Jag fick mina preferense klara för mig redan då - moulin-a-ventvar skitgott, fleurie var helt ok men morgon var nässelvatten.
    Nån gång på 90-talet försvann skiten i princip helt från butikerna för att åter dyka upp igen för ett par år sen, i något annorlunda skepnad. Jag köpte nån flaska cote de py, och efter första sippen kom jag ihåg vad jag inte gillade hos morgon. Apskit.
    Inte ändrat smak en millimeter. På 30 år. Tretti år. Så mycket för "wandering palate".
    Jag älskar rött från Frankrike,Italien,Spanien, tyskland,usa, Chile, Argentina, Sydafrika,Australien. Nz är outforskat och Portugal har hittills inte varit roligt(älskar dock port).
    Vitt är samma sak. Många favoriter dock inte lika många stolpskott. Rose är spretigare, sysfransoser och rose på zinfandel är favoriterna. Skumpa -anytime... men där är jag inte impad av krug och bolly, men älskar cristal och pol roger (go figure)

    Min poäng är att smaken nog ändrar sig men inte på det sätt man tror. Med åldern krävs det mer smak, plus att det är glesare mellan "halleluja"-tillfällena. Det blir snarare fler "visst fan-det var därför jag inte gillade detta"

    Sen finns det alltid undantag. Pss som att man kan vinna 400 mille på euro jackpot
    Lyckligt vis är det lättare att hitta nya pärlor bland vinerna :)
     
  3. Bearman

    Bearman a´lea iacta est iterum

    [QUOTE="Vin är fantastiskt kul!" [/QUOTE]


    Jag har varit vinintresserad i ganska många också. Mina smakpreferenser har inte heller ändrats så mycket fast jag kanske inte hållit på i 20 år med finewines. Jag känner i precis som du att jag lite högre krav idag på de viner som jag dricker. För att svära i kyrkan måste jag medge att jag förr om åren drack både bib och annat icke ok vin för forumet. Jag har dock utvecklat mina preferenser en hel del genom åren, så att jag idag har svårt för viner som är av enklare karaktär. De behöver inte alltid vara dyra, men visst dyrare viner har en tendens att bli bättre.

    Det som fick mig att ändra mina enklare vanor var att det fanns folk i min omgivning som var intresserade av lite bättre viner, att gå lite upp i pris gjorde det så mycket bättre. Tyvärr så har detta synsätt gjort att priset på de viner man inhandlar har gått upp en hel del i pris. Började utforska vinvärlden lite mer noggrant på 90 talet då jag som alla andra drack Rioja. Det blev en favorit under en tid tills jag tyckte att de gick ner i kvalitet som gjorde att jag bytte område. Jag har dock på senare tid återvänt och tycker att de idag levererar ok. Jag hamnade inte som du i bdx utan provade istället viner från nya värden (Sydafrika, Australien och Sydamerika). Det är fortfarande områden som jag fokuserar på. Min fru är väldigt förtjust i Italien (bla Toscana) och det är ett område som fortfarande köps en hel del, men inget som jag prioriterar (hon är också väldigt förtjust i bubbel och därför köps det en hel del sådan, det är inte heller viner som fortfarande trots många försök inte går igång på). Mitt fokus sista tiden har snare varit druvor än områden. Jag vet vad jag gillar: Syrah/Shiraz, Cab, och Grenache… Allt vitt vin är en vit fläck på min karta och har tyvärr inte druckit så mycket bra genom åren. Har provat, men det känns som det kostar en del för att få ett bra vin som ger det lilla extra. När det gäller starkviner, så gillar jag viner från Portugal (port)
     
  4. Mattias Schyberg

    Mattias Schyberg Administratör

    Snubblade på en tråd jag startade för ett par år sedan och inser att det blev få som lättade sina hjärtan angående förändrade smakpreferenser.

    Hade varit kul att läsa hur fler på forumet resonerar. :)
     
    Daniel A gillar detta.
  5. Tomas Lindblom

    Tomas Lindblom fd Deppodi Moderator

    Jag ville bara ha söta, fylliga och bombastiska viner för några år sedan när jag precis hade börjat dricka vin.
    Nu vill jag ha olika viner till olika tillfällen. Framförallt så försöker jag att matcha "rätt" vin till "rätt" mat. Om jag öppnar en flaska från Piemonte så vet jag vad jag har att vänta, exempelvis. Det är nog min största glädje idag, att man med lite kunskap kan glädja sig själv och sina vänner med "rätt" val.
    Tycker det är fascinerande att dryck kan vara så situationsanpassat och att det aldrig slutar att förvåna. Vem var det som skrev ett jättelångt inlägg för några år sedan där hen bara öppnade flaska efter flaska utan att träffa rätt? Rolig anekdot som alla vinälskare känner igen sig i. Var det kanske @Emanuel eller @Bearman som hade en gräsänklingskväll vill jag minnas.
    Linnea är fortfarande inne på ruta ett, hon vill ha något hon kallar för "varma" viner. Tror hon menar fylliga, lite alkoholstarkare nyavärlden cab-shiraz blends i princip.
     
  6. Emanuel

    Emanuel - Ad astra per alas amforae

    Tror kanske det var det här inlägget du syftade på... Önskar att jag fick möjlighet till sådana utsvävningar oftare :)
    Tycker ofta det är att man öppnar "fel flaska", kan vara ett jäkla bra vin men inte det man liksom hade föreställt sig man var sugen på...
     
  7. Segol

    Segol Medlem

    Mina smakpreferenser har ändrats en hel del och kollar jag tillbaka till tonårstiden är det en revolution, då var det oftast ett val mellan California White eller Green Pearl.

    Lite kortfattat.
    När jag på allvar började intressera mig för vin så var det framför allt kraftiga rödviner som gällde. Jag drack inte särskilt mycket vitt, det kan ha varit minnen av mina tonårsviner som gjorde mig ointresserad av vitt vin. Jag köpte på mig väldigt mycket från södra Rhone under den tiden. Det här är viner som jag sällan dricker idag men eftersom föräldrar/svärföräldrar fortfarande gillar det så går de åt i lite lagom takt.
    Från södra Rhone vreds intresset till Bordeaux, min vana trogen lassade jag på så mycket jag orkade av de vinerna under en tid. Jag gillar fortfarande Bordeaux, och för den delen viner på de druvorna från andra områden, vid vissa tillfällen men även där har kärleken falnat en smula. Sedan ett par år tillbaka är det pinot noir, nebbiolo och gamay jag primärt köper när det gäller rödvin.
    Jag dricker mer vitt nu än förr men vad gäller de vita, bortsett från ungdomssynderna, har preferenserna inte ändrat sig lika mycket. Chablis har alltid varit en favorit men numera köper jag även mycket från ”riktiga” Bourgogne. Jag dricker gärna riesling, albarino funkar utmärkt både till mat och på egen hand men sauvignon blanc har jag däremot aldrig förstått mig på.

    Champagne har alltid varit gott ;)
     
  8. Kostjan

    Kostjan Mot bättre vetande

    Klassiker för en alkoholtörstande ungdom!
    Var väl ingen höjdare då som nu (om dom fortfarande existerar?) men man slapp i alla fall hinka öl ;)
     
    Segol gillar detta.
  9. vintomas

    vintomas Numera lågaktiv bloggare

    California White: 68 kr på 1 l pappförpackning, 189 kr på 3 l BiB
    Green Pearl (som jag också minns, från 1990-talet?) måste ha försvunnit för >10 år sedan, för det går inte att hitta i vininfo.org:s databas. En vinskribent beskriver det som "härtappat australiskt blandvin om jag minns rätt".
     
    Kostjan, Mats och Segol gillar detta.
  10. Segol

    Segol Medlem

    Jag har för mig att det fanns nåt som hette White Cloud också men det var nån procent svagare så det gick såklart bort.
    Det grekiska (?) vinet Diamant var en annan höjdare.
    På slutet av 80-talet och början av 90-talet bör Green Pearl ha funnits, vi är ungfär lika gamla du och jag :)
     
    Last edited: 30 april 2019
    Mats gillar detta.

Dela sidan