Efter att i ett antal år bott i en lägenhet med en tillhörande gammal fin jämntempererad källare där mina viner trivts utmärkt kom idag min fru med den obehagliga nyheten att hon vill flytta i maj.
Full i fan som hon är har hon likt alla andra kvinnor redan tecknat sig för ett prospekt, nämligen ett stort, fint relativt nybyggt radhus. Jag skulle få en liten bit närmare till jobbet också och HON hade redan tittat på det och godkänt det.
Eftersom jag hade morgonen fri kastade jag mig i bilen och åkte och bad att få titta på kåken.
Japp, nytt var det, och fräscht och rent och fint och allt. MEN, hela den moderna kåken var på det hela alldeles för modern.
Den första tanken som slog mig var givetvis hur mina små älsklingar skulle klara flytten från sin lugna slummer i den trevliga, vibrationsfria källaren. Min första tanke var att låta Grappe eller nåt liknande förvalta mina älsklingar, men som den borne hedonist jag är vill jag givetvis ta upp en pava då jag själv vill, låta den stå ett par dagar och dekantera den och njuta den i mitt hem. Inget ont därmed om att låta förvara sitt vin på så vis men det är inte min likör.
Jag tänker heller inte tvingas sitta och halsa mina sista pavor Krug-88 eller Mouton -82 gråtande i passagerarsätet på flyttbilen, och det skulle ta emot att sälja dem också.
Funderade på vinkyl, men var i h-e skulle den få plats, då planlösningen är vansinnig. I köket med diskmaskiner, gigantiskt kylskåp, dito frys är ju uteslutet. Ett av sovrummen ska grabben ha och det andra är reserverat för oss. Inget av dem dög då vår dubbelsäng min fru beställt från Italien är stor som en mindre atlantångare. Vardagsrummet med stora panoramafönster och morgonsol är inte lovande, och ena badrummet har frugan beställt en stor jacuzzi (skönt med bubbelbad, men inte för vinerna i kylen bredvid) och i det andra står en tvättpelare + en duschkabin och tar upp utrymmet. Trappan är placerad mitt i eländet och utrymmet under trappan upptas bl.a. av ett proppskåp, så där rök den idén om en kylplacering, och som förråd har vi till min stora förtvivlan ingen härlig, gammaldags källare utan nån slags jäkla friggebod ute på tomten med ett stort fönster för maximal solljusbestrålning och givetvis på den sida som har morgonsol.
Borde kanske posta detta under "vindilemman" eller nåt men trots allt är det ju lagringen som är problemet. Hur ska man kunna njuta t.ex. av sin 1989 La Tâche under dylika omständigheter? Man är ju ingen miljonär och vill ju vårda sina flaskor så ömt som möjligt, och speciellt de 2000 och 2005r man tänkt förgylla sin ålders höst med.
Alltså, vad hade ni gjort?
1. Skaffat en mindre vinkyl och sålt av det ni kunnat avvara.
2. Druckit upp alla dyrgriparna.
3. Ändå tagit dem till en firma som lagrar dem, eventuellt till min bror som har en stor, fin vinkällare likt den jag har/hade (suck).
4. Skiljt er, tjejer finns det gott om.
5. Sålt det nya radhuset i lönndom mot en Margaux 1900 i Pillet-Will tappning, en magnum 1945:a Mouton och en låda Dompan 1996 och därpå tagit konsekvenserna av agerandet.
6. Något annat.
Tacksam för svar för nu är min hjärna blockerad av detta problem och min skarpsynthet därmed reducerad till paddornas nivå.
Full i fan som hon är har hon likt alla andra kvinnor redan tecknat sig för ett prospekt, nämligen ett stort, fint relativt nybyggt radhus. Jag skulle få en liten bit närmare till jobbet också och HON hade redan tittat på det och godkänt det.
Eftersom jag hade morgonen fri kastade jag mig i bilen och åkte och bad att få titta på kåken.
Japp, nytt var det, och fräscht och rent och fint och allt. MEN, hela den moderna kåken var på det hela alldeles för modern.
Den första tanken som slog mig var givetvis hur mina små älsklingar skulle klara flytten från sin lugna slummer i den trevliga, vibrationsfria källaren. Min första tanke var att låta Grappe eller nåt liknande förvalta mina älsklingar, men som den borne hedonist jag är vill jag givetvis ta upp en pava då jag själv vill, låta den stå ett par dagar och dekantera den och njuta den i mitt hem. Inget ont därmed om att låta förvara sitt vin på så vis men det är inte min likör.
Jag tänker heller inte tvingas sitta och halsa mina sista pavor Krug-88 eller Mouton -82 gråtande i passagerarsätet på flyttbilen, och det skulle ta emot att sälja dem också.
Funderade på vinkyl, men var i h-e skulle den få plats, då planlösningen är vansinnig. I köket med diskmaskiner, gigantiskt kylskåp, dito frys är ju uteslutet. Ett av sovrummen ska grabben ha och det andra är reserverat för oss. Inget av dem dög då vår dubbelsäng min fru beställt från Italien är stor som en mindre atlantångare. Vardagsrummet med stora panoramafönster och morgonsol är inte lovande, och ena badrummet har frugan beställt en stor jacuzzi (skönt med bubbelbad, men inte för vinerna i kylen bredvid) och i det andra står en tvättpelare + en duschkabin och tar upp utrymmet. Trappan är placerad mitt i eländet och utrymmet under trappan upptas bl.a. av ett proppskåp, så där rök den idén om en kylplacering, och som förråd har vi till min stora förtvivlan ingen härlig, gammaldags källare utan nån slags jäkla friggebod ute på tomten med ett stort fönster för maximal solljusbestrålning och givetvis på den sida som har morgonsol.
Borde kanske posta detta under "vindilemman" eller nåt men trots allt är det ju lagringen som är problemet. Hur ska man kunna njuta t.ex. av sin 1989 La Tâche under dylika omständigheter? Man är ju ingen miljonär och vill ju vårda sina flaskor så ömt som möjligt, och speciellt de 2000 och 2005r man tänkt förgylla sin ålders höst med.
Alltså, vad hade ni gjort?
1. Skaffat en mindre vinkyl och sålt av det ni kunnat avvara.
2. Druckit upp alla dyrgriparna.
3. Ändå tagit dem till en firma som lagrar dem, eventuellt till min bror som har en stor, fin vinkällare likt den jag har/hade (suck).
4. Skiljt er, tjejer finns det gott om.
5. Sålt det nya radhuset i lönndom mot en Margaux 1900 i Pillet-Will tappning, en magnum 1945:a Mouton och en låda Dompan 1996 och därpå tagit konsekvenserna av agerandet.
6. Något annat.
Tacksam för svar för nu är min hjärna blockerad av detta problem och min skarpsynthet därmed reducerad till paddornas nivå.