Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Intresset för vin och roliga minnen.

Dejzan

Medlem
Själv började mitt intresse på allvar för snart 6 år sedan. På mitt dåvarande jobb fick hela personalen möjligheten att gå första steget i sommelierutbildningen. En helt ny värld öppnades, mkt tack var en duktig och engagerad föreläsare. Det som förr hade varit något man drack för att bli full eller möjligen till mat blev helt plötsligt oehört spännande.

Att utbildningen avslutades med en resa till Champagne gjorde ju inte saken sämre. Det var också där jag hade min första stora vinupplevelse, trots bra besök och fantastiska viner hos Ruinart och Bollinger var det en nydegorgerad Bonnaire -88 på magnum som var den sista spiken i kistan. Det var kanske ingen överraskning att Champagne blev och fortfarande är min allra största vinpassion.

Så nu vill jag höra era historier.
 

foppa

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

För mig började intresset för vin i samband med att mina vänner kom på middag varje fredag innan det var dags för utgång. Några av dem hade sedan tidigare (genom föräldrar) fått ett visst vinintresse. Själv var jag ett tacksamt offer att reta eftersom jag snarast undvek annat än öl och sprit. Detta var för snart tio år sedan, hösten 1998, och på den vägen har det gått.

Mitt intresse för lite finare viner kom så sakteliga när jag provade olika viner med mina vänner på fredagar, som i princip alltid låg i klassen 50-80 kr. Parallellt med detta började jag intressera mig för maltwhiskey och byggde upp en ansenlig samling och egentligen låg allt mitt fokus på Skottland snarare än vin fram till 2000.

Som den samlare av saker jag är (först frimärken) och med min digra samling av maltwhiskey så föll det sig ganska snart in på stigen att läsa på mer om vin och att försöka identifiera olika stilar och länder och se vad som var gott. På den vägen bar det och en vinsamling började byggas för cirka 5 år sedan.

Mitt stora intresse för champagne och det område som jag också behärskar bäst, började jag bygga för ett par år sedan, då jag på en nyårsafton bestämde mig för att inte enbart dicka champagne på nyårsnatten, iskall. Första vardagen efter detta gick jag in på bolaget och beställde samtliga halvflaskor av champagne som gick att uppbringa och provade igenom mig två flaskor åt gången i ett par månader. Efter detta så startade samlandet och målet att alltid ha vällagrad champagne tillgänglig vid behov. (Mina främsta upplevelser av champagne har varit svagare årgångar som efter redan 20 år ger mig stort välbehag.)
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Personligen var det för ca 10 år sedan då jag började plugga på Grythyttan. Den första kursen vi hade var Drycker I, och i fem veckor provades det viner, sprit och öl. På något sätt så klaffade precis allt! Något senare så började jag köra vinprovningar på Gästgivaregården och mer och mer så fasade jag ut mig själv från köket där jag tidigare arbetat och hamnade i dryckessvängen. Sen fanns det liksom ingen återvändo! Jag hade turen att arbeta på en av Sveriges mest kända vinkällare då fokus fortfarande var vin och inte matservering som nu är fallet, och fick prova fantastiska viner, där träffade jag även många personer som har blivit goda vänner och vi har utvecklat vinintresset tillsammans. Man kan väl säga att Champagnetorskeriet är någonting som har arbetats fram tillsammans med främst Krug-88, men även en del andra personer under åren. Fan nästa år är det 10års-jubileum... Scary!
 

Mysonoxen

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Krug skrev:
Personligen var det för ca 10 år sedan då jag började plugga på Grythyttan. Den första kursen vi hade var Drycker I, och i fem veckor provades det viner, sprit och öl. På något sätt så klaffade precis allt! Något senare så började jag köra vinprovningar på Gästgivaregården och mer och mer så fasade jag ut mig själv från köket där jag tidigare arbetat och hamnade i dryckessvängen. Sen fanns det liksom ingen återvändo! Jag hade turen att arbeta på en av Sveriges mest kända vinkällare då fokus fortfarande var vin och inte matservering som nu är fallet, och fick prova fantastiska viner, där träffade jag även många personer som har blivit goda vänner och vi har utvecklat vinintresset tillsammans. Man kan väl säga att Champagnetorskeriet är någonting som har arbetats fram tillsammans med främst Krug-88, men även en del andra personer under åren. Fan nästa år är det 10års-jubileum... Scary!

Så sa jag med då det var 10-årsjubileum men ifjol firade jag 25-årsjubileum i de goda smakernas tjänst.

För egen del var det ungefär som en gammal månraket att intresset väcktes i olika steg. Jag har svårt att exakt sätta pekfingret på den där snuskigt bra aha-upplevelsen så man kan säga att jag "frälstes" i etapper.

Min bror började intressera sig för vin redan runt 1980, och jag hakade på på hans i början beskedliga provningar, som senare exalterade i rejält roliga pavor som på den tiden bara kostade någon hundralapp. Minns att de sålde ut en hel drös 1955:eek:r av olika Bordeauxproducenter för bara någon hundring styck runt mitten av 80-talet, och 2-5 Cru betalade man mellan 100-300 spänn för.

Intresserad var jag, men jag undrar om det inte i början var förmågan att ragga flickor med lite vinkunskap mina vänner inte besatt som drev mig. Det fanns ju riktigt fina härtappade Bordeauxviner också i och med att den store satan köpte väldeliga volymer genom sitt bulvanföretag, och kunde man slänga upp ett slottstjut till de söta flickorna i sina rosa 80-talströjor när polarna bjöd på Parador, Liebfraumilch och andra helvetesblandningar grejade man ofta hem segern. Gillade inte tjejerna Bordeaux hade man alltid ett par pavor vidrig Chateau La Salle och Asti Spumante på kylning och man kunde därmed även ta en och annan smäll om man misslyckades först.

Som med så många andra människor var även Hugh Johnson skyldig till att väcka mitt vinintresse. Fick tag i hans "Vinets Världsatlas" och blev helt tagen av den, och när han sedan kom med sin TV-serie "Vintage" senare på 80-talet var jag för evigt fast i vinets värld. Den som återgiver ut denna serie på DVD skall få en guldstjärna i himlen från mig. Jag har den tyvärr bara på numera utnötta VHS-band som jag köpte i England i början av 1990-talet...
 

weezer

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Mitt intresse startade väl för en 4-5 år sedan, när jag arbetade inom restaurang i Göteborg. Som den kock man var smet man med på mässor, sortimentsprovningar och resor utomlands med jobbet, och intresset växte snabbt. Tillgången till bra och nytt vin på ens jobb gör det hela inte mindre kul heller :).
 

The Pint

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Har varit dryckesintresserad så länge jag har druckit egentligen. Minns att jag 19 år gammal firade körkortet med att direkt gå upp (bodde i samma hus som Vägverket) och ta ett glas maltwhisky (minns inte vilken jag hade i pojkrummet just då) och lyssna lite på Stone Roses innan jag gick tillbaka till skolan. Blev inget mer bilkörande den dagen.

Vinintresset kom igång i samma veva. Till stor del berodde det på att farfar brukade ge mina föräldrar en låda med blandade viner varje jul. Tyckte alltid det var lika kul att gå igenom och se vad de fick. Det bästa de fick och förmodligen det bästa vin jag druckit var någon 80-tals-årgång Margaux som vi drack när jag var 20 år (1994). Det var då jag definitivt förstod varför vissa viner var dyrare än andra. Fast jag tror inte att en flaska Margaux gick på mycket mer än 500 spänn på den tiden. Någonstans däromkring skaffade jag mig Tom Stevenssons vinbok och började läsa på teoretiskt om vin.

Tyvärr har jag inte tagit det praktiska steget förrän på senare år. Började samla vin lite tafatt för fyra år sedan och har kommit igång ordentligt de senaste två. Har drygt 100 flaska på olika platser i en alldeles för liten lägenhet, varav de främsta får hedersplats i vinkylen (som med drygt 30 platser börjar kännas lite får trång). Nu har jag försiktigt börjat dricka lite oftare och lite mer koncentrerat också.

2008 ska bli året då jag tar mitt vinintresser från teoretisk till praktisk nivå på allvar, börjar föra anteckningar, inte är rädd för att öppna en flaska Gevrey Chambertin en tisdagkväll, går på vinprovnignar, vinmässor och kanske till och med någon dryckeskurs. Och så vidare. Hoppas jag.
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

The Pint skrev:
Har varit dryckesintresserad så länge jag har druckit egentligen. Minns att jag 19 år gammal firade körkortet med att direkt gå upp (bodde i samma hus som Vägverket) och ta ett glas maltwhisky (minns inte vilken jag hade i pojkrummet just då) och lyssna lite på Stone Roses innan jag gick tillbaka till skolan. Blev inget mer bilkörande den dagen.

Vinintresset kom igång i samma veva. Till stor del berodde det på att farfar brukade ge mina föräldrar en låda med blandade viner varje jul. Tyckte alltid det var lika kul att gå igenom och se vad de fick. Det bästa de fick och förmodligen det bästa vin jag druckit var någon 80-tals-årgång Margaux som vi drack när jag var 20 år (1994). Det var då jag definitivt förstod varför vissa viner var dyrare än andra. Fast jag tror inte att en flaska Margaux gick på mycket mer än 500 spänn på den tiden. Någonstans däromkring skaffade jag mig Tom Stevenssons vinbok och började läsa på teoretiskt om vin.

Tyvärr har jag inte tagit det praktiska steget förrän på senare år. Började samla vin lite tafatt för fyra år sedan och har kommit igång ordentligt de senaste två. Har drygt 100 flaska på olika platser i en alldeles för liten lägenhet, varav de främsta får hedersplats i vinkylen (som med drygt 30 platser börjar kännas lite får trång). Nu har jag försiktigt börjat dricka lite oftare och lite mer koncentrerat också.

2008 ska bli året då jag tar mitt vinintresser från teoretisk till praktisk nivå på allvar, börjar föra anteckningar, inte är rädd för att öppna en flaska Gevrey Chambertin en tisdagkväll, går på vinprovnignar, vinmässor och kanske till och med någon dryckeskurs. Och så vidare. Hoppas jag.

Välkommen in i en underbar värld! Det finns många bra kurser att gå och jag rekommenderar verkligen att du gör det, man kan aldrig underskatta betydelsen av att få teoretisk och praktisk kunskap intvingad i en. Restaurangakademien är ett bra (men dyrt) alternativ, även om man bara väljer att gå det första steget på utbildningen så får man ovärderlig kunskap. Annars rekommenderar jag Grythyttan, det är studiemedelsberättigade utbildningar, och väljer du att ta exempelvis drycker 1 (som är en fem poängskurs) så får du verkligen gott om kött på benen. Den lilla nackdelen med hyttan är att det ligger där det ligger. Men kan man planera sin tid så kan man verkligen få ut massor. De har även distanskurser som är lite mer lämplig för yrkesarbetande människor, dock behöver amn åka ner då och då för att gå på föreläsningar, men det är bara trevligt!

Lycka till!
 
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Ja det började ju med att man drack Rebenschoppen (vitvin 1L kartong) o det var ju jävligt gott måste jag säga, förmodligen bland dom bästa druvor jag smakat, MEN....sen kommer twisten, jag gjorde champagne av den genom att hälla i Sprite vilket faktist fick den att framstå som ngt annat än bensin. Sedan gick det över till vodka, gärna zaranoff eller ngt annat billigt skit som man blev riktigt kokt i skallen av. Repeterade dessa dryckesvanor ackompanjerat med öl under några års tid tills jag var trött på att dricka skit och saker som helt enkelt är för starka. Därav av rödvin som är en utmärkt dryck att sitta en stund med vilken kväll som helst men även tilll fest, och champagne som helt enkelt är det godaste som finns, förstår egentligen inte varför jag skulle dricka ngt annat än champagne (öl då o då), brämhults apelsin, red bull o vatten:)

Tycker som ni säkert förstår att champagne helt enkelt är oövervinneligt. har dessutom fått in en hel del vänner i skump´träsk vilket är trevligt o dom flesta tycker dessutom om all information jag suger åt mig här genom att läsa o scrolla runt

my 2 cents
 

Lando

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Gillat vin i tio år, sisådär (är 31) men stora vändningen kom för 1,5 år sedan då jag smakade mitt första glas mogen Bordeaux, ett mycket litet glas, men jag var fast direkt. Satt och sniffade på glaset i säkert tjugo minuter, drack sen långsamt och luktade på det tomma glaset en bra stund efteråt. Sen kom nästa vin in, Campofiorin, ett vin jag uppskattat under tio års tid, och helt plötsligt doftade det och smakade det hemskt och artificiellt för mig. Då fattade jag att jag var tvungen att börja lära mig om och samla vin, fanns inget alternativ. Champagnetorsk blev jag på mitt första (och hittills enda vinferno) :D
 

EuphoniC

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Jag har helt missat den här tråden men jag tycker det är intressant att läsa hur det "kommit sig" för andra vinintresserade individer. Det är synd att det inte är fler som har skrivit här men det kanske kommer så jag drar mitt strå till stacken och skriver lite om hur det blev som det blivit för lilla mig.

Jag är 34 år gammal. 1997 började jag 21 år gammal på mitt nuvarande jobb och en tid därefter vid ett planeringsmöte som kombinerades med middag och övernattning på hotell så fick jag infallet att välja rött vin till maten istället för den sedvanliga ölen.

Ditintills hade jag aldrig druckit vin till mat, faktum är att jag aldrig druckit något annat än cider, öl och ofärgad starksprit med undantaget att jag vid några tillfällen konstaterat att jag inte var någon vinmänniska baserat på de gånger jag smakat på de viner som min flickvän (nu mera fru) köpt. Dessa viner var uteslutande vita, från den billigaste hyllan och av någon anledning oftast i underligt formade flaskor. Smakade gjorde det; rävgift.

Rött vin hade jag dock aldrig smakat bortsett från någon tjyvslurk från mina föräldrars hembryggda rödtjut men det var inget att minnas. Så det var väl kanske nyfikenheten som drev mig till att välja vinet som var ett Chilenskt vin, prislapp ökänd men det lär inte ha varit något speciellt dyrt vin.

KAPOW #1 (!)

Jag var väldigt oförberedd på att vin kunde smaka så gott, eller överhuvudtaget någonstans i närheten av "gott". En inombords glöd tändes, jag ville veta mer, lära mig mer, smaka mer.

Efter detta blev det nästan uteslutande vin men enbart röda sådana. Jag insåg efter ett tag att min sneda syn på vitt vin var tvungen att revideras så jag köpte en lite bättre vit vinare och det smakade riktigt gott.

Därefter blev det mycket vita viner men snart svängde intresset tillbaka mot röda viner.

Variationen mellan vita och röda viner saknade jag dock så jag började köpa mousserande viner. Det blev snabbt något av ett standardförfarande att jag köpte ett mousserande vin som "starter" och ett rött till maten på både fredags- och lördagskvällen.

Så pågick det väldigt länge, fram till för några år sedan.

Champagne hade jag ingen tidigare erfarenhet av, då jag inte räknade in de fåtal glas som hade druckits i samband med 12-slaget på ett gäng nyårsaftnar eftersom annan dryck alltid flödat ymnigt och smaken har jag inget som helst minne av om ens 12-slaget överhuvudtaget.

Så en vårdag gick jag på min vanliga fredagsrunda på alkoholmonopolet och hamnade av någon anledning på Champagnesidan där det mousserande vinet huserar. Ett infall och några sekunder senare stod jag vid kassan med en Bollinger Special Cuvée Brut på kassabandet.

Ditintills hade jag sneglat på hyllan men avskräckts av priserna, som förstås var avsevärt mycket högre än för vanligt mousserande som min plånbok varit van med. Och ärligt talat, hur stor skillnad kan det vara? Inte tillräckligt för att motivera priser, det var jag säker på, men nu skulle det undersökas.

KAPOW #2 (!)

En passions födelse kan man säga och sedan dess har jag handlat Champagne så ofta som jag haft pengar till övers. Under de senaste två åren har det närmare bestämt blivit 90-talet flaskor fördelat på 50 olika sorter.

Helt plötsligt kändes annat vin billigt i jämförelse och det har resulterat i att jag köper lite dyrare viner generellt sett. Under förra året försökte jag dock att skära ned på de alkoholrelaterade utgifterna, utan lysande resultat.

Den lilla historien leder fram till idag.

Man skulle kunna säga att jag har en opretentiös relation till vin, det är mycket jag inte kan, mitt språk brister i att beskriva viner och jag är heller inte säker på om jag uppfattar viner på samma sätt som många av er andra göra men det spelar heller ingen roll, det är trevligt, det är fantastiskt roligt och det är framför allt helt otroligt gott och det är det som är det viktiga för mig.
 

anders

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

EuphoniC skrev:
...det är trevligt, det är fantastiskt roligt och det är framför allt helt otroligt gott och det är det som är det viktiga för mig.

Och full blir man. Det är flytande glädje helt enkelt. :D
 
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Har skrivit lite om det tidigare i min reseberättelse. min absolut första flaska som jag köpte med någon kvalité var dock en Château de Pez 1975. Inhandlades spontant på systembolaget i Farsta. Drack den säkert allldeles för ung men jag kommer ihåg välbehaget då jag tog mitt första glas. Omgivningen var inte lika imponerad men där var kvantitet viktigare än kvalitet. Irrade sedan smakmässigt runt i världens olika vindistrikt, får väl erkänna att jag som resten av Sverige drack Rioja men fastnade i övrigt en del i Italien.

Min första champagne drack jag på en företagskickoff, en Mumm NV och äntligen var jag hemma.
 

Hans A-g

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

En mycket vanlig fråga - som jag egentligen inte förstår.
Ingen frågar oss varför eller hur vi blev intresserade av böcker, musik, sex. Vinintresset däremot är tydligen så märkligt att det måste förklaras.
Märkligare är väl varför folk INTE är intresserade av vin. Jag menar om de är födda med näsa och gom...
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Hans A-g skrev:
En mycket vanlig fråga - som jag egentligen inte förstår.
Ingen frågar oss varför eller hur vi blev intresserade av böcker, musik, sex. Vinintresset däremot är tydligen så märkligt att det måste förklaras.
Märkligare är väl varför folk INTE är intresserade av vin. Jag menar om de är födda med näsa och gom...

Det är väl inte en speciellt konstig fråga på ett vinforum? Att springa omkring och prata om det i "riktiga" världen är väl kanske lite udda, men här är det väl tämligen normalt? Det handlar ju om att bygga en gemenskap och skapa gemensamma beröringspunkter, precis som i alla andra grupper. Frågor som Hur startade ditt litteratur (musik, sex) intresse är antagligen väldigt vanligt förekommande inom respektive intressesfär (som litteratur eller musikforum).

Mitt musikintresse vaknade när jag som fyraåring fick refrängen till Ebba Gröns 800 grader på hjärnan och drev mina föräldrar till vansinne genom att sjunga det på repeat i en vecka, litteraturintresset vaknade när jag fick en illustrerad stortextversion av Robinson Crusoe i julklapp när jag var sju eller åtta och vinintresset vaknade på riktigt då jag började plugga i Grythyttan. Den första kursen vi hade var fem poäng drycker och för en kockuschling (som förvisso hade lite djupa ambitioner redan innan) vars enda erfarenhet av vin var husvin som man nallat från restaurangen och avnjöt i slottsbacken i Uppsala, eller (särdeles tragiskt) en eller annan flaska Faustino V på snärran tillsammans med någonting av Camus, var det en stor ögonöppnare.

Sjukt krånglig mening. Tror att jag tappade bort mig själv där någonstans...
 

Elvis

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Mitt vinintresse började med ett restaurangbesök på Gordon Ramsay at the Claridges för fyra år sedan. En god vän bjöd på sjurätterslunch och vi började med en Grande Dame 1983 på magnum. Wow, jag hade aldrig upplevt något liknande! Sedan var jag fast.
 

SUPRA

Bäst
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Bodde i Frankrike 1985-88, redan där åkte man runt med päronen och kollade runt en del.

Minns inte när det var, men kanske 2006 då vi hade en Champagneprovning med Porscheklubben tog det fart på allvar, och jäklar vad kostnaderna skenat! :eek:
 

Jos

Medlem
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Har fått visst vinintresset hemifrån och hade två flaskor Deutz NV som mina "coolaste" prydnader på pojkrummet. En Methuselah och en Salmanazar.

Fick pröva en hel del häftiga saker som jag inte förstod mig på när jag var yngre men genombrottet då jag fick en riktig aha-upplevelse kom inte förrän jag var 20. Nyss fyllda 20 köpte jag en flaska Rosso Gastaldi 80-talare någonting till farsan i födelsedagspresent som han delade med mig och jag blev snudd på chockad över hur gott jag tyckte det var. Sen har det gått i vågor och under studenttiden för 10 år sedan drack jag upp allt jag hade samlat på mig... :D Intresset för Chateauneuf som iofs har dalat lite senaste tiden kom tidigt tack vare de "coola" flaskorna och tog extra fart efter en vininhandlingsresa med farsan i Frankrike 2001.

För 3 år sen fick jag för mig att läsa dryckeskunskap på halvfart vid grythyttan men det blev inget mer än 7.5poängskursen då det inte gick att få ihop med jobbet.

Annars säger jag alltid till det som frågar att vinnörderi är det ultimata intresset. För det första så är det kul att samla(det vet alla) och det får man verkligen göra när man har ett vinintresse. För det andra är det sjukligt gott med vin. För det tredje blir man full när man dricker det vilket är kul,- ibland...
 

Per Stade

Lege artis
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Mitt intresse för vin väcktes ungefär samtidigt som mitt intresse för kvinnor.
Intresset för sång ännu tidigare.
 
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

Det började, tror jag, med ett helt underbart glas champagne en varm kväll på franska rivieran sommaren 2005. Månaderna därefter blev det en hel del champagne...

En kanske roligare detalj är hur intresset utvecklades vidare mot "fine wines": När jag för ett par år sedan besökte Systembolagets vinkällarbutik på Regeringsgatan kom en kille i personalen fram, som hade noterat mitt intresse för champagne-hyllan, och sa: "Så här får jag egentligen inte säga, men den här MÅSTE du köpa, för det finns bara två flaskor kvar och kommer nog inte in fler!". Det var en Winston Churchill -96, och på den vägen är det... Jag är tacksam mot mannen i fråga! :)
 

Per Stade

Lege artis
SV: Intresset för vin och roliga minnen.

maxistockholm2 skrev:
När jag för ett par år sedan besökte Systembolagets vinkällarbutik på Regeringsgatan kom en kille i personalen fram,
som hade noterat mitt intresse för champagne-hyllan, och sa: "Så här får jag egentligen inte säga, men den här
MÅSTE du köpa, för det finns bara två flaskor kvar och kommer nog inte in fler!". Det var en Winston Churchill -96,
och på den vägen är det... Jag är tacksam mot mannen i fråga! :)

Dåligt råd ;-) Naturligtvis skulle han ha givit dig rådet att köpa bägge flaskorna.

Vi fick i ungefär samma situation som du beskriver tips av personalen om Grand Siècle
för knappt två år sedan. Naturligtvis köpte jag de tre sista flaskorna som fanns på bolaget.
De innehåller årgångarna -93, -95, -96. Kostade 845:-.

Den Grand Siècle som nu finns i beställningssortimentet innehåller årgångarna -95, -96, -97
och kostar 1445:-.
 
Toppen