Sitter just nu och avnjuter en hygglig St.Emilion (Ch. Cantin 1998), det är tyst och stilla runtomkring mig och som sällskap till vinet har jag en bit enkelt lantbröd med lite prästost till. En utsökt kombination i all sin enkelhet och är det inte så att detta är den av naturen givna måltiden (eller kanske av Gud Fader själv, kanske ingen tillfällighet att den sista måltiden enligt kristendomen bestod just av bröd och vin?).
Stjärnkrogar där maten övertrumfar vinet eller vinet maten i all ära men på sistone har jag mer och mer dragits åt det enkla, även om jag absolut inte bangar trevliga restaurangbesök då jag får tid, så alla krögare och sommelierer ute där behöver inte förfasa sig. Jag kommer att fortsätta frekventera krogarna och väntar bara på att ungarna ska växa till sig lite mer så jag kan lämna dem till deras farmor och gå ut och äta som i fornstora dar.
Men att bara sitta och inte göra någonting, låta slips och kavaj/kostym hänga kvar i garderoben och bara sitta i skjortärmarna och halvoljiga jeans efter en tur ner i garaget och bara va sig själv med ett hyggligt vin och lite bröd och bara existera är ofta så mycket värt speciellt nu när man blivit farsa och de stunder man får för sig själv är lätträknade. Eller har jag fel?
Skål på er, kosmonauter, och hoppas ni får en minst lika fin dag som jag.
Stjärnkrogar där maten övertrumfar vinet eller vinet maten i all ära men på sistone har jag mer och mer dragits åt det enkla, även om jag absolut inte bangar trevliga restaurangbesök då jag får tid, så alla krögare och sommelierer ute där behöver inte förfasa sig. Jag kommer att fortsätta frekventera krogarna och väntar bara på att ungarna ska växa till sig lite mer så jag kan lämna dem till deras farmor och gå ut och äta som i fornstora dar.
Men att bara sitta och inte göra någonting, låta slips och kavaj/kostym hänga kvar i garderoben och bara sitta i skjortärmarna och halvoljiga jeans efter en tur ner i garaget och bara va sig själv med ett hyggligt vin och lite bröd och bara existera är ofta så mycket värt speciellt nu när man blivit farsa och de stunder man får för sig själv är lätträknade. Eller har jag fel?
Skål på er, kosmonauter, och hoppas ni får en minst lika fin dag som jag.