Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Litteraturtips.

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
Då jag låg utslagen i lördags morse så passade jag på att plöja Torsten Ehrenmarks "med sås på slipsen", en samling med kåserier om och kring mat, middag och vin. Fotade och lade upp en av dem på bloggen. Det fick mig att tänka på klassiska böcker om mat, vin och ätande. Speciellt Joseph Wechsbergs underbara "Blå forell och svart tryffel", en bok som alla borde läsa.


Har ni några sköna tips?
 
SV: Litteraturtips.

Jimmy Forsman skrev:
Då jag låg utslagen i lördags morse så passade jag på att plöja Torsten Ehrenmarks "med sås på slipsen", en samling med kåserier om och kring mat, middag och vin. Fotade och lade upp en av dem på bloggen. Det fick mig att tänka på klassiska böcker om mat, vin och ätande. Speciellt Joseph Wechsbergs underbara "Blå forell och svart tryffel", en bok som alla borde läsa.


Har ni några sköna tips?
Den är helt enkel underbar och väcker goda minnen. Torsten "All glädje utan rotmos är konstlad glädje" Ehrenmarks kåserier i skrift och på TV var verkligen bra. Kommer fortfarande ihåg hans kåseri från Val d'Isère som kördes på svensk TV någon gång 1980. Skidåkning var inte hans prioritet direkt :)

Har varit dålig på att plocka uppp och läsa böcker på sistone. Dags att ta tag i det igen. TACK Jimmy för ditt inlägg
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Litteraturtips.

Så tokigt bra. Att han brukade gå upp på nätterna och laga fyrarätters till sig själv när frun tagit sömntabletter... Magiskt. Samt att han förstod dillens storhet. Det gör att jag känner en oerhörd samhörighet.


Måste läsa mer!
 

Per Stade

Lege artis
SV: Litteraturtips.

Jimmy Forsman skrev:
Då jag låg utslagen i lördags morse så passade jag på att plöja Torsten Ehrenmarks "med sås på slipsen", en samling med kåserier om och kring mat, middag och vin. Fotade och lade upp en av dem på bloggen. Det fick mig att tänka på klassiska böcker om mat, vin och ätande. Speciellt Joseph Wechsbergs underbara "Blå forell och svart tryffel", en bok som alla borde läsa.


Har ni några sköna tips?


Själv läser jag om "Röde Orm" för tredje eller fjärde gången.
Kanske inte så mycket för fina mat- och vinskildringar även
om berättelsen om hur jul dracks hos kung Harald Blåtand är
en klassiker.
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Litteraturtips.

Per Stade skrev:
Själv läser jag om "Röde Orm" för tredje eller fjärde gången.
Kanske inte så mycket för fina mat- och vinskildringar även
om berättelsen om hur jul dracks hos kung Harald Blåtand är
en klassiker.


"det är timjan i" sa Toke med tårar i ögonen.


Eller något liknande. Röde orm är fantastisk. Har också läst Linnas "okänd soldat" i veckan. Lite mat men stor litteratur.
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
SV: Litteraturtips.

Jimmy Forsman skrev:
Då jag låg utslagen i lördags morse så passade jag på att plöja Torsten Ehrenmarks "med sås på slipsen", en samling med kåserier om och kring mat, middag och vin. Fotade och lade upp en av dem på bloggen. Det fick mig att tänka på klassiska böcker om mat, vin och ätande.

Château Lafite-Rotschild 1868 vid 99 års ålder (1967) för 105 kr... Kollade i tabellerna för konsumentprisindex, och det ska motsvara 896 kr idag. :eek: Idag kostar t.o.m. en ung skräpårgång av Lafites andravin Carruades minst tre gånger så mycket. :'( Mig veterligen finns det inga viner av den åldern som kostar till närmelsevis så lite i butikspris idag, inte ens obskyra bortglömda starkviner. Det bevisar återigen att det var bättre förr...
 
SV: Litteraturtips.

vintomas skrev:
Château Lafite-Rotschild 1868 vid 99 års ålder (1967) för 105 kr... Kollade i tabellerna för konsumentprisindex, och det ska motsvara 896 kr idag. :eek: Idag kostar t.o.m. en ung skräpårgång av Lafites andravin Carruades minst tre gånger så mycket. :'( Mig veterligen finns det inga viner av den åldern som kostar till närmelsevis så lite i butikspris idag, inte ens obskyra bortglömda starkviner. Det bevisar återigen att det var bättre förr...

Jag kollade också upp vad priset hade blivit i dagens penningvärde :) Det som annars slog mig var att han skriver att "det är visserligen bara en Médoc" och "ett rätt så hyfsat vin" etc. Det jag undrar över är vilka appellationer och regioner som ansågs mera prestigefyllda på den tiden? Det kan väl knappast ha varit något i Bordeaux eftersom Médoc var det enda distriktet som klassificerades i 1855-års klassifikation? Högra stranden hade väl knappast uppnått lika stor berömmelse som idag? Kanske Saint Emilion i och för sig. Graves och Pessac-Lèognan var väl inte heller lika högt ansedda, förutom Haut Brion då. Jämför han med Bourgogne, eller vad var det som ansågs bättre och mer prestigefyllt än 1:er Cru Pauillac på den tiden?
 
SV: Litteraturtips.

vintomas skrev:
Château Lafite-Rotschild 1868 vid 99 års ålder (1967) för 105 kr... Kollade i tabellerna för konsumentprisindex, och det ska motsvara 896 kr idag. :eek: Idag kostar t.o.m. en ung skräpårgång av Lafites andravin Carruades minst tre gånger så mycket. :'( Mig veterligen finns det inga viner av den åldern som kostar till närmelsevis så lite i butikspris idag, inte ens obskyra bortglömda starkviner. Det bevisar återigen att det var bättre förr...
Konsumentprisindex används väl bara av Riksbanken och några andra instutioner sä att de kan de hävda att inflationen håller sig under 2%. Tittar man på ökningen av penningamängden så motsvarar 105 kronor 1967 snarare 30.000 SEK idag vilket väl fortfarande är billigt men ändå närmare verkligheten

PS. Undrar vad herr Ehrenmark skulle ha skrivit om BiB
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Litteraturtips.

Baron_Philippe skrev:
Jag kollade också upp vad priset hade blivit i dagens penningvärde :) Det som annars slog mig var att han skriver att "det är visserligen bara en Médoc" och "ett rätt så hyfsat vin" etc. Det jag undrar över är vilka appellationer och regioner som ansågs mera prestigefyllda på den tiden? Det kan väl knappast ha varit något i Bordeaux eftersom Médoc var det enda distriktet som klassificerades i 1855-års klassifikation? Högra stranden hade väl knappast uppnått lika stor berömmelse som idag? Kanske Saint Emilion i och för sig. Graves och Pessac-Lèognan var väl inte heller lika högt ansedda, förutom Haut Brion då. Jämför han med Bourgogne, eller vad var det som ansågs bättre och mer prestigefyllt än 1:er Cru Pauillac på den tiden?

Det verkar som om det dracks en hel del Pomerol. Verkar rimligt med tanke på att de är mer eleganta och "klassiska" i stilen. I mitt tycke alltså.

Ur "Dillens verkan"

Det blir förfärligt dyrt med dill.

Ibland kommer tanklösa människor hit från Sverige och har med sig en stor knippa dill.
Då bleknar jag. En omsorgsfullt uppgjord budget rasar ihop som ett korthus, för man kan ju inte låta dillen bara ligga och vissna. Det vore det billigaste, men det är otänkbart. Det svenska arvet förpliktar.


Då måste man gå till fiskaffären, en liten laxbit till att grava. - Köp ett par humrar också, säger hustrun. Dom blir så goda när man har dill.


Att vara utlandssvensk med en knippa dill i näven är en sällsam upplevelse. Då brister alla fördämningar, alla goda föresatser spolas bort. Plötsligt vill man bara hänge sig åt bordets njutningar.


- Vi tar nog en lite större laxbit, säger jag i fiskaffären.
Och:
- Dom där humrarna var rätt små. Har ni inga ordentliga?

Och när humrarna sen stor och svalnar i skafferiet och laxbiten ligger i kylskåpet med Wretmans "Husmanskost" som press, så kommer jag med ens ihåg att det behövs några flaskor Pouilly Fuissé, ett dussin Tuborg och en flaska Aalborgs också, och några väl marmorerade entrecôter vore ju inte så dumt och lite ost, fast då måste man ju ha en god Pomerol dessutom.

Det är förresten lika bra att köpa en Hine VSOP till kaffet också.

På det viset kostar en knippa dill närmare 300 kronor, vilket jag tycker är i dyraste laget.

Älskar den här lilla boken.
 
SV: Litteraturtips.

Anders Landström skrev:
Konsumentprisindex används väl bara av Riksbanken och några andra instutioner sä att de kan de hävda att inflationen håller sig under 2%. Tittar man på ökningen av penningamängden så motsvarar 105 kronor 1967 snarare 30.000 SEK idag vilket väl fortfarande är billigt men ändå närmare verkligheten

30 000? Är du helt säker? Jag kollade mot SCB och fick också typ 890:-. 30tkr skulle väl innebära en inflation på typ 645% per år. Så jävligt kan det väl inte vara ändå?

Jimmy Forsman skrev:
Det verkar som om det dracks en hel del Pomerol. Verkar rimligt med tanke på att de är mer eleganta och "klassiska" i stilen. I mitt tycke alltså.

Jag hade fått för mig att Pomerol inte fick nån vidare status förens senare delen av 1900-talet. Sen vet jag ju inte hur det var då men nu för tiden är det väl mest Pomerol som anklagas för att vara för modernt uppumpade och Parker-vänliga. Médoc har väl däremot alltid ansetts vara de mest strama, klassiska och eleganta vinerna i Bordeaux?
 

Jimmy Forsman

Missförstått geni. Gravt blygsam. Despot.
SV: Litteraturtips.

Baron_Philippe skrev:
Jag hade fått för mig att Pomerol inte fick nån vidare status förens senare delen av 1900-talet. Sen vet jag ju inte hur det var då men nu för tiden är det väl mest Pomerol som anklagas för att vara för modernt uppumpade och Parker-vänliga. Médoc har väl däremot alltid ansetts vara de mest strama, klassiska och eleganta vinerna i Bordeaux?

Vad jag menar med klassiskt är sättet vinerna klassiskt producerats på. Bordeaux, och främst vänstra stranden, gick igenom en stor modernisering- och uppstramningsprocess under sjuttio- och åttiotalen. Man ändrade även sättet hur man tillverkade vinet, men introducerade ny ek, längre tid på fat och liknande. Så den stil som vi har idag är ett relativt nytt påfund. Klassiskt, för mig, är druvblandningar med en stor procentandel merlot och en relativt blygsam ekighet. Man hittar fortfarande den typen av viner, som jag tycker är helt lysande, i Graves och Entre-deux-mers (exempelvis). Det är väldigt lätt att glömma att Bordeaux är helvetiskt stort och att det produceras fantastiska viner som inte är klassificerade.

Det är den typen av vin som man borde ha hittat under 60-talet. Det är anledningen till att jag drar upp det. :)
 
SV: Litteraturtips.

Baron_Philippe skrev:
30 000? Är du helt säker? Jag kollade mot SCB och fick också typ 890:-. 30tkr skulle väl innebära en inflation på typ 645% per år. Så jävligt kan det väl inte vara ändå?

Du har rätt (men 645% inflation per år i 47 år skulle ge mycket mer än 30.000 SEK) jag slog ihop två tabeller (man ändrade sättet att räkna på 2000-talet) och man hade olika skalor. så penningmängden har ökat med runt 27 gånger 1967-2011. Så det är runt 2800 kronor. Slarvigt av mig :)

PS. För övrigt så har penningamängden ökat med 91% mellan 2001 och 2011 om någon undrar över varför bostäder gått upp i pris
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
SV: Litteraturtips.

Baron_Philippe skrev:
Det som annars slog mig var att han skriver att "det är visserligen bara en Médoc" och "ett rätt så hyfsat vin" etc. Det jag undrar över är vilka appellationer och regioner som ansågs mera prestigefyllda på den tiden? Det kan väl knappast ha varit något i Bordeaux eftersom Médoc var det enda distriktet som klassificerades i 1855-års klassifikation? Högra stranden hade väl knappast uppnått lika stor berömmelse som idag? Kanske Saint Emilion i och för sig. Graves och Pessac-Lèognan var väl inte heller lika högt ansedda, förutom Haut Brion då. Jämför han med Bourgogne, eller vad var det som ansågs bättre och mer prestigefyllt än 1:er Cru Pauillac på den tiden?

Jag tror att det bara är en underfundig formulering och lite "falsk blygsamhet". Du har så vitt jag vet helt rätt i din analys av vad som var etablerat på den tiden.
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
SV: Litteraturtips.

Anders Landström skrev:
Château Lafite-Rotschild 1868 vid 99 års ålder (1967) för 105 kr... Kollade i tabellerna för konsumentprisindex, och det ska motsvara 896 kr idag. :eek: Idag kostar t.o.m. en ung skräpårgång av Lafites andravin Carruades minst tre gånger så mycket. :'( Mig veterligen finns det inga viner av den åldern som kostar till närmelsevis så lite i butikspris idag, inte ens obskyra bortglömda starkviner. Det bevisar återigen att det var bättre förr...
Konsumentprisindex används väl bara av Riksbanken och några andra instutioner sä att de kan de hävda att inflationen håller sig under 2%. Tittar man på ökningen av penningamängden så motsvarar 105 kronor 1967 snarare 30.000 SEK idag vilket väl fortfarande är billigt men ändå närmare verkligheten

Bostäder i Stockholm har för all del stigit bra mycket mer än KPI under huvuddelen av de senaste 20 åren, och jag tror att fastighetsprisutvecklingen inte ens ingår i beräkningen av KPI, men konsumtions- och vardagsvaror som gammal Bordeaux borde ingå. ;D

Låt oss då istället titta på löneutvecklingen för arbetare, som något slags "köpkraftsindex". Hittade en siffra hos SCB att den genomsnittliga timlönen för vuxna industriarbetare 1967 var 11:10 kr, för arbetare i privat sektor 2011 var den 126:10 kr. Låt oss bevilja dem 3% löneökning till 2012 och räkna på 130 kr i år. Då landar vi på 1230 kr, exkl. skatteeffekter.
 

vintomas

Numera lågaktiv bloggare
SV: Litteraturtips.

Jimmy Forsman skrev:
Det verkar som om det dracks en hel del Pomerol. Verkar rimligt med tanke på att de är mer eleganta och "klassiska" i stilen. I mitt tycke alltså.

På 1960-talet var väl inte vinerna från högra stranden alls lika etablerade som de på vänstra? Under början av Parkers gärning, d.v.s. 1980-talet, och han lär ha bidragit till detta. På den tiden sågs det som mycket provocerande att ge St.-Émilion och oklassade Pomerol lika höga och högre poäng än toppslotten i 1855-hierarkin. Så det är nog först för 20-25 år sedan som jag skulle betrakta dem som riktigt etablerade i den engelsktalande världen. Pomerol har det ju heller aldrig funnits så mycket av...

Däremot fanns det vissa andra marknader som traditionellt köpte högra stranden-vinerna, bl.a. Belgien, medan bl.a. Storbritannien, Nederländerna och i någon mån Norden så vitt jag vet är klassisk mark för vänstra stranden. Jag pratade för några år sedan med en handlare som berättade hur deras firma (hans farfar?) köpte Pétrus på fat och buteljerade själv; jag har för mig att han sa att det fortsatte till i början av 1950-talet, och han hade några gamla egenbuteljerade flaskor kvar. Mouchart heter de, och är idag en mer vanlig vinförsäljare.
 
SV: Litteraturtips.

vintomas skrev:
Konsumentprisindex används väl bara av Riksbanken och några andra instutioner sä att de kan de hävda att inflationen håller sig under 2%. Tittar man på ökningen av penningamängden så motsvarar 105 kronor 1967 snarare 30.000 SEK idag vilket väl fortfarande är billigt men ändå närmare verkligheten


Bostäder i Stockholm har för all del stigit bra mycket mer än KPI under huvuddelen av de senaste 20 åren, och jag tror att fastighetsprisutvecklingen inte ens ingår i beräkningen av KPI, men konsumtions- och vardagsvaror som gammal Bordeaux borde ingå. ;D

Låt oss då istället titta på löneutvecklingen för arbetare, som något slags "köpkraftsindex". Hittade en siffra hos SCB att den genomsnittliga timlönen för vuxna industriarbetare 1967 var 11:10 kr, för arbetare i privat sektor 2011 var den 126:10 kr. Låt oss bevilja dem 3% löneökning till 2012 och räkna på 130 kr i år. Då landar vi på 1230 kr, exkl. skatteeffekter.
Prisutveckling på bostäder var en sidokommentar men boende ingår i KPI och så gör alkoholhaltiga drycker. Då prisutvecklingen för de sistnämnda har varit rätt måttlig och följt KPI så tror jag inte Bordeaux har allt för stor plats i index :)

Man kan ju se på detta på olika sätt. Penningmängd är för mig det bästa måttet då det speglar hur mycket pengar det finns tillgängligt i samhället.

Men oavsett hur vi räknar har priset på Bordeaux ökat rejält :mad:
 
Toppen