Nykterism och andra skämmigheter

Diskussion i 'Övrigt' startad av StefanAkiko, 8 november 2019.

  1. StefanAkiko

    StefanAkiko Pendeldricker Tokyo, London och Umeå

    Har nu kört en vända nykterism.

    GRETASKÄMS på Systembolaget för att de har förstört min uppväxt och min framtid! För att ha förstört mitt liv med blåljugen alkoholskrämsel!


    Med undantag av en socialt påtvingad liten klunk öl vid en begravning (Japan har sina sidor) så stoltserar jag nu med 40 raka dygn helt utan annan alkohol än den man råkar få i sig då man äter yoghurt och andra jästa livsmedel.

    Varför då detta experiment?
    Jo, efter att ha klunkat i mig en massa öl, vin, saké och Cognac på nära daglig basis under väldigt många år, och på veckobasis deltagit i klunkerier som BYOB-aftnar, kendofester, hemma-bingeing osv, så fanns ju tankarna där om att Systembolagets propaganda om alkoholens farlighet och beroendeframkallande kanske hade fått grepp om mig? Jag har ju trots allt legat på "illrött" i deras Självskattningstest iaf de senaste 20 åren:
    https://www.omsystembolaget.se/alkoholproblematik/alkoholberoende/sjalvtest/

    Skulle jag känna abstinens?
    Drabbas av dille?

    Tyvärr ingenting dramatiskt eller ens i närheten av dramatiskt. Dramatik i paritet med att dricka en klunk ljummet vatten, ungefär.

    Positiva effekter:
    Dieten har tagit bättre utan öl (?) och "fyllehunger".
    Har hittat Asahi Dry Zero, ett öl med 0,00% alkohol, 0 kcal och riktigt god smak!
    Det är inte alls dumt att alltid vakna utan ett "öööööööhrghumphf" och sedan vakna 4 timmar senare med ett liknande ljud... Att alltid vakna fräsch!

    Fö anser jag (nu är dock en person inte ett statistiskt tillförlitligt underlag, men pekar iaf på ) att Bolagets skräckpropaganda är felaktig. Egentligen inte felaktig, snarare gravt felaktig, missvisande, skräckpropaganda som inte har någonting att göra med verkligheten.

    Verkligen: GRETASKÄMS på Systembolaget!

    Imorgon beger jag mig på tre veckor i Europa med SM i kendo, jobb och kendo i Düsseldorf (med eftersläckning i form av öl), jobb och kendo i Paris (med eftersläckning och vinmiddagar), vinskoj i Stlm och Umeå samt att någon dag senare, Patrik dyker upp i Tokyo på en BYOB och mumsiga mängder tunga.

    Sen blir det nykterism igen, iaf fram till februari, och en resa i tvenne veckor till UK med jobb, kendo och öl + en BYOB.

    Sen vet jag inte, men då har jag iaf vunnit ett viktigt vad, bevisat för mig själv att jag är Invictus själv:
    I am the master of my fate,
    I am the captain of my soul.


    Antar att vara INVICTUS stämmer förmodligen väl överens för de allra flesta människor i deras samvaro med alkohol.

    Skulle vilja höra om fler tycker att SB borde Gretaskämmas.

    Jag vet flera (svenska) par som så gärna delar på en flaska vin på lördagar och skäms över att de fått för sig att de överkonsumerar för att de läst att de ligger i riskzonen... Här i Japan så dricker i princip alla mina kendosenseier som borstbindare. Ingen har en minsta tanke på att de skulle kunna bli eller vara alkoholiserade. Det spelar liksom ingen roll, för i Japan så är samhället existentiellt, dvs man väljer själv om man vill att alkoholen skall ta över ens själ, eller ej. Ingen offermentalitet accepteras någonstans.

    Befriande :)
    ...och förmodligen sant till minst 90%!
     
    Last edited: 8 november 2019
    Trydebull, Ekdahl, lukastollig och 10 andra gillar detta.
  2. sunqan

    sunqan Vinös

    Bra skrivet, bra insikt.
    Min synpå det hela är att de flesta som dricker är inte alkoholister och de flesta som inte dricker är inte nykterister.
    I mina ögon är dessa två grupper (nykterister resp alkoholister) inte två sidor av myntet utan olika delar av kanten på det.

    Båda har en väldigt konstig inställning till andra människors förmåga att fatta egna beslut.sntingen är man en jävla skithög för att man inte vill ha en sup, eller så är man en jävla skithög för att man inte vill tvinga andra att välja nykterheten.

    Den berömda offerkofran är flitigt använd hos båda, och syftet är som alltid att rättfärdiga det man gör.

    Däremot har eget fritt val väldigt lite med beroende att göra. Själv är jag (eller har varit) arbetsnarkoman av den typen som alltid försöker se till att det inte skiter sig för gruppen. Jag lider av att jag minns alldeles för mycket, tom sånt som skedde för 50 år sedan positivt såväl som negativt. Ska jag göra nåt, måste jag kunna allt om det. Jag gör fel ibland, och är väl medveten om varför det blev så. Ibland har jag harit tvungen att göra om samma fel, för att andra ska få rätt. Jag har även varit på besök i den berömda väggen. Men jag är väl lite konstig så till vida att jag inte öider av dessa saker, de bara är. Det är så illa att jag numer medvetet försöker låta bli saker bara för att jag inte vill hamna i situationen att jag om två månader är den som kan allt om vad det nu är. Och som en konsekvens av detta har jag ibland hamnat ivsituationer fär jag tvingat på andra min ståndpunkt.

    Men de här grejerna ser jag som en del av den jag är.
     
  3. Jonas Sand

    Jonas Sand Medlem

    I mitt arbete möter jag närmast dagligen folk vars tillvaro helt eller delvis slagits sönder på grund av eget eller närståendes missbruk (behöver inte vara alkohol). Jag själv dricker nog varken mer eller mindre på grund av det men det har gett mig insikt om att jag vill försöka vara så lite raljant som möjligt om alkohol och andra vanebildande kickar.
     
    flambadou, Mr Curiosity, Daniel A och 5 andra gillar detta.
  4. sunqan

    sunqan Vinös

    Kan väl flika in att jag vuxit upp med en pappa som var alkoholist, det ödet drabbade även några sv hans syskon som för övrigt ingick i umgängeskretsen. Så raljera skulle aldrig falla mig in att göra
     
  5. StefanAkiko

    StefanAkiko Pendeldricker Tokyo, London och Umeå

    Jo, det går alltid att dra in exempel på det som så fint ryms i åsiktskorridoren.
    (Efter några års liv utan åsiktskorridor blir man jävligt befriad! Precis så som britter och fransmän vaknar varje morgon.)
    (Absolut inget klander av dina kunder.)

    Nej, det är åt helvete att folk låter alkoholisera sig.
    Det är dock deras egna val, inte mina.
    Inte samhällets.
    Inte grannens.
    Men, fy fan att växa upp med föräldrar som älskar etanol mer än de älskar mig. Att vara andra fiol är inte bra för något barn.
    Andelen alkoholister är i princip desamma i alla samhällen. Varierar till viss del med tillgängligheten.
    Det är åt hällvitte att folk som gillar origami skär sig på papperna.
    Det är ett rent hällwätte att folk som äger en bandsåg ofta uppsöker Akuten med fingrar och delar av fingrar i fickan.
    Det är åt helwete att folk drar upp alkoholiserade föräldrar som inte låter sina barn fira jul som argument eller nära-på-argument mot alkoholkonsumtion som en underbar komponent av tillvaron. Eller (ändå värre) så som avskräckande exempel på hur det kan bli! (Om du inte passar dig! Strummelpeter!)

    Har lärt känna flera nyktra alkoholister, några från vinbranschen. Bara två av dem har havererat något (familj, anställning / företag) i sina liv pga alkoholen. Ingen av dem hade minsta bekymmer att sluta. Precis som min egenvalda hiatus.

    Jag blir så ledsen då jag möter folk som så totalt snöat in på petunior att de tappat fotfästet i den riktiga verkligheten. Eller dem som onödigt begränsar njutningarna av saké, öl, vin, Cognac eller andra fina alkoholhaltiga drycker.

    Jag tycker dock synd om alla som har så perversa smaklökar att de anser att PISCO är njutbart.
    De är förmodligen alkoholsjuka!
    Pisco är verkligen vidrigt! (Typ: dålig Grappa gone berzerk.)
     
    Last edited: 9 november 2019
    sunqan gillar detta.
  6. Omar Khayyam

    Omar Khayyam Medlem

    Tolkar första inlägget som att en stor vin- och spritkonsument (och livsnjutare) är stolt och glad (och litet förvånad kanske?) över att det gick så pass lätt att ha en vit månad och att du då upptäckte att det finns (andra) fördelar med den livsstilen också. :) Tolkar också inlägget som att fördelarna inte upplevs överväga nackdelarna, men att det kanske finns nya balanspunkter att pröva...

    Sedan tycker jag att @Jonas Sand och @sunqan har bra poänger som lyfter beroendefrågan som ju säkert ändå är en risk för många av oss som är aktiva på det här forumet (sen är det säkert högst individuellt också). Och som kan vara fruktansvärt destruktivt och säkerligen hemskt att bevittna, alldeles oavsett hur det ser ut med det egna ansvaret för sin existens och de val man gör i livet.
     
  7. StefanAkiko

    StefanAkiko Pendeldricker Tokyo, London och Umeå

    Jag vill nog påstå att beroendefrågan kan anses onödigt överdriven i den svenska debatten. Dessutom att offermentalitet ges både överdrivet stort spelrum och pervers relevans.

    Att utmana livsval (argument, tolkningar, tyckande, osv) är en livsstil som är väl värd att omfamna.

    Följande frågor upplever jag har fördefinierade svar som inte ens får ifrågasättas med fakta ("rätt" svar inom parentes) inuti den svenska alkoholdebattens åsiktskorridor:
    • Är det lätt/svårt att bli alkoholiserad? (Extremt lätt!)
    • Är det lätt/svårt ta sig ur alkoholism? (Nästan omöjligt utan stora samhälleliga insatser)
    • Hur svårt är det att helt enkelt sluta dricka oavsett? (Snudd på omöjligt, för jävulrn har slagit klorna i dig)
    • Jmf tex med tex nikotin? (Nikotinberoende botar du med tuggummi)
    • Utan SB stannar Sverige.

    ...jag är nog mest upprörd över att jag förväntade mig en svår kamp för min självdisciplin. Längtade efter stoltheten av att få avnjuta hur jag med obändig själslig styrka lyckades besegra alkoholjäwuln. Och det bidde inte ens ett minsta lilla ynkligaste utslag av abstinens. *pft*

    Efter den otroligt hårda kampen över nästan 4 månader som det innebar att sluta med nikotin är jag stolt över att jag klarade av det. Det nära på omöjliga i att dieta bort 15 kg, har jag också med stolthet klarat av.

    Är ilsk över att jag lurats att oroa mig. Helt i onödan. Att jag förberett mig inför en hård inre strid som aldrig manifesterade sig...

    Nog finns det en vits i att helt välja bort alkohol. Men även många anledningar till varför det är underbart att avnjuta ädla droppar i goda vänners lag, och ibland i eget sällskap.

    Vad jag saknade mest under dessa 40 dygn var aromatiken. Att få bege sig till den fantastiska världen av underbara dofter och smakförnimmelser.

    Alternativ räcker inte riktigt ända fram. Bättre tesorter kommer dock nära. Men hur åstadkommer man Cognacsnjutningen med alkoholfria alternativ? Ingen aning...

    För övrigt kan jag ju tycka att jag gärna är full men ogärna bakis :cool:
     
    sunqan, chambertin, Omar Khayyam och 2 andra gillar detta.

Dela sidan