Hans A-g och ae, jag kan i stora drag hålla med om det ni skriver, med lite modifikation och ett par tillägg. Ja, Hans, rent matematiskt så kan absolut prisvärde ses som kvoten kvalitet genom pris. Med vissa egna erfarenheter av matematik på universitetsnivå (jag studerar ett närliggande område) såväl som m.h.a. användandet av allmän intuition och allmänt förnuft så kan jag säga att det ju är vanskligt att sätta en siffra på kvalitet som man sedan avser att applicera de fyra räknesätten på. Föra att förtydliga, vad som är bättre än vad kvalitetsmässigt går väl att komma fram till (det finns de som förnekar även det, men jag är inte en av dem), men om en produkt A som är si och så mycket bättre produkt B, skall då A räknas som 2, 3, 4, 5 eller kanske t.o.m. 10 gånger bättre. Förhoppningsvis förstår ni min poäng. Högre kvalitet går inte att översätta i exakt matematik i den mening som det går att säga att en person som väger 90 kg är 1,5 gånger tyngre än en som väger 60 kg, eller att en resesträcka om 1,8 mil är 1,2 gånger mer än en resesträcka om 1,5 mil. I.o.m. denna svårighet att sätta en siffra på kvalitetens storlek så kan den egentligen inte användas i en kvot, även om jag förstår mer än väl tanken.
Vad som återstår är en personlig uppfattning om hur mycket ett vin är värt för en själv. Ger ett vin för 1500 kr trettio gånger mer än ett för 50 kr? För de flesta inom allmänheten är svaret förmodligen (nej, nästan definitivt) ett nej. Även om en vanlig person skulle tycka att 1500-kronorsvinet är godare så kanske det ändå inte handlar om att det ger dem mer än 1,5-2 gånger mer. För vana vinprovare kan det dyrare säkert ge mycket mer än 30 gånger mer. Det handlar om träning och erfarenhet.
"Hög kvalitet och lågt pris ger ett högt tal, dvs hög prisvärdhet.
Rent matematiskt betyder det här att med ett EXTREMT lågt pris blir prisvärdheten hög även vid mager kvalitet."
Förutsatt att man värderar att varan med det extremt låga priset har ett positivt värde alls. Rent matematiskt så kommer en kvot med 0 i täljaren alltid att resultera i 0 (undvik specialfallet division med 0), oavsett hur låg nämnaren än är, så prisvärdeten (i den mening jag menar det, d.v.s. hur mycket varan ger individen dividerat med priset) kan bli 0 oavsett om vinet kostar 5 eller 50 kronor. Ja, jag kan mer än väl tänka mig att varan kan vara värd 0, eller t.o.m. negativt i individens ögon. Det finns säkert de på de här forumet som skulle betala bara för att SLIPPA dricka ett vin de fann riktigt vedervärdigt. Därmed tror jag inte att det underförstådda antagandet att ett vin alltid har ett slags positivt värde (hur lågt det än må vara) fullt ut är sant.
För att komplicera frågan ytterligare så kan man dra in ett slags mer abstrakt pris än det strikt ekonomiska för att dricka vin. Du utsätter din kropp för något i viss mån ohälsosamt. Kanske är man inte van vid att tänka detta som ett pris, men det är i alla fall någonting du offrar förutom dina pengar för att få dricka vin. Ju högre alkoholhalt (och ju högre sockerhalt), desto högre är detta pris. Skulle man sätta prisvärdet i paritet till detta pris så är ju ofta viner som kostar mycket väldigt prisvärda. Om en 1500 kr-champagne är godare än en 300 kr dito så är ju priset du betalar i form av hälsa lika stort för samma volym.
Hur skall detta abstrakta pris vägas mot den ekonomiska kostnaden? Det beror ju på hur mycket pengar personen har i relation till hur viktigt det är för dem att undvika alkohol av hälsoskäl.
OK, detta "hälsopris" var ett sidospår, men det lägger in en annan aspekt i avvägningen. På det hela taget är inte ett vin för 1500 kr 30 gånger dyrare än ett för 50 kr om du inte begränsar dig till det ekonomiska.
Ledsen för det lite långrandiga inlägget, men jag har funderat över de här frågorna en hel del. I grunden tror jag att alla vi här är ungefär överens. Prisvärdheten är i fallet vin (och i många andra fall, dessutom) ett missvisande begrepp som sätter fokus på fel produkter och man kan gå miste om riktigt stora sådana då de inte förefaller prisvärda. Jag avskyr inte begreppet fullt ut lika mycket som Krug, då jag förstår vilka mekanismer i form av begränsade ekonomiska resurser som får folk att resonera så, men det är definitivt ett begrepp som jag gärna skulle se att de tonade ner i dagspressen, och jag skulle absolut gärna se att de slutade använda ordet "bästa" när de i själva verket menade detta i sina försök att blanda ihop korten med språkliga tvetydigheter.
;D
